om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhåll (prop. 1984/85:163)

Betänkande 1984/85:LU41

LU 1984/85:41

Lagutskottets betänkande
1984/85:41

om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhåll (prop.
1984/85:163)

Sammanfattning

1 betänkandet behandlas proposition 1984/85:163 samt en med anledning
av propositionen väckt motion (vpk) och två fristående motioner (m)
om barns ansvar för rättegångskostnader resp. om ränta på rättegångskostnader.

I propositionen föreslås att särskilda regler om rättegångskostnader
skall gälla i mål om underhållsbidrag till barn. Enligt förslaget får domstolen
när barnet förlorar målet besluta att vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad om särskilda skäl föranleder det. Om det inte finns
några sådana skäl och barnets talan i målet har förts av en förälder som
varaktigt sammanbor med barnet skall föräldern i stället för barnet förpliktas
ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker samtidigt
m-motionen om barns ansvar för rättegångskostnader eftersom syftet med
motionen tillgodoses genom propositionsförslaget. Vidare avstyrks önskemålen
i vpk-motionen om dels ytterligare lagstiftningsåtgärder på området,
dels användningen av termen barn. Också m-motionen om ränta på
rättegångskostnader avstyrks.

Propositionen

I proposition 1984/85:163 föreslår regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Lagförslaget har fogats till detta betänkande som bilaga.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 3 f.

Motionsyrkandena

A. Motion väckt med anledning av propositionen

1 motion 1984/85:3085 av Per Israelsson (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt beredning för lagstiftning på grundval av ensamförälderkommitténs
förslag,

1 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 41

LU 1984/85:41

2

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastläggande av en enhetlig terminologi i allmänna handlingar
för benämning av personer åren före och efter myndighetsåldern 18 år.

B. Motioner väckta under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:835 av Görel Bohlin (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av bestämmelserna om rättegångskostnader
så att orimliga ekonomiska konsekvenser ej uppstår för barn i samband
med tvister om underhållsbidrag.

I motion 1984/85:1671 av Sven Munke (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrad ränteberäkning vid ersättning för
rättegångskostnad.

Utskottet

Underhållsbidrag till barn fastställs genom avtal eller dom. Har ett
underhållsbidrag fastställts kan det senare jämkas om förhållandena ändrats.

Nära samband med underhållsreglerna har bestämmelserna om bidragsförskott.
Bidragsförskott kan utgå för vad en underhållsskyldig förälder
skall betala i underhållsbidrag. Bidragsförskottet, vars storlek bestäms
med ledning av basbeloppet, utgår i princip med fullt belopp även
om det fastställda underhållsbidraget är lägre. Om det fastställda underhållsbidraget
understiger vad den underhållsskyldige bör kunna betala
kan dock bidragsförskottet sänkas eller helt bortfalla. Utgår bidragsförskott
skall försäkringskassan återkräva beloppet av den bidragsskyldige
intill underhållsbidragets storlek. Denna återkravsrätt medför att försäkringskassan
har intresse av att underhållsbidraget inte är för lågt. Kassan
har emellertid inte möjlighet att själv föra talan om fastställande av underhållsbidrag
eller höjning av detta, utan en sådan talan måste föras av
barnet. Risken för att bidragsförskott kommer att vägras eller betalas ut
med reducerat belopp kan medföra att vårdnadshavaren inte vågar träffa
avtal om underhållsbidragets storlek. Vårdnadshavaren måste då låta underhållsfrågan
prövas av domstol, trots att föräldrarna kanske i och för sig
är överens. På motsvarande sätt kan denna risk påverka yrkanden och
medgivanden i rättegången.

I mål om underhållsbidrag till barn får barnet, om det är under 18 år,
inte självt föra sin talan utan måste företrädas av en ställföreträdare, oftast
vårdnadshavaren. Barnet anses emellertid som part i målet. I 18 kap.
rättegångsbalken (RB) finns bestämmelser om rättegångskostnader i tvistemål.
Dessa bestämmelser gäller även för underhållsmålen. Om barnet
förlorar målet kan barnet enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB förpliktas att
betala den vinnande förälderns rättegångskostnader. Har den föräldern

LU 1984/85:41

3

allmän rättshjälp får barnet ersätta staten kostnaderna för förälderns rättshjälp.

Frågan om barns ansvar för rättegångskostnader och spörsmål med nära
anknytning härtill har under senare år tagits upp till behandling i olika
sammanhang.

Vid 1978/79 års riksmöte konstaterade sålunda lagutskottet (LU 1978/
79:9) att gällande rättegångskostnadsregler på detta område inte var helt
tillfredsställande och att bestämmelserna borde ses över. Vad utskottet
anfört gav riksdagen regeringen till känna.

Riksdagens skrivelse överlämnades till rättegångsutredningen som tagit
upp frågan i sitt betänkande (SOU 1982:26) Översyn av rättegångsbalken
1. Utredningen har emellertid inte lagt fram något förslag till ändrad
lagstiftning i förevarande hänseende. Enligt utredningens mening bör
problemen i första hand lösas på annat sätt än genom ändringar i RB:s
bestämmelser om rättegångskostnader. Betänkandet, som remissbehandlats
och vars förslag i vissa delar redan genomförts, bereds för närvarande
inom justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss mot slutet av år
1985.

Vidare har reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott setts över
av ensamförälderkommittén. I betänkandet (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna
och deras barn har kommittén föreslagit bl. a. genomgripande ändringar
av dessa bestämmelser. Förslaget innebär bl. a. en förändrad administration
och samordning av systemen beträffande underhållsbidrag och
bidragsförskott. På denna punkt har kommittén föreslagit att prövningen
av frågor om underhållsbidrag förs över till försäkringskassorna. Tvister
om storleken på underhållsbidrag skall således inte prövas av allmän
domstol utan av försäkringskassan och, efter besvär, av försäkringsdomstol.
Syftet med förslaget är att komma till rätta med de problem som
nuvarande ordning kan medföra i vissa fall. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Frågan om barns ansvar för rättegångskostnader har också efter 1978/
79 års riksmöte vid flera tillfällen behandlats av riksdagen med anledning
av motioner (se LU 1979/80:26, 1982/83:24 och 1983/84:18). Under innevarande
riksmöte har lagutskottet tagit upp frågan i ett yttrande till
socialutskottet i december 1984 (LU 1984/85:1 y) med anledning av förslag
till lag om förlängt bidragsförskott för studerande (prop. 1984/85:39).
Utskottet har därvid framhållit bl. a. att nuvarande regler om barns ansvar
för rättegångskostnader inte är helt tillfredsställande och att det är angeläget
att frågan får en acceptabel lösning. Socialutskottet har i sitt betänkande
(SoU 1984/85:10) understrukit vad lagutskottet anfört om vikten av
att snarast få en lösning på frågan om barns ansvar för rättegångskostnader
i mål om underhållsbidrag.

I propositionen föreslås att i föräldrabalken intas vissa särskilda regler
om rättegångskostnader i mål om underhåll till barn för fall då barnet

LU 1984/85:41

4

förlorar målet. Om det finns särskilda skäl får sålunda domstolen förordna
att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Finns det inga särskilda
skäl och har barnet företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans
med barnet, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta
motparten dennes rättegångskostnad. Bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 juli 1985.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu läggs fram ett förslag till
lagstiftning om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag.
Enligt utskottets mening innebär lagförslaget en godtagbar lösning
av de problem som nuvarande ordning visat sig medföra. Utskottet tillstyrker
att förslaget genomförs. Genom lagförslaget tillgodoses syftet med
motion 835 (m), vari yrkas att rättegångskostnadsbestämmeiserna skall ses
över så att orimliga ekonomiska konsekvenser ej uppstår för barnet. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen är således ej påkallad.

Utskottet övergår härefter till att behandla de frågor som föranleds av
motionerna 3085 och 1671.

1 motion 3085 (vpk) begärs att beredningen av ensamförälderkommitténs
förslag om överförande av underhållsfrågor till försäkringskassorna skall
fortsättas (yrkande 1). Motionären anser att en lösning i linje med kommitténs
förslag skulle innebära en slutlig lösning av problemet med barns
rättegångskostnader. I motionen hänvisas till departementschefens uttalande
i propositionen (s. 11) att någon lagstiftning i enlighet med kommitténs
förslag på den punkten för närvarande inte är aktuell. Motionären
anser för sin del att en sådan lagstiftning skulle kunna vara aktuell.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 3) bereds för närvarande ensamförälderkommitténs
förslag inom regeringskansliet. Av propositionen
framgår att härvid också vissa angränsande spörsmål övervägs, bl. a. frågan
om en ordning med s. k. förhandsbesked från försäkringskassan beträffande
skäligheten av ett visst underhållsbidrag. Enligt utskottets mening
bör regeringens ställningstagande i de olika frågorna inte föregripas.
Något uttalande från riksdagens sida om inriktningen av det fortsatta
beredningsarbetet såsom begärts i motionen bör således inte göras. I likhet
med vad utskottet tidigare framhållit då frågan varit aktuell (se LU 1984/
85:1 y) vill utskottet emellertid — utan att ta ställning till kommitténs
förslag — understryka vikten av att frågan om förhandsbesked från försäkringskassorna
snarast löses så att inte, när parterna är överens i underhållsfrågan,
den underhållsberättigade ändå måste väcka talan vid domstol för
att undgå risken för en reducering av bidragsförskottet.

1 motion 3085 förordas vidare att termen barn undviks när det gäller
personer som fyllt 15 år (yrkande 2). Enligt motionären förefaller det
egendomligt att en person som har fyllt 18 år, och som sålunda är myndig,
omnämns som barn. Även beträffande personer inom åldersgruppen 15 —
18 år bör en annan term än barn användas.

Som motionären påpekar är det inte ovanligt att ordet barn används i

LU 1984/85:41

5

lagtext som benämning på personer som fyllt 15 år eller som uppnått
myndig ålder. Detta gäller inte minst i föräldrabalken. Utskottet kan i och
för sig dela motionärens uppfattning att denna användning av ordet barn
kan te sig mindre lämplig. Utskottet vill dock påpeka att termen i många
fall har en annan betydelse än den har i allmänt språkbruk, nämligen som
beteckning på personer under 15 år (minderåriga) eller under 18 år (underåriga).
Särskilt i föräldrabalken används sålunda ordet barn för att
beteckna en familjerättslig relation. Att i enlighet med motionärens önskemål
generellt lägga fast en annan terminologi än den nuvarande kan
därför bli svårt. 1 vissa fall torde dock andra uttryck än ordet barn kunna
utnyttjas. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar frågan om
användningen av ordet barn och i det framtida lagstiftningsarbetet överväger
om någon annan terminologi kan användas. Något särskilt uttalande
från riksdagens sida i frågan är inte erforderligt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 3085.

I motion 1671 (m) tas upp en fråga om ränta på rättegångskostnad.

Enligt 18 kap. 8 § andra stycket RB gäller att den som i en rättegång
förpliktas ersätta motparten dennes rättegångskostnader skall utge 6 %
ränta på dessa kostnader från dagen då målet avgörs till dess betalning
sker.

I motionen anförs att den i lagrummet fastställda räntesatsen i dagens
läge måste anses vara för låg. Motionären hemställer därför att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av bestämmelsen så att räntesatsen
anpassas till räntelagen.

Som utskottet framhöll år 1984 vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande
(se LU 1983/84:32) har en särskild utredare tillsatts för att
göra en allmän översyn av räntelagen. Enligt direktiven (dir. 1984:12) skall
utredaren bl. a. överväga om de nuvarande bestämmelserna om ränta på
rättegångskostnader är ändamålsenliga. Enligt vad utskottet inhämtat avser
utredningen, som antagit namnet Räntelagsutredningen, att överlämna
sitt slutbetänkande i juni 1985. Någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motion 1671 är därför inte erforderlig.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barns rättegångskostnader

att riksdagen dels antar det i proposition 1984/85:163 framlagda
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken, dels avslår motion
1984/85:835 i den mån den inte tillgodoses genom vad utskottet
hemställer i detta moment,

2. beträffande ytterligare lagstiftningsåtgärder

att riksdagen avslår motion 1984/85:3085 yrkande 1,

3. beträffande användningen av termen barn

att riksdagen avslår motion 1984/85:3085 yrkande 2,

LU 1984/85:41

6

4. beträffande ränta på rättegångskostnad
att riksdagen avslår motion 1984/85:1671.

Stockholm den 14 maj 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m)*, Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Ingemar Konradsson (s),
Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig
Gustafsson (s)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson
(s), Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1. Ytterligare lagstiftningsåtgärder samt användningen av termen barn

(mom. 2 och 3)

Per Israelsson (vpk) anför:

I min motion 1984/85:3085 tar jag upp tre frågor: 1. att förslaget i
proposition 1984/85:163 godtas som en övergångslösning. 2. att en fortsatt
beredning bör ske inom regeringens kansli i vad gäller ensamförälderkommitténs
förslag om överförande av vårdnadstvister till avgörande hos
försäkringskassorna med hänsynstagande till vad som anförts i motionen.
3. att ingen som fyllt 18 år i allmänna handlingar skall benämnas
som ”barn” och att en term fastställs som täcker ungdomsgruppen 15—18
år.

Utskottet vill inte göra något uttalande med anledning av motionen.
Som skäl anförs att regeringens ställningstagande i de olika frågorna inte
bör föregripas. Som anförs på s. 11 i propositionen så ställer sig regeringen
inte helt avvisande till ensamförälderkommitténs förslag. Man säger dock
att någon lagstiftning i enlighet med kommitténs förslag på den punkten
är dock f. n. inte aktuell. Syftet med motionen var att söka aktualisera
fortsatt beredning för förslag till riksdagen av en mera slutlig lösning av
frågan om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhåll. Med
en lösning i linje med utredningens förslag borde tvister i normalfallet
kunna undvikas och därmed kostnader för såväl parter som samhället. Jag
utgår därför ifrån att en lösning framdeles kommer att ske väsentligen med
utgångspunkt i ensamförälderkommitténs förslag.

Till frågan i min motion om vad som i allmänna handlingar skall förstås
med ”barn” så har utskottet i sin skrivning visat viss förståelse, även om
man inte velat gå så långt som till ett tillkännagivande. Utskottet pekar på

LU 1984/85:41

7

att termen i många fall har en annan betydelse än den har i allmänt
språkbruk när det gäller lagtext. Man hänvisar till att i föräldrabalken
används ordet barn för att beteckna en familjerättslig relation. Utskottet
ser därför svårigheter när det gäller att lägga fast en annan teminologi än
den nuvarande. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen uppmärksammar
frågan om användningen av ordet barn och i den framtida lagstiftningen
överväger om någon annan terminologi kan användas. Denna
skrivning är positiv till den fråga som jag aktualiserat i min motion. Jag vill
slutligen framhålla att det är viktigt att termer i lagtext inte på något
avgörande sätt avviker från samma ords betydelse i folkets vardagsspråk.
Även en lekman bör direkt ur lagtexten kunna utläsa vad lagstiftaren,
riksdagen, avsett.

2. Ränta på rättegångskostnad (mom. 4)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson
i Malmö (alla m) anför:

Vi instämmer i uppfattningen att den i rättegångsbalken intagna räntesatsen
om 6 % är för låg, i synnerhet i förhållande till ett diskonto på
11,5%.

Enär frågan behandlas av räntelagsutredningen, vars betänkande avses
bli framlagt redan nästa månad, har vi emellertid avstått från att reservera
oss till förmån för motion 1671.

LU 1984/85:41

8

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. föräldrabalken1 skall införas en ny

paragraf, 19 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

19 §

I mål om underhåll till barn gäller
följande avvikelser från 18 kap.
rättegångsbalken, om barnet förlorar
målet.

Om det finns särskilda skäl, får
förordnas att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad. Finns
det inte sådana skäl och har barnet
i rättegången företrätts av en förälder
som varaktigt bor tillsammans
med barnet, skall föräldern i stället
för barnet åläggas att ersätta motparten
dennes rättegångskostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om mål, vari talan väckts före
ikraftträdandet.

1 Balken omtryckt 1983:485.
Liber Tryck AB Stockholm 1985