om etableringskontroll som metod för styrning av animalieproduktionens utbyggnad

Betänkande 1981/82:JoU4

JoU 1981/82:4

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:4

om etableringskontroll som metod för styrning av animalieproduktionens
utbyggnad

Motionerna

Yrkandena

I motion 1980/81:386 av Ivan Svanström (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om
etableringskontroll för produktion av ägg, fläsk och mjölk också övervägs.

1 motion 1980/81:591 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om styrning av animalieproduktionens utbyggnad.

Motivering

I motion 1980/81:386 framhålls att familjejordbruket enligt fattat jordbrukspolitiskt
beslut skall tillförsäkras en ledande ställning inom svenskt
jordbruk. Även kombinationsdrift med jord och skog accepteras. För att ge
utrymme för bl. a. dessa strävanden krävs att en normal del av animalieproduktionen
förbehålls familjejordbruket och olika former av kombinationsdrift.
Tendenser till fabriksmässig produktion måste bekämpas. Detta kan
enligt motionen inte ske utan införande av etableringskontroll, där riktlinjen
måste vara ett bestämt samband mellan produktionens omfattning och den
egna produktiva arealen. Enligt motionärens mening är det därför nödvändigt
att införa etableringskontroll för såväl ägg- och fläskproduktion som
mjölkproduktion.

Frågan om etableringskontroll berörs också i motion 1980/81:591.
Motionärerna understryker framför allt de miljömässiga problemen i
samband med animalieproduktion i stor skala, särskilt vad gäller lukt och
gödsel. Riskerna för ökad sjukdomsfrekvens i större svinbesättningar
påpekas vidare. Enligt motionärernas uppfattning bör nuvarande system
med viss prisdifferentiering kompletteras med etableringskontroll, baserad
på en jordbrukspolitisk bedömning. En sådan etableringskontroll, som också
bör omfatta broilerproduktionen, bör bygga på en särskild lag. Syftet med
lagen bör vara att hindra att produktionen av svin, ägg och broiler
koncentreras till ett fåtal stora enheter och att uppnå att familjelantbruket i
första hand får del av det marknadsutrymme som finns. Denna lag som
snarast bör föreläggas riksdagen bör även, om behov därav visar sig, kunna
omfatta mjölkproduktion.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 4

JoU 1981/82:4

2

Gällande riktlinjer för styrning av animalieproduktionens utbyggnad

I anslutning till att riksdagen år 1977 beslutade om riktlinjer för
jordbrukspolitiken beslutade riksdagen också om riktlinjer för styrning av
animalieproduktionens utbyggnad (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr
1977/78:103).

I nämnda proposition betonade jordbruksministern vikten av att jordbrukspolitiken
fick en sådan inriktning att uppbyggandet och vidmakthållandet
av effektiva familjeföretag främjades. Som jordbruksministern därvid
framhöll förutsattes det i flertalet fall att någon form av animalieproduktion
bedrevs vid företagen. En begränsning av utbyggnaden av större företag med
slaktsvins- och äggproduktion kunde ge utrymme för en utökad animalieproduktion
vid utvecklingsbara företag.

I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen att när överskott
uppstår på fläsk och slaktdjursavgift behöver tas ut så skall avgiften eller
motsvarande avräkning från prisstödet differentieras efter besättningarnas
storlek. Härigenom skall en rationell animalieproduktion kunna bedrivas på
ett familjeföretag, utan att denna produktion i en överskottssituation
belastas med extra avgifter. I riksdagsbeslutet framhölls att avgifterna även
kommer att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till
familjejordbrukare och att detta ligger helt i linje med strävan att nå en ökad
utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier.

Även våren 1978 och våren 1979 behandlades frågan om system för
styrning av animalieproduktionens utbyggnad av riksdagen (prop. 1977/
78:154, JoU 1977/78:34, rskr 1977/78:348 och prop. 1978/79:208, JoU
1978/79:36, rskr 1978/79:417). I sistnämnda proposition redovisades bl. a. att
jordbruksnämnden fr. o. m. den 1 januari 1979 infört ett system med avgifter
inom äggproduktionen. Systemet innebar att en differentierad avgift skulle
tas ut på innehav av värphöns. Avgiften inbetalas direkt från producent till
nämnden. Grundavgift utgår när 1 001-10 000 värphöns under ett kalenderår
sätts in i produktionen. Avgiftens storlek blir beroende av marknadsläget
samt behovet av regleringsmedel. Högre avgifter tas ut när mer än 10 000
värphöns per år sätts in i produktionen.

Riksdagen behandlade förra året ett av regeringen framlagt förslag om
styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad (prop. 1979/80:162, JoU
1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413).

I proposition 1979/80:162 redovisades dels ett inom jordbruksnämnden
utarbetat förslag till system för styrning av fläskproduktionen, dels ett inom
LRF utarbetat förslag i samma ämne, vilket framlagts av Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation. Det förra systemet byggde på differentierade
avgifter och det senare på differentierade pristillägg. Enligt propositionen
var skillnaden mellan systemen av enbart teknisk natur. Båda systemen
kunde därför användas för att uppnå de avsedda syftena.

Jordbruksministern ansåg för egen del att ett system med differentierade

JoU 1981/82:4

3

pristillägg var att föredra som medel när det gällde att uppnå de uppsatta
målen. De belopp som stod till förfogande för pristillägg på fläsk borde
därför fördelas så att de mindre producenterna erhöll ett högre pristillägg än
de större producenterna.

Det var enligt jordbruksministern angeläget att skillnaden mellan det
högsta och det lägsta pristillägget bestämdes så att syftet med riksdagens
beslut uppnåddes, som bl. a. var att effektivt begränsa de större företagens
utbyggnad. Enligt vad riksdagen uttalat borde differentieringen göras
trappstegsformad. Om så bedömdes mera lämpligt borde dock enligt
propositionen i ett inledningsskede kunna tillämpas endast en gräns.
Gränsen kunde därvid lämpligen sättas vid leverans av 2 000 slaktsvin per år.
Graden av differentiering och pristilläggsskalan i övrigt borde efter hand
bestämmas med hänsyn till rådande läge. Om tillgängliga pristilläggsmedel
inte räckte, borde avgift kunna tas ut. Jordbruksministern framhöll att den
möjlighet som sedan länge förelåg att ta ut slaktdjursavgift för att finansiera
bl. a. exportkostnader kvarstod.

Jordbruksministern förordade mot bakgrund av bl. a. kostnaderna för
export att differentierade pristillägg i fortsättningen tillämpades när pristryckande
överskott råder för att åstadkomma den avsedda styrningen av
svinproduktionen.

Det borde enligt propositionen ankomma på statens jordbruksnämnd att
med utgångspunkt i de förordade riktlinjerna och efter överläggning med
nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
fastställa differentierade pristillägg och besluta om de regler som skulle gälla
härför. Dessa borde tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Utskottet fann inte anledning att frångå det i propositionen förordade
systemet för styrning av fläskproduktionen. Utskottet erinrade om att det
förordade systemet med differentierade pristillägg var avsett att tillämpas
endast när pristryckande överskott råder. Det förutsattes att jordbruksnämnden
efter överläggningar med nämndens konsumentdelegation och
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skulle besluta om de närmare regler
som skulle gälla.

Riksdagen följde utskottet. Regeringen gav därefter jordbruksnämnden i
uppdrag att, med utgångspunkt i de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad och efter överläggningar med
nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation,
fastställa differentierade pristillägg på fläsk och besluta om de regler
som skulle gälla härför fr. o. m. den 1 januari 1981.

Jordbruksnämnden har beslutat om differentierade pristillägg för fläsk att
gälla fr. o. m. den 1 januari 1981. Slaktsvinsproducent erhåller enligt beslutet
ett särskilt tillägg med 10 kr. per slaktsvin för de under ett kalenderår först
levererade 2 500 slaktsvinen.

JoU 1981/82:4

4

Utskottet

Motionsyrkanden, syftande till etableringskontroll inom animalieproduktionen,
har under senare år vid ett flertal tillfällen prövats av riksdagen utan
att föranleda någon ytterligare åtgärd (senast JoU 1979/80:47). Frågan
diskuterades bl. a. i samband med att nu gällande principiella riktlinjer för
styrning av animalieproduktionens utbyggnad fastställdes av riksdagen (JoU
1977/78:10). Utskottet framhöll då att regeringens förslag borde vara ägnade
att under överblickbar framtid ge berörda myndigheter tillräckliga möjligheter
att hålla animalieproduktionens utbyggnad under kontroll. Självfallet
fick förutsättas att regering och övriga berörda samhällsorgan med uppmärksamhet
följde frågan och, om så visade sig erforderligt, lade fram förslag till
de ytterligare åtgärder som kunde befinnas motiverade för att styrningen av
produktionsutvecklingen skulle få åsyftad effekt.

Vad beträffar miljömässiga effekter och djurhälsoeffekter av den storskaliga
animalieproduktionen erinrade utskottet i nyssnämnda sammanhang om
att det ankom på naturvårdsverket att utfärda anvisningar för miljöskyddande
åtgärder vid animalieproduktionen. Det fick förutsättas att dessa
fortlöpande anpassas till vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med
hänsyn till de erfarenheter som efter hand vinns. Vidare hänvisades till den
veterinärmedicinska bedömning som görs vid prövningen av byggnadsföretag
enligt djurstallkungörelsen (1973:270).

När frågan förra året behandlades underströk utskottet att utvecklingen
lett till ett ökat medvetande om att en alltför högt driven rationalisering kan
få negativa bieffekter i olika hänseenden. Från statsmakternas sida hade
åtgärder vidtagits bl. a. i form av skärpta bestämmelser rörande förprövning
från miljö- och djurskyddssynpunkt av nybyggda djurstallar. Vidare
påpekades att den etologiska forskningen (läran om djurens beteende under
olika betingelser), som bl. a. bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet,
erhållit ökade resurser i samband med budgetbehandlingen. Det bör också
erinras om att utskottet förra året (JoU 1979/80:47) med anledning av ett
motionsyrkande, identiskt med yrkande 2 i nu föreliggande motion
1980/81:386, framhöll att det i sammanhanget tillstyrkta förslaget om
differentierade pristillägg inom fläskproduktionen innebar en uppföljning av
1977 års riksdagsbeslut. Detta ansågs i viss mån vara ägnat att tillgodose
syftet med ifrågavarande motionsyrkande.

Några sådana nya omständigheter som skulle kunna föranleda riksdagen
att nu ändra ståndpunkt i frågan om etableringskontroll har enligt utskottets
mening inte förebragts.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:386 yrkande 2 och
1980/81:591.

Stockholm den 27 oktober 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1981/82:4

5

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister
(m), Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c)*, Gunnar Olsson (s), Håkan
Strömberg (s). Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s). Esse Petersson
(fp)*, Ingvar Eriksson (m) och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Margareta Winberg (alla s) anser
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I samband med att riksdagen år 1977 beslutade om allmänna riktlinjer för
jordbrukspolitiken godkände riksdagen också vissa riktlinjer i fråga om
styrning av animalieproduktionens uppbyggnad. Som redovisats i det
föregående innebar sistnämnda riktlinjer att utbyggnaden av större företag
inom fläsk- och äggproduktionen borde styras genom ett system med
differentierade slaktdjursavgifter resp. avgifter på äggproduktionen. I fråga
om slaktsvinsproduktionen godkände riksdagen förra året att ett system med
differentierade pristillägg i stället för avgifter skulle tillämpas inom nämnda
gren av animalieproduktionen.

Motionsyrkanden som syftat till ett införande av etableringskontroll inom
animalieproduktionen har under senare år vid några tillfällen prövats av
riksdagen bl. a. i samband med 1977 års jordbrukspolitiska beslut. Yrkandena
har dock inte ansetts böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. I
det föregående redovisade styrmedel har sålunda ansetts ägnade att ge
berörda myndigheter tillräckliga möjligheter att hålla animalieproduktionens
utbyggnad under viss kontroll. Samtidigt har förutsatts att regeringen
och övriga berörda samhällsorgan med uppmärksamhet följer frågan och,
om så visar sig erforderligt, lägger fram förslag till de ytterligare åtgärder som
kan befinnas motiverade för att styrningen av produktionsutvecklingen skall
få åsyftad effekt.

Med anledning av de nu ånyo framförda yrkandena om införande av
etableringskontroll som medel för styrning av animalieproduktionens
utbyggnad vill utskottet erinra om att nuvarande jordbrukspolitiska riktlinjer,
såsom de fastställdes år 1977, innebär att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken
är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar
av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som
jämförbara grupper uppnår. Vidare skall konsumenternas berättigade krav
på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser tillgodoses.

JoU 1981/82:4

6

Den svenska jordbruksproduktionen garanteras sålunda, i syfte att uppnå
dessa mål, en prisnivå som överstiger den till vilken import av vissa livsmedel
kan ske samtidigt som i princip hela den svenska marknaden förbehålls det
svenska jordbruket. Prisnivån på de svenska jordbruksprodukterna fastställs
efter överläggningar mellan företrädare för producenter och konsumenter.
Under efterkrigstiden har det pris- och regleringssystem som byggts upp inte
kunnat förhindra uppkomsten av betydande överskott på vissa jordbruksprodukter,
vilka tenderar att öka. Dessa överskott måste avsättas på
världsmarknaden till priser som inte oväsentligt understiger vad som behövs
för att ge producenterna täckning för deras kostnader och nödvändiga
arbetsersättningar. Kostnaderna för att avsätta dessa överskott påverkar
därför i ett längre perspektiv livsmedelsprisernas utveckling även i vårt
land.

Enligt utskottets mening har den senaste tidens utveckling på jordbrukets
område lett till att tiden ånyo blivit mogen för en översyn av jordbrukspolitiken.
Den alltmera tyngande skuldbördan med starkt ökande räntekostnader
har skapat svårigheter, särskilt för de nyetablerade jordbrukarna.
Samtidigt har livsmedelspriserna rusat i höjden för konsumenterna som en
konsekvens av den allmänna kostnadsstegringen och minskade livsmedelssubventioner.
Detta är exempel på faktorer som i hög grad förändrat
förutsättningarna för jordbrukspolitiken.

Att den situation som såväl vissa jordbrukare som konsumenter hamnat i
inte kan lösas genom ökade livsmedelspriser åskådliggjordes vid innevarande
års prisöverläggningar, då man inte lyckades komma fram till en enig
överenskommelse för nu löpande period.

Förhållandena talar för att jordbrukspolitiken i framtiden får en betydligt
starkare betoning på livsmedelsförsörjningen än f. n. Starka skäl talar enligt
utskottets mening för att den fortsatta politiken på jordbrukets område ges
ett vidare begrepp än nu och får innefatta samtliga åtgärder som påverkar
produktionen, distributionen och konsumtionen av livsmedel.

I ett läge med en besvärande utveckling av överskottsproduktionen kan
det från såväl konsument- som producentsynpunkt bli nödvändigt att pröva
någon form av etableringskontroll för att med dess hjälp åstadkomma en
planerad hushållning inom jordbruket för att därmed bättre uppnå de mål
som ställs upp för jordbrukspolitiken. Syftet måste vara att uppnå en
rationell jordbruksproduktion och så låga livsmedelspriser som möjligt
under hänsynstagande till de allmänna mål för politiken som riksdagen
anvisar. Därför anser utskottet det lämpligt att frågan om etableringskontroll
som ett led i förutsättningarna för att förverkliga jordbrukspolitikens mål och
effekterna av en sådan kontroll från såväl konsumenternas som producenternas
synpunkter förutsättningslöst prövas när en ny jordbrukspolitisk
utredning kommer till stånd.

JoU 1981/82:4

7

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motionerna 1980/81:386 yrkande 2
och 1980/81:591 anfört om prövning av frågan om etableringskontroll
som medel för styrning av animalieproduktionens
utbyggnad.

Särskilt yttrande

Einar Larsson, Filip Johansson och Märta Fredrikson (alla c) anför:
Centerpartiet har under flera .år återkommit med kravet på att etableringskontroll
skall vara ett av de medel som står till buds för att styra
utbyggnaden av animalieproduktionen. Enligt det jordbrukspolitiska
beslutet år 1977 skall familjejordbruket vara grunden för jordbrukspolitiken.
Det innebär att det utrymme som finns på den svenska marknaden skall till
största delen fyllas av produkter från denna typ av jordbruksdrift. Under
1970-talet har strukturomvandlingen inom det svenska jordbruket varit
kraftig, detta gäller framför allt ägg- och svinproduktionen. Inom både äggoch
svinproduktionen har det dessutom växt upp produktionsenheter som
inte har någon egentlig anknytning till jordbruket annat än att man
producerar jordbruksprodukter. Dessa stora enheter tar en allt större del av
det utrymme som finns för jordbruksproduktion i Sverige. De är på det sättet
ett hot mot familjejordbruket och därmed också ett hot mot den jordbrukspolitiska
målsättningen. Med de regler som finns i dag går det inte att stoppa
dessa etableringar.

Utöver de problem som uppstår när produktionen blir för stor - tendenser
till det finns i dag - utgör de alltför stora anläggningarna också ett
miljöproblem vad det gäller både den omgivande miljön och miljön för
djuren i anläggningen. Från veterinärhåll har uppmärksamhet riktats mot
den ökade sjukdomsfrekvens som kunnat iakttas i de större svinbesättningarna.

Riksdagen har beslutat om differentierade pristillägg för svin och avgifter
för ägg för att på det sättet hålla produktionen inom de ramar som den
svenska marknaden ger förutsättningar för. Detta är som vi ser det ett steg i
rätt riktning och kommer säkert att få en gynnsam effekt för jordbruket, men
de allra största etableringarna, som sker med kapital från annat håll än
jordbruket, är ganska okänsliga för detta.

Även inom mjölkproduktionen har intresse visats för stora satsningar som
inte har något samband med den brukade areal man förfogar över. Om
sådana etableringar blir verklighet skulle det på ett olyckligt sätt försvåra för
de familjejordbruk som i dag är helt beroende av mjölkproduktionen.

Vi vidhåller därför vår uppfattning att det skulle varit klokt att redan nu
införa etableringskontroll. Det synes dock f. n. inte möjligt att uppnå
erforderlig anslutning från riksdagens sida till en begäran om införande av

JoU 1981/82:4

8

sådan kontroll för styrning av animalieproduktionens utbyggnad. Vi har
därför avstått från att yrka bifall till föreliggande motionsyrkanden.

Inte heller finner vi anledning att hänskjuta frågan till exempelvis en ny
jordbruksutredning. Enligt vår mening behövs det ingen sådan utredning då
de jordbrukspolitiska mål som lades fast i det jordbrukspolitiska beslutet
1977 får anses alltjämt giltiga. De problem som jordbruket i dag upplever
ekonomiskt bör därför lösas inom ramen för denna jordbrukspolitik.

GOTAB Stockholm 1981