om erkännande av PLO, m.m.

Betänkande 1981/82:UU10

UU 1981/82:10

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:10

om erkännande av PLO, m. m.

Motionen

I motion 1980/81:914 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om ett svenskt
erkännande av PLO som det palestinska folkets enda legitima representant,

2. att riksdagen beslutar att uttala att Sverige skall ge sitt stöd för
bildandet av en palestinsk stat,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att Sverige i
olika internationella sammanhang skall verka för en internationell konferens
med PLO som deltagare för fred i Mellanöstern,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om att denna
riktar en skarp protest mot Israels kränkningar av libanesiskt territorium
och åtföljande terroraktioner,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att denna i FN
protesterar mot den israeliska ockupationsmaktens övergrepp på palestinierna,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder för att
underlätta för palestinska studerande att åtnjuta statliga stipendier på
samma villkor som studerande från andra nationer,

8. att riksdagen beslutar att uttala en rekommendation till regeringen att
snarast inbjuda Yassir Arafat till Sverige.

Motionens yrkande 6 om bistånd till PLO har behandlats av riksdagen
under föregående riksmöte (UU 1980/81:20).

Bakgrund

Yrkanden av praktiskt taget samma lydelse som de nu förevarande har
behandlats av riksdagen under tidigare riksmöten (UU 1979/80:11 och
1980/81:7).

Under det år som förflutit sedan utskottet senast behandlade läget i
Mellanöstern har inga avgörande nya steg mot en varaktig avspänning och
fred i området kunnat tas. I stället har händelser inträffat som tillfört den
djupa krisen nya drag av ovisshet. Genom mordet på Egyptens president
Anwar Sadat har en av de huvudansvariga för den fredsprocess som
inleddes med Camp David-överenskommelsen försvunnit. Hans efterträdare,
presidenten Hosni Mubarak, avser av allt att döma fullfölja Sadats
politik i förhållandet till Israel.

1 Riksdagen 1981182. 9 sami. Nr 10

UU 1981/82:10

2

Den svåra krisen i Libanon har fortsatt undet det gångna året och
förvärrats genom israeliska räder in på libanesiskt territorium och palestinska
motattacker mot Israel. Genom förmedling av USA, Saudiarabien
och FN ingicks i juli en fortfarande iakttagen vapenvila i Libanon.

En för situationen i området allvarlig händelse var också den israeliska
attacken i juni mot en kärnreaktor utanför Bagdad.

Camp David-överenskommelsen från år 1978 har svagheter som blivit
mer uppenbara under de år som gått sedan överenskommelsen slöts. Den
omfattas inte av flertalet arabstater och innehåller inte tillräckliga garantier
för att den fråga som av så gott som alla stater numera betraktas som
avgörande för en varaktig fred, nämligen palestiniernas ställning, skall
beaktas i fredsprocessen. Den del av Camp David-uppgörelsen som berör
palestiniernas autonomi har ännu inte lett till några egentliga förhandlingar.
Det inom Camp David-ramen ingångna fredsavtalet mellan Israel och
Egypten skall enligt planerna leda till ett fullständigt israeliskt tillbakadragande
från Sinai i april 1982.

En ny plan för fred i Mellanöstern framlades i augusti av Saudiarabiens
kronprins Fahd. Denna s. k. åttapunktsplan har mottagits med intresse på
många håll.

Utskottet

I motionens första yrkande föreslås att Sverige skall erkänna PLO som
det palestinska folkets enda legitima representant.

PLO betraktas från svensk sida som talesman för det palestinska folket i
förhandlingar om det palestinska folkets framtid. Det kan emellertid inte
vara en uppgift för den svenska riksdagen att fastställa vem som skall
anses vara ett annat folks legitima representant. Ett identiskt yrkande
avslogs av riksdagen förra året (UU 1980/81:7).

Utskottet intar samma ståndpunkt nu och avstyrker följaktligen yrkande
1 i motionen.

I yrkande 2 föreslås att Sverige skall ge sitt stöd för bildandet av en
palestinsk stat och i yrkande 3 att Sverige skall verka för att en internationell
konferens för fred i Mellanöstern, med PLO som deltagare, skall
komma till stånd. Även dessa frågor behandlades i ovannämnda betänkande
i anledning av då föreliggande yrkanden. De avslogs av riksdagen med
motiveringen att det inte fanns anledning att närmare uttala sig om vad
förhandlingarna om autonomi för det palestinska folket borde leda till, eller
vilket forum de borde föras i. Utskottet ser inte skäl att ändra denna
ståndpunkt. Detta innebär självfallet inte att utskottet skulle ha några
invändningar mot inkallandet av en internationell konferens, om berörda
parter finnér en sådan ändamålsenlig. Utskottet föreslår att yrkandena 2
och 3 avstyrks.

UU 1981/82:10

3

Sverige har upprepade gånger reagerat mot de israeliska aktioner mot
libanesiskt territorium, som berörs i yrkande 4 i motionen. Det har skett
såväl i FN som i svenska riksdagen. I ett uttalande den 19 juli 1981
kritiserade utrikesminister Ola Ullsten särskilt de israeliska bombningarna
mot Beirut, vilka drabbat hundratals oskyldiga civila. Israels regering är
klart medveten om Sveriges inställning i denna fråga, varför någon särskild
riksdagens åtgärd i anledning av yrkande 4 enligt utskottets mening inte är
erforderlig. Yrkandet avstyrks följaktligen.

Även Sveriges inställning till den israeliska bosättningspolitiken på de
ockuperade områdena har klargjorts vid flera tillfallen. Regeringen har
tagit bestämt avstånd från bosättningspolitiken, anser den strida mot folkrätten
och utgöra ett hinder för fredsprocessens fortsättning. I en röstförklaring
i FN senast i slutet av oktober uppmanade den svenske delegaten
Israel att efterleva den fjärde Genéve-konventionen av år 1949, med vilken
bosättningspolitiken i de av Israel ockuperade områdena icke är förenlig. I
sitt anförande i FN:s pågående generalförsamling underströk vidare utrikesminister
Ola Ullsten, att Israel måste iaktta de mänskliga rättigheterna i
dessa områden. Liknande svenska uttalanden har gjorts i andra FN-sammanhang.

Sveriges uppfattning i fråga om Israels uppträdande i de ockuperade
områdena har således klart kommit till uttryck i olika internationella sammanhang.
Utskottet utgår ifrån att regeringen även fortsättningsvis följer
utvecklingen i Mellanöstern, bl. a. i det här berörda avseendet och gör de
uttalanden som utvecklingen påkallar. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida synes nu inte erforderlig, varför yrkande 5 avstyrks.

I yrkande 7 hemställs om åtgärder för att underlätta för palestinska
studerande att erhålla statliga stipendier på samma villkor som studerande
från andra nationer. Enligt vad utskottet inhämtat kan palestinska studenter
på samma villkor som studerande från andra regioner söka svenska
statens gäststipendier. Inte heller i fråga om möjligheten att erhålla statliga
studiemedel sker någon diskriminering av palestinier. Yrkandet behöver
således inte föranleda någon riksdagens åtgärd, varför det avstyrks.

Vad slutligen gäller yrkande 8 med förslag att PLO:s ledare Yassir
Arafat inbjuds till Sverige vill utskottet erinra om behandlingen av ett
identiskt yrkande förra året. Utskottet framhöll då att det inte var regeringens
praxis att utfärda officiella inbjudningar till representanter för befrielserörelser.
Utskottet påpekade också att denna praxis inte hindrar regeringen
från att ha kontakter med dessa rörelser, vilket i fråga om PLO
också har skett vid flera tillfällen, bl. a. när PLO:s talesman i utrikesfrågor,
Farouk Kaddoumi, i januari 1981 besökte Sverige. Mot denna bakgrund
avstyrks yrkande 8 i motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår yrkandena 1—5 och 7-8 i motion 1980/81:914.

UU 1981/82:10

4

Stockholm den 10 november 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNEL1US

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Torsten
Bengtson (c), Sture Palm (s), Linnea Hörlén (fp), Olle Göransson (s),
Ingrid Sundberg (m), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Per-Olof
Strindberg (m), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s), Rune Ångström (fp),
Maj-Lis Lööw (s), Anita Modin (s) och Inga-Britt Johansson (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981