om försurning av mark och vatten

Betänkande 1981/82:JoU9

JoU 1981/82:9

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:9

om försurning av mark och vatten
Motionerna

I motion 1980/81:269 av Ove Karlsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts som får i uppdrag att snabbt
komma med förslag om hur man skall komma till rätta med försurningen av
mark och vatten.

I motion 1980/81:586 av Gunnar Oskarson m. fl. (m, s, c, fp) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att regeringen inom ramen
för gällande konventioner snarast vidtar åtgärder för att minska försurningen
inom västra och södra delarna av landet.

I motion 1980/81:587 av Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående behovet av internationella överenskommelser i syfte att begränsa
de negativa miljökonsekvenser som uppstår av bl. a. svavelutsläpp.

I motion 1980/81:768 av Anna Eliasson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn av skogsvårdslagen i syfte att skapa
förutsättningar för att lövinblandning kan utnyttjas som ett aktivt instrument
i kampen mot försurning.

I motion 1980/81:779 av Ingrid Sundberg och Joakim Ollén (båda m) ykas
att riksdagen hos regeringen hemställer om att samarbetet med Danmark i
vad gäller miljöeffekter vid energiframställning bedrivs på ett sådant sätt
att

1. Sydsveriges föroreningar inte ökar,

2. svenska kraftproducenters konkurrenssituation gentemot Danmark
inte försämras.

1 motion 1980/81:1001 av Lennart Bladh m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen uttalar att den enligt budgeten planerade kalkningen sker inom
områden som påtalats i motionen.

I motion 1980/81:1012 av Esse Petersson och Börje Stensson (båda fp)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till långsiktigt
handlingsprogram beträffande kalkning m. m. i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 9

JoU 1981/82:9

2

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag rörande överförande
av ansvaret för kalkningsverksamheten från fiskeristyrelsen till naturvårdsverket.

I motion 1980/81:1094 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1),

1. att regeringen låter utvärdera redan vidtagna åtgärder mot försurningen
och gör en inventering av möjliga nya åtgärder i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motion 1980/81:1755 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)
yrkas att riksdagen begär att regeringen inbjuder deltagarna i miljövårdskonferensen
i Stockholm år 1982 till försurningsdrabbade områden i
exempelvis västra Sverige.

I motion 1980/81:1759 av Margot Håkansson (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att ett projekt kommer till stånd i
Blekinge för undersökning av försurningssituationen på mark- och grundvattensidan.

I motion 1980/81:1767 av Gunnar Olsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att fiskeristyrelsen och naturvårdsverket får i uppdrag att
vid fördelning av bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag beakta de i
motionen nämnda synpunkterna beträffande Värmlands län.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner som väckts i
januari 1981 och som rör olika aspekter av de miljöproblem som uppstått på
grund av försurningen av mark och vatten.

Marken har genomgått en långsam, naturlig försurning i vårt land alltsedan
istiden. På senare tid har förloppet påskyndats genom den av människan
orsakade syratillförseln via luft och nederbörd. Vårt jord- och skogsbruk kan
också bidra till markförsurningen. Sverige har liksom Finland, Norge och -på den nordamerikanska kontinenten Canada - urberg och morän som
dominerande berggrund och jordar. Denna mark har mindre motståndskraft
- buffertförmåga - än den lättvittrade jorden som dominerar längre söderut i
den tempererade zonen.

Försurningen av sjöar och vattendrag uppmärksammades redan på
1960-talet genom att fisken i sjöar som ligger högt upp i vattensystemen tog
skada. Vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 framhölls att sur
nederbörd var ett storskaligt regionalt fenomen i Europa med väl definierade
områden för ursprung och deposition samt att både nederbörd och ytvatten
höll på att försuras. Försurningen har numera kommit att bli det kanske
allvarligaste miljöproblemet i vårt land. Den kraftigt ökade syratillförseln
under de senaste årtiondena beror främst på en ökad förbränning av fossila

JoU 1981/82:9

3

bränslen varigenom stora mängder sura svavel- och kväveföreningar släpps
ut och transporteras långa sträckor via atmosfären. I genomsnitt är endast en
fjärdedel av det svavel som faller ned över Sverige av svenskt ursprung.

I Sverige har olika åtgärder vidtagits för att motverka försurningen.

Genom lagen (1968:551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
infördes ett förbud mot förbränning inom landet av eldningsolja med högre
svavelhalt än 2,5 viktprocent.

Riksdagen beslutade (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24)
den 24 november 1976 om ytterligare åtgärder för att motverka negativa
effekter av svavelutsläpp. Beslutet innebar dels kraftfulla nationella åtgärder
för att minska våra egna utsläpp, dels internationella initiativ för att förmå
andra länder till motsvarande åtgärder.

Som målsättning för de svenska utsläppsbegränsningarna angavs att
svavelutsläppen till år 1985 skall ha minskats till den nivå som gällde i början
av 1950-talet. Samtidigt antogs en ny lag (1976:1054) om svavelhaltigt
bränsle.

Riksdagsbeslutet år 1976 innebar också att åtgärder skulle vidtas för att
restaurera redan försurade sjöar och vattendrag genom kalkning. Regeringen
uppdrog år 1979 åt fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk att i
samarbete sammanställa och utvärdera erfarenheterna av den pågående
försöksverksamheten.

Från svensk sida har även mycket arbete lagts ned på att åstadkomma en
internationell reglering av miljöföroreningarna över gränserna. Vid 1972 års
miljökonferens godkändes principen att stater är skyldiga att se till att
verksamheter inom deras territorium eller kontroll inte förorsakar miljöskador
på andra länders territorier. Miljöskyddskonventionen den 19
februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige utgör ett konkret
exempel på tillämpningen av nämnda princip. År 1976 slöts ett samarbetsavtal
på miljövårdsområdet med Tyska demokratiska republiken där de båda
länderna åtog sig att vidta åtgärder för att minska luftföroreningen. År 1979
undertecknades en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
av representanter för medlemsstaterna i FN:s ekonomiska kommission
för Europa m. fl. efter ett aktivt förarbete från svensk och nordisk
sida.

Sverige ratificerade konventionen i december 1980 (prop. 1980/81:31, JoU
1980/81:13, rskr 1980/81:136), men denna har ännu inte trätt i kraft. De stater
som undertecknat konventionen har emellertid i en separat, av 1979 års
miljöministermöte enhälligt antagen resolution förbundit sig att så snart som
möjligt inleda en provisorisk tillämpning av konventionen och att i möjligaste
mån uppfylla de förpliktelser som konventionen ålägger dem i avvaktan på
dess ikraftträdande.

Regeringen har beslutat inbjuda alla de länder som undertecknat
konventionen till en konferens om försurningsproblemen. Konferensen skall
äga rum den 28-30 juni 1982 i Stockholm.

1* Riksdagen 1981182. 16 sami. Nr 9

JoU 1981/82:9

4

Frågan om utsläpp av svaveldioxid och andra försurande ämnen vid
koleldning diskuterades ingående av riksdagen i samband med behandlingen
av regeringens energiproposition våren 1981 (prop. 1980/81:90, JoU
1980/81:4 y, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Jordbruksutskottet framhöll i
sitt yttrande till näringsutskottet det angelägna i att de krav som naturvårdsverket
satt upp som riktmärken för begränsningen av utsläppen av
svaveldioxid från nya större koleldade anläggningar utgjorde riktmärket för
den utsläppsmängd som i framtiden borde tolereras. På kort och medellång
sikt syntes emellertid de gränser som angivits i propositionen innebära en
rimlig målsättning. Utskottet utgick dock ifrån att regeringen skulle låta
undersöka förutsättningarna för en snabbare skärpning av miljövårdskraven.
Med anledning härav och efter fortsatta överläggningar inom näringsutskottet
gav riksdagen regeringen till känna att den ansåg det angeläget att
regeringen om möjligt redan år 1982 återkommer till riksdagen med den i
propositionen omtalade redovisningen och förslag rörande tidpunkten för de
skärpta miljökrav som i propositionen redovisats till senast år 1988.

I den av statsministern avgivna regeringsförklaringen vid öppnandet av
årets riksmöte anförs bl. a. följande:

Försurningen av mark och vatten utgör ett av de allvarligaste hoten mot vår
miljö. Regeringen har inbjudit till en internationell konferens om försurning
1982. Ett långtidsprogram med åtgärder mot försurningen kommer också att
presenteras. Det kommer bl. a. att behandla miljökraven vid koleldning.

Fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk har i en skrivelse den 1 juni
1981 lämnat en samlad redovisning av försurningsläget och försöksverksamheten
med kalkning samt förslag till fortsatta åtgärder. Förslagen gäller dels
kalkning av sjöar och vattendrag, dels åtgärder inriktade på att motverka
försurning av mark och grundvatten. Sammanfattningsvis anför verken bl. a.
följande.

Verken anser att försurningen i första hand måste motverkas vid källan.
Eftersom en så stor del av nedfallet av försurande ämnen härrör från andra
länder måste man på kort sikt - som uppehållande försvar - också använda
kalkning och andra åtgärder för att dämpa försurningens effekter.

Verken anser

att en strategi för insatserna mot försurningen bör omfatta

• kraftfullt internationellt arbete för att åstadkomma minskade utsläpp i
samtliga europeiska länder

• långtgående begränsningar av försurande utsläpp i Sverige

• väsentligt utvidgad kalkning av sjöar och vattendrag

• försöksverksamhet med åtgärder inriktade på att dämpa försurningens
effekter i mark och grundvatten

• fortsatt forskning

att kalkningen av sjöar och vattendrag bör ges en sådan omfattning att
försurningshotade sjöar kan bevaras och redan drabbade återställas.

JoU 1981/82:9

5

Krav på utredning med förslag till konkreta åtgärder mot försurningen
framställs i två motioner. 1 motion 1980/81:269 framhålls att försurningen av
mark och vatten i Sverige nu är så allvarlig att riskerna för en försurningskatastrof
är överhängande. Enligt motion 1980/81:1094 måste vi själva föregå
med gott exempel för att förmå omvärlden att reducera svavelutsläppen.

Utskottet instämmer för sin del i uppfattningen att effektiva åtgärder
måste vidtas mot försurningens orsaker och att dess yttringar bör neutraliseras
så långt det är möjligt under den omedelbara framtiden. Ytterligare
forskning är nödvändig. Som framhållits i det föregående har fiskeristyrelsen
och statens naturvårdsverk lämnat regeringen en redogörelse för försurningen
med förslag till en strategi för de närmaste årens åtgärder för att komma
till rätta med problemet. 1 skrivelsen lämnas konkreta förslag om kalkning av
sura sjöar och vattendrag. En stark allmän rekommendation lämnas om ökad
kalkning av åkerjord. Regeringen har aviserat sin avsikt att på grundval av
skrivelsen förelägga riksdagen förslag till åtgärder mot försurningen under
innevarande riksmöte samt därvid även behandla reningskraven vid koleldade
anläggningar. Enligt utskottets mening kan de yrkanden som framställs
i motionerna anses tillgodosedda genom de här redovisade åtgärderna.
Motionerna avstyrks därför.

Det internationella samarbetet mot försurningen utgör ledmotivet för fyra
motioner. Enligt motion 1980/81:586 är det angeläget att särskilt överläggningarna
med Danmark om minskning av utsläpp påskyndas och leder till
resultat. Enligt motion 1980/81:779 projekteras ett större kolkraftverk på
Amager i Danmark, och kol-oljekraftverket i Århusregionen kommer att
byggas ut kraftigt. Utsläppen från det förstnämnda kommer att i högsta grad
beröra Sydsverige. Enligt motion 1980/81:587 bör ECE-konventionen vara
ett bra underlag för att fortsätta de bilaterala förhandlingar som redan den
socialdemokratiska regeringen inledde för att nå överenskommelser om
begränsningar av svavelutsläpp och därigenom komma till rätta med de
negativa effekterna av dessa.

När det gäller samarbetet med Danmark vill utskottet framhålla att den
ovan omnämnda nordiska miljöskyddskonventionen ger medlemsstaternas
miljöskyddsmyndigheter möjlighet att föra talan i annan fördragsslutande
stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Med stöd av
konventionen pågår en dialog mellan bl. a. svenska och danska myndigheter.
Ett exempel på detta utgör det i motion 1980/81:779 påtalade kolkraftverket
på Amager vid Köpenhamn. Naturvårdsverket har framfört synpunkter till
danska myndigheter på krav som bör ställas på utsläppen från utbyggnaden
av Amagerverket. Verket har även överklagat Hovedstadsrådets beslut i
ärendet till den danska miljöstyrelsen. Även i övrigt pågår bilaterala
överläggningar med Danmark om minskning av sådana utsläpp som påverkar
försurningsläget i Sverige. När det gäller de bilaterala kontakterna med
övriga länder som undertecknat ECE-konventionen vill utskottet hänvisa till

JoU 1981/82:9

6

att jordbruksministern i år inlett ett besöksutbyte med sina kolleger i de olika
signatärländerna. Härvid har han enligt vad utskottet erfarit ingående
presenterat de problem Sverige har med anledning av de sura regnen. En
redovisning av den svenska problematiken kommer även att lämnas vid den
ovan omnämnda försurningskonferensen i Stockholm i juni 1982. Utskottet
instämmer i den oro som motionärerna uttalat för att de utifrån kommande
föroreningarna skall åstadkomma en ytterligare skärpning av försurningsläget
i Sverige, oavsett vilka åtgärder vi själva kan vidta. Denna oro torde delas
av regeringen. Enligt utskottets mening är de åtgärder på det internationella
planet som regeringen således företagit och står i begrepp att företa ägnade
att så långt det är möjligt från svensk sida påverka grannländerna att
begränsa sina försurande emissioner. Utskottet utgår även ifrån att
regeringen tar till vara de ytterligare tillfällen som kan erbjudas att med hjälp
av nya forskningsrön etc. fullfölja denna politik. Motionerna bör därför icke
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Enligt motion 1980/81:1755 bör deltagarna i den internationella konferensen
om försurningsproblemen som hålls i juni 1982 beredas tillfälle att under
besöket i Sverige på plats, t. ex. i västra Sverige, under sakkunning ledning
bese skadade sjöar och områden. Utskottet finner att detta förslag i och för
sig kan vara av värde när det gäller att sprida information om försurningssituationen
i vårt land till ledande beslutsfattare i övriga konventionsländer.
Utformningen av programmet för konferensen åvilar emellertid den av
regeringen tillsatta programkommittén. Motionen bör med hänvisning
härtill icke föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Kalkning av sjöar och vattendrag utgör huvudtema för flera motioner. I
motion 1980/81:1001 erinras om att försurningen av mark och vatten vid
undersökningar inom Kristianstads län visat sig ha förorsakat verkligt svåra
skador på sjöar och vattendrag. En verklig satsning måste enligt motionärerna
göras av samhället för att återställa balansen i naturen. Enligt motion
1980/81:1012 har statsbidragssystemet för kalkning hittills varit alltför
mycket inriktat på fiskeintressena. Den lämpliga lösningen bör enligt
motionärerna vara att fisket beaktas inom ramen för naturvårdens intressen i
stort och att ansvaret för verksamheten på central nivå förs över till
naturvårdsverket. Enligt motion 1980/81:1767 bör Värmlands län tilldelas
extra anslag för bekämpning av försurade sjöar och vattendrag med hänsyn
till det stora antalet sjöar och det svåra sysselsättningsläge som f. n. råder i
länet.

I sin rapport om försurningen har fiskeristyrelsen och naturvårdsverket
föreslagit en strategi för framtida insatser mot försurningen med tonvikt på
kalkningen. Verken har i stora drag enats om hur kalkningsverksamheten
skall bedrivas i fortsättningen. Enligt rapporten bör bidragsgivningen
decentraliseras till länen och kalkningen baseras på en kalkningsplan för
länen. Verkens skrivelse har remissbehandlats och avses utgöra grundval för

JoU 1981/82:9

7

en proposition från regeringen till riksdagen under våren 1982. Riksdagen
kommer således i en nära framtid att få anledning att på grundval av
regeringens förslag ta ställning till den fortsatta kalkningsverksamheten.
Motionerna bör därför icke föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

Enligt motion 1980/81:1759 bör ett särskilt projekt förläggas till Blekinge
för att närmare undersöka framför allt mark- och grundvattenförhållanden
och vilka motåtgärder som är lämpliga att vidta och som sedan kan tillämpas i
större skala i landet.

Utskottet vill med anledning av motionen framhålla att naturvårdsenheten
vid länsstyrelsen i Blekinge län sedan flera år utfört ett omfattande och
grundläggande forsknings- och kartläggningsarbete beträffande försurningens
effekter på bl. a. markförhållandena, skogstillväxten och anrikning av
metaller i organismerna. Utskottet utgår från att den verksamhet som således
pågår bereds möjlighet fortsätta. Motionen synes därför icke böra föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Lövträdsinblandning i barrskogen. Enligt motion 1980/81:1768 motverkar
skogsvårdslagen i sin nuvarande utformning ansträngningarna att bekämpa
försurningen genom att ensidigt inrikta markanvändningen på barrskogar.
Det måste enligt motionärernas mening vara möjligt att i områden med
kraftigt markerade försurningsproblem kunna utnyttja lövskogen som
buffert samtidigt som hagmarksbiotoper bibehålls utan inplantering av
barrskog.

Fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk uppmärksammar i sin skrivelse
att en ökad inblandning av lövträd, exempelvis björk, där det normalt
växer barrträd, har föreslagits som en möjlig åtgärd mot försurningen. Enligt
verkens mening är dock kunskaperna om hur ett ändrat lövinslag och andra
åtgärder inom skogsbruket påverkar försurningen av skogsmarken ännu
alltför ofullständiga och osäkra för att man skall kunna rekommendera
generella åtgärder.

Utskottet utgår ifrån att denna fråga uppmärksammas i den fortsatta
forskningen. Motionen synes därför inte påkalla någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande krav på utredning att riksdagen avslår motionerna
1980/81:269 och 1980/81:1094 yrkande 1,

2. beträffande det internationella samarbetet mot försurningen att
riksdagen lämnar motionerna 1980/81:586, 1980/81:587 och
1980/81:779 utan ytterligare åtgärd,

3. beträffande besök i försurningsdrabbade områden att riksdagen
lämnar motion 1980/81:1755 utan ytterligare åtgärd,

JoU 1981/82:9

8

4. beträffande kalkning av sjöar och vattendrag att riksdagen
lämnar motionerna 1980/81:1001, 1980/81:1012 yrkandena 1
och 2 samt 1980/81:1767 utan ytterligare åtgärd,

5. beträffande projekt i Blekinge att riksdagen lämnar motion
1980/81:1759 utan ytterligare åtgärd,

6. beträffande lövträdsinblandning i barrskogen att riksdagen
lämnar motion 1980/81:768 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 10 november 1981

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m)*, Maj Britt
Theorin (s)*, Börje Stensson (fp)*, Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson
(s), Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s)*, Märta Fredrikson (c),
Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Kerstin
Sandborg (fp), Ulla-Britt Åbark (s) och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg,
Martin Segerstedt, Ulla-Britt Åbark och Margareta Winberg (alla s) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer (lika med utskottet) kalkning av åkerjord.

Utskottet finner angeläget att regeringen lägger fram ett förslag till program
för en övergripande strategi för insatserna mot försurningen inför riksdagen,
i enlighet med vad som skisserats i verkens skrivelse.

Enligt utskottets mening bör regeringen även föreslå en plan för den
kolintroduktion som erfordras för att minska vårt oljeberoende. Av planen
bör framgå storleken och lokaliseringen av de koleldade anläggningarna
liksom de samlade miljöeffekterna av kolintroduktionen. Denna bedömning
bör göras av regeringen. I detta syfte bör regeringen framlägga förslag till
sådana lagändringar som möjliggör denna samlade bedömning.

I samband med framläggandet av ovannämnda plan bör regeringen vidare
framlägga förslag till skärpta bestämmelser beträffande miljökraven vid
kolanläggningar i enlighet med vad som anförts av naturvårdsverket. I
avvaktan på sådana förslag bör dessa krav tillämpas i praktiken.

JoU 1981/82:9

9

Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna 1980/81:269 och
1980/81:1094 yrkande 1 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”När det gäller”
och på s. 6 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

När det gäller (lika med utskottet) försurningsläget i Sverige.

Utskottet har även noterat att jordbruksministern i år inlett ett bilateralt
besöksutbyte med sina kolleger i övriga länder som undertecknat ECEkonventionen.
Utan att förringa värdet av dylika kontakter vill utskottet
understryka vikten av att Sverige ingår bilaterala avtal med de närmast
berörda länderna för att åstadkomma snabbare åtgärder mot de försurande
utsläppen än vad som kan förväntas av samarbetet inom konventionen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1980/81:586, 1980/
81:587 och 1980/81:779 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "I sin rapport”
och på s. 7 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

I sin rapport (lika med utskottet) för länen. Utskottet finner för

sin del angeläget att regeringen i samband med framläggande av förslag till
strategi för insatserna mot försurningen även föreslår en plan för kalkningsverksamheten.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här anfört med anledning av motionerna
1980/81:1001, 1980/81:1012 yrkandena 1 och 2 samt 1980/81:1767.

dels utskottets hemställan under punkterna 1, 2 och 4 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande krav på utredning m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:269 och
1980/81:1094 yrkande 1 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande det internationella samarbetet mot försurningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:586,
1980/81:587 och 1980/81:779 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande kalkning av sjöar och vattendrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:1001,
1980/81:1012 yrkandena 1 och 2, samt 1980/81:1767 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

GOTAB 69806 Stockholm 1981