om Centralamerika

Betänkande 1987/88:UU21

Utrikesutskottets betänkande
1987/88:21

om Centralamerika

UU

1987/88:21

Motionerna

1987/88:U503 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m), yrkandena 10 och 13, vari
hemställs

10, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige helt
och fullt skall stödja fredsplanen (Esquipulas II) och dess preciserade krav
på demokrati,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i sina
kontakter med Nicaraguas regering skall ställa sig bakom vad som i motionen
redovisats i avsnittet Sveriges roll i Centralamerika.

1987/88:U530 av Alf Svensson (c), yrkande 1, vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Centralamerika som prioriterat område för att på olika sätt stödja
freds- och demokratiseringsprocessen.

Bakgrund

Utskottet lämnade så sent som i december 1987 i betänkande UU 1987/88:15
en utförlig redogörelse för situationen i Centralamerika och i synnerhet för
den plan som under beteckningen Esquipulas II framlagts för att åstadkomma
fred och försoning i regionen.

Beträffande fredsplanens innehåll hänvisas till detta betänkande.

Planen innehåller bl.a. en tidtabell enligt vilken de fem centralamerikanska
staternas presidenter (Costa Rica, Honduras, El Salvador, Guatemala
och Nicaragua) skulle mötas 150 dagar efter planens undertecknande för att
konstatera att planens första etapper genomförts. Det planerade presidentmötet
ägde rum den 15 januari 1988 i San José i Costa Rica. Till mötet hade
den enligt fredsplanen tillsatta internationella verifikationskommissionen, i
vilken bl.a. FN och den amerikanska enhetsorganisationen OAS är representerade,
framlagt en rapport, vari konstateras att den ursprungligen förutsedda
tidtabellen för fredsprocessen inte hade kunnat hållas.

En av de huvudsakliga svårigheterna var enligt kommissionen att kravet på
ett samtidigt genomförande av olika villkor i planen inte hade iakttagits av de
berörda staterna. Detta gjorde att en part kunde avvakta med att genomföra
sin del av fredsåtagandena under förevändning att någon annan part inte
genomfört sin del.

Verifikationskommissionens rapport blev utsatt för kritiska omdömen

1 Riksdagen 1987188. 9 sami. Nr21

från alla de centralamerikanska staterna utom Nicaragua, och kommissionen
fick inte något fortsatt uppdrag av presidentmötet. I stället skall de
centralamerikanska utrikesministrarna, i samarbete med andra stater eller
organisationer, ha det fortsatta huvudansvaret för övervakning av fredsprocessens
fortsättning.

Trots att San José-mötet som sådant inte blev den framgång som det enligt
fredsplanen var avsett att bli, gav det till resultat att Nicaragua tillkännagav
ett antal åtgärder av betydelse för den fortsatta fredsprocessen. Den
nicaraguanska regeringen förklarade sig villig att inleda direkta samtal med
contras ledning, att upphäva undantagstillståndet i hela landet, att vidga
amnestin och att upplösa specialdomstolarna.

Efter mötet i San José har samtalen om vapenvila mellan sandinisterna och
contras fortsatt. I El Salvador och i Guatemala har motsvarande kontakter
mellan regeringen och moståndsrörelsen inte lett till några påtagliga resultat.
Inbördeskriget i El Salvador fortsätter. Parlamentsvalet i landet den 20 mars
ledde till en tillbakagång för det kristdemokratiska regeringspartiet och en
framgång för det största högerpartiet, ARENA.

Ett nytt steg i samtalen mellan sandinisterna och contras togs vid ett möte i
Sapo)B9( i Nicaragua den 23 mars. Vid det tillfället träffades parterna direkt
och lyckades komma överens om ett avtal. Detta innehåller bl.a. en
överenskommelse om vapenvila under 60 dagar från den 1 april, sammanförande
av contras styrkor till vissa bestämda zoner, en gradvis amnesti för
contras och f.d. nationalgardister och ett åtagande om att respektera
yttrandefrihet i Nicaragua. Contras skall också ges möjlighet att delta i den
nationella politiska dialogen i Nicaragua.

Med avtalet om vapenvila har parterna närmat sig varandra. Contras har
avstått från sina mest långtgående krav på politiska förändringar i Nicaragua;
sandinistregimen har å sin sida hävt undantagstillståndet och medgivit
amnesti.

Amnestin skall omfatta två grupper av fångar: kontrarevolutionärer som
dömts efter år 1981 och f.d. nationalgardister som dömts för brott begångna
före revolutionen. En första grupp av 100 contras skulle släppas omedelbart,
återstående contras i två etapper, nämligen hälften när det konstaterats att
contras trupper dragits samman till sina zoner och den återstående hälften
när definitivt vapenstillestånd inträtt.

Enligt en beräkning finns det drygt 3 300 politiska fångar i Nicaragua och
ca 4 500 kriminella fångar. Av de politiska fångarna är 1 800 f.d. nationalgardister
och 1 500 contras. Därtill kommer att ett antal personer ur den
politiska oppositionen befinner sig under förhör eller förvar i säkerhetspolisens
undersökningscentraler. Internationella röda korset har möjlighet att
besöka fångarna i de vanliga fängelserna men saknar denna möjlighet i fråga
om undersökningscentralerna.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Nicaragua behandlades i en
interpellationsdebatt i riksdagen den 3 maj 1988. I utrikesministerns svar
anfördes bl.a. följande:

UU 1987/88:21

I januari 1987 upphävde Nicaragua undantagstillståndet. Därmed kunde den
nya konstitutionen börja tillämpas fullt ut. Samtidigt avskaffades undantags -

2

domstolarna, TPA, vilka brast ur rättssäkerhetssynpunkt. Genom dessa
åtgärder drar man undan den formella grunden för de godtyckliga frihetsberövanden
som undantagstillståndet medgav, samt det förhållandet att
människor misstänkta för samröre med contras kunnat kvarhållas i säkerhetspolisens
undersökningscentraler alltför långa tider utan att ställas inför
domstol. Härmed tar man sig an just de brister som internationella
organisationer för mänskliga rättigheter främst påtalat. Det är viktigt och
önskvärt att full insyn medges i undersökningscentralerna.

Det framhölls också i svaret att brott mot de mänskliga rättigheterna är en
vanlig företeelse i Centralamerika. Exempel på detta är av FN uppmärksammade
systematiska mord och försvinnanden, vilka i stor skala tidvis ägt rum i
Guatemala och El Salvador.

Utskottet

I de föreliggande motionerna föreslås att Sverige skall stödja fredsplanen och
demokratiseringsprocessen i Centralamerika (yrkande 10 i motion U503 och
yrkande 1 i motion U530).

Enligt utskottets mening sker detta redan i hög rad. Sedan lång tid har
Sverige ett biståndssamarbete med de berörda länderna, som från början var
motiverat av behovet att stödja arbetet för mänskliga rättigheter och en
demokratisk utveckling i regionen. De svenska biståndsinsatserna beskrivs
närmare i utskottets biståndsbetänkande UU 1987/88:20.

Den svenska regeringen har också på olika sätt uttalat politiskt stöd för den
nu pågående fredsprocessen i enlighet med Esquipulas-planen, liksom
tidigare för Contadoragruppens arbete.

Detta stöd gäller planens alla delar. Utskottet beklagar att det inte visat sig
möjligt för de berörda länderna att följa den av dem själva uppgjorda
tidsplanen för fredsprocessen. Det finns emellertid anledning att se med
optimism på den senaste tidens händelser. Om vapenvilan i Nicaragua
respekteras och om andra staters inblandning i konflikten upphör, ökar
förutsättningarna för att också den demokratiska processen i de centralamerikanska
länderna skall gå framåt.

Sverige och andra länder kan bidra till denna process genom att ge uttryck
för våra förväntningar om en demokratisk utveckling och genom bistånd som
stöder en utveckling i pluralistisk riktning. Vårt bidrag får enligt utskottets
mening större verkan, om det också inriktas på konflikternas grundläggande
orsaker. Detta är kärnan i den svenska politiken i förhållande till Centralamerika.

Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen till Nicaraguas
regering framfört den svenska synen på demokratins och de mänskliga
rättigheternas betydelse, även inom ramen för biståndssamarbetet.

Det är enligt utskottets åsikt viktigt att brott mot mänskliga rättigheter
påtalas även framdeles, såväl gentemot Nicaragua som övriga länder i
Centralamerika. De inre förhållandena i länderna påverkar i hög grad
fredsprocessens förutsättningar.

Det är också av betydelse att de politiska fångar som inte omfattats av
pågående förhandlingar uppmärksammas mer. Utskottet uttrycker förhoppningen
att hävandet av undantagstillståndet i Nicaragua och avskaffandet av

UU 1987/88:21

3

undantagsdomstolarna skall leda till att antalet intagna i undersökningscentralerna
skall minska kraftigt och häktningstiderna nedbringas.

Med det anförda torde yrkande 10 i motion U503 (m) och yrkande 1 i
motion U530 (c) få anses besvarade.

I yrkande 13 i motion U503 föreslås att regeringen skall ges till känna att
Sverige i sina kontakter med Nicaragua skall ställa sig bakom vad som i
motionen redovisas i avsnittet Sveriges roll i Centralamerika.

I motionstexten heter det bl.a. att Sverige av regeringen förts till fel sida i
den nicaraguanska konflikten. Sverige bör omvärdera sin Nicaraguapolitik
och ställa sig bakom den demokratiska och fredliga oppositionen, som
strävar efter att göra landet till en demokrati.

Motionärerna anser vidare att regeringen i Nicaragua, för att den skall
anses ha uppfyllt Esquipulas-planen, måste avveckla sandinistarmén och
sandinistpolisen, avskaffa specialdomstolarna, avveckla säkerhetspolisen
och avveckla den väpnade sandinistmilisen och ge kommissionen för de
mänskliga rättigheterna och de politiska partierna möjlighet att verka fritt.

Utskottet kan inte dela den beskrivning av den svenska politiken i fråga om
Nicaragua och Centralamerika som ges i motionstexten. Utskottet anser inte
heller att den svenska riksdagen bör göra uttalanden om preciseringar av
villkoren i den fredsplan de berörda staterna själva kommit överens om.
Yrkande 13 i motion U503 (m) avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. beträffande fredssträvandena i Centralamerika

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1987/88:U503 och
yrkande 1 i motion 1987/88:U530 besvarade med vad utskottet
anfört,

2. beträffande Sveriges roll i fredsprocessen

att riksdagen avslår yrkande 13 i motion 1987/88:U503.

Stockholm den 10 maj 1987
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c). Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Ingemar Eliasson (fp),
Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m). Gunnar Hökmark (m), Nils T
Svensson (s), Britta Hammarbacken (c), Maj Britt Theorin (s), Viola
Furubjelke (s). Maria Leissner (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

UU 1987/88:21

4

Reservation

UU 1987/88:21

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. som börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de av motionärerna angivna åtgärderna är nödvändiga
inslag i den fortsatta fredsprocessen. De är helt i Esquipulas-planens anda.
Det torde inte vara möjligt att få till stånd en varaktig fred i regionen, om inte
de inre förhållandena i länderna förbättras. Nicaragua uppfyller inte de krav
som bör ställas på en demokrati. Oppositionens möjligheter att verka är
begränsade. Dess sympatisörer lever under hot om att fängslas för förhör
eller att terroriseras av sandinistiska grupper utan att den sandinistiskt
kontrollerade polisen ingriper.

Sverige bör självfallet ge sitt stöd till fredsprocessen. I detta stöd bör också
ingå krav på en utveckling i demokratisk riktning i Nicaragua. Enligt
utskottets mening har regeringen inte tillräckligt klart visat vilka krav och
förväntningar Sverige har på den nicaraguanska regeringen i fråga om en
demokratisk samhällsutveckling.

Med det anförda ansluter sig utskottet till de synpunkter som framförs i
motion U503 i detta hänseende. Yrkande 13 i motionen tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande Sveriges roll i fredsprocessen
att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion 1987/88:U503 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5