om informationsinsatser rörande ett biologiskt anpassat skogsbruk, m.m.

Betänkande 1984/85:JoU22

JoU 1984/85:22

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:22

om informationsinsatser rörande ett biologiskt anpassat skogsbruk,
m. m.

Motionen

I motion 1983/84:504 av Anita Bråkenhielm och Blenda Littmarck (båda
m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder så att omfördelning av resurser inom skogsvårdsstyrelserna
sker till informations- och utbildningsinsatser om ett biologiskt
anpassat skogsbruk på sätt som i motionen anförts.

I motionen framläggs olika förslag till åtgärder i syfte att möta den hotande
skogsdöden. Det framhålls att till följd av försurningen inträffade förskjutningar
i den kemiska balansen såsom urlakning och utfällning av metaller i
giftiga koncentrationer och förändring i markens näringssammansättning
börjar att få betydelse för skogen, dess tillväxt och hälsotillstånd. Skogsbruket
riskerar att drabbas av miljardförluster i form av skador, minskad tillväxt,
kvalitetsförsämring och minskad motståndskraft mot insektsangrepp och
andra sekundära skador i skogen. Där är ett biologiskt anpassat skogsbruk av
väsentlig betydelse för att skapa förutsättningar för att vår skog, våra sjöar
och vår miljö kan överleva. Bland viktiga åtgärder som kan nämnas för att
åstadkomma en mera ekologiskt anpassad skogsproduktion är anpassning av
produktions- och avverkningsmetoder till olika växtplatser, strävan efter
längre omloppstider i skogen, mindre kalavverkningsytor och i speciellt
känsliga områden återgång till ett gammaldags blädningsbruk. På försurningskänsliga
marker är det också speciellt viktigt att kvarlämna grenar,
kvistar och virkesavfall på marken. Moderna skogsavverkningsmetoder med
helträdsavverkning bör endast få användas inom områden som tål att det
biologiska avfallet förs bort ur markerna. Flisproduktion, framför allt
grönflisproduktion, bör anpassas till markens biologiska förmåga.

Mot bakgrund av det anförda föreslår motionärerna att den höjning av
anslaget till översiktlig skogsinventering, ÖSI - 9 milj. kr. - som beslutats
under år 1983 omfördelas till informationsåtgärder angående vikten av
långsiktigt biologiskt anpassat skogsbruk, bl. a. för att överleva försurningshotet.

Bakgrund

Med 1979 års skogspolitiska beslut (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30,
rskr 1978/79:387) startades en s. k. översiktlig skogsinventering (ÖSI) över
hela landet. Beslutet byggde på förslag av 1973 års skogsutredning. I

1 Riksdagen 1984185.16sami. Nr 22

JoU 1984/85:22

2

propositionen anförde dåvarande jordbruksministern, statsrådet Enlund,
bl. a. följande.

Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbete. 1 avvaktan på att det
skall ge resultat är det enligt min mening angeläget att skogsägarna för att
kunna bedriva verksamheten rationellt samverkar i ökad utsträckning inom
de ägosplittrade områdena.

Som underlag för planering av samverkan behövs enligt skogsutredningens
uppfattning översiktliga skogsinventeringar. Utredningen anser att dessa
inventeringar behövs i samhällsplaneringen som ett komplement till den s. k.
riksskogstaxeringen. Inventeringarna kan användas även som utgångspunkt
för mer detaljerade skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Utredningen
föreslår därför att staten aktivt stöder verksamheten med skogsinventeringar.
Remissinstanserna är i huvudsak positiva till utredningens förslag i denna
del. Synpunkter har framförts främst i fråga om inventeringarnas innehåll
och detaljeringsgrad. Några remissinstanser anser att det bör vara en
skyldighet för varje skogsägare att ha en skogsbruksplan.

För egen del anser jag att det är nödvändigt med ett tillfredsställande
planeringsunderlag på alla nivåer. Detaljeringsgrad och innehåll måste
givetvis anpassas till behovet i det enskilda fallet. Den översiktliga riksskogstaxeringen
är därvid tillräcklig bl. a. för den typ av bedömningar som
skogsutredningen har gjort i sina produktionsprogram. När det gäller
bedömningar för delar av län är riksskogstaxeringen dock inte tillräcklig.
Detta har visat sig bl. a. i den fysiska planeringen både på lokal och regional
nivå där uppgifter med mer noggranna geografiska angivelser behövs.
Översiktliga skogsinventeringar av det slag som utredningen behandlar har
gjorts i relativt stor omfattning i norra Sverige. Detta har skett i samband
med skogsvårdsstyrelsernas förmedling av statsbidrag och har avsevärt
förenklat de administrativa rutinerna. Inventeringarna utgör också ett
värdefullt underlag för planeringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Jag föreslår därför att översiktliga skogsinventeringar i fortsättningen görs
även i övriga delar av landet. Inventeringarna bör i huvudsak koncentreras
till mark som inte tillhör storskogsbruket, som redan har tillfredsställande
planeringsunderlag. Inventeringarna bör göras så enkla som möjligt utan att
syftet med dem förfelas. Verksamheten bör bedrivas i skogsvårdsorganisationens
regi och utformas i nära samråd med olika intressenter och i största
möjliga utsträckning samordnas med övrig inventeringsverksamhet.

Ett viktigt användningsområde för de översiktliga skogsinventeringarna är
att tjäna som underlag för skogsbruksplaner för enskilda fastigheter.

Enligt riksdagsbeslutet borde staten svara för hela kostnaden för inventeringarna.
För tiden den 1 januari-30 juni 1979 upptogs under anslaget Bidrag
till skogsvård m.m. ett rambelopp av 5 milj. kr. för ändamålet. För
budgetåret 1980/81 fastställdes bidragsramen till 10 milj. kr. Därmed
fullföljdes det beslut som fattades av riksdagen våren 1979. Av ramen för
översiktliga skogsinventeringar fick högst 200 000 kr. disponeras för förbättrad
kart- och flygbildsförsörjning åt skogsbruket. För budgetåret 1981/82
ökades ramen för översiktliga skogsinventeringar till 13 milj. kr. och för
budgetåret 1982/83 till 16 milj. kr.

Våren 1983 fattade riksdagen beslut om vissa skogspolitiska åtgärder,
m.m. (prop. 1982/83:145, JoU 1982/83:34, rskr 1982/83:156). Genom

JoU 1984/85:22

3

beslutet infördes en allmän skyldighet att avverka en del av den skog som är
slutavverkningsmogen och att gallra yngre skog. Vidare beslöts att det skulle
finnas en skogsbruksplan för alla skogsfastigheter. De nya bestämmelserna i
skogsvårdslagen trädde i kraft den 1 juli 1983. Enligt propositionen
1982/83:145 var det angeläget att inventeringarna kunde göras i något
snabbare takt än dittills så att upprättandet av skogsbruksplaner underlättades.
Andra begränsningar i planeringsresurserna m. m. gjorde dock att det
skulle komma att ta flera år innan skogsbruksplaner kunde tas fram för hela
landet. Utgångspunkten borde vara att alla brukningsenheter skulle ha en
skogsbruksplan inom tio år. Skogsägaren borde dock vara skyldig att skaffa
en skogsbruksplan tidigare om den översiktliga skogsinventeringen för det
aktuella området hade genomförts.

Med hänsyn till behovet av bl. a. underlag för nya skogsbruksplaner
ökades resurserna för de översiktliga skogsinventeringarna. Ramen räknades
för budgetåret 1983/84 upp med 12 milj. kr. till 28 milj. kr. Samtidigt
underströks att alla möjligheter borde tas till vara för att sänka kostnaderna
för insamling av data. Ett led i en sådan rationalisering var utnyttjandet av
lämpligt kartmaterial. Det erinrades i sammanhanget om att statens lantmäteriverk
i samråd med bl. a. skogsstyrelsen arbetade med en långsiktsplan för
kartframställning som borde kunna förbättra förutsättningarna för de
översiktliga skogsinventeringarna.

För innevarande budgetår har ram beloppet för översiktliga skogsinventeringar
med hänsyn bl. a. till behovet av nya skogsbruksplaner räknats upp
med 9 milj. kr. till 37 milj. kr. Det sammanlagda rambeloppet för olika
ändamål under bidragsanslaget uppgår till 350 milj. kr. Regeringen kan
jämka fördelningen mellan de olika ändamålen.

I årets anslagsframställning för budgetåret 1985/86 föreslår skogsstyrelsen
en höjning av anslaget för översiktlig skogsinventering (ÖSI) i överensstämmelse
med uppgjord femårsplan med ca 8,9 milj. kr. Skogsbruksplanekravet
är det främsta motivet till att öka den årliga inventeringsarealen med syfte att
snarast möjligt uppnå ett tioårigt omdrev. Enligt styrelsen ger inventeringsmaterialet
också goda möjligheter att arbeta systematiskt och rationellt med
andra skogspolitiska medel.

I de av riksdagen år 1979 antagna riktlinjerna för skogspolitiken betonas
bl. a. rådgivningens betydelse. Rådgivning och information är väsentliga
inslag i skogspolitiken. Genom sådan verksamhet stimuleras skogsägarna att
bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda politiken. Rådgivning och
information kan ofta vara förebyggande i den meningen att formella
ingripanden med stöd av skogsvårdslagstiftningen kan undvikas.

Enligt förordningen (1981:531) med instruktion för skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna skall varje skogsvårdsstyrelse inom sitt verksamhetsområde
följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidta eller hos
skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för att
åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Skogsvårdssty -

JoU 1984/85:22

4

relserna svarar för att samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande.

Bland skogsvårdsstyrelsens särskilt angivna åligganden ingår att verka för
och aktivt bedriva rådgivning och information i syfte att främja ett rationellt
skogsbruk.

Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas rådgivningsverksamhet bestrids
med medel från anslaget Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter. Anslaget
är för innevarande budgetår uppfört med 133 515 000 kr. Uttryckt i
tjänstgöringsdagar för allmänna myndighetsuppgifter motsvarar detta ca
102 000 dagar, varav för rådgivning och information drygt 29 000 dagar.

Utskottet

I föreliggande motion föreslås en omfördelning av skogsvårdsstyrelsernas
resurser. Den skulle betyda att vissa resurser ursprungligen avsedda för s. k.
översiktlig skogsinventering i stället utnyttjas för informations- och utbildningsinsatser.
Dessa skulle beröra behovet av åtgärder för att möta den
genom försurningen hotande skogsdöden, bl. a. genom ett långsiktigt
biologiskt anpassat skogsbruk.

Som framgår av den föregående redogörelsen utgör rådgivning och
information väsentliga inslag i den nuvarande skogspolitiken. Skogsvårdsstyrelserna
är de som närmast svarar för att fastställda riktlinjer omsätts i
praktiskt handlande. Nära en tredjedel av styrelsernas allmänna myndighetsuppgifter
består också av rådgivning och information. Det ankommer på
varje särskild skogsvårdsstyrelse att inom ramen för anvisade medel verka
för och aktivt bedriva sådan verksamhet i syfte att främja ett rationellt
skogsbruk.

Skogsstyrelsen gör i årets anslagsframställning för budgetåret 1985/86 en
bedömning hur rådgivningen bör inriktas under den närmaste femårsperioden.
Styrelsen betonar därvid att ökad rådgivning i syfte att höja ambitionsnivån
i skogsvården och vidmakthålla en god skogshygien bl. a. är av stor vikt
med hänsyn till belastningen på skogen på grund av luftföroreningarna. Även
vissa informationsinsatser om skogsskadorna anses kunna bli nödvändiga
under kommande år.

I sammanhanget bör erinras om att regeringen i början av året tillsatte en
aktionsgrupp mot luftföroreningar och försurning med uppgift att samordna
insatserna och föreslå ytterligare åtgärder som kan krävas för att begränsa
försurningens skadeverkningar. I gruppen ingick bl. a. generaldirektörerna
för berörda centrala verk. Gruppen skulle arbeta snabbt. Inom ramen för
denna aktionsgrupp har naturvårdsverket tillsammans med socialstyrelsen,
fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens energiverk och
statens industriverk utarbetat en aktionsplan mot luftföroreningar och
försurning. Sakbedömningarna i planen omfattar den närmaste 10-årsperioden
fram till 1995. Förslaget omfattar ett åtgärdsprogram i ett 20-tal punkter,
vari bl. a. ingår intensifierad information och rådgivning om skogsskadornas

JoU 1984/85:22

5

orsaker samt om möjliga åtgärder för att begränsa effekterna.

Sådana föreslagna åtgärder inom skogsbruket är t. ex. begränsning av
skogsgödsling och helträdsutnyttjande.

Aktionsplanen är f. n. föremål för remissbehandling. Enligt ett i dagarna
lämnat interpellationssvar rörande åtgärder för att begränsa försurningen av
mark och vatten, m. m. har jordbruksministern aviserat att en proposition i
ämnet skall föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte.

Vad gäller motionärernas förslag att utnyttja vissa medel avsedda för den
översiktliga skogsinventeringen för informationsverksamhet vill utskottet
erinra om att riksdagen förra året uttalade sig för ett snabbare genomförande
av ifrågavarande inventering, bl. a. i syfte att underlätta upprättandet av
skogsbruksplaner. Den av statsmakterna angivna utgångspunkten var att alla
bruksenheter i landet skulle ha en skogsbruksplan inom tio år. Det belopp
om 9 milj. kr. som rambeloppet för översiktliga inventeringar räknats upp
med för innevarande budgetår har beräknats med hänsyn till behovet av nya
skogsbruksplaner.

Utskottet finner mot nu angiven bakgrund att här behandlad motion, såvitt
nu är i fråga, inte påfordrar någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motion 1983/84:504 yrkande 2 utan ytterligare
åtgärd.

Stockholm den 4 december 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Paul Lestander (vpk).

Särskilt yttrande

Einar Larsson och Kerstin Andersson (båda c) anför:

Skogsdöden breder ut sig. Mellaneuropa är hårt drabbat. Vi börjar också
se skador här hemma i Sverige. Orsakerna till skogsdöden kan vara mångamarkförsurning,
luftföroreningar eller kombinationer av detta samt annat
som stressar träden till döds. Genom påverkan får också trädet en sämre
funktion, som slutar med att trädet dör av stress, men det kan också dö av ett
virus- eller insektsangrepp, som i sin tur beror på att trädet haft nedsatt
motståndskraft.

JoU 1984/85:22

6

Vi vet i dag tillräckligt om försurningen för att kunna sätta in kraftfulla
åtgärder för att begränsa försurningens orsaker. Utan dröjsmål måste vi
minska utsläppen av ämnen som förvärrar försurningen eller på annat sätt är
skadliga. Samtidigt måste också forskningen byggas ut för att vi skall få
klarhet om orsaken till skogsdöden och om vad vi kan göra för att förbättra
situationen nu och framöver. Det är emellertid nödvändigt att vi genom
forskning ökar kunskaperna, så att kommande åtgärder kan sättas in på ett
alltmer underbyggt och effektivt sätt. Det är fråga om forskning såväl när det
gäller försurningens orsaker och effekter som när det gäller åtgärder för att
minska konsekvenserna av försurningen.

Som torde framgå av vad vi anfört räcker det inte med enbart informationsoch
utbildningsinsatser och andra skogsbruksåtgärder för att möta de hot
mot skogens framtid som försurningen utgör. Det krävs också andra
åtgärder, snabba sådana.

Med hänvisning till de initiativ som centerpartiet tagit när det gäller
minskning av svavelutsläpp, avgasrening på bilar och internationellt arbete
samt med förhoppning om att den aviserade propositionen med förslag till
åtgärder mot försurningen snart kommer har vi avstått från att påyrka någon
särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion 1983/84:504.

mlnmå/gotmb Stockholm 1984 79435