om Centralamerika

Betänkande 1985/86:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1985/86:1

om Centralamerika

uu

1985/86:

Motionen

I motion 1984/85:2407 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för bildandet av en europeisk "Contadoragrupp”
för att söka förhindra en ytterligare upptrappning av våldet i Centralamerika,

2. att riksdagen uttalar sig för ett erkännande av FDR/FMLN som förhandlings-
och krigförande part i enlighet med internationella konventioner,

3. att riksdagen uttalar sig för ett underkännande av Grenadas FN-mandat.

Bakgrund

Konfliktsituationen i Centralamerika har behandlats av utskottet i flera
tidigare betänkanden, senast i UU 1984/85:18.

I regionen pågår en kamp för demokrati och rättvisa. Sverige har upprepade
gånger beklagat att denna kamp kommit att stå mellan stormaktsintressen.
I anledning av ett yrkande om bildandet av en europeisk Contadoragrupp
redogjorde utskottet i det ovannämnda betänkandet allmänt för
situationen i El Salvador, Guatemala och Nicaragua, de tre länder som
huvudsakligen drabbats av de centralamerikanska konflikterna. En utförlig
beskrivning av Contadora-planen lämnades.

Initiativet till denna plan togs i juli 1983 av statscheferna i Colombia,
Mexico, Panama och Venezuela. Mellan Contadoragruppens medlemsländer
och de fem centralamerikanska republikerna Costa Rica, El Salvador,
Guatemala, Honduras och Nicaragua har sedermera ett stort antal möten
hållits i syfte att nå enighet om en användbar fredsplan för hela området. Ett
dokument har utarbetats som baserar sig på principer som nationell suveränitet,
territoriell integritet, demilitarisering, demokratisk utveckling och respekt
för mänskliga rättigheter. Ett flertal länder utanför kretsen av de
närmast berörda har uttalat stöd för Contadoragruppens arbete, däribland
Sverige. Ett särskilt möte har ägt rum mellan EG och Contadoragruppen.
Även Europarådet har ställt sig bakom initiativet.

Trots att Contadoragruppens fredsplan vunnit erkännande från de fem
centralamerikanska republikerna och även USA givit sitt allmänna stöd för
initiativet stagnerade Contadoraprocessen under år 1985. Ytterligare ändringar
i de framlagda texterna diskuteras därför för närvarande. Nya för -

1 Riksdagen 1985/86. 9 sami. Nr 1

handlingar kommer att äga rum de närmaste veckorna mellan Contadora- 1985/86:1

länderna och de berörda centralamerikanska staterna i syfte att nå fram till
ett undertecknat slutdokument.

En särskild latinamerikansk stödgrupp förContadoraprocessen bildades
i somras av Argentina, Brasilien, Peru och Uruguay (Limagruppen) bl. a. i
syfte att ge nya impulser åt fredsprocessen.

Utskottet

Det är beklagligt att den av Contadoragruppen inledda fredsprocessen
ännu inte har lett till att alla de berörda parterna kunnat enas om en plan för
fred, stabilitet och demokratisk utveckling i de centralamerikanska republiker
som så länge härjats av krig och konflikter. Sverige har på olika sätt och
under lång tid stött Contadoraprocessen både i ord och i handling. Det är
enligt Sveriges uppfattning värdefullt att enskilda regeringar i och utanför
Europa på olika vägar bidrar till Contadoraprocessen. Utskottet delar i
detta avseende syftet med motion 2407 och utgår från att regeringen även
fortsättningsvis ger fredsprocessen i Centralamerika det stöd vårt land kan
erbjuda. En nära kontakt med andra nordiska och europeiska länder ger
självfallet tyngd åt denna strävan.

Såsom uttalades i UU 1983/84:18 är det emellertid angeläget att fredsinitiativet
förblir latinamerikanskt i sin kärna. Utskottet gör även nu bedömningen
att bildandet av en europeisk Contadoragrupp skulle kunna riskera
att snarare komplicera processen. Av detta skäl avstyrker utskottet yrkande
1 i motionen.

Yrkande 2 i samma motion avser läget i El Salvador. Där pågår sedan flera
år strider mellan regeringstrupper och oppositionen, organiserad i FDR/

FMLN. Ingendera parten tycks ha en militär seger inom räckhåll. En ljusning
är att vissa kontakter ägt rum mellan regeringssidan under landets
kristdemokratiske president Duarte och gerillan. Samtalen har emellertid
inte lett till att några egentliga förhandlingar kunnat inledas och inbördeskriget
fortsätter.

I motionsyrkandet talas om förhandlings- och krigförande part. Det bör
dock göras en viss åtskillnad mellan dessa båda begrepp.

Sverige har liksom ett flertal andra länder givit sitt stöd till en förhandlingsprocess
i El Salvador. Därvid har regeringen också givit uttryck för
åsikten att FDR/FMLN bör vara part i en förhandlingsprocess.

Det var först i de fyra Genévekonventionerna från år 1949 (om landkrig,
sjökrig, krigsfångar och om civilpersoner) som förhållandena under en intern
konflikt över huvud taget beaktades. Uttrycket stridande part förekommer
i artikel 3 i dessa konventioner som handlar om väpnad konflikt som
inte är internationell. I tilläggsprotokoll II till konventionerna fastställs
närmare vilka rättigheter som tillkommer stridande part i sådan intern
konflikt.

När detta tilläggsprotokoll förhandlades fram åren 1974—1977 rådde
olika meningar om vilka kriterier som skulle användas vid definitionen av
stridande part i konventionens mening. Enighet nåddes slutligen om att

upproriska väpnade styrkor skulle ha ”sådan kontroll över en del av landets 2

territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnade militära UU 1985/86:1
operationer”.

Det är inte uteslutet att tilläggsprotokoll II skulle kunna vara tillämpligt
på en situation av det slag som råder i El Salvador. Humanitära skäl talar
självfallet för en vid tillämpning av det folkrättsliga skyddet av parterna i en
konflikt. Utskottet anser emellertid att det nu inte föreligger tillräckligt
underlag för den politiska och juridiska bedömning som bör föregå ett
svenskt uttalande om protokollets tillämplighet i detta fall.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 2 i
motionen.

Det återstående yrkandet i motionen avser Grenada. Den amerikanska interventionen
i Grenada år 1983 anges i motionen som ett exempel på att
USA försöker styra de centralamerikanska länderna. Riksdagen bör därför
uttala sig för ett underkännande av Grenadas FN-mandat, heter det i yrkande
3.

Efter invasionen i Grenada riktade bl. a. Sverige kritik mot USA för brott
mot grundläggande folkrättsliga principer. Vi röstade också för den resolution
vid FN :s generalförsamlings möte år 1983 som tog avstånd från inmarschen
och krävde ett omedelbart tillbakadragande av de utländska trupperna.
De amerikanska trupperna har sedermera dragits tillbaka från ön och
allmänna val har hållits. Grenadafrågan förekom inte på generalförsamlingens
dagordning under mötet 1984 och har inte heller förts upp på dagordningen
för det nu pågående församlingsmötet.

Efter inmarschen i Grenada, vilken ägde rum i slutet av oktober 1983, satt
Grenadas redan tidigare utnämnda FN-delegation kvar som landets representanter
i FN. Frågan om delegationens fullmakter diskuterades i fullmaktskommittén,
men något beslut om förändring av mandatet fattades
inte. Varken vid generalförsamlingens möte år 1984 eller under innevarande
års möte har förslag om underkännande av fullmakterna för Grenadas
delegation väckts.

Enligt svensk uppfattning är det väsentligt för FN-systemets funktion att
varje stat är representerad i FN. Utskottet anser inte att det finns anledning
för Sverige att ifrågasätta den grenadiska regeringens rätt att vara representerad
i FN. Yrkande 3 i motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2407.

Stockholm den 7 november 1985

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Carl Bildt
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m),

Bengt Silfverstrand (s), Rune Ångström (fp), Sten Sture Paterson (m), Gunnel
Jonäng (c), Viola Furubjelke (s), Maria Leissner (fp), Oswald Söderqvist

(vpk) och Melker Strand (s). 3

-