om ett trygghetspaket för skogsbrukare

Betänkande 1982/83:JoU5

JoU 1982/83:5

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:5

om ett trygghetspaket för skogsbrukare
Motioner

I motion 1981/82:709 av Sven Munke (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att med skogsvårdsavgifter betala premierna för en
AMF-försäkring för skogsbrukare.

I motion 1981/82:1091 av Åke Wictorsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om trygghetspaket för skogsbrukarna
i arbetsmarknadsförsäkringen.

I motion 1981/82:1679 av Bertil Jonasson och Filip Johansson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående fördelningen av skogsvårdsavgiften.

Utskottet

Skatteutskottet har den 26 mars 1982 med eget yttrande överlämnat tre
motioner om ett trygghetspaket för skogsbrukare till jordbruksutskottet
(SkU 1981/82:2 y).

I motionerna framhålls att i stort sett alla förvärvsarbetande omfattas av
avtalsbundna s. k. AMF-försäkringar. Dessa utgör ett väsentligt komplement
till socialförsäkringssystemets olika ersättningar. Sedan 1978 har
lantbrukarna ett avtal om motsvarande försäkringsskydd. Skogsbrukarna
däremot har inte omfattats av lantbrukarnas trygghetspaket, där premiebetalningen
sker via jordbrukets prisöverläggningar. Motionärerna föreslår att
trygghetspaketet för lantbrukare utvidgas att gälla även för skogsbrukarna
och att försäkringen finansieras genom ianspråktagande av skogsvårdsavgiftsmedel.
Försäkringskostnaderna uppskattas i motionerna till 15 milj. kr.
per år.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet är medvetet om
önskvärdheten av att problemet får en snar lösning men anser att frågan bör
övervägas ytterligare i regeringskansliet. Skatteutskottet har alltså för sin del
funnit att motionerna bör överlämnas till regeringen. Yttrandet bifogas.

Utskottet har inhämtat att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges
skogsägares riksförbund (SSR) i skrivelse till jordbruksdepartementet den 18
maj 1981 hemställt att medel via skogsvårdsavgiften avdelas för att täcka
kostnaderna för ett trygghetspaket för skogsbrukare.

I skrivelsen anförs bl. a. att löntagarna sedan 1963 har utvecklat ett
arbetsmarknadsförsäkringsskydd tillsammans med arbetsgivarna, som utgör
ett väsentligt komplement till socialförsäkringssystemets olika ersättningar.

1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 5

JoU 1982/83:5

2

Ett gemensamt bolag (AMF) som bildats av SAF och LO har till uppgift att
utan vinstsyfte administrera verksamheten. År 1978 hade lantbrukarna
träffat avtal om ett liknande skydd. För lantbrukarnas del avdelas ett årligt
belopp om 120 milj. kr. vid jordbrukets prisöverläggningar från den 1 juli
1978.

För de skogsbrukare som ej samtidigt producerar jordbruksprodukter
saknas enligt skrivelsen det tilläggsskydd som AMF-försäkringarna utgör.
Vid en analys av tillgänglig statistik har bedömts att ca 30 000 skogsbrukare
årligen arbetar längre eller kortare tid i sitt skogsbruk. Det försäkringsskydd
som uppnås genom socialförsäkringssystemet täcker enbart en liten del av de
kostnader som uppstår vid t. ex. en arbetsskada. För att tillskapa ett
AMF-skydd, tillgängligt för samtliga verksamma skogsbrukare till lägsta
möjliga kostnad och med minsta möjliga administration, är det nödvändigt
med en kollektiv premieavgift, anför LRF och SSR.

Mot denna bakgrund har en av LRF och SSR gemensamt tillsatt
referensgrupp utarbetat ett förslag till försäkringsskydd likvärdigt det som
lantbrukarna omfattas av. Enligt skrivelsen skulle den enklaste lösningen
innebära att skogsbrukarna tecknade ett ”hängavtal” till nu gällande avtal
mellan LRF och AMF. Arbetsgruppen bedömer att kostnaderna för den
årliga premien kan beräknas till 15 milj. kr.

I en remissomgång yttrade sig ett antal myndigheter och organisationer
över skrivelsen från de båda organisationerna. Riksförsäkringsverket hade
från de socialförsäkringsmässiga och administrativa synpunkter verket
företräder inte något att erinra mot förslaget i framställningen. Tillstyrkande
yttranden ingavs även av bl. a. skogsstyrelsen medan bl. a. domänverket
avstyrkte bifall till framställningen.

Enligt domänverket skulle ett bifall till framställningen innebära att man
gjorde avsteg från ett uttalande i samband med 1979 års skogspolitiska
beslut, att skogsvårdsavgiften huvudsakligen skall användas för sådana
ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att
alla skogsbrukare kan få del av den (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr
1978/79:387). Samma invändning gör skogsstyrelsen. Dock anser styrelsen
att en förbättrad social trygghet för skogsbrukarna kan utgöra ett led för ökad
självverksamhet. Storskogsbruket, som i många fall också bedriver skogsindustrien
verksamhet, torde vara intresserat av att avverkningsnivån inom
landets höjs. Om avverkningarna ökar kan det leda till minskad import av
virke och på sikt även intensifierad skogsvård. Med hänsyn till obalansen i
sysselsättningsmöjligheterna inom skogsbruket mellan barmarks- resp.
vintersäsong torde en ökad självverksamhet i fråga om framför allt skogsvård
vara positiv för hela skogsbruket, anför styrelsen.

Regeringen beslöt den 22 december 1981 att icke vidta någon åtgärd med
anledning av ansökningen.

Som framgår av den föregående redogörelsen omfattas praktiskt taget alla
löntagare i landet samt bl. a. lantbrukarna av det kompletterande trygghets -

JoU 1982/83:5

3

skydd utöver socialförsäkringssystemet som AMF-försäkringarna innebär.
Detta gäller dock icke de yrkesverksamma skogsbrukare som inte samtidigt
är lantbrukare. Ett väsentligt skäl härtill är, såvitt utskottet kunnat finna, att
skogsbrukarna icke i likhet med andra grupper kunnat disponera över
kollektiva medel som möjliggjort en billig försäkringspremie byggd på en
enkel administration. Motionärerna har, liksom tidigare LRF och SSR,
pekat på möjligheterna av att regeringen anvisar erforderliga medel för
finansiering av premien via skogsvårdsavgiften.

Utskottet anser liksom motionärerna att det vore värdefullt om även de
yrkesverksamma skogsbrukarna kunde erhålla den ökade trygghet som
erbjuds genom arbetsmarknadsförsäkringarna. Utskottet delar skatteutskottets
mening att det är önskvärt att frågan får en snar lösning. Det torde
ankomma på regeringen att lägga fram erforderligt förslag i ämnet.
Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:709, 1981/
82:1091 och 1981/82:1679 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett trygghetspaket för skogsbrukare.

Stockholm den 23 november 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung
(m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Åke
Selberg (s) och Bo Arvidson (m).

Särskilt yttrande

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Andersson (c), Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m) och Bo
Arvidson (m) anför:

Som motionärerna framhållit synes det rimligt att medel till finansiering av
trygghetspaketet tas från intäkterna av skogsvårdsavgifterna. Ett sådant
förfarande bör emellertid icke åberopas som skäl för en höjning av
skogsvårdsavgiften. Inkomsterna från denna är enligt vår mening större än
utgifterna till förmån för skogsbruket. Den mycket måttliga merutgift det här
blir fråga om torde således väl täckas av skogsvårdsavgiften med nuvarande
uttag.

JoU 1982/83:5

4

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1981/82:2y

över motioner om ett trygghetspaket för vissa skogsbrukare

Till jordbruksutskottet

I motionerna 1981/82:709 av Sven Munke (m), 1981/82:1091 av Åke
Wictorsson m.fl. (s) och 1981/82:1679 av Bertil Jonasson (c) och Filip
johansson (c) begär motionärerna att ett trygghetspaket skapas för vissa
anställda skogsägare som inte omfattas av det avtal om kollektivförsäkring
mot arbetsskador som gäller för lantbrukarna. Motionärerna uppger
att kostnaderna för en motsvarande försäkring för dessa skogsägare
kan beräknas till ca 15 milj. kr. och anser att dessa kostnader bör täckas
genom medel från skogsvårdsavgiften.

Regeringen har den 12 december 1981 beslutat att inte vidta någon
åtgärd med anledning av en motsvarande framställan från Lantbrukarnas
riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Eftersom frågan om statsanslag bör beviljas för en försäkring av detta
slag närmast tillhör jordbruksutskottets ämnesområde, har skatteutskottet
överlämnat motionerna till jordbruksutskottet. Skatteutskottet får för
sin del anföra följande.

Utskottet är medvetet om önskvärdheten av att problemet får en snar
lösning men anser att frågan bör övervägas ytterligare i regeringskansliet.
Utskottet finner alltså för sin del att motionerna bör överlämnas till
regeringen.

Stockholm den 26 mars 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp)*, Rune Carlstein (s)*,
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors
(s)*, Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo
Forslund (s), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s) och Arne Svensson (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 73004 Stockholm 1982