om fortsatt fysisk riksplanering (prop. 1980/81:183) och tillåtlighets- prövning av viss industriell verksamhet m.m.

Betänkande 1981/82:CU1

CU 1981/82:1

Civilutskottets betänkande
1981/82:1

om fortsatt fysisk riksplanering (prop. 1980/81:183) och tillåtlighetsprövning
av viss industriell verksamhet m. m.

1 Propositionen m. m.

Regeringen har, såvitt nu är i fråga, berett riksdagen tillfälle att ta del av
den redovisning beträffande överväganden om fortsatt fysisk riksplanering,
som tagits in i det till proposition 1980/81:183 fogade regeringsprotokollet.
Riksdagen har tidigare (CU 1980/81:39) behandlat den nämnda propositionen
i övrigt, nämligen i vad avser formerna för fysisk riksplanering.

2 Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1981 väckta motionerna 1980/81:

287 av Knut Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ompröva
den kommunala vetorätten i vissa fall,

332 av Hagar Normark m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen uttalar att
regeringen i sin prövning av byggnadstillstånd för kolkondensverk och
kolkraftverk samt andra liknande anläggningar, såsom flis- och torveldade
värmeverk, bör ta största hänsyn till naturvårdsverkets åsikter och kräva
användning av minst nu kända reningsmetoder och utveckling av bättre
metoder för att skydda en redan hårt ansträngd livsmiljö,

837 av Kjell A. Mattsson (c) och Märta Fredrikson (c) vari föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att reglerna i 136 a § byggnadslagen och senare motsvarande lagstiftning bör
utformas så att regeringen blir skyldig att pröva anläggningar i uranhanteringens
alla led,

853 av Eric Holmqvist m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga och med hänvisning
till motiveringen i motion 1980/81:851, hemställs

2. att riksdagen hos regeringen beställer en sådan tillämpning av 136 a §
byggnadslagen att den även omfattar större anläggningar för eldning med flis
och torv,

1902 av Egon Jacobsson m. fl. (s) vari, med hänvisning till motiveringen i
motion 1980/81:1901, hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om den kommunala vetorätten,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1980181:

2176 av Per Bergman m. fl. (s) vari, i motsvarande del, föreslås att

1 Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 1

CU 1981/82:1

2

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
formerna för den fysiska riksplaneringen och om formerna för planering av
tätortsstrukturen m. m.,

2177 av Ulla Tillander (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre skydd för
åkermarken i Skåne,

2178 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående anslag till bidrag för översiktlig planering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående samordning av fysisk riksplanering och kommunal
energiplanering,

2179 av Åke Wictorsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den
enskilda fritidsbebyggelsens utveckling inom ramen för en fortsatt fysisk
riksplanering.

3 Utskottet

3.1 Vissa utgångspunkter för fortsatt fysisk riksplanering

I den inom bostadsdepartementet utarbetade rapporten Hushållning med
mark och vatten 2 (SOU 1979:54 och 55) behandlas bl. a. vissa mera
långsiktiga frågeställningar rörande hushållningen med mark och vatten.

Efter remissbehandling har rapporten föranlett överväganden inom
regeringen. Vissa grundläggande utgångspunkter för markhushållningsfrågor
rörande inhemska energiresurser, vissa industrifrågor, utnyttjande av
havsresurser samt vissa övergripande strukturfrågor rörande anläggningar
för transporter och energidistribution samt tätortsutvecklingen har genom
propositionen redovisats för riksdagens information genom att riksdagen
beretts tillfälle att ta del av vad som i denna del anförts till regeringsprotokollet.
Propositionen såvitt nu är i fråga innehåller sålunda inte något förslag
som riksdagen har att ta konkret ställning till.

Enligt även utskottets mening faller behandlade frågor inom regeringens
ansvarsområde. Utskottet har med hänsyn även därtill inte funnit anledning
att föreslå riksdagen något ställningstagande i sakfrågorna. Propositionen i
tidigare inte behandlad del bör läggas till handlingarna.

Inom sakområdet faller dock i vart fall delvis vissa motioner med yrkanden
som riksdagen har att ta ställning till och som behandlas nedan. Dessa
ställningstaganden berör därmed i motsvarande omfattning redovisningen i
propositionen.

CU 1981/82:1

3

3.2 Skydd för åkermarken i Skåne

Enligt den ovan nämnda redovisningen våren 1981 i proposition 1980/
81:183 bör de frågor som har behandlats i det hittills bedrivna arbetet med
den fysiska riksplaneringen, t. ex. angående jordbruksmarkens bevarandeintressen
och försvarsintressen behandlas vidare i pågående planering med
att fullfölja fastlagda riktlinjer. Inom utskottet har inte förts fram några
däremot stridande synpunkter.

I motion 1980/81:2177 (c) föreslås riksdagen ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av bättre skydd för åkermarken i Skåne.
Motionären riktar inga invändningar mot utformningen av gällande riktlinjer
till skydd för jordbruksmark. Det anförs däremot att riktlinjerna - även om
de lagregleras - inte ger tillräckliga möjligheter att med kraft hävda
jordbrukets skyddsintressen i Skåne och att man måste ge kommunerna i
Skåne exakta ramar för deras rörelsefrihet i denna planering.

Länsstyrelserna i Skånelänen har redovisat resultatet av sitt arbete med ett
markhushållningsprogram för Skåne. Regeringen harden 17 september 1981
beslutat om fortsatt arbete med markhushållning i Skåne med anledning av
denna redovisning. Regeringsbeslutet kommer med hänsyn till riksdagens
tidigare begäran (CU 1979/80:6) att överlämnas till riksdagen.

Enligt utskottets mening har inte tillräckliga skäl anförts för att riksdagen
nu skulle begära ytterligare åtgärder för att hävda skyddet för åkermarken i
Skåne.

3.3 Fritidsbebyggelse m. m.

Riktlinjerna för fritidsbebyggelsens utveckling har preciserats genom
statsmakternas beslut (prop. 1978/79:213, CU 1979/80:6). 1 regeringens
länsvisa beslut har angetts relativt detaljerade utgångspunkter för hur man
bör se på utvecklingen av fritidsbebyggelse i främst sådana områden som
omfattas av de geografiska riktlinjerna (se även CU 1979/80:6 s. 9 ff.).

I motion 1980/81:2179 (s) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den enskilda fritidsbebyggelsens
utveckling inom ramen för en fortsatt fysisk riksplanering. Motionärerna
anför bl. a. att en fortsatt okontrollerad utveckling, där fritidshusen
blir permanenta bostadshus, måste kunna motverkas av kommunerna.
Kommunernas rätt att själva handha planfrågorna får inte sättas ur spel.

Frågorna om bättre möjligheter att bevara fritidshus för fritidsboende -och permanentbostäder åt bofasta - har behandlats av fritidsboendekommittén
i ett delbetänkande (Ds Bo 1981:3). Betänkandet har remissbehandlats
och bereds nu i regeringens kansli. Ytterligare överväganden i denna del
bör enligt utskottets mening anstå tills dessa förslag beretts.

Motionärernas ståndpunkt när det gäller kommunernas rätt att i den
kommunala planeringen enligt byggnadslagen retroaktivt hävda riktlinjer

1* Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 1

CU 1981/82:1

4

inom den fysiska riksplaneringen torde i huvudsak utgå från en i motionen
utvecklad uppfattning att detta bör kunna ske även genom en inte ringa
inskränkning av byggnadsrätten i gällande planer kombinerat med nybyggnadsförbud
i avvaktan på en sådan planändring. Möjligheterna att genom
planändring inskränka en given byggnadsrätt är emellertid i gällande
byggnadslagstiftning begränsad - detta även om en sådan inskränkning i sak
skulle kunna anses förenlig med riktlinjer i den fysiska riksplaneringen.
Kommunala intentioner i sådan riktning förutsätter sålunda en överenskommelse
med markägaren om ersättning eller en expropriation. I de fall när
ingen av dessa lösningar framstått som möjlig eller sannolik finns det därmed
inte heller motiv för ett nybyggnadsförbud. Frågorna om planers giltighetstid
och rättsverkan ingår som ett av de centrala momenten i det pågående
bygglagarbetet.

Utskottet avstyrker motion 1980/81:2179 (s).

3.4 Planering av tätortsstrukturen

I motion 1980/81:2176 (s), såvitt den inte behandlats tidigare, föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
formerna för planering av tätortsstrukturen m. m. Motionärerna hänvisar
bl. a. till att i propositionens redovisning betonats önskvärdheten av att
utifrån kommunala överväganden vidareutveckla den ortsstruktur som också
beaktar statliga intressen när det gäller regional-, sysselsättnings- och
trafikpolitik. De anför att i dessa struktursammanhang också bör betonas
energihushållningsfrågor av nationellt intresse och att dessa strukturella
energihushållningsbedömningar bör ingå i de redovisningar som förordats
ingå i den kommunala översiktliga planeringen.

I sakfrågan torde det nu inte finnas delade meningar om att energihushållningsfrågor
bör beaktas även i kommunala planbedömningar som
påverkar tätortsstrukturen - detta på motsvarande sätt som gäller regionaloch
trafikpolitikens påverkan på lokaliseringen av bostäder och arbetsplatser.
Redan därmed torde motionärernas huvudsakliga intresse få anses
tillgodosett utan ett föreslaget riksdagens beslut. Frågan om redovisningen
av kommunal planering i dessa hänseenden bör som hittills bedömas av
regeringen. Motionsförslaget i här behandlad del avstyrks sålunda.

Det anförda knyter an till förslaget i motion 1980/81:2178 (vpk) yrkande 2
om samordning av fysisk riksplanering och kommunal energiplanering.
Detta samband torde i sig vara obestritt. Det finns dock enligt utskottets
mening inte anledning för riksdagen att, som föreslås i motionen, uttala sig
om administrativa samband. Dessa frågor får ankomma på regeringens
vidare beredning. Motionsförslaget avstyrks.

CU 1981/82:1

5

5.5 Den kommunala vetorätten, m. m.

I motion 1980/81:287 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att ompröva den
kommunala vetorätten. Motionären anför - mot bakgrund av önskemål att
bryta uran - att det förefaller vara synnerligen motiverat att ompröva denna
vetorätt som innebär att en enskild kommun kan stoppa brytningen av en för
landets ekonomi och välfärd mycket betydelsefull råvara.

Vidare föreslås i motion 1980/81:1902 (s) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motion 1901 anförts om den kommunala
vetorätten. Där anförs, med utgångspunkt i frågor om utnyttjande av
alunskifferresurserna, att kommunernas rätt att förhindra miljöstörande
industri bör värnas men att meningsfulla avvägningar i de kommunala
organen mellan riksintressen och lokala önskemål kräver redovisningar av
grunderna för riksintresset - i detta fall en totalberäkning av alunskifferreserverna.

Då prövningen enligt 136 a § byggnadslagen infördes som ett provisorium
anförde dåvarande civilministern (prop. 1972:111 bilaga 2 s. 368) att han för
sin del ansåg det principiellt riktigt att kommunen inte skall kunna hindra en
lokalisering, som enligt en bedömning utifrån landets hela intresse bör ligga
inom kommunen eller i vart fall inte lämpligen bör ligga någon annanstans.
Med hänsyn till att regeringen inte kan låta upprätta en generalplan för
fastställelse, ansågs det emellertid mest konsekvent att låta den kommunala
vetorätten gälla generellt. Det förutsattes att inga allvarliga olägenheter
skulle behöva uppstå om en sådan ordning fick gälla i den provisoriska
reformen.

I promemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighetsprövning av viss industriell
verksamhet m. m. föreslogs bl. a. att kravet på kommunal tillstyrkan inte
längre skulle upprätthållas vid prövning av en verksamhet som enbart har
väsentlig betydelse för hushållningen med energi och/eller med träfiberråvaror.
Huvuddelen av de nyanläggningar som regeringen prövar har dock
väsentlig betydelse för hushållningen med mark och vatten. I dessa fall skulle
kommunen som tidigare behålla sin vetorätt. Förslaget har godtagits av de
flesta remissmyndigheterna. Vissa remissinstanser, bl. a. statens industriverk,
har dock ifrågasatt om det är rimligt och konsekvent att behålla det
kommunala vetot över huvud taget - det är ju fråga om en hushållning på
nationell nivå.

Det finns ett klart principiellt samband mellan den kommunala vetorätten
vid prövning enligt 136 a § BL och rollfördelningen stat-kommun vid den
översiktliga fysiska planeringen. Denna bakomliggande fråga ingår som en
central del i pågående arbete på en ny plan- och bygglagstiftning. Med hänsyn
därtill bör enligt utskottets mening riksdagen inte i detta sammanhang göra
några principiella bedömningar om den kommunala vetorätten. Vidare
pågår, enligt vad utskottet erfarit, arbete på ett förslag till nya regler om

CU 1981/82:1

6

tillåtlighetsprövningen. Motionerna 1980/81:287 (m) och 1902 (s)

avstyrks.

Förslaget i motion 1980/81:837 (c) syftar till att tillåtlighetsprövningen
skall vidgas så att den omfattar även ”anläggningar i uranhanteringens alla
led” - från brytning via atomkraftsanläggningar och anläggningar för
upparbetning till anläggningar för mellanlagring i olika former och till
slutförvaring av avfall. Motionärerna torde ha utgått från att en utvidgning av
det obligatoriska prövningsområdet också skulle ge motsvarande vidgning av
det kommunala vetots tillämpning. Motionsförslaget knyter därmed behandlingsmässigt
an till det närmast här ovan behandlade förslaget om att slopa
den kommunala vetorätten.

Motionärernas huvudsyfte är att få till stånd regler som gör prövningen
obligatorisk och sålunda inte som nu beroende av att regeringen i det
konkreta fallet förbehåller sig prövningsrätten. Syftet torde i allt väsentligt få
ses som energipolitiskt. Enligt civilutskottets mening finns det inte anledning
att i denna form ställa riksdagen inför ett nytt avgörande i de frågor om
kärnkraftens utnyttjande som relativt nyligen behandlats. De rena miljövårdssynpunkterna
bör lämpligen behandlas i anslutning till arbetet på ett
förslag om nya tillståndsregler. Motionen avstyrks därför.

3.6 Lokalisering av kolkondenskraftverk, användning av fasta inhemska
bränslen m. m.

I motion 1980/81:332 (s) föreslås att riksdagen uttalar att regeringen i sin
prövning av byggnadstillstånd för kolkondenskraftverk och kolkraftverk
samt andra liknande anläggningar, såsom flis- och torveldade värmeverk, bör
ta större hänsyn till naturvårdsverkets åsikter och kräva användning av minst
nu kända reningsmetoder och utveckling av bättre metoder att skydda en
redan hårt ansträngd livsmiljö.

Motionärerna hänvisar till att naturvårdsverket i en studie över olika
regioners lämplighet för kolkondenskraftverk ansett att dessa är olämpliga
överallt. Motionärerna torde syfta på verkets promemoria SNV PM 1358
Lokalisering av kolkondenskraftverk. Denna studie, som remissbehandlats,
utmynnar i slutsatserna att västkusten samt ostkusten klassas som ”olämpliga”
områden medan. Skåne och norra Uppland klassas som ”mindre
olämpliga” områden.

I redovisningen i proposition 1980/81:183 (s. 18) anförs att ställningstaganden
i den fysiska riksplaneringen avseende eventuella särskilda riktlinjer
för lokalisering av kolkondenskraftverk kan ske först sedan bl. a. naturvårdsverkets
lokaliseringsstudie har utvärderats närmare och bl. a. behovet av
kompletterande studier övervägts.

1 proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken framhöll
regeringen att möjligheterna att förbättra miljösituationen i landet börtas till
vara vid en introduktion av kol. Regeringen har därför funnit att en

CU 1981/82:1

7

eldningsanläggning bör tillåtas släppa ut högst 2 100 ton svavel per år. Senare
bör enligt propositionen kraven skärpas ytterligare genom att gränsen sänks
till 1 600 ton svavel per år.

I propositionen har vidare framhållits att det kan finnas möjlighet att med
bibehållen försörjningstrygghet ytterligare skärpa miljövårdskraven genom
att utnyttja kol med en genomsnittlig svavelhalt på högst 0,6 %. Regeringen
räknar med att om några år få tillräcklig erfarenhet av kolmarknaden för att
kunna avgöra när ett generellt krav på en genomsnittlig svavelhalt av högst
0,6 % i kol skall kunna införas i Sverige. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med en redovisning i denna fråga senast år 1983.

Riksdagen har vid sin behandling av propositionen förordat (NU
1980/81:60, rskr 381) ett högsta tillåtet utsläpp på 1 600 ton svavel per
anläggning och år. Under en övergångstid, dock längst till år 1988, skall
emellertid en dispens kunna beviljas för ett utsläpp av högst 2 100 ton per
anläggning och år. Riksdagen har vidare framhållit att det är angeläget att
regeringen om möjligt redan år 1982 återkommer till riksdagen med den i
propositionen omtalade redovisningen och förslag till tidpunkten för de
skärpta miljökrav som i propositionen har redovisats till senast år 1988.
Därvid bör enligt riksdagen bl. a. prövas om inte övergången till kol med
högsta svavelhalt om 0,6 % kan ske senast år 1986.

Regeringen har i juni 1981 uppdragit åt statens naturvårdsverk att redovisa
alternativa förslag till miljökrav vid eldning med fossila bränslen. Förslaget
bör utgå från en bedömning av skadorna på miljön, inkl. skadornas
ekonomiska betydelse, till följd av föroreningar från eldning med fossila
bränslen samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna i vad avser
olika reningsåtgärder. Regeringen avser att i början av år 1982 lägga fram
förslag om ytterligare åtgärder mot försurningen. Naturvårdsverkets redovisning,
som bör göras översiktlig och utgå från befintligt material, bör
lämnas till regeringen senast den 1 december 1981.

Regeringen har samtidigt uppdragit åt statens vattenfallsverk att inom
samma tid redovisa de resultat av projektet Kol-Hälsa-Miljö som kan ha
betydelse för ställningstagande i dessa frågor.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att genom
ett i motionen föreslaget uttalande föregripa mer nyanserade överväganden.
Motionen avstyrks därför i denna del.

I motion 1980/81:853 (s) yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen
beställer en sådan tillämpning av 136 a § byggnadslagen (BL) att den även
innefattar större anläggningar för flis och torv.

Den ovan behandlade motionen 1980/81:332 (s) innefattar, som angetts,
även krav på ökade miljöhänsyn vid tillståndsprövning av bl. a. flis- och
torveldade värmeverk.

Frågor om en ökad satsning på inhemska bränslen behandlades av
riksdagen inom det senaste energipolitiska beslutets ram (NU 1979/80:70
s. 42 ff.).

CU 1981/82:1

8

I utredningsrapporten (SIND PM 1980:2) Okad eldning med skogsråvara
föreslogs bl. a. att 136 a § BL skulle användas för att kontrollera ny- och
utbyggnad av större flis- och eldningsanläggningar som förbrukar skogsråvara.

I den inom bostadsdepartementet upprättade promemorian (Ds Bo
1980:2) Tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m. m. föreslås
bl. a. att prövningsplikt införs för nya anläggningar eller utvidgning av
verksamheten vid anläggningar som eldas med träfiberråvaror om den årliga
förbrukningen därav överstiger 25 000 m3 fub. I den s. k. styrmedelsutredningens
(1 1979:13) uppdrag ingår att se över den nuvarande prövningen av
energihushållningsskäl enligt 136 a § BL och att därvid bl. a. överväga
kriterierna för vilka anläggningstyper som skall prövas. Slutligen noteras att
industriministern i proposition 1980/81:130 (s. 158) som sin mening anfört att
lämpligheten att använda andra styrmedel än råvaruprövningen enligt
136 a § BL för att skapa balans mellan de energipolitiska strävandena att
minska oljeförbrukningen och önskemålet om en stabil virkesförsörjning till
skogsindustrin bör övervägas. Enligt vad utskottet erfarit pågår arbete med
ett förslag till ändrade regler för tillåtlighetsprövning av miljöstörande
industri m. m. Däri ingår förslag som berör prövningen av träfiberförbrukande
verksamheter. I det nämnda uttalandet aviserade industriministern
även ställningstaganden till hur man kan motverka att industriellt användbar
skogsråvara används för energiändamål.

Utskottet har, med i princip motsvarande utgångspunkter som beträffande
kolkondenskraftverken, funnit att ytterligare överväganden om tillståndsprövningen
för flis- och torveldade värmeverk m. m. bör anstå tills
förutsättningar finns för en i principfrågorna samordnad bedömning.
Motionerna 1980/81:332 i motsvarande del samt 853 yrkande 2 avstyrks
därför.

3.7 Bidrag för översiktlig planering

I motion 1980/81:2178 (vpk) yrkande 1 föreslås riksdagen begära förslag
från regeringen om bidrag för översiktlig planering.

Bidrag av angiven typ har tidigare utgått. Anslag anvisades senast (CU
1979/80:25) med 3 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Riksdagen har (CU
1980/81:5) godkänt att bidragen successivt avvecklas för att upphöra fr. o. m.
budgetåret 1982/83. Riksdagen har därefter (CU 1980/81:27 - reservation
(s)) beslutat att bidraget skall upphöra fr. o. m. budgetåret 1981/82.

Utskottet har inte funnit anledning att nu gå ifrån riksdagens tidigare
beslut och avstyrker motionsyrkandet.

CU 1981/82:1

9

3.8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen lägger proposition 1980/81:183 i tidigare inte
behandlad del till handlingarna,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:2177,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:2179,

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:2176 i vad den inte
behandlats tidigare,

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:2178 yrkande 2,

6. att riksdagen avslår motionerna 1980/81:287 och 1902,

7. att riksdagen avslår motion 1980/81:837,

8. att riksdagen avslår motion 1980/81:332 såvitt rör kolkondens kraftverk,

9. att riksdagen avslår motion 1980/81:332 i vad den inte
behandlats under 8 ovan, samt motion 1980/81:853 yrkande
2,

10. att riksdagen avslår motion 1980/81:2178 yrkande 1.

Stockholm den 15 oktober 1981

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s),
Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Sven Eric
Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl
(s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Ingvar Eriksson (m), Per Olof
Håkansson (s), Margareta Palmqvist (s) och Erik Börjesson (fp).

Reservationer

1. Planering av tätortsstrukturen (3.4)

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Per Olof Håkansson och Margareta Palmqvist, alla (s), anser
att

dels den del av utskottets betänkande på s. 4 som börjar ”1 sakfrågan” och
slutar ”motionsförslaget avstyrks” bort lyda:

I sakfrågan torde det nu inte finnas delade meningar om att energihushållningsfrågan
bör beaktas även i kommunala planbedömningar som
påverkar tätortsstrukturen - detta på motsvarande sätt som gäller regionaloch
trafikpolitikens påverkan på lokaliseringen av bostäder och arbetsplat -

CU 1981/82:1

10

ser. Om riksdagen inte skulle bifalla motionsförslaget skulle detta kunna
tolkas som en markering i motsatt riktning. Förslaget i här behandlad del av
motion 1980/81:2176 (s) tillstyrks sålunda. Därmed har också syftet med
motion 1980/81:2178 (vpk) tillgodosetts.

dels utskottets hemställan under 4 bort lyda:

4. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2176 i vad den inte
behandlats tidigare som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. Tillåtlighetsprövning av anläggningar för uranhantering (under 3.5)

Kjell A. Mattsson, Sven Eric Åkerfeldt och Kerstin Andersson i Hjärtum,
alla (c), anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Motionärernas
huvudsyfte” och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Frågan om att lägga fast en obligatorisk tillståndprövning av anläggningar i
uranhanteringens alla led är principiellt viktig från miljösynpunkt. Ett sådant
krav bör ställas snarast och införas i lagstiftningen senast i samband med
kommande ändringar av nu gällande regler. Riksdagen bör därför redan nu
godta denna princip genom att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motion 1980/81:837 (c).

dels utskottet under 7 bort hemställa:

7. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:837 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen,

GOTAB 69593 Stockholm 1981