om bankernas avgifter för växling av svenska mynt

Betänkande 1984/85:NU4

NU 1984/85:4

Näringsutskottets betänkande
1984/85:4

om bankernas avgifter för växling av svenska mynt
Ärendet

I motion 1983/84:1035 av Karl-Erik Häll (s) hemställs att riksdagen begär
att regeringen på lämpligt sätt vidtar åtgärder som förhindrar en avgiftsbeläggning
på växling av svenska pengar inom ramen för fastställda svenska
penningvalörer.

Yttranden över motionen har avgetts av bankinspektionen och bankorganisationerna.

Sammanfattning

Motionen avstyrks av utskottet, som dock sympatiserar med dess grundläggande
syfte. I betänkandet redovisar och kommenterar utskottet bankernas
praxis på området.

Motionen

I motionen anges exempel på hur banker avgiftsbelägger sin service. I den
mån det gäller direkta tjänster till kunderna är det enligt motionären
naturligt med en avgift. Denna bör helst vara fastställd redan då banken
erbjuder tjänsten. Det finns emellertid tjänster som naturligt sammanfaller
med bankernas penninghantering men ändå har belagts med avgift. Som
exempel anges växling av pengar i samband med lotterier och insamlingar av
olika slag. I sådana sammanhang är det naturligt att det blir en anhopning av
mynt som man sedan har behov av att växla, anför motionären. Avgift tas ut
såvida pengarna inte sätts in på konto i banken. Detsamma sägs gälla när en
sparare vill ha en av banken själv utlämnad sparbössa tömd men inte avser att
sätta in pengarna. Osäkerheten om hur hög avgift bankerna i en framtid kan
komma att betinga sig för denna form av ”tjänst” är stor, menar motionären.

Bankernas avgifter för växling av mynt

Bankinstituten tar sedan många år i kostnadstäckande syfte ut avgifter av
kunderna för olika slags tjänster. Avgiftsdebiteringen i samband med
inväxling av mynt varierar något från bank till bank. Debiteringen är ofta
fastställd efter storleken på det inväxlade beloppet. Ibland grundas avgiften
på tidsåtgången med ett visst timpris som riktpunkt. När pengarna sätts in på

1 Riksdagen 1984185.17sami. Nr 4

NU 1984/85:4

2

konto i banken utgår ingen avgift. Bankernas prissättning övervakas av
bankinspektionen.

Avgifterna i samband med växling av mynt är f. n. enligt uppgifter från
bankinspektionen:

Skandinaviska	insättning på konto	ingen avgift
Enskilda Banken	t. o. m. 1 000 kr.	ingen avgift
	>1 000 kr.	15 kr.
Svenska	insättning på konto	ingen avgift
Handelsbanken	t. o. m. 300 kr.	15 kr.
	>300 kr.	20 kr.
Götabanken	insättning på konto kontant utbetalning i sedlar:	ingen avgift
	expeditionsavgift	160 kr./timme, lägst 15 kr.
	om beloppet <100 kr.	ingen avgift
Post- och Kredit-	insättning på konto	ingen avgift
banken, PK-banken	avgift kan tas ut enligt
	tim taxan	200 kr./timme
Sparbankerna	insättning på konto kontant utbetalning i sedlar:	ingen avgift
	t. o. m. 100 kr.	ingen avgift
	101- 500 kr.	15 kr.
	501-1 000 kr.	20 kr.
	> 1 000 kr.	25 kr.

Enligt bankinspektionen försöker bankerna i mån av tid att hjälpa
kunderna med inväxling utan att debitera avgift.

Remissyttranden

Bankinspektionen har anmodats att yttra sig över motionen. Dessutom har
Svenska bankföreningen, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen och
Sveriges föreningsbankers förbund beretts tillfälle att yttra sig.

Bankinspektionen erinrar om att bankinstituten sedan många år tillbaka
tar ut avgifter för olika tjänster. Avgifterna bestäms efter principen pris efter
prestation. Om avgifterna avskaffades, anför bankinspektionen, skulle
bankerna tvingas att i annan form skaffa sig täckning för sina kostnader. Den
kostnad som uppstår t. ex. vid inväxling av mynt till sedlar måste i så fall bäras
av andra än de direkt berörda kunderna. Bankinspektionen anför att det inte
torde föreligga någon skyldighet för bankerna att medverka till uppräkning
och inväxling av skiljemynt utan samband med annan transaktion, t. ex.
betalning eller insättning. Inväxling av mynt anses dock vara så nära
förknippad med bankverksamhet att bankerna så långt som möjligt utför
denna service. Uppräkningen är emellertid både tidsödande och personalintensiv.
Inspektionens erfarenhet är att bankerna i mån av tid försöker hjälpa

NU 1984/85:4

3

kunderna med inväxling utan att debitera någon avgift. I vissa fall kan
uppdraget dock inte utföras utan att det inkräktar på bankens övriga
verksamhet. Enligt inspektionens mening bör bankerna då få ta ut en mindre
avgift för denna tjänst. Däremot anser inspektionen att avgift inte skall utgå
om pengarna sätts in på ett konto eller inväxlingen sker vid tömning av
sparbössor som tillhör barnsparare.

Svenska bankföreningen, med instämmande av PK-banken, redovisar
grunden för avgiftsuttaget när det gäller banktjänster, nämligen att varje
tjänst bör avgiftsbeläggas så att de kostnader som den orsakar banken blir
täckta. Kostnaderna bör inte slås ut på kundkategorier som inte har del i att
dessa kostnader uppstår. Bankföreningen finner därför att en avgift för
kunder som utnyttjar en banks organisation för växling av mynt är väl
motiverad. Likaså synes det Bankföreningen att den avgiftsnivå som
tillämpas bland medlemsbankerna är försvarlig.

Svenska sparbanksföreningen säger sig i och för sig kunna ansluta sig till
motionärens uppfattning att myntväxling av ifrågavarande slag bör vara
kostnadsfri. Växling av mynt har emellertid befunnits vara en för bankerna
kostsam hantering, något som i sista hand drabbar sparbankernas kunder i
allmänhet. Av rättviseskäl har det därför bedömts vara mest rimligt att de
som efterfrågar denna service får erlägga en avgift för den. Enligt föreningens
mening bör bankerna ha frihet att, inom ramen för bankinspektionens
tillsyn, själva bestämma hur en sådan avgiftsbeläggning skall ske.

Sveriges föreningsbankers förbund erinrar om att riksbanken har infört
avgifter gentemot bankerna för in- och utlämning av mynt. Det är fråga om
självkostnader för uppräkning, förpackning och distribution. Bankerna har
accepterat avgifterna, anför förbundet, och anser det riktigt att samma
princip tillämpas av bankerna själva i deras verksamhet. Förbundet nämner
också att handeln sedan länge har accepterat avgifter för utväxling av mynt.
Enligt förbundet finns det inte någon anledning att vidta åtgärder mot
avgiftsbeläggningen.

Utskottet

Enligt motion 1983/84:1035 (s) bör åtgärder vidtas som förhindrar att
avgift tas ut när bankerna växlar in svenska mynt. Riksdagen föreslås begära
att regeringen vidtar sådana åtgärder.

En avgiftsbeläggning såväl av olika arbetsuppgifter inom ramen för
bankernas verksamhet, t. ex. långivning, som av renodlade tjänster till
kunderna har förekommit under många år. Delvis är denna företeelse en
följd av teknisk-ekonomiska förändringar, som har fört med sig att hanteringen
av betalningstransaktioner i dagens samhälle sker på ett annat sätt än
tidigare. Innebörden av motionen är att det finns gränser för hur långt denna
avgiftsbeläggning skall få gå och att det bör vara samhällets uppgift att sätta
sådana gränser.

NU 1984/85:4

4

Utskottet har förståelse för det grundläggande syftet bakom motionärens
förslag. Som påpekas i bankinspektionens yttrande skulle emellertid bankerna
behöva skaffa sig täckning för sina kostnader på annat sätt om avgifterna
avskaffades. Enligt utskottets mening är det rimligt att bankerna använder
sig av en kombination av räntemarginaler och avgifter för att täcka risker i
och kostnader för sin verksamhet. Vad speciellt gäller den bankservice som
berörs i motionen, inväxling av mynt, kan å ena sidan hävdas att det är en
banktjänst som hänger mycket nära samman med bankernas grundläggande
funktioner. Å andra sidan är, vilket betonas i remissyttrandena, inväxlingen
av mynt tidsödande och personalintensiv. Den riskerar därmed att inkräkta
på servicen till andra kunder. Utskottet utgår från att bankerna liksom hittills
i mån av tid försöker hjälpa till med inväxling utan att debitera avgift. Mot
bakgrund av det nyss anförda anser utskottet dock att det i vissa fall kan vara
motiverat att bankerna tar betalt för sina tjänster. Utskottet delar emellertid
bankinspektionens åsikt att avgiftsbeläggning inte bör förekomma när
pengarna sätts in på banken - detta synes inte heller vara fallet - och när det
är fråga om barnsparare som tömmer sina sparbössor. Därutöver vill
utskottet framhålla dels att bankerna bör kunna göra åtskillnad mellan
företag å ena sidan, privatpersoner och ideella föreningar å andra sidan, dels
att de i förekommande fall bör upplysa kunderna om att inväxlingen är
förenad med avgift.

Utskottet avstyrker motionen med det nu sagda och hemställer
att riksdagen avslår motion 1983/84:1035.

Stockholm den 20 november 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m),
Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard
Molén (m), Sivert Andersson (s) och Bo Finnkvist (s).

mlnab/gotab Stockholm 1984 79333