om godkännande av en överensommelse mellan Sverige och Sovjetunionen om avgränsningen av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön m.m (prop.1987/88:175)

Betänkande 1987/88:UU33

Utrikesutskottets betänkande
1987/88:33

om godkännande av en överenskommelse mellan
Sverige och Sovjetunionen om avgränsningen av
kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen uu

och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön 1987/88:33

m.m. (prop. 1987/88:175)

Propositionen

I proposition 1987/88:175 föreslås att riksdagen godkänner överenskommelsen
den 18 april 1988 mellan Sverige och Sovjetunionen om avgränsningen av
kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska
ekonomiska zonen i Östersjön.

Vidare föreslås att riksdagen godkänner överenskommelsen den 18 april
1988 mellan de båda länderna om ömsesidiga relationer på fiskets område i
det tidigare omtvistade området i Östersjön.

Efter förhandlingar mellan Sverige och Sovjetunionen undertecknades
den 13 januari 1988 i Stockholm en överenskommelse om principerna för
avgränsning av havsområdena mellan de båda länderna i Östersjön.

Enligt överenskommelsen skall det mellan Sverige och Sovjetunionen
tidigare omstridda området i Östersjön delas på sådant sätt att 75 % av
områdets yta tillfaller Sverige och 25 % tillfaller Sovjetunionen. Avgränsningslinjen
skall enligt överenskommelsen förbinda det omtvistade områdets
nordligaste och sydligaste punkter och förhålla sig till områdets ytterkonturer
på ett symmetriskt sätt. Vidare fastställs i överenskommelsen att Sovjetunionen
under en 20-årsperiod årligen får ta upp 18 000 ton fisk, varav 240 ton
lax, i den svenska delen av det tidigare omstridda området och att Sverige
årligen får ta upp 6 000 ton fisk, varav 80 ton lax, i den sovjetiska delen av
området under samma tidsperiod.

Som en uppföljning av principöverenskommelsen har efter förhandlingar
mellan svenska och sovjetiska delegationer enighet nåtts om två överenskommelser
vilka undertecknats den 18 april 1988. I den ena regleras
avgränsningslinjen på kontinentalsockeln mellan de båda staterna samt
avgränsningen av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska
zonen.

Med utgångspunkt i den överenskomna procentfördelningen 75/25 har
parterna i detta avtal enats om en avgränsningslinje som anges med 17
koordinatpunkter från norr till söder. Med hänsyn till att området både i norr
och söder ligger i anslutning till omtvistat område med tredje part som
intressent (Finland resp. Polen) har koordinatpunkterna fastställts så att de
inte föregriper kommande uppgörelser med dessa parter. Eftersom de
svenska och sovjetiska koordinatsystemen inte är helt överensstämmande 1

1 Riksdagen 1987/88. 9 sami. Nr33

har avgränsningslinjen definierats i såväl svenskt som sovjetiskt koordinatsystem.

I den särskilda överenskommelsen den 18 april 1988 rörande fisket i det
tidigare omtvistade området i Östersjön har Sverige, som uppföljning av
principöverenskommelsen, förbundit sig att inom sin del av området under
20 år årligen avsätta en fiskekvot för sovjetiska fiskare i enlighet med
principöverenskommelsen. Överenskommelsen innehåller ett motsvarande
åtagande från Sovjetunionen till förmån för svenska fiskare. I överenskommelsen
bestäms de två områdena genom koordinatangivelser. Områdesbestämningarna
är en för fiskeändamål av praktiska skäl förenklad beskrivning
av det tidigare omtvistade området. Områdena har ritats ut på svenska resp.
sovjetiska sjökort, vilka fogats vid överenskommelsen. I denna föreskrivs
vidare att parterna genom överläggningar skall genomföra dessa bestämmelser,
häri inbegripet frågan om fördelning på fiskslag av överenskomna kvoter
samt regleringsåtgärder rörande fisket.

I ett särskilt protokoll fogat till överenskommelserna har parterna avtalat
att avgränsningsöverenskommelsen såvitt avser fiskejurisdiktionen samt
fiskeavtalet skall tillämpas provisoriskt fr. o. m. den 16 maj 1988.

Sverige har tidigare träffat avgränsningsavtal med Norge, Danmark och
DDR samt, med undantag för ett mindre område, också med Finland.
Genom principöverenskommelsen den 13 januari 1988 och avgränsningsöverenskommelsen
den 18 april 1988 med Sovjetunionen återstår därmed för
svensk del frågan om avgränsning gentemot Polen samt avgränsning
gentemot Finland i norra Östersjön.

Motionen

1987/88:U15 av Jens Eriksson och Hans Dau (båda m) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
fiskets bedrivande i Sveriges del av den före detta vita zonen.

Utskottet

Utskottet har tagit del av propositionens framställning rörande avgränsning
av kontinentalsockeln i Östersjön. Det är enligt utskottets mening tillfredsställande
att den långdragna frågan om gränsen mellan den svenska
fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen öster om Gotland nu har
funnit sin lösning och att därmed en överenskommelse kunnat ingås mellan
Sovjetunionen och Sverige rörande avgränsningen av kontinentalsockeln
samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i
Östersjön.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner gränsöverenskommelsen.

I motion U15 redovisas den allvarliga beståndssituationen för såväl torsk
som lax i Östersjön. Mot denna bakgrund samt i enlighet med de åtaganden
om god beståndsvård som gjorts i samband med överenskommelsen med
Sovjetunionen om fisket i det tidigare omtvistade området i Östersjön anser
motionärerna att tredjelandsfiske av hotade arter (torsk och lax) inte skall få
förekomma annat än i starkt begränsad omfattning för att på sikt avtrappas
och inom några år upphöra. Vidare anser motionärerna att fisket i Sveriges

UU 1987/88:33

2

andel av vita zonen skall ske under ansvar för god beståndsvård och att
svenskt fiske skall tillförsäkras ökade fiskemöjligheter inom ramen för god
beståndsvård.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Mellan Östersjöns
strandstater finns en överenskommelse som syftar till att internationellt
reglera uttaget av fisk ur Östersjön (1973 års Gdanskkonvention). Enligt
konventionen skall en fiskerikommission årligen överenskomma om högsta
tillåtna fångstmängd för varje fiskslag, TAC (total allowable catch), och om
zonfördelning. Inom dessa nationella zoner förhandlar sedan strandstaterna
bilateralt fram det årliga fångstuttaget.

Det tak för årligt uttag som sätts av fiskerikommissionen kan sägas
innebära den mängd fisk som enligt rekommendation från Internationella
havsforskningsrådet kan tas upp i ett visst område utan att återväxten hotas.
Detta ingår som en del i vad som beräknas vara god beståndsvård, dvs.
omsorg om återväxt och det framtida fisket. Begreppet återfinns i 1982 års
havsrättskonvention.

Inom ramen för den föreliggande fiskeöverenskommelsen med Sovjetunionen
skall parterna genom årliga överläggningar bestämma fördelningen
av fiskslag inom överenskomna kvoter samt regleringsåtgärder rörande
fisket, varvid hänsyn skall tas till beståndsvården.

Enligt överenskommelsen kommer den sovjetiska kvoten i den svenska
zonen under den kommande 20-årsperioden att vara 18 000 ton årligen, varav
240 ton skall utgöras av lax. I motion U15 sägs att det står Sovjetunionen fritt
att under år 1989 ta ut hela sin kvot eller del därav som torsk. Utskottet vill
med anledning därav anföra att varken Sovjetunionen eller Sverige kan
unilateralt bestämma fördelningen på fiskslag i den överenskomna kvoten.
Detta måste förhandlas fram för varje år.

Enligt de provisoriska regler som enligt överenskommelsen gäller från den
16 maj 1988 har parterna gjort upp om en fördelning av fiskslag inom
kvoterna för år 1988. Enligt denna kommer Sovjetunionen inte att fiska torsk
inom den svenska zonen under innevarande år.

Sverige och EG har ett fiskeavtal som undertecknades den 21 mars 1977.
Avtalet är ett ramavtal om ömsesidig rätt till fiske på varandras vatten. Vid
särskilda överläggningar fastställs fångstkvoter. Målet för dessa överläggningar
skall vara reciprocitet, dvs. det svenska fisket i EG:s vatten skall
motsvara EG:s fiske i de svenska vattnen.

Enligt den överenskommelse om utbyte av fiskekvoter som gäller för 1988
fick Sverige EG att acceptera en minskning av torskfisket i Östersjön utanför
det som tidigare varit den vita zonen med 160 ton till 2 500 ton. EG erhöll en
viss höjning av sin laxkvot i Östersjön. Enligt överenskommelsen får Sverige
för första gången fiska räkor i EG:s Nordsjözon. Den svenska kvoten av sill i
västra Östersjön ökade.

Förhandlingar pågår under maj 1988 mellan Sverige och EG om de kvoter
som fram till årets slut skall gälla för EG i den nya svenska fiskezonen.

Utskottet delar den oro för torsk- och laxbeståndet i Östersjön som
kommer till uttryck i motion U15. Eftersom den vita zonen fram till den
föreliggande överenskommelsen varit det enda större området i Östersjön
utanför nationella fiskezoner, har detta inneburit att fisket i området fått en

UU 1987/88:33

3

omfattning som gått långt utöver vad omsorgen om återväxt och det framtida
fisket medger. I propositionen konstateras även att detta har varit en viktig,
bidragande orsak till Sveriges och Sovjetunionens strävan att snarast möjligt
avveckla områdets oreglerade status.

Gdanskkonventionens regler om t.ex. beståndsvård kunde tidigare inte
tillämpas på de delar av Östersjön som var internationellt vatten, dvs. den
vita zonen. Enligt utskottets uppfattning kommer den reglering av Sveriges
fiskezon som den föreliggande överenskommelsen med Sovjetunionen
innebär att medföra att Gdanskkonventionens regler för en ökad beståndsvård
nu kan tillämpas.

Enligt vad som framhålls i jordbruksutskottets betänkande JoU 1987/88:4
anser fiskeristyrelsen att det - vad gäller torsken - föreligger risk för
ytterligare nedgång av beståndet på grund av att fiskeansträngningen
fortfarande är mycket stor. Samtidigt konstaterar JoU i sitt betänkande att
torsktillgången erfarenhetsmässigt varierar kraftigt. Efter några mycket
goda reproduktionsår under 1970-talet gav torskfisket rekordfångster under
1980-talets första år. De fångster som då togs (hösten 1987) betecknas enligt
jordbruksutskottet av fiskerisakkunniga som normala. Sedan jordbruksutskottets
betänkande skrevs har fångstsituationen försämrats.

Eftersom det enligt vad ovan påpekats dock föreligger risk för ytterligare
nedgång av beståndet följs frågorna om torskbeståndets storlek noga av
fiskeristyrelsen. Dessa frågor är varje år föremål för överläggningar vid
förhandlingarna med fiskerikommissionen för Östersjön. Vid den session
som hölls i slutet av 1987 misslyckades man emellertid liksom tidigare år att
nå en uppgörelse beträffande fångstmängd och zonfördelning för torsk och
lax. Efter gränsregleringen är det dock regeringens förhoppning att frågan
skall kunna regleras vid fiskerikommissionens överläggningar i höst.

Utskottet utgår från att regeringen, såväl vid förhandlingarna inom ramen
för fiskerikommissionen för Östersjön som i bilaterala förhandlingar med
Sovjetunionen och andra länder (främst EG), kommer att tillse att fisket
inom den nya svenska fiskezonen skall ske under ansvar för god beståndsvård
samt att svenska fiskare inom ramen för god beståndsvård ändå skall ges
ökade fångstmöjligheter inom det egna vattnet.

Det är enligt vad utskottet förstår regeringens uttalade mål att tredjelandsfiske
i den tidigare vita zonen skall skäras ner väsentligt under nästa år i syfte
att skydda torsk- och laxbeståndet. Det är även regeringens mål att på sikt
ytterligare skära ned andra länders kvoter i det berörda området. Utskottet
stöder detta mål.

Utskottet har i sitt betänkande UU 1987/88:24 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen i vad avser fisket konstaterat att utvecklingen
sedan mitten av 1970-talet på fiskeområdet lett till att det svenska Östersjöfisket
fått en proportionellt sett allt större betydelse. Det är därför viktigt att
regeringen i avvaktan på en multilateral reglering av EG- och EFTAländernas
fiskepolitik iakttar återhållsamhet i bilaterala åtaganden, när det
gäller att bevilja fiskerättigheter i svenska vatten.

Utskottet finner det dock av reciprocitetsskäl orealistiskt att helt skära ner
andra länders fiske av torsk och lax i den tidigare vita zonen.

I propositionen konstateras att den föreliggande överenskommelsen

UU 1987/88:33

4

innebär ökade krav på den fisketillsyn som kustbevakningen utövar. Det
ökade kravet på god beståndsvård efter år av alltför omfattande fiske i
området gör det, enligt vad som skrivs i propositionen, angeläget att
kustbevakningen kan bedriva en effektiv övervakning i området. Utskottet
stöder denna uppfattning och konstaterar att regeringen avser återkomma
med förslag till ytterligare resurser för kustbevakningen och hur dessa skall
finansieras.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att någon ytterligare åtgärd
med anledning av motion U15 inte är påkallad. Motion U15 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner överenskommelsen den 18 april 1988
mellan Sverige och Sovjetunionen om avgränsningar av kontinentalsockeln
samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska
zonen i Östersjön,

2. att riksdagen med avslag på motion 1987/88:U15 godkänner
överenskommelsen den 18 april 1988 mellan Sverige och Sovjetunionen
om ömsesidiga relationer på fiskets område i det tidigare
omtvistade området i Östersjön.

Stockholm den 26 maj 1988
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita
Bråkenhielm (m), Bengt Silfverstrand (s), Rune Ångström (fp), Nils T
Svensson (s), Britta Hammarbacken (c), Viola Furubjelke (s), Mona Saint
Cyr (m) och Jan-Erik Wikström (fp).

UU 1987/88:33

5

■

I