om ett sekretariat för vissa statliga styrelserepresentanter

Betänkande 1984/85:NU1

NU 1984/85:1

Näringsutskottets betänkande
1984/85:1

om ett sekretariat för vissa statliga styrelserepresentanter
Ärendet

I motion 1983/84:1874 av Jan Bergqvist (s) och Nils Svensson (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om att inrätta ett centralt
sekretariat för samhällets styrelserepresentanter i försäkringsbolag, affärsbanker,
förvaltningsbolag och stiftelser.

Motionen

Motionärerna redogör för gällande bestämmelser om statlig representation
i styrelserna för affärsbanker, försäkringsbolag och vissa stiftelser och
för de motiv som har angetts för denna representation. För att systemet med
statliga styrelserepresentanter skall bli en verkligt effektiv del av samhällets
näringspolitik och ekonomiska politik skulle det, säger motionärerna,
behöva kompletteras och förbättras. För det första behöver de statliga
ledamöterna ha tillgång till en ordentlig utredningsservice. För det andra
måste deras erfarenheter fångas upp i en allmän diskussion om bättre
principer för företagens skötsel. För det tredje bör samspelet mellan deras
verksamhet och de anställdas strävanden utvecklas. Samhällsrepresentanterna
är i dag till stor del utlämnade åt den information som företagsledningen
presenterar, anför motionärerna. De får inrikta sig på att åstadkomma
marginella förändringar av styrelsebesluten. Förutsättningarna för deras
verksamhet skulle förbättras avsevärt om det fanns en basorganisation för
denna.

Bestämmelser om statlig styrelserepresentation

Försäkringsaktiebolag

Styrelsen för ett försäkringsbolag skall enligt 8 kap. 1 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) bestå av minst tre ledamöter. I ett försäkringsaktiebolag
som inte uteslutande driver återförsäkring skall minst en utses med uppgift
att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse beaktas. Sådan
styrelseledamot får inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget.
Styrelsen väljs av bolagsstämman med det undantaget att försäkringstagarrepresentant
enligt bestämmelse i bolagsordningen skall utses av försäkringstagarna
eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem eller
förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

1 Riksdagen 1984185. 17sami. Nr 1

NU 1984/85:1

2

Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i 70 § lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse.

Det ankommer på regeringen att i samband med stadfästelse av bolagsordningen
bestämma vem som skall utse försäkringstagarrepresentanter. Om
inte särskild bestämmelse finns i bolagsordningen utses sådana representanter
enligt praxis av regeringen.

Utöver styrelseledamöter utsedda enligt de nu refererade reglerna finns,
om bolaget har minst 25 anställda, arbetstagarrepresentanter enligt lagen
(1976:355) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag.

Affärsbanker

För ett bankaktiebolag skall enligt 71 § lagen (1955:183) om bankrörelse
finnas en styrelse bestående av minst fem och högst tjugotre ledamöter.
Regeringen får utse högst fem ledamöter i styrelsen (offentliga styrelseledamöter)
med uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen bevakas i
bankens verksamhet. De övriga styrelseledamöterna - med undantag av
arbetstagarrepresentanter enligt den sist i föregående avsnitt nämnda lagen -utses av bolagsstämman om inte bolagsordningen innehåller kompletterande
bestämmelser.

Enligt 74 § får bankens styrelse uppdra även åt annan än verkställande
direktören att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden som är av
beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Om ett sådant
uppdrag avser flera personer får regeringen enligt 74 a § förordna att det skall
omfatta även offentlig styrelseledamot. Om uppdraget avser regionstyrelse
eller motsvarande organ får regeringen förordna att person som icke är
ledamot av bankens styrelse skall omfattas av uppdraget med uppgift att
särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. Offentlig
styrelseledamot eller, om det finns flera sådana, den eller de som regeringen
utser får närvara och delta i överläggningarna när ärenden som senare skall
avgöras av styrelsen förbereds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter i
banken.

Stiftelser m. m.

Enligt lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa
stiftelser har staten rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en
ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem
miljoner kronor i tillgångar. Beslut om sådan styrelserepresentation fattas av
regeringen. Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av denna representation.
De offentliga styrelseledamöterna skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i verksamheten. Den offentliga styrelseledamoten i en
stiftelse får närvara och delta i överläggningar när ärenden som senare skall

NU 1984/85:1

3

avgöras av styrelsen förbereds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.

Den nu nämnda lagen ersatte lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Den första
lagen i ämnet antogs år 1972 och avsåg vissa aktiebolag och stiftelser. Enligt
1976 års lag, vars giltighet ursprungligen var begränsad till en försöksperiod
av tre år, fick den offentliga styrelserepresentationen samtidigt omfatta högst
60 aktiebolag eller föreningar och högst tio stiftelser. Den trepartiregering
som tillträdde hösten 1976 anmälde i sin regeringsförklaring att den inte
avsåg att placera statliga representanter i industriföretags styrelser. Våren
1980 förlängdes försöksperioden med ett år. Lagens tillämpningsområde
inskränktes emellertid då till att omfatta högst 30 förvaltningsbolag eller
allmännyttiga stiftelser. Försöksperioden förlängdes sedermera med ytterligare
ett år. Under försöksperioden utsågs offentliga styrelseledamöter i 22
förvaltningsbolag och åtta stiftelser.

Fondbolag

Av regeringen utsedda styrelseledamöter förekommer också, enligt lagen
(1978:428) om aktiesparfonder, i fondbolag som förvaltar aktiesparfond.
Detsamma gäller fondbolag som förvaltar kapitalsparfond enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande.

Nu ifrågavarande styrelseledamöter har mera begränsade funktioner än de
som har berörts i det föregående och omfattas inte av motionsyrkandet.

Nuvarande offentliga styrelseledamöter

I styrelserna för nio försäkringsaktiebolag finns f. n., inkl. suppleanter,
sammanlagt 18 av regeringen utsedda försäkringstagarrepresentanter, vissa
med uppdrag i två med varandra förbundna företag, såsom Försäkrings AB
Skandia och Livförsäkrings AB Skandia. Av dessa personer är elva
riksdagsmän eller förutvarande riksdagsmän. De övriga är fem ämbetsmän
och två kommunalråd.

Av 35 offentliga ledamöter i centrala och regionala styrelser för bankaktiebolag
är 25 riksdagsmän eller förutvarande riksdagsmän. Av de övriga tio
är flertalet landstingsråd, kommunalråd eller fackliga förtroendemän i
ledande ställning.

I tio stiftelser finns offentliga styrelseledamöter eller suppleanter för
sådana, till ett antal av sammanlagt sexton. Fyra personer har två uppdrag av
detta slag i närbesläktade stiftelser. Sju av de sexton är riksdagsmän eller f. d.
riksdagsmän. Även de övriga har i flera fall politisk bakgrund. Två är
ämbetsmän och två professorer.

NU 1984/85:1

4

Utskottet

Enligt lagbestämmelser som har redovisats i det föregående utser regeringen
ett antal ledamöter - i en del fall med suppleanter - i styrelser för
försäkringsaktiebolag, affärsbanker och vissa stiftelser. I försäkringsbolagen
är dessa personers uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas
intresse beaktas. I de lagar som reglerar styrelserepresentationen i affärsbanker
och stiftelser betecknas de ifrågavarande personerna som offentliga
styrelseledamöter. Innehavarna av uppdragen är, som också har redovisats, i
övervägande antalet fall riksdagsmän eller f. d. riksdagsmän. De tre största
riksdagspartierna finns företrädda i denna kategori. Folkpartiet har av
principiella skäl avstått från styrelseposter. Kommunalpolitiker, fackliga
förtroendemän och statstjänstemän, samtliga i ledande ställning, finns också
bland de offentliga styrelseledamöterna. Enligt lagar som gällde åren
1973-1980 fick regeringen utse offentliga styrelseledamöter också i vissa
förvaltningsbolag. Nuvarande lagstiftning ger inte denna möjlighet.

I motion 1983/84:1874 (s) föreslås att staten skall ställa ett centralt
sekretariat till de offentliga styrelseledamöternas förfogande. Syftet skulle
bl. a. vara att ge dem tillgång till utredningsresurser och att samla upp
erfarenheter som hela gruppen skulle kunna utnyttja.

Statsråd med ansvar för tillsättning av offentliga styrelseledamöter har vid
några tillfällen ordnat sammankomster för dessa, avsedda för information
och meningsutbyte. Utskottet utgår från att detta slags sammankomster, som
utskottet anser vara värdefulla, kommer att anordnas regelbundet och inte
alltför sällan.

Ett sådant organ som motionärerna önskar vill utskottet inte förorda. De
kunniga och erfarna personer som styrelseuppdragen har anförtrotts åt bör,
menar utskottet, kunna göra en kvalificerad insats utan en kostsam
anordning av den arten. Det kan också anföras betänkligheter mot att ett
centralt sekretariat skulle delta i förberedelser för styrelsearbete i en rad
skilda konkurrerande företag.

Utskottet avstyrker motionen med det nu sagda och hemställer
att riksdagen avslår motion 1983/84:1874.

Stockholm den 3 oktober 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Gunnar Nilsson i Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp),
Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s) och Ivar Franzén (c).

NU 1984/85:1

5

Reservation

Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Enligt lagbestämmelser ( = utskottet) alltför sällan.

Utskottet finner motionens tankar och förslag riktiga och beaktansvärda.
Offentliga styrelseledamöter är givetvis ingenting som skall finnas endast för
den yttre formens skull. Skall denna representation fylla något mer påtagligt
ändamål måste man förutsätta att ledamöterna kan företräda alternativa
synsätt och värderingar och att de på ett samordnat sätt kan göra sådana
synsätt gällande. Själva idén med offentliga styrelseledamöter bygger ju på
att det finns ett behov av alternativa värderingar och av en allmän insyn i de
berörda företagens och stiftelsernas verksamhet. Det är då helt följdriktigt
att de offentliga styrelseledamöterna får en sådan kontaktpunkt som ett
centralt sekretariat utgör och det stöd som detta kan ge. Riksdagen bör
därför nu fatta ett principbeslut om att ett sekretariat av detta slag skall
komma till stånd. Frågan om när sekretariatet skall inrättas och vilken
omfattning det skall ha är en resursfråga, som får avgöras med hänsyn till
budgetutrymmet. Utskottet finner emellertid att ändamålet med sekretariatet
motiverar en relativt hög prioritering.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1874 hos regeringen
begär förslag om inrättande av ett centralt sekretariat för offentliga
styrelseledamöter i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anför:

Bestämmelserna om offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna tillkom
år 1970. Moderata samlingspartiet motsatte sig förslaget härom och framhöll
att statens behov av insyn i och inflytande på affärsbankernas verksamhet
redan var väl tillgodosett (BaU 1970:64 res. 1). De argument som därvid
anfördes gäller fortfarande. Bankinspektionen har långtgående möjligheter
att övervaka förhållanden som är av betydelse för en sund utveckling av
bankverksamheten och att ingripa med korrektiv mot eventuella missförhållanden.
Riksbanken har vidsträckta befogenheter att styra bankernas
verksamhet från ekonomisk-politiska utgångspunkter. Även på andra sätt
påverkas bankerna av statliga krav. De är så integrerade i näringslivet och
samhället att de inte kan bedriva sin rörelse utan att det allmännas långsiktiga
intressen beaktas. Offentliga styrelseledamöter erfordras följaktligen inte
för att detta syfte skall tillgodoses.

Moderata samlingspartiet har låtit sig företrädas bland affärsbankernas
offentliga styrelseledamöter, sedan systemet med sådana trots skälen

NU 1984/85:1

6

däremot infördes. De principiella invändningarna mot systemet kvarstår
emellertid.

2. Christer Eirefelt (fp) anför:

Jag anser att det inte bör finnas offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna.
Folkpartiet har också avstått från styrelseposter av detta slag. Skälen
härför är principiella. Den sammanblandning av roller som uppstår när vissa
styrelseledamöter utses att representera samhället är olämplig i en marknadsekonomi.

mlnmb/gotab Stockholm 1984 79052