om godkännande av protokoll angående avskaffande av dödsstraffet (prop. 1983/84:31)

Betänkande 1983/84:UU4

UU 1983/84:4

Utrikesutskottets betänkande
1983/84:4

om godkännande av protokoll angående avskaffande av dödsstraffet
(prop. 1983/84:31)

Propositionen

Sverige undertecknade den 28 april 1983 ett inom Europarådet utarbetat
protokoll nr 6 till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Genom protokollet förbinder sig konventionsstaterna att avskaffa
dödsstraffet i fredstid. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
protokollet.

Sverige har under lång tid aktivt verkat i olika internationella organisationer
för att dödsstraffets användning skall inskränkas och för att detta straff
skall så snart som möjligt avskaffas. I Förenta nationerna (FN) har på svenskt
initiativ flera resolutioner antagits i denna fråga. Genom resolution 2393
(XXIII), som antogs den 26 november 1968, fastställde FN:s generalförsamling
vissa minimigarantier för den som dömts till döden eller som åtalats för
brott på vilket dödsstraff kan följa. Den 20 december 1971 antog generalförsamlingen
resolution 2857 (XXVI) genom vilken staterna uppmanas att
successivt begränsa antalet brott som är belagda med dödsstraff. För första
gången angavs också i denna resolution att målet var att avskaffa dödsstraffet
i alla länder.

Även därefter har Sverige gjort åtskilliga försök att få FN att ta ställning
mot dödsstraffet. Motståndet har emellertid varit stort, och några väsentliga
framsteg kan knappast sägas ha gjorts under de senaste åren.

Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna förbjuder
inte staterna att tillämpa dödsstraff.

Frågan om dödsstraffets avskaffande har emellertid under en lång följd av
år diskuterats inom Europarådet. Redan 1957 tog Europarådets kommitté
för brottslighetsfrågor upp frågan om dödsstraffet i de europeiska staterna på
sitt arbetsprogram, men det var länge svårt att nå fram till ett klart
ställningstagande mot dödsstraffet.

En väsentlig förändring av läget inträffade genom att Frankrike, som var
ett av de länder där dödsstraffet hade varit i bruk även under senare år,
avskaffade detta straff år 1981. Därmed skapades förutsättningar för en
överenskommelse om dödsstraffets avskaffande i fredstid.

Även Europarådets parlamentariska församling har vid skilda tillfällen
behandlat frågan om dödsstraffet. År 1973 lade ett antal medlemmar av
församlingen fram ett förslag som syftade till dödsstraffets avskaffande i alla
Europarådets medlemsstater. Förslaget hänsköts till församlingens juridiska
utskott som utsåg den svenske delegaten Bertil Lidgård till rapportör. Några

1 Riksdagen 1983184. 9sami. Nr 4

UU 1983/84:4

2

större framsteg gjordes till en början inte i denna fråga, eftersom motståndet
mot dödsstraffets avskaffande alltjämt var betydande.

År 1979 utsåg juridiska utskottet den svenske delegaten Carl Lidbom till
ny rapportör i ämnet efter Bertil Lidgård. På grundval av Lidboms rapport
antog församlingen den 22 april 1980 dels en resolution i vilken församlingen
vädjade till parlamenten i de medlemsstater som hade kvar dödsstraffet i
fredstid att avskaffa detta straff, dels en rekommendation till Europarådets
ministerkommitté att ändra artikel 2 i den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna så att artikeln bringades i överensstämmelse med
den nyssnämnda resolutionen.

Den 25 september 1981 uppdrog Europarådets ministerkommitté åt
huvudkommittén för mänskliga rättigheter att utarbeta ett förslag till
tilläggsprotokoll till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
rörande dödsstraffets avskaffande i fredstid. Under sitt möte den 26-30
april 1982 antog huvudkommittén ett utkast till protokoll och till en
kommenterande rapport rörande protokollet.

Sedan protokollet godkänts av ministerkommittén, öppnades det för
undertecknande den 28 april 1983. Protokollet, som har fått beteckningen
protokoll nr 6 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, undertecknades då av Belgien,
Danmark, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal,
Schweiz, Spanien, Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.
Senare har även Grekland undertecknat protokollet.

Protokollet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter den
dag då fem stater har uttryckt sitt samtycke till att bli bundna av protokollet.

Protokollet i engelsk och fransk originalversion jämte översättning till
svenska är fogat som bilaga till propositionen.

Protokollet innebär, enligt propositionen, att ett viktigt steg tagits i
kampen mot dödsstraffet. Det tillåter visserligen staterna att bibehålla
dödsstraffet under krig eller vid överhängande hot om krig, men att en
överenskommelse kunnat antas om avskaffande av dödsstraffet i fredstid
utgör ändå ett klart framsteg.

Utskottet

Utskottet har tidigare haft anledning att behandla frågan om avskaffande
av dödsstraffet (UU 1980/81:10; UU 1982/83:21). Utskottet har därvid
erinrat om att Sverige tog initativet till att föra upp frågan om dödsstraffet i
Förenta nationerna. Det skedde år 1959 och ledde till att FN:s ekonomiska
och sociala råd (ECOSOC) av generalförsamlingen uppmanades studera
frågan. Det tog sedan nära tio år innan generalförsamlingen på nytt kunde
fatta ett beslut i ärendet. I en resolution antagen under generalförsamlingens
möte år 1968 utfärdades rekommendationer om vissa procedurer som skulle
iakttas till skydd för den anklagade.

UU 1983/84:4

3

Fortsatta svenska ansträngningar ledde år 1971 till en FN-resolution, i
vilken generalförsamlingen för första gången slog fast att målet var ett
fullständigt avskaffande av dödsstraffet. Det gick under 1970-talet inte att
komma längre i generalförsamlingen. För att frågan ändå skulle behålla sin
aktualitet utverkade Sverige vid generalförsamlingens möte år 1977 att
dödsstraffet skulle bli dagordningspunkt vid den FN-konferens om förebyggande
av brott och behandling av lagöverträdare som ägde rum i Caracas
under förhösten 1980.

Frågan diskuterades ingående i Caracas men det blev inte möjligt för
Sverige att där få igenom någon resolution i ärendet. I stället togs frågan upp i
konferensens rapport och överlämnades för fortsatta överväganden till
generalförsamlingen. Vid dess möte under hösten 1982 antogs - efter ett av
Sverige stött västtyskt initiativ - en resolution, i vilken kommissionen för de
mänskliga rättigheterna uppmanas överväga att utarbeta ett frivilligt tilläggsprotokoll
till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
avseende avskaffande av dödsstraffet och att genom ECOSOC avge en
rapport till generalförsamlingens möte år 1984, då diskussionen om denna
fråga skall fortsätta.

I Europarådet har Sverige och de skandinaviska länderna likaså aktivt
drivit frågan om dödsstraffets avskaffande. Motståndet har under lång tid
varit stort. Frågan fördes framåt i april 1980 när Europarådets parlamentariska
församling med stor majoritet förklarade att dödsstraffet är omänskligt.
Församlingen uppmanade på svenskt initiativ de medlemsländer som
fortfarande har kvar dödsstraffet att avskaffa det. Förutsättningarna för
framgång i frågan ändrades i positiv riktning genom att Frankrike år 1981
avskaffade dödsstraffet.

Utskottet anser att det nu föreliggande protokollet innebär en betydande
framgång i Sveriges långvariga aktivitet för dödsstraffets avskaffande. Det
kan därför hälsas med tillfredsställelse.

Utskottet är samtidigt medvetet om att många länder motsätter sig att det
internationella samfundet på ett aktivt sätt befattar sig med denna fråga. Den
nu vunna framgången får därför inte innebära någon avmattning i det
svenska engagemanget i dödsstraffsfrågan på det internationella planet.
Utskottet vill uttrycka förhoppningen att även andra regionala grupperingar
efter hand kommer att ingå liknande överenskommelser och att också
arbetet inom FN på sikt kommer att kunna leda till resultat.

Utskottet konstaterar att Sverige har avskaffat dödsstraffet såväl i fredstid
som under krig (prop. 1972:138; JuU 1972:28). Ett förbud mot dödsstraff
har också intagits i 2 kap. 4 § regeringsformen. Sverige uppfyller således,
som det påpekas i propositionen, mer än väl de krav som protokollet
uppställer.

Utskottet förordar därmed att Sverige ratificerar det nu föreliggande
protokollet.

UU 1983/84:4

4

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner protokoll nr 6 till den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna.

Stockholm den 22 november 1983

På utrikesutskottets vägnar
STURE KORPÅS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Sture Korpås (c), Carl Bildt (m),
Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Margaretha af Ugglas (m), Jan Bergqvist
(s), Sten Sture Paterson (m), Bengt Silfverstrand (s), Ivar Virgin (m), Rune
Ängström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Nils Svensson (s), Gunnar Ström (s)
och Ulla-Britt Carlsson (s).

minab/gotab Stockholm 1983 77232