Om avgifter och anslag till bankinspektionen (prop. 1987/88:100 bil. 9; prop. 1987/88:169)

Betänkande 1987/88:NU36

Näringsutskottets betänkande
1987/88:36

om avgifter och anslag till bankinspektionen
(prop. 1987/88:100 bil. 9; prop. 1987/88:169) 1987/88:36

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1987/88:100 (budgetpropositionen) bilaga 9 (finansdepartementet)
punkt D 9, som gäller anslag till bankinspektionen,
dels proposition 1987/88:169 (finansdepartementet) om avgifter för bankinspektionens
verksamhet, utom i vad avser finansbolagens avgifter (moment
3),

dels två motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/
88:169.

Proposition 1987/88:169 behandlas i övrigt i utskottets betänkande NU
1987/88:37 om auktorisation av finansbolag.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till förenklade regler i fråga om
bankers och andra instituts avgifter för finansiering av bankinspektionens
verksamhet. Förslaget till anslag - med ett formellt belopp - till bankinspektionen
tillstyrks likaså. Två motioner (m) avstyrks av utskottet men ligger till
grund för reservationer (m, fp, c). I den ena av dessa efterlyses kompletterande
regler som maximerar avgiftsuttaget. I den andra begärs överväganden
om ett system med tidsdebitering av inspektionens insatser.

Proposition 1987/88:100

I proposition 1987/88:100 bilaga 9 föreslår regeringen under punkt D 9 (s.
76-79) - efter föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson - att
riksdagen till Bankinspektionen för budgetåret 1988/89 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Proposition 1987/88:169

Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att de olika lagbestämmelser, varigenom banker och
andra institut åläggs att finansiera bankinspektionens verksamhet, begränsas

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 36

Rättelse: S. 6 rad 6 nedifrån Står: F (mom. 3)

Rättat till: Franzén (c), Gudrun Norberg (fp),

till innehållet och ges en enhetlig språkdräkt. I sak innebär dessa regelförenklingar
att regeringen får större frihet att utforma närmare föreskrifter om
avgiftssättningen. Syftet är att sådana debiteringsnormer skall användas som
leder till största möjliga rättvisa mellan olika betalningsskyldiga institut. En
ny avgiftsmodell anvisas i propositionen. Lagändringarna föreslås träda i
kraft den 1 augusti 1988, så att de kan tillämpas vid avgiftsdebiteringen under
hösten detta år.

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Hans Gustafsson -såvitt här är i fråga att riksdagen antar inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

4. lag om ändring i lagen (1968:576) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

5. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,

6. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

7. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,

8. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

9. lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering,

10. lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Lagförslagen finns på s. 2, 3 och 5-11 i propositionen.

Motioner

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/88:169 är
följande:

1987/88:N65 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till kompletterande lagstiftning såvitt avser avgiften
till bankinspektionens verksamhet i enlighet med vad som i motionen
anförs.

1987/88:N66 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om tidsdebiteringssystemet.

Innebörd

De lagändringar som föreslås i propositionen innebär, sägs det i motion
1987/88:N65 (m), att regeringen får en regelgivningsfullmakt som medför att
den genom avgiftsuttagets storlek kan ingripa i konkurrensförhållandena
mellan olika slags institut på kreditmarknaden. En sådan ordning är olycklig,
menar motionärerna. Regeringen borde snarast återkomma med komplette -

NU 1987/88:36

2

rande förslag som innebär att riksdagen sätter klara gränser för avgifternas NU 1987/88:36
maximala storlek.

I motion 1987/88:N66 anförs att de nya former för uttag av avgifter till
bankinspektionen som är avsedda att tillämpas innebär en viss förbättring
men inget verkligt hänsynstagande till tillsynsverksamhetens omfattning i de
enskilda fallen. En övergång till ett system med debitering efter tidsredovisning
borde därför övervägas. Med ett sådant system skulle bankinspektionen
kunna ta ut ett belopp utöver det rörliga beloppet i de fall då tidsåtgången för
tillsyn av ett visst företag kräver särskilda resurser som inte får full täckning
genom det belopp som företaget annars betalar. Skulle bankinspektionen
genom ett sådant system få större intäkter än utgifter borde avgifterna för
kommande år anpassas med hänsyn därtill.

Utskottet

Bankinspektionen utövar tillsyn över bankerna och ett stort antal andra
institut; förteckningen över de lagar som berörs i proposition 1987/88:169
visar omfattningen av dess tillsynsområde. Inspektionens verksamhet finansieras
med avgifter - kallade bidrag - från de olika instituten. Skyldigheten
att betala bidrag följer av bestämmelser i de särskilda lagar som reglerar
institutens verksamhet; för bankernas del finns bestämmelserna i den för
olika slags bankinstitut gemensamma bankrörelselagen (1987:617).

Såsom sammanfattningsvis framgår av en tabell i proposition 1987/88:169
(s. 42) anger bestämmelserna för de olika slagen av institut i flertalet fall ett
beräkningsunderlag, t.ex. företagets eget kapital och skulder, av vilket högst
en viss andel får tas ut som bidrag för att täcka kostnaden för bankinspektionens
tillsynsverksamhet. Närmare bestämmelser om uttaget meddelas av
regeringen i förordning. För vissa institut, huvudsakligen sådana som är
ensamma i sitt slag, saknas bestämmelser om bidragsmaximum. Det faktiska
uttaget är, när ett maximum finns angivet, för närvarande i intet fall större än
hälften av detta; bankernas bidrag uppgår till en tredjedel av vad som högst
får tas ut.

De avgiftsmedel som flyter in på detta sätt förs som uppbördsmedel till ett
reservationsanslag på statsbudgeten. Anslaget tas upp med ett formellt
belopp av 1 000 kr. I regleringsbrev fastställer regeringen för varje budgetår
en utgiftsstat för bankinspektionen. I statsbudgeten redovisar regeringen de
ändringar i utgiftsstaten som den räknar med. Bankinspektionen har i princip
ålagts samma besparingskrav som övriga myndigheter. Vissa resurstillskott
har emellertid medgivits med hänsyn bl.a. till nytillkommande uppgifter.

Näringsutskottet uttalade år 1980 (NU 1980/81:16 s. 4) att det inte fanns
något direkt statsfinansiellt motiv för besparingar i bankinspektionens
verksamhet - syftet med dess verksamhet talade snarare för att man skulle
fastställa en önskvärd ambitionsnivå och anpassa finansieringen därefter.

Samtidigt är det givetvis, tilläde utskottet, angeläget att de berörda instituten
inte belastas med onödigt höga avgifter.

I proposition 1987/88:169 föreslås att de olika lagbestämmelserna om
årliga avgifter för finansiering av bankinspektionens verksamhet skall
ersättas av nya, enhetligt utformade bestämmelser enligt vilka regeringen

bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om avgifterna. Nuvarande
bestämmelser om beräkningsgrunder och om avgiftstak skall alltså utmönstras
ur lagtexten. I samband härmed skisseras ett nytt system enligt vilket
avgifterna skall bestå av dels ett fast belopp, lika för alla institut inom resp.
kategori, dels i samma utsträckning som nu ett rörligt belopp utgörande en
viss andel av balansomslutningen eller annat beräkningsunderlag. Detta
skulle, hävdas det i propositionen, innebära en mera rimlig kostnadsfördelning
mellan instituten än den nuvarande. Normalt skulle avgifterna på detta
sätt komma att på ett godtagbart sätt spegla hur bankinspektionens arbete
fördelas på olika institut i en kategori.

Vägledande för avgiftssättningen skall, framhålls det i propositionen, i
första hand vara vad riksdagen och regeringen har bestämt om bankinspektionens
uppgifter. Det erinras om att regeringen i budgetpropositionen kan
mer eller mindre ingående ange vilken prioritering inspektionen bör göra vid
fördelning av resurserna på skilda tillsynsområden. Det blir inspektionens
sak att föreslå ändringar i avgiftsbestämmelserna utifrån bedömningar av
medelsåtgången för olika uppgifter.

Några motionsyrkanden riktade mot huvudtanken i proposition 1987/
88:169 förekommer inte. Utskottet tillstyrker att de nio lagar som här är i
fråga ändras på det sätt som regeringen har föreslagit.

I den ena av de motioner som har väckts med anledning av propositionen,
motion 1987/88:N65 (m), godtas lagändringarna endast som ett provisorium.
De innebär, menar motionärerna, en alltför långtgående delegering av
befogenheter från riksdagen till regeringen. I kompletterande bestämmelser
borde, liksom nu i allmänhet är fallet, anges en gräns för avgifternas
maximala storlek.

En av riksdagen fastställd maximigräns måste av naturliga skäl sättas
ganska högt i förhållande till det avgiftsuttag som under normala förhållanden
bör vara tillräckligt. Utskottet vill erinra om att, som nyss nämnts, de
nuvarande avgifterna är högst hälften så höga som lagbestämmelserna
medger. Det får förutsättas att regeringen i statsbudgeten varje gång
redovisar om avgiftsuttaget har ändrats under det gångna året och i så fall av
vilka skäl. Riksdagen får då, anser utskottet, i praktiken minst lika goda
möjligheter att påverka avgiftsnivån som de av motionärerna önskade
bestämmelserna skulle ge. Det bör tilläggas att sådana bestämmelser
knappast torde kunna fogas till de enhetligt utformade, förenklade regler
som utskottet här med motionärernas gillande har tillstyrkt. Snarare skulle
det få bli fråga om en återgång till bestämmelser av hittillsvarande typ.
Utskottet avstyrker motion 1987/88:N65 (m) med vad nu har sagts.

Vid den dagliga verksamheten inom bankinspektionen tillämpas en tidsregistrering
som syftar till att kostnaderna för de arbetsinsatser som görs skall i
möjligaste mån kunna fördelas på de olika kategorier av institut som skall
bidra till att täcka dem. I anslutning till synpunkter som har kommit fram vid
remissbehandlingen av den promemoria som propositionen är grundad på
diskuterar föredragande statsrådet om ett regelrätt tidsdebiteringssystem
skulle kunna införas. Varje institut skulle i så fall få betala individuella,
taxebundna avgifter för den dokumenterade tid som bankinspektionen lagt

NU 1987/88:36

4

ned på arbete betingat av just det institutets verksamhet. Föredraganden
anför administrativa skäl mot ett sådant system. Det skulle, framhåller han,
fordra en oavbruten, detaljerad tidsredovisning från varje befattningshavare
och dessutom en analys av varje arbetsinsats för att bedöma till vilket eller
vilka institut kostnaderna skall hänföras. Även om tidsrapporteringen efter
hand kan byggas ut får man, menar föredraganden, utgå från att avgiftsschabloner
i någon form måste användas.

Frågan om övergång till ett tidsdebiteringssystem tas upp i motion
1987/88:N66 (m). Motionären vill att regeringen skall anmodas överväga om
det är möjligt att på detta sätt åstadkomma att avgiftsuttaget baseras på
tillsynsverksamhetens omfattning i de enskilda fallen.

Argumenten i propositionen mot ett tidsdebiteringssystem av angivet slag
är enligt utskottets mening övertygande. Utskottet vill tillägga att rättviseskäl
skulle motivera en betydligt mera ingående prövning av avgiftssättningen
än vad ett sådant system innebär. Så kan exempelvis ett problem som är
nytt för bankinspektionen kräva omfattande insatser som inte mer än till en
del borde finansieras av det institut där problemet uppkommer första
gången. Regeringen och bankinspektionen har givetvis frihet att överväga
nya debiteringsprinciper; riksdagen bör emellertid, menar utskottet, inte
göra någon framställning beträffande ett tidsdebiteringssystem.

Vad som i budgetpropositionen anförs om resurser för bankinspektionen
under det kommande budgetåret ger inte utskottet anledning till någon
erinran. Utskottet tillstyrker att anslag anvisas enligt regeringens förslag.

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1987/88:169 framlagda förslagen
till

a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

c) lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

d) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

e) lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

f) lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,

g) lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

h) lag om ändring i lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering,

i) lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,

2. beträffande bestämmelser om av giftsmaximum
att riksdagen avslår motion 1987/88:N65,

3. beträffande tidsdebiteringssystem
att riksdagen avslår motion 1987/88:N66,

NU 1987/88:36

5

4. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 9 punkt D 9
till Bankinspektionen för budgetåret 1988/89 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 17 maj 1988

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Ivar
Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson
(s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Sven-Åke Nygårds (s),
Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och Elving
Andersson (c).

Reservationer

1. Bestämmelser om avgiftsmaximum (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén
(m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”En av” och
slutar med ”har sagts” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1987/88:N65 (m) uttryckta uppfattningen att
riksdagen inte på längre sikt bör överlåta den yttersta bestämmanderätten
över de nu aktuella avgifterna på regeringen. Klara bestämmelser om ett
avgiftsmaximum för varje slag av institut skulle i högre grad än riksdagens
möjligheter att reagera vid budgetbehandlingen ge garantier mot ett
missbruk av avgiftsinstrumentet. Regeringen bör följaktligen med det
snaraste förelägga riksdagen förslag till kompletterande lagregler av nu
angiven innebörd. Motionen tillstyrks alltså av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande bestämmelser om avgiftsmaximum
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :N65 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tidsdebiteringssystem (morn. 3)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c). Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén
(m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Argumenten i”
och slutar med ”ett tidsdebiteringssystem” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har tanken på ett tidsdebiteringssystem i propositionen
avvisats på otillräckliga grunder. Det är angeläget att denna metod,

NU 1987/88:36

6

som kan skapa större rättvisa mellan de avgiftspliktiga instituten, blir seriöst
prövad. Regeringen bör föranstalta om att så sker.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidsdebiteringssystem
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N66 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:36

7