om djursjukhuset i Helsingborg

Betänkande 1980/81:JoU17

JoU 1980/81:17

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:17

om djursjukhuset i Helsingborg
Motionen

I motion 1979/80:1384 av Sven Munke m. fl. (m) yrkas att riksdagen
anhåller att regeringen prövar förutsättningarna för ianspråktagande av
statlig kreditgaranti för investering i nybyggnad av regionalt djursjukhus i
Helsingborg.

I motionen behandlas finansieringen av ett nytt djursjukhus i Helsingborg.
Det nuvarande djursjukhuset, som har för låg kapacitet och är starkt
nedslitet, drivs av Malmöhus läns hushållningssällskap. Sjukhusets upptagningsområde
omfattar 52 kommuner. Projektering av ett nytt djursjukhus
pågårf. n., men finansieringsfrågan ärej löst. Med hänvisning till sjukhusets
stora betydelse för den regionala djursjukvården hemställer motionärerna
att regeringen prövar förutsättningarna för att bevilja statlig kreditgaranti för
investeringen i ett nytt djursjukhus i Helsingborg.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbeslut

Riksdagen beslöt år 1967 (JoU 1967:40) att till lån för ombyggnad av
djursjukhuset i Helsingborg för budgetåret 1967/68 anvisa ett investeringsanslag
om 450 000 kr. Av motiveringen framgår att det var fråga om ett ränteoch
amorteringsfritt lån, som skulle ses som ett engångsstöd, föranlett av de
”särskilda omständigheterna i fråga om detta djursjukhus”. Något statligt
stöd utöver detta lån borde enligt föredragande departementschefen inte
utgå. 1 sammanhanget framhölls att sluten djursjukvård i princip inte borde
vara en statlig uppgift. Jordbruksutskottet hade inget att erinra mot vad
Kungl. Maj:t anfört och föreslagit.

Ändringar i hundskatteförordningen

Riksdagen beslutade under våren 1980 om vissa ändringar i hundskatteförordningen,
som bl. a. innebar att den nuvarande begränsningen i
kommunernas rätt att bestämma hundskattens storlek slopas (SkU 1979/
80:57). Vidare ges kommunen rätt att bestämma skattens storlek till olika
belopp i olika delar av kommunen. De nya bestämmelserna trädde i kraft den
1 januari 1981.

I skatteutskottets betänkande behandlades bl. a. frågan om specialdestination
av hundskattemedel till den regionala djursjukvården. Företrädare

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 17

JoU 1980/81:17

2

för djursjukhuset i Helsingborg hade uppvaktat utskottet och framhållit
angelägenheten av att ytterligare medel kommer denna sjukvård till del.

I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde skatteutskottet i denna
fråga följande:

Utskottet vill med anledning härav ansluta sig till departementschefens
uppfattning att användningen av hundskattemedlen bör anses vara en rent
kommunal angelägenhet. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att
lämna kommunerna några rekommendationer beträffande medelsanvändningen.
De kommunala bidragen till den regionala djursjukvården synes i
åtskilliga fall ha bestämts med utgångspunkt i hundbeståndets storlek inom
kommunen. När invånarna i vissa kommuner utnyttjar dessa tjänster utan att
kommunen lämnar något ekonomiskt stöd till verksamheten bör den
regionala djursjukvården inte ha några svårigheter att påvisa att ett sådant
agerande är osolidariskt av kommunen och att det i sista hand kan leda till att
kommunens invånare berövas möjligheterna till denna vård. Det kan även
konstateras att djursjukvården kan hjälpa kommune#na till en förbättrad
hundskatteuppbörd genom att antingen ta ut förhöjda taxor av de hundägare
som inte erlagt hundskatt eller vägra att behandla oanmälda hundar i de fall
djurskyddsbestämmelserna inte hindrar detta. Ett sådant system har redan
med framgång tillämpats vid ett av de regionala djursjukhusen. Utskottet har
med dessa synpunkter endast velat understryka att kommunerna i många fall
kan anses ha ett eget intresse av att stödja den regionala djursjukvården som
enligt utskottets mening bedriver en viktig och värdefull verksamhet. I den
mån den regionala djursjukvården behöver statligt stöd i samband med nyeller
ombyggnad av djursjukhus är detta en fråga som faller utanför
utskottets kompetensområde och som alltså får prövas i andra sammanhang.

Djurhälsoutredningen

Den dåvarande folkpartiregeringen tillsatte i maj 1979 en utredning om
organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård (Jo 1979:03).
Enligt direktiven skall det samlade behovet av insatser för djurhälsovård och
djursjukvård kartläggas. Kommittén skall därvid lämna förslag om finansieringen
av den framtida djursjuk- och djurhälsovården. En utgångspunkt bör
enligt direktiven vara att djurägaren i princip skall svara för kostnaderna för
djursjukvården i varje fall där allmänna samhällsintressen inte motiverar en
annan fördelning av kostnadsansvaret, t. ex. i fråga om bekämpandet av
smittsamma sjukdomar eller behovet av en tillfredsställande service i
glesbygd.

Djurhälsoutredningen har i december 1979 upprättat en promemoria
angående finansiering av djursjukhus m. m. Där redovisas bl. a. följande
principiella överväganden i finansieringsfrågan:

Vid sina överväganden angående finansieringen av den slutna djursjukvården
har djurhälsoutredningen funnit det lämpligt att dela upp djuren på
animalieproduktionens djur, sporthästar resp. sällskapsdjur.

Vården av animalieproduktionens djur sker i huvudsak som öppen vård.

JoU 1980/81:17

3

Behovet av sluten djursjukvård för dessa djur är mycket begränsat. Enligt
djurhälsoutredningens uppfattning föreligger således beträffande animalieproduktionens
djur inte tillräckliga skäl för ett statligt stöd till djursjukhus.

Djurhälsoutredningen har tidigare framhållit att största möjliga del av
djursjukvården bör ombesörjas i öppen vård. Detta gäller inte minst
djursjukvården för sporthästar. Hästsportorganisationerna har uttalat att det
vid sidan av den ambulanta vården finns ett behov av specialiserade och
välutrustade polikliniker för hästsjukvård där vissa mer ingående undersökningar
kan göras och där veterinärer med speciell utbildning i hästens
sjukdomar finns tillgängliga. På några ställen i landet finns sådana kliniker.
Antalet är dock inte tillräckligt stort.

I sammanhanget kan påpekas att AB Trav och Galopp (ATG) beslutat att
bygga upp ett nät med sådana kliniker och härvid bl. a. stå för kostnader för
lokaler och utrustning. Klinikerna kommer att stå öppna för alla hästägarkategorier.
Djurhälsoutredningen vill för sin del också peka på möjligheterna
att i de relativt få fall behov föreligger även för animalieproduktionens
djur utnyttja den teknik och kunskap (exempelvis för röntgenundersökningar)
som torde byggas upp vid ATG-klinikerna. Genom tillkomsten av dessa
specialpolikliniker torde djursjukhusen kunna avlastas en inte oväsentlig del
av hästsjukvården. Djursjukhusens service kommer därmed att koncentreras
till sällskapsdjuren och mera avancerad vård av hästar. Avgifterna för
denna del av hästsjukvården bör härvid anpassas så att full kostnadstäckning
erhålls. Djurhälsoutredningen har således funnit att det inte heller när det
gäller sporthästar föreligger tillräckligt starka skäl för ett ökat statligt
engagemang beträffande finansiering av djursjukhus.

I olika sammanhang har framförts att sociala och etiska skäl motiverar ett
allmänt stöd till den slutna sjukvården av sällskapsdjur. Bl. a. skulle mindre
bemedlade djurägare inte ha råd att ge sina djur en från djurskyddssynpunkt
tillfredsställande sjukvård om avgiftsnivån sätts så hög att den ger full
kostnadstäckning. Djurhälsoutredningen är medveten om den stora sociala
betydelse som sällskapsdjuren har för vissa djurägare. Utredningen anser
dock att detta förhållande inte kan ges så stor vikt att generella statliga
subventioner av enbart denna anledning skall utgå till djursjukhusen.
Utredningen har således inte funnit att de sociala skälen skulle vara bärande
motiv för ett statligt stöd till den slutna djursjukvården. Utredningen vill här
peka på att enligt lantbruksstyrelsens råd och anvisningar för djurskyddstillsyn
ankommer det på hälsovårdsnämnd att samråda med sociala myndigheter
om det vid djurskyddstillsynen bedöms föreligga sådana förhållanden att
någon av sociala skäl inte kan sörja för djurens välfärd.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts kan djurhälsoutredningen inte
förorda att budgetmedel anvisas för att subventionera djursjukhusen. Som
tidigare framhållits uttalade riksdagen år 1967 att sluten djursjukvård inte är
en statlig uppgift. Djurhälsoutredningen anser inte att det finns skäl att nu
anlägga annan syn på denna fråga. De budgetmedel som f. n. anvisas till de
statliga djursjukhusen i Uppsala och Skara föranleds av främst utbildning.

Ett särskilt avsnitt i promemorian behandlar djursjukhuset i Helsingborg: I

skrivelse till regeringen den 18 juni 1979 som överlämnats till
djurhälsoutredningen har Malmöhus läns hushållningssällskap hemställt att
regeringen ställer 40 milj. kr. till förfogande som ett amorteringsfritt lån för

JoU 1980/81:17

4

att bygga ett nytt djursjukhus och att detta lån beviljas utan ränta de första tio
åren och därefter inte belastas med högre ränta än 5 %.

I sin hemställan anför hushållningssällskapet bl. a. att betydande delar av
djursjukhuset i Helsingborg fortfarande är inrymda i lokaler som togs i bruk
1912. Dessa lokaler är f. n. helt otillräckliga och hårt nedslitna. Hushållningssällskapet
framhåller att det föreligger ett stort och omedelbart behov
av ett nytt djursjukhus i Helsingborg. Situationen bedöms som så allvarlig att
verksamheten hotas av nedläggning om finansieringsfrågorna inte kan
lösas.

Enligt vad djurhälsoutredningen har erfarit bedrivs vid djursjukhuset i
Helsingborg i huvudsak djursjukvård för sällskapsdjur och sporthästar.
Utredningen anser bl. a. med anledning härav att finansieringsproblemen
bör lösas på i princip samma sätt som för övriga djursjukhus. Detta innebär
att djurägarna - direkt eller indirekt - bör bestrida kostnaderna för
djursjukvården.

Om den lösning av finansieringsfrågan som anvisats ovan inte skulle visa
sig vara möjlig bör andra alternativ kunna prövas. Med hänsyn till de
särskilda omständigheter som föreligger vill utredningen inte utesluta att
frågan om eventuellt statligt engagemang tas upp i ett sådant sammanhang.
Utredningen har dock inte funnit anledning att närmare beröra formerna och
villkoren.

Frågans nuvarande läge

Under hösten 1980 har tillsatts en samrådsgrupp för djursjukhuset i
Helsingborg, bestående av representanter för länsavdelningarna av Svenska
kommunförbundet i de fem berörda länen samt för Malmö kommun,
Helsingborgs kommun och hushållningssällskapet i Malmöhus län. I
samrådsgruppen undersöks bl. a. behovet av samordning mellan regional
och lokal djursjukvård i upptagningsområdet liksom möjligheterna att
genom hundskattemedel från de 52 kommunerna i upptagningsområdet
finansiera smådjursavdelningen i den projekterade nybyggnaden. Beträffande
kostnaderna för stordjursavdelningen har vissa diskussioner förts med
dels AB Trav och Galopp (ATG), dels jordbruksdepartementet. Djursjukhusets
framställningar till ATG om ekonomiskt stöd har gjorts mot bakgrund
bl. a. av att man vid sjukhuset behandlar ett stort antal trav- och
galopphästar. Enligt uppgift har dessa diskussioner ännu inte lett till några
konkreta åtaganden från ATG:s eller regeringens sida.

Utskottet

I motionen behandlas frågan om finansiering av en projekterad nybyggnad
av djursjukhuset i Helsingborg. Enligt motionärerna har det nuvarande
sjukhuset, som drivs av Malmöhus läns hushållningssällskap, för låg
kapacitet och är starkt nedslitet. Med hänvisning till djursjukhusets stora
betydelse för den regionala djursjukvården i upptagningsområdet, som
omfattar 52 kommuner, framhåller motionärerna att statligt stöd till

JoU 1980/81:17

5

nybyggnaden är motiverat. Motionen utmynnar i ett yrkande att regeringen
bör pröva förutsättningarna för att bevilja statlig kreditgaranti för ifrågavarande
investering.

Utskottet har i det föregående redogjort för tidigare riksdagsbeslut
rörande stöd till djursjukhuset i Helsingborg (JoU 1967:40). I nämnda
sammanhang anslöt sig riksdagen till ett propositionsuttalande att sluten
djursjukvård i princip inte borde vara en statlig uppgift. Den år 1979 tillsatta
djurhälsoutredningen (Jo 1979:03) har i en promemoria rörande finansiering
av djursjukhus m. m. inte funnit skäl att nu förorda en annan ståndpunkt i
denna fråga. Beträffande djursjukhuset i Helsingborg har utredningen
uttalat bl. a. att den angivna principen bör gälla även detta sjukhus men att
man - med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligger - inte vill
utesluta ett eventuellt statligt engagemang. Utredningen har dock inte funnit
anledning att närmare beröra formerna och villkoren för ett sådant
engagemang.

Av betydelse i sammanhanget är vidare de nyligen genomförda ändringarna
i hundskatteförordningen, som bl. a. innebär att den tidigare begränsningen
i kommunernas rätt att bestämma hundskattens storlek slopas.
Vidare ges kommunen rätt att bestämma skattens storlek till olika belopp för
olika delar av kommunen. Vid behandlingen av ifrågavarande regeringsförslag
uttalade skatteutskottet att kommunerna i många fall kan anses ha ett
intresse av att stödja den regionala djursjukvården (SkU 1979/80:57).

Av utskottets redogörelse framgår att det under hösten 1980 bildats en
samrådsgrupp för djursjukhuset, bestående av representanter för länsavdelningarna
av Svenska kommunförbundet i de fem berörda länen samt för
Malmö kommun, Helsingborgs kommun och hushållningssällskapet i
Malmöhus län. På sätt närmare angetts i nämnda redogörelse söker
samrådsgruppen finna former för finansieringen av ett nytt djursjukhus med
främst hundskattemedel från kommunerna i upptagningsområdet. Framställningar
om ekonomiskt stöd har gjorts också hos AB Trav och Galopp
(ATG) samt jordbruksdepartementet.

Utskottet finner - i avbidan på den vidare prövningen av djurhälsoutredningens
förslag och resultatet av de åtgärder i övrigt som berörts ovan - inte
skäl att f. n. förorda någon ändring av de principer som enligt tidigare
riksdagsbeslut bör gälla i fråga om ansvaret för finansiering av den slutna
djursjukvården. Motionärernas förslag om statligt stöd till nybyggnad av
djursjukhuset i Helsingborg bör således inte leda till någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

JoU 1980/81:17

6

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar motion 1979/80:1384 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s)*, Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister
(m), Sven Lindberg (s)*, Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s),
Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp)*, Lennart
Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s)* och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 66511 Stockholm 1981