om förbindelserna med de baltiska folken m. m.

Betänkande 1984/85:UU17

UU 1984/85:17

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:17

om förbindelserna med de baltiska folken m. m.

Motionerna

I motion 1984/85:985 av Karin Ahrland och Hugo Bergdahl (båda fp)
hemställs att riksdagen begär att regeringen fortsätter och intensifierar
ansträngningarna att nå en överenskommelse med sovjetiska myndigheter
om att svenska medborgare av baltiskt ursprung skall slippa sitt påtvingade
sovjetiska medborgarskap.

I motion 1984/85:2189 av Sture Korpås m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att regeringen i kontakt med företrädare för de baltiska folken
utarbetar och därefter förelägger riksdagen ett förslag till program för
utvecklande av förbindelserna mellan Sverige och de baltiska länderna
särskilt inom handel, kultur och vetenskap.

Bakgrund

Frågan om i Sverige bosatta balters dubbla medborgarskap har åtskilliga
gånger varit föremål för utskottets behandling, senast i betänkandena UU
1982/83:18 och UU 1983/84:22. Därvid har problemets bakgrund och natur
tämligen ingående redovisats, liksom den principiella skillnaden mellan
svensk och sovjetisk lagstiftning vad gäller förvärv och förlust av medborgarskap;
för befrielse från sovjetiskt medborgarskap krävs särskild ansökan hos
de sovjetiska myndigheterna.

I ovannämnda betänkanden har utskottet bl. a. konstaterat att de personer
som avses i regel sedan länge är svenska medborgare. De torde vidare i
allmänhet inte ha några svårigheter att efter ansökan erhålla befrielse från
sovjetiskt medborgarskap. Utskottet har emellertid uttryckt förståelse för att
en sådan framställan för många kan vara främmande eftersom den kan sägas
innebära erkännande av ett sovjetiskt medborgarskap som de aldrig accepterat.

Utskottet har i dessa betänkanden också konstaterat att naturaliserade
svenska medborgare vid resa till sina gamla hemländer färdas med svenska
pass som viseras av Sovjetunionens ambassad. Detta synes innebära att de
sovjetiska myndigheterna i praktiken godtar dessa personers svenska
medborgarskap även om de enligt sovjetisk lag fortfarande är sovjetiska
medborgare. För svenska myndigheter är inte heller något fall bekant då
sovjetiska myndigheter skulle ha hindrat en person med svenskt pass att
lämna Sovjetunionen med enda motivering att vederbörande betraktas som
sovjetisk medborgare.

1 Riksdagen 1984185. 9sami. Nr 17

UU 1984/85:17

2

Ärendet behandlades senast i riksdagen i ett frågesvar av utrikesminister
Lennart Bodström den 11 oktober 1984. Han upplyste därvid bl. a. att
regeringen under en rad år försökt vinna Sovjetunionens förståelse för den
svenska principiella inställningen i denna fråga. Detta hade dock inte lyckats.
I denna situation ansåg utrikesministern att Sverige borde verka för att det
inte skall vara förenat med några svårigheter för den enskilde att få befrielse
från sitt sovjetiska medborgarskap om han så önskar. Utrikesministern
tilläde att han därmed också ville ha sagt att det är den enskilde själv som bör
avgöra om han vill söka befrielse från detta medborgarskap.

Utskottet

I motion 985 hemställs att riksdagen begär att regeringen fortsätter och
intensifierar ansträngningarna att nå en överenskommelse med sovjetiska
myndigheter om ifrågavarande personers dubbla medborgarskap. Det anförs
bl. a. att Canada lyckats uppnå ett dylikt avtal med Sovjetunionen.

Utskottet noterar att regeringen vid upprepade tillfällen genom åren tagit
initiativ för att få till stånd en reglering av situationen. Redan 1974 föreslog
sålunda Sverige Sovjetunionen ett avtal mellan de båda länderna. Som
framgått bl. a. av utrikesministerns ovannämnda frågesvar har emellertid
dessa återkommande propåer från svensk sida hittills inte lett till något
positivt resultat.

Vad gäller överenskommelsen mellan Canada och Sovjetunionen kan
konstateras att denna skriftväxling från 1967 inte innefattar den möjlighet till
automatisk befrielse från sovjetiskt medborgarskap som skulle ligga i linje
med motionärernas önskemål. Avtalet förutsätter tvärtom just ett individuellt
ansökningsförfarande.

Utskottet finner att några påvisbara problem av rent praktisk natur inte
synes ha uppstått till följd av här ifrågavarande personers dubbla medborgarskap.
Icke desto mindre anser utskottet det beklagligt att under den långa tid
som gått någon förhandlingslösning med de sovjetiska myndigheterna inte
kunnat uppnås för att undanröja svårigheter som ett betydande antal
personer av baltisk härkomst i vårt land uppenbarligen upplever. Enligt
utskottets mening bör frågan vid lämplig tidpunkt åter aktualiseras med
sovjetiska vederbörande.

Motion 985 får därmed anses besvarad.

Motion 2189 gäller stöd till kommersiellt och annat utbyte med de baltiska
folken. I detta sammanhang framhålls särskilt Baltiska institutets verksamhet
och insatser samt behov av ekonomiskt bidrag. Separat hemställan härom
görs i motion 2190, vilken behandlades i kulturutskottet den 9 april 1985
(KrU 1984/85:16).

I här föreliggande motion hemställs att ett förslag till program utarbetas för
utveckling av förbindelserna mellan Sverige och de baltiska länderna, särskilt
inom handel, kultur och vetenskap. Utskottet som i sitt betänkande UU
1983/84:22 senast hade att behandla ett liknande yrkande vill inledningsvis

UU 1984/85:17

3

ånyo allmänt understryka betydelsen av att noga följa utvecklingen i
Baltikum och verka för ökade direktkontakter framför allt inom handel och
kultur.

Vad gäller det förstnämnda området undertecknades den 13 februari i år
en särskild överenskommelse om gränshandel mellan Sverige och Sovjetunionen.
Detta avtal, som omfattar bl. a. de baltiska delrepublikerna,
innebär i praktiken handel med den specialiserade utrikeshandelsorganisationen
Lenfintorg i Leningrad, vilken har rätt att bedriva utrikeshandel på
balanserad basis med lokalt tillgängliga produkter utan att gå via de centrala,
branschvisa utrikeshandelsorganisationerna.

Beträffande kulturellt och vetenskapligt utbyte med Baltikum finns det
enligt utskottets mening mycket som tyder på att ett mer utvecklat sådant för
Sveriges del skulle kunna bli intressant och stimulerande. Utbytet har
emellertid hittills haft en tämligen blygsam omfattning; det har i stort sett
bestått av några utställningar, operaföreställningar och konserter samt ett
visst personutbyte av framför allt författare och vetenskapsmän. Utvecklingen
av direktkontakter torde därför få ses som en relativt långsiktig process.
Sverige sluter av princip inte kulturavtal med andra länder. Däremot har vi
kulturprogram, som omförhandlas vartannat år, med bl. a. Sovjetunionen.

Att söka föranstalta om ett mera formaliserat program för utvecklande av
dessa förbindelser förefaller därför inte vara någon lämplig metod. Andra
och mera mångskiftande initiativ av olika slag - jämsides med de former som
redan finns, t. ex. kulturprogrammet - torde vara mera tjänliga för syftet och
samtidigt mera förenliga med svensk kulturpolitisk praxis i internationella
kontakter.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att yrkandet i motion 2189
inte behöver föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande de svenska balternas dubbla medborgarskap

att riksdagen förklarar motion 1984/85:985 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. beträffande stöd till kommersiellt och annat utbyte med de baltiska
folken

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2189 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 25 april 1985

På utrikesutskottets vägnar
STURE KORPÅS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Sture Korpås (c), Gunnel Jonäng
(c), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist (s), Axel Andersson (s), Sten Sture
Paterson (m), Maj-Lis Lööw (s). Bengt Silfverstrand (s), Ivar Virgin (m),
Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk). Lars Hjertén (m). Nils T.
Svensson (s), Inger Koch (m) och Gunnar Ström (s).

minab/gotab Stockholm 1985 82715