om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m. m.

Betänkande 1981/82:UU1

UU 1981/82

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:1

om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m. m.

■>

Motionen

I motion 1980/81:200 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller

a) att Sverige erkänner Demokratiska sahariska arabrepubliken,

b) att Sverige i FN verkar för organisationens erkännande av Demokratiska
sahariska arabrepubliken.

Ett andra yrkande i samma motion om humanitärt bistånd till Demokratiska
sahariska arabrepubliken och Frente POLISARIO behandlades under
föregående riksmöte i samband med övriga biståndsfrågor (UU 1980/
81:20).

Bakgrund

Utskottet har de fyra senaste åren behandlat motionsyrkanden av
motsvarande innebörd (UU 1977/78:2. UU 1978/79:14, UU 1979/80:6 och
UU 1980/81:5), vilka avslagits av riksdagen. 1 utskottets betänkanden har
lämnats utförliga redogörelser för det spanska tillbakadragandet från Västra
Sahara i början av år 1976 och områdets omedelbara annektering av
Marocko resp. Mauretanien, den västsahariska befrielserörelsen Frente
POLISARIO:s gerillakrig och proklamering av områdets självständighet
under namnet Demokratiska sahariska arabrepubliken (RASD), Förenta
nationernas och den afrikanska enhetsorganisationen OAU:s fleråriga
behandling av frågan om Västra Saharas avkolonisering liksom för den
svenska hållningen till denna fråga m. m.

Sverige har i FN hävdat det västsahariska folkets rätt till självbestämmande
och verkat för en fredlig förhandlingslösning av frågan. Sverige har också
lämnat omfattande humanitärt bistånd till de västsahariska flyktingarna i
Algeriet via olika internationella hjälporganisationer.

Utskottet har tidigare uttalat att det anser, att den västsahariska krisen
innebär en allvarlig risk för freden i hela området. Alla ansträngningar måste
därför inriktas på att få till stånd en fredlig förhandlingslösning. Vid sådana
förhandlingar som rör det västsahariska folkets rättigheter och framtid bör
alla berörda parter, däribland POLISARIO, delta.

Under de senaste tre åren har några händelser inträffat, som fått betydelse
för konfliktens fortsatta utveckling. På sommaren år 1979 gav Mauretanien
upp kampen och ingick ett fredsfördrag med POLISARIO, i vilket man
avstod från alla anspråk på Västra Sahara. Vidare hade POLISARIO under

1 Riksdagen 1981/82. 9 sami. Nr 1

UU 1981/82:1

2

år 1979 vissa diplomatiska framgångar, vilket avspeglades i att antalet stater
som erkänt RASD fördubblades från 17 till 34, av vilka huvuddelen var
afrikanska och arabiska länder. Antalet stater som erkänt RASD hade år
1980 ökat till 43 och uppgår nu till ett 50-tal.

Inom OAU har ansträngningarna att nå en förhandlingslösning fortsatt.
Vid organisationens stats- och regeringschefsmöte i Freetown, Sierra Leone,
på sommaren år 1980 intog frågan om RASD:s medlemskap i organisationen
en framträdande plats. En enkel majoritet för godkännande av RASD:s
medlemsansökan tycktes föreligga, vilket enligt OAU:s stadga vore tillräckligt
för medlemskap. Samtidigt begärde emellertid Marocko att stats- och
regeringscheferna skulle ta ställning till om RASD var en oberoende och
suverän stat enligt stadgans kriterier, vilket skulle kräva två tredjedels
majoritet. Då sådan majoritet inte syntes föreligga fördes ingendera begäran
till avgörande. I stället förlängdes mandatet för den kommitté, bestående av
statscheferna i Guinea, Mali. Nigeria, Sudan och Tanzania, som tidigare sökt
nå en förhandlingslösning av Västra Saharafrågan.

Denna kommitté presenterade i september 1980 ett förslag, som i stort sett
hade samma innebörd som ett av OAU:s toppmöte 1979 redan fattat beslut.
Enligt förslaget uppmanas de inblandade parterna att iaktta vapenvila från
december 1980. Behovet av en folkomröstning fastslås på nytt. Denna skall
förberedas under medverkan av alla berörda parter, inklusive västsaharier.
En FN-styrka föreslås för att upprätthålla vapenvilan. Folkomröstningens
genomförande skall övervakas av OAU och FN gemensamt.

Trots uppmaningen om vapenvila har den väpnade konflikten mellan
Marocko och Polisario fortsatt under år 1980 och 1981 med återkommande
uppblossande stridigheter.

Sedan utskottet för ett år sedan behandlade frågan (UU 1980/81:5) har
Marocko vid OAU:s toppmöte i Nairobi, Kenya, i juni 1981 accepterat, om
än med vissa reservationer, principen att det är invånarna i Västsahara som
genom folkomröstning skall avgöra områdets framtida status. Principmedgivande
ingår i den av toppmötet antagna resolutionen. Enligt denna
tillsattes också en särskild kommitté-med medlemmarna i den förut nämnda
femstatskommittén jämte Kenya och Sierra Leone - för att se till att
förslagen från september 1980 om vapenvila, övervakning av en FN-styrka
och folkomröstning förverkligas.

Denna kommitté framstår nu som OAU:s centrala organ för att föra
Västra Sahara-frågan mot en lösning. Vid dess första möte i Nairobi i augusti
i år, i närvaro också av representanter för Marocko och POLISARIO,
uppnåddes ett kompromissbeslut i en rad frågor sammanhängande med
genomförandet av folkomröstningen. Texten innehåller dock oklarheter som
möjligen kan leda till tolkningssvårigheter varigenom verkställigheten
fördröjs. OAU:s ordförande, Kenyas president Moi, har fått i uppdrag att
med FN ta upp frågan om organisationens deltagande i beslutets genomförande.

UU 1981/82:1

3

Utskottet

Enligt utskottets redan under tidigare års behandling av denna fråga
framförda uppfattning måste alla ansträngningar även fortsättningsvis
inriktas på att få till stånd en fredlig förhandlingslösning. Utskottet vidhåller
sin uppfattning att ett avgörande om Västra Saharas framtid måste bygga på
verkliga konsultationer med områdets befolkning och överensstämma med
dess fritt uttalade önskemål. Svenska regeringen har i FN otvetydigt givit
uttryck för denna hållning. Det är, liksom tidigare, utskottets förhoppning
att frågan skall bringas till sin lösning antingen inom OAU:s eller inom FN:s
ram på ett sätt som tillgodoser både självbestämmanderätten och intresset av
fred och stabilitet i Nordvästafrika. Den principiella enighet som under det
gångna året uppnåtts inom OAU:s ram om de mått och steg som nu bör tas i
syfte att uppnå en lösning av konflikten innebär otvivelaktigt en positiv
utveckling även om många problem fortfarande synes olösta.

I det aktuella motionsyrkandets första del föreslås ett svenskt erkännande
av Demokratiska sahariska arabrepubliken. Med anledning härav vill
utskottet erinra om sina tidigare ställningstaganden till yrkanden av
motsvarande art och om de principer som enligt internationell rätt och svensk
praxis tillämpas när det gäller erkännande av stater och upprättande av
diplomatiska förbindelser med dessa. Till de kriterier som därvid bör vara
uppfyllda hör främst att den regering som avses skall utöva en effektiv
kontroll över staten i fråga och ha uppnått ett rimligt mått av stälvständighet
utåt samt stabilitet inåt. Utskottet anser alltjämt att dessa villkor inte är
uppfyllda vad beträffar Västra Sahara och dess regering och avstyrker därför
motiones yrkande i detta avseende.

Även vad beträffar yrkandets andra del vill utskottet upprepa sin tidigare
uttalade uppfattning, att Sverige också i fortsättningen i FN bör verka för att
det västsahariska folket skal få sin nationella självbestämmanderätt tillgodosedd.
Sverige bör därvid kunna ge sitt stöd åt strävandena att genomföra
OAU-beslutet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utrikesutskottet motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1980/81:200.

Stockholm den 27 oktober 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

UU 1981/82:1

4

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Torsten
Bengtson (c), Sture Palm (s), Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m),
Gunnel Jonäng (c), Carl Lidbom (s), Linnea Hörlén (fp), Axel Andersson
(s), Sten Sture Paterson (m). Rune Ångström (fp). Anita Modin (s), Stig
Gustafsson (s) och Inga-Britt Johansson (s).

GOTAB 69706 Stockholm 1981