om en gemensam fond för råvaror (prop. 1980/81:115)

Betänkande 1980/81:UU22

UU 1980/81:22

Utrikesutskottets betänkande
1980/81:22

om en gemensam fond för råvaror (prop. 1980/81:115)

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1980 års internationella
avtal om en gemensam fond för råvaror.

Inom ramen för ett s. k. integrerat råvaruprogram, som tillkom efter
beslut år 1976 av Förenta Nationernas konferens för handel och utveckling
(UNCTAD), träffades den 27 juni 1980 en överenskommelse om ett avtal om
upprättande av en gemensam fond för råvaror. Avtalet är fogat som bilaga till
propositionen.

Fonden skall bidra till att uppnå målen för det integrerade programmet.
Den skall arbeta med två konton. Det första kontot skall finansiera
lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal. Det andra kontot
skall finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och
marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna genom t. ex. forskning och
utveckling, produktivitetsförbättringar, marknadsföring och vidareförädling.

Internationella diskussioner om råvaror har i olika former förts sedan
länge. Den kraftiga expansionen i fråga om råvaruproduktionen efter
Koreakriget och alltfler u-länders självständighet har bidragit till att de
råvaruexporterande u-länderna kommit att bli pådrivande för att åstadkomma
internationella lösningar i syfte att minska problemen med kraftiga
fluktuationer på råvarumarknaderna.

Tyngdpunkten i detta arbete har legat på de prisstabiliserande multilaterala
råvaruavtalen, vilka med exportbegränsning och/eller buffertlager söker
komma till rätta med stora prisväxlingar. Avtalen har varit öppna för alla
länder och stöder till skillnad från vissa andra arrangemang en ickediskriminerande
handel mellan medlemmarna. Sådana multilaterala råvaruavtal
har skapats för kakao, kaffe, socker, tenn, vete och naturgummi.

Vid UNCTAD IV år 1976 träffades en överenskommelse om ett integrerat
råvaruprogram. Detta program utgör en konkret handlingsplan i enlighet
med generalförsamlingens begäran. Det skulle bidra till att lösa de problem
som hänger samman med u-ländernas ensidiga beroende av råvaruexport och
den instabilitet som kännetecknar råvarumarknaderna. Programmet har två
delar. En del omfattar förhandlingar om 18 råvaror av särskilt intresse för
u-länderna. Förhandlingarna omfattar en rad åtgärder med syfte att nå bättre
marknadsförhållanden, varvid tonviken läggs på minskade prisfluktuationer.
Den andra delen består av den gemensamma fonden. Främst från
u-ländernas sida ansågs det att finansieringsfrågorna försvårat förhandling -

1 Riksdagen 1980/81. 9 sami. Nr 22

UU 1980/81:22

2

arna om enskilda råvaruavtal. Kunde dessa frågor lösas skulle avtalsförhandlingar
om enskilda råvaror gå lättare.

För u-länderna blev den gemensamma fonden det råvarupolitiska mål
varom de trots inre intressemotsättningar kunde enas och därmed nå ett
förhandlingsresultat.

Förhandlingarna år 1977 blev helt resultatlösa. En del av svårigheterna
torde kunna tillskrivas att såväl i- som u-länder avvaktade resultatet av
Pariskonferensen om internationellt ekonomiskt samarbete (CIEC), som
skulle avslutas i juni samma år. Ett av CIEC:s få resultat blev också att de
deltagande ministrarna förklarade att en gemensam fond skulle etableras
som ett centralt element i syfte att uppnå de överenskomna målen för det
integrerade programmet. Därmed hade emellertid inget beslut fattats om
vilken typ av fond som avsågs.

Under åren 1977 och 1978 genomfördes ytterligare konsultationer och
förhandlingar om fonden. I mars 1979 nåddes en överenskommelse om
grunddragen i fondens konstruktion och funktion. Denna ramöverenskommelse
innehöll en beskrivning av fondens sätt att agera, storleksordningar på
ingående finansiella delar, styrkeförhållanden mellan olika ländergrupper i
beslutande organ, definition av arbetsområden etc.

Vid UNCTAD V i Manila 1979 utlovade bl. a. Sverige ett bidrag om 26
milj. kr. till den gemensamma fondens andra konto. I övrigt behandlades
fonden inte i sak, men konferensen innebar tryck på samtliga länder att
tillkännage frivilliga bidrag till det andra kontot.

Under åren 1979 och 1980 omvandlades ramöverenskommelsen till
avtalstext. I juni 1980 nåddes en slutlig överenskommelse om ett avtal om en
gemensam fond.

Fondens syften, struktur och verksamhet beskrivs i propositionen och
framgår närmare av den därtill som bilaga fogade avtalstexten.

Föredraganden konstaterar att lämpliga områden för åtgärder via den
gemensamma fonden finns på flera håll. Viktigt i detta sammanhang är att
fonden skall komplettera existerande biståndsorgan. Traditionellt har dessa
organ varit inriktade på finansiering av projekt i enskilda länder. Fonden
skall finansiera åtgärder av gemensamt intresse som avser en råvara, åtgärder
vilkas nytta för det internationella samfundet visserligen kan fastställas men
där de direkta effekterna på varje enskilt land kan vara svåra att mäta.

Den gemensamma fonden bör således, anser föredraganden, stimulera till
internationellt samarbete. Kapital och garantier i det första kontot skall inte
utnyttjas direkt för finansiering av internationella råvarulager utan skall i
stället utgöra en garanti för avtalen så att internationellt kapital kan
mobiliseras när en överenskommelse om råvarulager kommer till stånd. Det
andra kontot bör bidra till att råvaruorgan bildas eller aktiveras för att främja
för råvaruproduktion, -förädling och -handel gemensamma intressen och
samarbetsområden. Särskilt för ekonomiskt svaga länder bör ett fördjupat

UU 1980/81:22

3

internationellt samarbete bli ett viktigt stöd vid utformningen av en mer
långsiktig råvarupolitik.

Överenskommelsen om avtalet om den gemensamma fonden innebär,
fortsätter föredraganden, att u-länderna trots många kompromisser har nått
en framgång i kraven på en ny ekonomisk världsordning. Härmed etableras
en ny finansiell institution som till sin uppbyggnad och funktion företer en rad
särdrag i jämförelse med existerande institutioner. Både dess första och
andra konto skall vara serviceorgan till internationella råvaruorganisationer
och kan principiellt inte fungera utan dem.

Enskilda länder och råvaruorganisationer torde behöva tid för att värdera
den exakta innebörden av och ta ställning till frågan om en anslutning till
fonden och för att genomföra de nödvändiga förhandlingarna. För fondens
ikraftträdande krävs ratificering av 90 stater som representerar minst 2/3 av
det direkt tillskjutna kapitalet. Detta förutses i avtalet ske senast under första
halvåret 1982.

Det kan således tänkas att gemensamma fonden under en inledande period
kommer att verka operationellt endast i det andra kontot, som innehåller
regler om särskild hänsyn till de fattigaste länderna. Det bör därför bli
möjligt för Sverige att inom fonden verka för internationella åtgärder som är
av särskilt intresse för dessa länder. På grund av bristande politisk och
ekonomisk styrka har också de fattigaste länderna haft svårt att erhålla
internationell prioritet för av dem exporterade råvaror. Föredraganden
uttrycker förhoppningen att den gemensamma fondens stimulanseffekt på
internationellt råvarusamarbete skall bli till särskild nytta för små och fattiga
u-länder.

Man kan således notera, heter det avslutningsvis i propositionen, att
gemensamma fondens andra konto har en ren u-landsprofil samtidigt som det
första kontot avser att stimulera samarbete i fråga om råvaror av stort
intresse för u-länderna. Det finns därför anledning att se upprättandet av den
gemensamma fonden som en i första hand u-landspolitisk åtgärd. Kostnaderna
i anslutning till fonden bör därför belasta utrikesdepartementets anslag
C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Den exakta fördelningen
över budgetår av de svenska bidragen till den gemensamma fonden är bl. a.
beroende av när fondavtalet träder i kraft. Svenska åtaganden utgörs dels av
4,9 milj. US dollar i direkt tillskjutet kapital, varav 3,63 milj. skall inbetalas
och 1,27 milj. endast inkrävas om fondens första konto råkar i betalningssvårigheter,
dels av 26 milj. kr. till det andra kontot. Medelsbehovet för
1981/82 har i proposition 1981/82:100, bil. 6, beräknats till 12,5 milj. kr.
Riksdagens beslut i fråga om detta bidrag har gjorts avhängigt dess
godkännande av denna proposition.

UU 1980/81:22

4

Utskottet

I betänkande UU 1980/81:20 har utskottet tillstyrkt regeringens förslag i
proposition 1980/81:100, bil. 6, att - med förbehåll för riksdagens godkännande
av nu föreliggande proposition 115 - för budgetåret 1981/82 anvisa
12,5 milj. kr. till den gemensamma fonden för råvaror.

Utskottet, som inte har någon erinran mot propositionens förslag,
hemställer

att riksdagen godkänner 1980 års internationella avtal om en
gemensam fond för råvaror.

Stockholm den 31 mars 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Björn Molin (fp), Olle
Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng (c),
Per-Olof Strindberg (m), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s), Linnea Hörlén
(fp), Axel Andersson (s) och Maj-Lis Lööw (s).

GOTAB Stockholm 1981