om bestrålning av livsmedel

Betänkande 1981/82:JoU2

JoU 1981/82:2

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:2

om bestrålning av livsmedel
Motionerna

I motion 1980/81:213 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att livsmedelsverket ges i uppdrag att undersöka
effekterna av bestrålning av livsmedel.

I motion 1980/81:387 av Margot Wallström m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning angående bestrålning av livsmedel.

1 motion 1980/81:1365 av Anna Eliasson m. fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs orri strålbehandling
av livsmedel.

I motion 1980/81:1371 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att strålbehandlade livsmedel ej får produceras eller
importeras så länge effekterna av desamma ej tillräckligt klarlagts.

Gällande ordning

Enligt 11 § livsmedelslagen (1971:511) kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering
eller införsel till riket av visst slag av livsmedel, om det är påkallat från hälsoeller
näringssynpunkt.

116 8 nyssnämnda lag stadgas vidare bl. a. att livsmedel inte får saluhållas
om det kan antas vara otjänligt som människoföda. I förarbetena till
livsmedelslagen uttalade departementschefen (prop 1971:61. s. 215) att ett
saluförbud bl. a. kan behövas i fall då man kan misstänka att visst livsmedel
utsatts för radioaktiv bestrålning i för hög grad.

Med stöd av livsmedelslagen (1971:511) Stadgas i 10 § livsmedelskungörelsen
(1971:807) att livsmedel ej får behandlas med joniserande strålning
utan tillstånd av livsmedelverket.

Enligt gällande instruktion (1971:808) är statens livsmedelsverk central
förvaltningsmyndighet för ärenden som rör livsmedel, i den män handläggningen
av sådana ärenden icke ankommer på annan statlig myndighet. Det
åligger enligt 3 8 instruktionen verket särskilt bl. a. att ha tillsyn över
efterlevnaden av livsmedelslagen (1971:511) och i anslutning därtill meddelade
föreskrifter, att leda. samordna och övervaka det livsmedelshygieniska
arbetet, att meddela råd och anvisningar inom livsmedelsområdet samt att
verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om
livsmedels allmänna beskaffenhet och värde från näringssynpunkt.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 2

JoU 1981/82:2

2

Remissyttranden

Utskottet har hämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd. Sveriges lantbruksuniversitet,
statens livsmedelsverk, statens strålskyddsinstitut. generaltullstyrelsen,
radiobiologiska utredningen. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sveriges
Frukt- och Grönsaksdistributörer och Sveriges Grossistförbund.

I fråga om behovet av ytterligare undersökningar rörande
effekterna av bestrålning av livsmedel anför statens livsmedelsverk
att verket sedan länge följt utvecklingen när det gäller bestrålning av
livsmedel. När det gäller hälsosamheten har, sedan år 1976, STU stött
deltagande av en person från livsmedelsverket i IFIP (International Food
Irradiation Project). IFIP har som uteslutande uppgift att studera hälsosamheten
hos bestrålade livsmedel. IFIP har genom OECD fått medel för
ändamålet från ett flertal länder, däribland de nordiska länderna. Livsmedelsverket
anser att frågan om hälsosamheten med bestrålade livsmedel är
tillräckligt studerad genom forskning i flera länder och genom internationella
organ som OECD. WHO, FAO och IAEA samt Codex Alimentarius
Commission. Bestrålning av livsmedel i rimliga doser och på rimliga
energinivåer är ofarlig. Verket kan inte finna att bestrålning av livsmedel
leder till risker som är större än vid andra processer som livsmedel
konventionellt utsätts för. Viss forskning och undersökning av svenska
förhållanden kan dock enligt verkets mening vara motiverad.

Även Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) vitsordar att en omfattande
forskning rörande s. k. strålkonservering av livsmedel skett sedan slutet av
1940-talet utan att några skadliga eller negativa effekter hittills kunnat
konstateras. SLU framhåller att forskningen på förevarande område
naturligtvis måste fortsätta. Det är dock orealistiskt att tänka sig att Sverige
skulle kunna gå i land med uppgiften att utreda och utforska alla
konsekvenser av strålbehandling av livsmedel. En utredning torde därför
inte ge någon ny kunskap om vilken forskning som bedrivs. Däremot torde
vissa delar av detta stora problemkomplex kunna bli föremål för ökade
svenska forskningsinsatser.

Naturligtvis skall frågor om bestrålning av livsmedel bevakas noga från
svensk sida. Inte minst gäller detta den import av sådana livsmedel som kan
väntas och den därmed sammanhängande frågan om internationella överenskommelser
om doser, märkning m. m. Dessa frågor har tidigare handlagts av
statens livsmedelsverk. SLU anser att livsmedelsverket även i framtiden bör
bli en sammanhållande och kontrollerande myndighet när det gäller alla
frågor om strålkonservering av livsmedel.

Lantbruksstyrelsen påpekar att strålbehandling av livsmedel enligt vad
styrelsen har sig bekant inte förekommer i produktionsledet i vårt land. Även
socialstyrelsen anför att strålbehandling av livsmedel som metod att öka
hållbarheten såvitt styrelsen vet inte används i Sverige. Enligt vad styrelsen

JoU 1981/82:2

3

inhämtat medför strålbehandling av livsmedel inga risker för konsumenterna
från strålskyddssynpunkt. När det gäller strålbehandlingens effekter på
bakteriefloran i det behandlade livsmedlet finns det dock enligt verkets
mening anledning att vara observant på eventuella icke önskade verkningar
av bestrålningen. Exempel på sådana verkningar skulle kunna vara
avdödning av de illaluktande bakterier som fyller en funktion genom att
indikera förskämning av ett livsmedel. Vidare kan ofarliga bakteriestammar
som hindrar tillväxt av patogena bakterier slås ut. Styrelsen anser därför att
det är angeläget att Sverige (livsmedelsverket) tar del av de erfarenheter som
gjorts i andra länder om strålbehandling som pastöriseringsmetod vad avser
bakteriologiska effekter. Vidare bör undersökas om det finns behov av
forskning och utarbetande av regler samt information anpassade till specifika
svenska förhållanden.

Statens strålskyddsinstitut anser det viktigt att framhålla att vid användning
av gängse teknik för bestrålning av livsmedel med energi av några MeV blir
det bestrålade materialet inte radioaktivt. När radioaktiva ämnen används
som strålkälla är källan så inkapslad att det bestrålade materialet inte skall
kunna bli förorenat av det radioaktiva ämnet. Detta förutsätter dock en
fortlöpande kontroll av strålkällans inkapsling.

De risker som kan uppstå till följd av användning av bestrålade livsmedel
är således inte strålrisker och faller därför utanför strålskyddsinstitutets
kompetensområde.

För att kunna ge de mycket stora stråldoser som erfordras (upp till
storleksordningen 10 000 gray) för strålbehandling av livsmedel krävs
mycket stora strålkällor. Detta ställer stora krav pä strålskyddet och
försummelse därav innebär stora risker för personal som arbetar med
anläggningen. Med lämpligt utformade tekniska skyddsanordningar kombinerade
med administrativa regler kan emellertid strålskyddsproblemen
lösas.

Radiobiologiska utredningen konstaterar att det i Sverige praktiskt taget
inte alls bedrivs någon forskning beträffande strålkonservering av livsmedel.
Viss bevakning av utvecklingen internationellt sker genom livsmedelsverket
och styrelsen för teknisk utveckling.

En viktig aspekt gäller möjligheten att kontrollera om importerade
livsmedel utsatts för bestrålning. Som påpekas i motion nr 387 existerar inte
denna möjlighet i dag. Viss forskning har bedrivits såväl i Sverige som i flera
andra länder i syfte att få fram kemiska detekteringsmetoder men utan
framgång. I Sverige har denna forskning i stort sett upphört. Ett aktivt
forsknings- och utvecklingsarbete torde kräva betydande resurser, bl. a.
tillgång till en lämplig strålkälla (accelerator). Denna fråga har ej varit
föremål för någon speciell behandling av utredningen.

Statens jordbruksnämnd hyser förståelse för vad motionärerna har anfört
och tillstyrker forsin del det bland dem dominerande förslaget att frågan om
vilka effekter bestrålning kan ha på livsmedel utreds. Uppdraget torde i

JoU 1981/82:2

4

första hand böra ges till statens livsmedelsverk.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) delar motionärernas oro för att
importerade bestrålade livsmedel kommer att finnas i handeln i alltmer
ökande omfattning utan att konsumenterna får kännedom därom. Såvitt
LRF kan finna, råder det också delade meningarom möjligheterna att märka
bestrålade livsmedel, varför det är angeläget att snarast söka få till stånd
tillförlitliga metoder för analys och märkning av bestrålade livsmedel, så att
konsumenten själv kan avgöra sitt val av livsmedel.

Beträffande önskemålen om ytterligare forskning rörande bestrålning av
livsmedel och råvaror rekommenderar LRF kompletterande undersökningar
för svenska förhållanden, utöver den kunskap som samlats i bl. a. olika FNorgansregi.
Enligt LRF:s mening bör man iaktta försiktighet så länge det inte
helt klarlagts vilka förändringar som sker i livsmedlen vid bestrålning. LRF
tillstyrker därför att den i motionerna begärda utredningen kommer till stånd
för att ge underlag för nödvändiga politiska beslut.

Sveriges Grossistförbund framhåller att bestrålning av livsmedel för ökad
hållbarhet är en i kommersiella sammanhang relativt oprövad behandlings/konserveringsmetod.
Enligt förbundets uppfattning föreligger i dag inte
sådana erfarenheter av metoden, att bestrålade livsmedel tveklöst kan
godkännas för konsumtion. Förbundet ansluter sig därför till den i motion
1980/81:387 gjorda hemställan att riksdagen hos regeringen anhåller om att
livsmedelsverket (eller annan expertis) ges i uppdrag att undersöka
effekterna av bestrålning av livsmedel.

En sådan utredning bör för stunden enbart koncentrera sig på huvudfrågan.
nämligen om bestrålade livsmedel kan medföra medicinska risker eller
inte. Skulle utredningen komma till resultatet att några medicinska risker
inte föreligger vid konsumtion av bestrålade livsmedel, kan övriga frågor
kring dessa tas upp till förnyad diskussion och prövning.

Aven Sveriges Frukt- och Grönsaksdistributörer anser att man ännu vet för
litet om effekterna av bestrålning av livsmedel både från hälso- och
ekonomiska synpunkter för att kunna ha en definitiv uppfattning i frågan.
Det synes därför lämpligt att riksdagen i anledning av motionerna uttalar att
livsmedelsverket med största uppmärksamhet bör följa frågan och även
aktivt delta i det forsknings- och utredningsarbete som pågår på det
internationella planet. Det bör skapas ytterligare klarhet om produkterna
innan handeln är beredd att överväga en eventuell introduktion på
marknaden. Betydelsefullt blir naturligtvis också de mer slutgiltiga resultat
och bedömningar, som man kommer fram till i väl utvecklade industriländer
som EG-staterna och USA. Det är vidare av vikt att det fortsatta forskningsoch
utvecklingsarbetet, som i första hand skall vara inriktat på metodens
lämplighet från hälsosynpunkt, får bedrivas från rent vetenskapliga utgångspunkter
och förutsättningslöst.

Vad gäller frågan om ett eventuellt importförbud eller en
importkontroll av bestrålade livsmedel m.m. avstyrker

JoU 1981/82:2

5

generaltullstyrelsen föreskrifter om sådant förbud eller krav på importmärkning
av bestrålade livsmedel m. m. eftersom efterlevnaden av dylika
föreskrifter inte kan kontrolleras genom besiktning eller undersökning av
varan. Ensidiga svenska åtgärder med avseende på importen av bestrålade
livsmedel m. m. - i form av importförbud, importmärkning eller försäkran i
samband med import - kan inte göras effektiva. Man kan inte genom sådana
åtgärder få kontroll över de varor som bestrålats utan att detta angivits,
eftersom man saknar möjligheter att med hjälp av varuundersökning avgöra
om bestrålning skett eller ej. Man kan av samma skäl ej heller bedöma
riktigheten av en försäkran att en viss vara ej varit bestrålad. För att komma
tillrätta med det problem som tagits upp i motionerna bör man enligt
styrelsen satsa på ökat internationellt samarbete med sikte på att få
bestrålade livsmedel märkta i framställningslandet. Med hänsyn till bestrålningsanläggningarnas
karaktär torde anläggningarna som sådana vara
föremål för kontroll av hemmamyndigheterna. En utvidgning av kontrollen
till att omfatta även de bestrålade produkterna torde därför kunna
genomföras relativt enkelt. I detta sammanhang kan även märkningsföreskrifter
införas.

Enligt livsmedelsverket blir det en fråga för kommerskollegium om en
vägran att importera strålkonserverade varor står i samklang med GATTavtalet.
Enligt Lantbrukarnas Riksförbund torde det vara att betrakta som
ett icke tariffert handelshinder att förbjuda import av bestrålade varor, om
internationella organ har gett tillåtelse till strålbehandling. Trots detta är det
LRF:s uppfattning att import av bestrålade varor samt användande av
bestrålningstekniken i svensk industri måste så långt det är möjligt begränsas
tills riskerna bättre klarlagts.

Införande av strålkonserveringstekniken i svensk livsmedelsindustri samt
import av strålkonserverade livsmedel kräver således, enligt LRF:s uppfattning,
politiskt ställningstagande och bör inte tillåtas så länge tidigare
omnämnd utredning pågår och riksdagsbeslut saknas.

Vissa pågående överväganden m.ni.

Statens livsmedelsverk ingav våren 1980 en skrivelse till regeringen med
förslag till flera ändringar i livsmedelslagstiftningen. Ett av förslagen avser en
ändring av bestämmelserna i 10 § livsmedelskungörelsen om joniserande
strålning att omfatta även saluhållande för att därigenom tillståndstvånget
skall gälla alla bestrålade livsmedel, även importerade. Livsmedelsverkets
framställning har remissbehandlats, och ärendet är f. n. föremål för
beredning inom jordbruksdepartementet.

Det kan i sammanhanget nämnas att livsmedelsberedningen vid sammanträde
i juni i år haft uppe frågan om bestrålning av livsmedel till
behandling.

JoU 1981/82:2

6

Något tillstånd att behandla livsmedel med joniserande strålning enligt
10 § livsmedelskungörelsen har ännu ej lämnats av livsmedelsverket.
Nyligen har emellertid Nordfalks AB i Mölndal, som är Skandinaviens
största importör av naturkryddor, begärt tillstånd av livsmedelsverket att få
sterilisera sina produkter med radioaktiv strålning. Företaget vill använda
strålsterilisering för att slippa att som nu använda gasen etylenoxid som
konserveringsmedel. Ärendet bereds f. n. inom livsmedelsverket.

Metoden med joniserande strålning av livsmedel i konserverande syfte har
i sommar formellt godkänts av de internationella organen FAO, IAEA och
WHO.

Vid ett ad hoc-möte i Uppsala i början av september detta år med
representanter för Nordiska ämbetsmannautskottet för samarbete på
livsmedelslagstiftningens område fann man sig från dansk, finsk och norsk
sida kunna acceptera joniserande strålning av livsmedel som en godtagbar
process. Från svensk sida ansåg man sig på ämbetsmannanivå i avvaktan på
bl. a. livsmedelsverkets beslut inte böra ta ställning i denna fråga.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några under allmänna motionstiden
1981 väckta motioner om bestrålning av livsmedel m. m.

I motionerna anförs att försök med bestrålning av livsmedel för att kunna
öka dessas hållbarhet och därmed lagringstid har pågått sedan ca 30 år
tillbaka. Stora belopp har satsats utomlands på forskning och försök för att
utveckla metoden. Under senare tid har ansträngningarna ökat att få
metoden internationellt godkänd. De internationella organ som sysslar med
livsmedelshygien m. m. har efter hand blivit liberalare gentemot metoden.
WHO (Världshälsoorganisationen) uppges t. ex. inte längre betrakta
strålbehandling som en livsmedelstillsats utan som en av andra hanteringsformer
av livsmedel. Codex Alimentarius Commission har redan utvecklat
standard och rekommendationer för bestrålade livsmedel och vidare
upprättat förteckning över vissa livsmedel som godkänts för bestrålning. Det
är därför troligt att Sverige snart kommer att utsättas för ett allt starkare tryck
att importera också bestrålade livsmedel.

Samtliga motionärer uttalar starka farhågor för att bestrålade livsmedel
släpps fria på den svenska marknaden innan man är helt säker på att de är
ofarliga för konsumtion.

Enligt motion 1980/81:213 måste, innan en metod med radioaktiv
bestrålning godkänns i Sverige, betydligt djupare undersökningar göras om
en sådan behandlings effekter på livsmedlen och därigenom på människan.
De egenskaper hos de bestrålade livsmedlen som bör undersökas är inte bara
giftighet eller radioaktivitet. Man måste också veta hur livsmedlens kvalitet i
djupare mening påverkas och vad som händer med levande organismer när
de bevaras på konstlad väg under en lång tid. Enligt motionärens mening bör

JoU »981/82:2

7

livsmedelsverket ges i uppdrag att göra undersökningar av denna art.

I motion 1980/81:387 framhålls att frågan om bestrålning av livsmedel
innehåller många delproblem som behöver behandlas med stort allvar. En
utredning bör därför tillsättas med uppgift att skyndsamt arbeta med bl. a.
sådana frågor kring bestrålning av livsmedel som rör forskning nationellt och
internationellt, internationell utveckling, märkningsbestämmelser och konsumentinflytande.
konkurrenssituationen för svensk livsmedelsindustri och
lagstiftningsfrågor.

Krav på ytterligare klarlägganden av de riskmoment av olika slag som en
strålbehandling av livsmedel kan tänkas innebära förs också fram i motion
1980/81:1365. Enligt motionärernas mening bör från svensk sida en brett
upplagd genomgång göras av det aktuella forskningsläget för att närmare
belysa på vilka delområden det i dag finns kunskap resp. saknas kunskap om
strålbehandling och i syfte att klargöra olika uppfattningar bland experter.
Som ett led i intagandet av en mer avvaktande hållning bör en skärpning
övervägas av den svenska livsmedelslagstiftningen i syfte att förhindra allt
saluhållande av bestrålade livsmedel. Detta skulle innebära att något
tillstånd för bestrålade livsmedel inte skulle kunna ges av livsmedelsverket. I
motionen framhålls vidare att Sverige i olika internationella sammanhang
aktivt bör understödja andra alternativ än strålbehandling för att angripa
problem med lagring och hantering av livsmedel, särskilt med avseende på
utvecklingsländerna och dessas behov av landsbygdsutveckling för att
förbättra de breda folklagrens levnadsvillkor.

Även i motion 1980/81:1371 påpekas att frågetecknen rörande effekterna
av strålbehandling av livsmedel är många. Motionären anser för sin del att
strålbehandlade livsmedel ej bör få produceras i eller importeras till vårt land
så länge effekterna av behandlingen ej tillräckligt klarlagts.

Flertalet av de i ärendet hörda remissinstanserna anser att det bör skapas
ytterligare klarhet om effekterna av bestrålning av livsmedel innan på detta
sätt behandlade produkter introduceras på den svenska marknaden. Det i
motionerna allmänt omfattade förslaget om en utredning av hithörande
frågor tillstyrks av statens jordbruksnämnd, LRF och Sveriges Grossistförbund.
Socialstyrelsen betonar vikten av att man i vårt land tar del av de
erfarenheter som gjorts i andra länder om strålbehandling som pastöriseringsmetod
i vad avser bakteriologiska effekter. Vidare bör enligt styrelsen
undersökas om det finns behov av forskning och utarbetande av regler samt
information anpassade till specifika svenska förhållanden. Också livsmedelsverket
anser - även om hittillsvarande studier inte gett verket anledning till
annan åsikt än att bestrålning av livsmedel i rimliga doser och på rimliga
energinivåer är ofarlig - att viss forskning och undersökning av svenska
förhållanden kan vara motiverad. Även lantbruksuniversitetet pekar på
behovet av ökade forskningsinsatser på området.

Med hänsyn till svårigheterna att kontrollera efterlevnaden avstyrker
generaltullstyrelsen införandet av föreskrifter om importförbud eller krav på

JoU 1981/82:2

märkning av importerade livsmedel. I stället bör man enligt styrelsen satsa på
ökat internationellt samarbete med sikte att få bestrålade livsmedel märkta i
framställningslandet.

Den av motionärerna och flera remissinstanser uttryckta oron för att
bestrålade livsmedel skall introduceras på den svenska marknaden utan att
effekterna av ifrågavarande konserveringsmetod är tillräckligt kända har
utskottet stor förståelse för. Även om den hittillsvarande forskningen på
området inte gett några direkta belägg för metodens farlighet anförs i
motionerna och remissyttrandena åtskilliga exempel på frågor som synes
kräva ytterligare klarlägganden innan bestrålade livsmedel mera allmänt kan
accepteras som inslag på den svenska livsmedelsmarknaden.

I likhet med bl. a. statens jordbruksnämnd och LRF finner utskottet
sålunda starka skäl tala för att en allsidig och ingående utredning företas
rörande effekterna av bestrålning av livsmedel för att tjäna till vägledning för
den fortsatta utvecklingen på området. Utskottet föreslår därför att
riksdagen ställer sig bakom kravet på en dylik utredning. Utskottet vill erinra
om att statens livsmedelsverk enligt gällande instruktion har ett grundläggande
ansvar när det gäller bevakningen av bl. a. hithörande frågor. Det kan
diskuteras om den nu förordade undersökningen bör genomföras som en
verksutredning eller inom ramen för en mera allsidigt sammansatt utredning
med bl. a. parlamentariskt inslag. Utskottet finner dock att det bör
ankomma på regeringen att bedöma i vilken form utredningen skall bedrivas.
Innan resultatet av den föreslagna utredningen föreligger finns det enligt
utskottets mening all anledning att bl. a. iaktta stor restriktivitet vid
meddelande av tillstånd till bestrålning av livsmedel i vårt land.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motionerna 1980/81:213, 1980/
81:387. 1980/81:1365 och 1980/81:1371 anfört om utredning
rörande effekterna av bestrålning av livsmedel, m. m.

Stockholm den 27 oktober 1981
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister
(m). Åke Wictorsson (s). Gunnar Olsson (s). Håkan Strömberg (s). Märta
Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s). Lennart Brunander (c). Jan Fransson
(s), Ingvar Eriksson (m) och Åke Persson (fp).

GOTAB 69630 Slockholm 1981