om åtgärder mot havsföroreningar

Betänkande 1981/82:JoU13

JoU 1981/82:13

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:13

om åtgärder mot havsföroreningar
Motion

I motion 1980/81: 588 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående behovet av åtgärder för att skydda havsmiljön.

Bakgrund

Utvecklingen av vattenkvaliteten i Östersjön har under senare år följts
uppmärksamt av berörda myndigheter och forskare. En aktiv kamp mot
föroreningar har förts. Bristen på syre i vissa djupvatten har kommenterats
regelbundet. I jämförelse med problemen i Östersjön har situationen i
västerhavet tett sig mindre allvarlig, delvis beroende på de starka säsongvariationerna
i Kattegatt och Skagerrak. Under de senaste åren synes dock
vattenkvaliteten i västerhavet ha utvecklats i negativ riktning. Under sensommaren
och hösten 1980 konstaterades en massförekomst av döda alger
och mycket låga syrgashalter i Laholmsbuktens bottenvatten. Bottnarna
befanns fläckvis helt döda. Fisken i området led stort men. Under motsvarande
period 1981 har liknande fenomen uppträtt, på betydligt större
vattenarealer. Vid Bohuskusten och i OsloQorden har en tidigare icke
uppmärksammad mikroskopisk alg (en giftig dinoflagellatart) uppträtt i
stora mängder.

Hydrografiska laboratoriet, fiskeristyrelsen, framlade i januari 1981 en
rapport med redovisning av syrgasförhållandena i södra Kattegatt utanför
den svenska kusten. Däri framhålls bl. a. att Kattegatt utgör en del av
övergångsområdet mellan Östersjön med dess bräckta vatten och det nästan
oceaniska Skagerrak. De hydrografiska förhållandena i södra Kattegatt
kännetecknas enligt rapporten av att det normalt finns ett ytvatten med låg
salthalt och låg densitet härstammande från Östersjön och under detta ett
nästan oceaniskt vatten med hög salthalt och hög densitet. Vattenutbytet
mellan de två skikten är mycket ofullständigt. Syrehalten är låg i djupskiktet,
särskilt sommartid när döda organismer (plankton, alger) från ytskiktet
sjunker ned mot botten och förbrukar syrgas för sin bakteriella nedbrytning.
Dessa förhållanden är enligt rapporten normala för havsområdet.
Alla år är dock inte helt lika.

Orsakerna till syrgassituationen i södra Kattegatts djupvatten är enligt
rapporten svåra att förklara utan mera ingående undersökningar. Förhållandena
i Öresund med stora kommunala och industriella utsläpp kan
1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 13

JoU 1981/82:13

2

påverka situationen. Även i Östersjön är djupvattnet f. n. mycket syrefattigt
och näringsrikt, vilket tyder på dålig vattenomsättning genom de
danska sunden. Det finns ett tydligt samband mellan stagnationsperiodema
i centrala Östersjön och utpräglade syreminima i södra Kattegatt,
framhåller hydrografiska laboratoriet.

Pågående undersökningar m.m. Olika myndigheter och institutioner
bedriver undersökningar kring vattenförhållandena på västkusten. Fiskeristyrelsen
övervakar fortlöpande vattenkvaliteten i havet genom havsfiskelaboratoriet
i Lysekil och det hydrografiska laboratoriet. Undersökningarna
utförs i första hand för att tillgodose styrelsens egna behov av data för
yrkesfisket men undersökningar utförs även på uppdrag av Programmet
för övervakning av miljökvalitet (PMK) vilket som huvudman har statens
naturvårdsverk. Mätningar och provtagningar av kustvattnen inom ramen
för PMK utförs även av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI) som för ändamålet förfogar över kustbevakningens fartyg. Länsstyrelsernas
naturvårdsenheter, marinbotaniska institutionen i Lund,
oceanografiska institutionen i Göteborg, Kristinebergs marinbiologiska
institution m.fl. utför också undersökningar resp. bedriver forskning i
området. Naturvårdsverket finansierar även ett forskningsprojekt i den
marina kustzonen.

Naturvårdsverket har nyligen initierat ett projekt kallat Eutrofiering av
västerhavet (eutrofiering innebär ökad tillgång på näring). I projektet deltar
två arbetsgrupper. Den ena, kallad undersökningsgruppen, består av
företrädare för naturvårdsverket, länsstyrelserna och fiskeristyrelsen. Den
har till uppgift att utveckla och samordna recipientkontrollen i havet från
kommunala reningsverk och industriella utsläpp samt att verka för samordning
av de olika institutionernas forskningsprogram och av kustvattenkontrollen.
I den andra arbetsgruppen, åtgärdsgruppen. deltar naturvårdsverket
och länsstyrelserna. Den har till uppgift att kartlägga den totala
belastningen på havet, såväl direkta utsläpp i havet som belastning via
åarna. Därvid beaktas utsläpp från kommunala reningsverk, industriella
utsläpp, diffus belastning från kustzonen, belastning från luften, bidrag
från åkermark och skogsmark, gödselvårdsanläggningar och glesbygd.
Med ledning av de uppgifter som erhålls avser gruppen föreslå konkreta
åtgärder. En första resultatsammanställning av de båda gruppernas arbete
med bl. a. en åtgärdskatalog beräknas föreligga i januari 1982.

De här berörda problemen övervägs även i den nordiska ämbetsmannakommittén
för miljöfrågor och i internationella fora, bl. a. internationella
havsforskningsrådet (ICES).

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten skall enligt sin
instruktion bl. a. verka för samordning av havsanknuten forskning och
utveckling. I detta syfte förbereder delegationen enligt uppgift ett program
för havsövervakning.

JoU 1981/82:13

3

Utskottet

I motion 1980/81:588 anförs att flera forskare på senare tid varnat för allt
vanligare hot mot bottenfaunan i havet. Laholmsbukten är ett av de havsområden
som kommit särskilt i blickpunkten. De forskningsrapporter som
redan föreligger bör enligt motionen sammanställas och utvärderas. Konsekvenserna
för havsmiljön av jord- och skogsbrukets gödsling bör utvärderas.
Ett kontrollsystem med täta provtagningar bör upprättas längs
västkusten. Ökade forskningsinsatser bör sättas in. De kostnader som
uppkommer för enskilda och samhället som följd av en alltmer förorenad
livsmiljö, bl. a. minskade fiskefångster, bör enligt motionen ställas i relation
till forskningsinsatserna.

Utskottet ser med allvar på rapporterna om allt tätare återkommande
skador på det biologiska livet i kustvattnen utanför Halland och Bohuslän
till följd av syrebrist och anhopning av algblomning. Som framgår av den
inledningsvis lämnade redogörelsen anses det inte onormalt att syreunderskott
uppkommer i Kattegatts bottenvatten under sommarmånaderna.
Fenomenen förklaras av de speciella hydrografiska förhållanden som råder
i övergångsområdet mellan Östersjön och Skagerrak. De rapporter om
bl. a. skador på fisket som inkommit under de senaste åren tyder emellertid
enligt utskottets mening på att utsläpp från land av näringsrika ämnen
verkat bidragande till de skador som konstaterats. Enligt vad utskottet
erfarit finns även misstankar att försurningen bidragit till att giftiga ämnen
frigjorts och lakats ut i havsmiljön. Det är mot denna bakgrund tillfredsställande
att statens naturvårdsverk tagit initiativet till ett särskilt undersökningsprojekt
om västerhavets eutrofiering. Utskottet fäster särskild
vikt vid att en samordning inom projektet kommer till stånd mellan den
forskning och de undersökningar som bedrivs av naturvårdsverket, fiskeristyrelsen
och berörda länsstyrelser samt andra forskningsinstitutioner.
Utskottet har även erfarit att frågan om algblomningens orsaker och verkan
tagits upp till behandling av miljövårdsberedningen. Utskottet vill för
sin del framhålla vikten av att den verksamhet som nu pågår intensifieras
och resulterar i samordnade och kraftfulla insatser mot denna typ av havsföroreningar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motion 1980/81:588 anfört om behovet av åtgärder
för att skydda havsmiljön.

Stockholm den 24 november 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1981/82:13

4

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson
(fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson
(s), Filip Johansson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Håkan Strömberg (s),
Martin Segerstedt (s). Stig Alftin (s), Lennart Brunander (c). Ingvar Eriksson
(m) och Margareta Winberg (s).

Reservation

Grethe Lundblad. Åke Wictorsson, Håkan Strömberg. Martin Segerstedt,
Stig Alftin och Margareta Winberg (alla s) anser att

den del av utskottets betänkande som på s. 3 boljar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”av havsföroreningar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser (lika med utskottet) och Skagerrak. Enligt

utskottets uppfattning talar dock övervägande skäl för att även utsläpp
från land av närsalter, icke minst kväveföreningar, bidragit till att algblomningen
ökat i omfattningen. Som inledningsvis framhållits har i år även en
giftig dinoflagellatart förekommit i stora mängder, och på stora vattenarealer.
Enligt vad utskottet erfarit finns även misstanken att försurningen
bidragit till att giftiga ämnen frigjorts och lakats ut i havsmiljön. Det är mot
denna bakgrund tillfredsställande att statens naturvårdsverk tagit initiativet
till ett särskilt undersökningsprojekt om västerhavets eutrofiering.
Utskottet faster särskild vikt vid att en samordning inom projektet kommer
till stånd mellan den forskning och de undersökningar som bedrivs av
naturvårdsverket, fiskeristyrelsen och berörda länsstyrelser samt andra
forskningsinstitutioner. Utskottet har även erfarit att frågan om algblomningens
orsaker och verkan tagits upp till behandling av miljövårdsberedningen.
Den verksamhet som nu pågår bör enligt utskottets mening intensifieras
och resultera i samordnade och kraftfulla insatser mot denna typ av
havsföroreningar.

Utskottet finner att sambanden mellan de olika faktorer som påverkar
vattenkvaliteten i västerhavet är så komplexa samt att den skada som på
sikt kan uppstå är så allvarlig att regeringen snarast även bör låta utarbeta
ett åtgärdsprogram för långsiktig hushållning med havets resurser. Ett
sådant program bör innefatta fortsatt forskning i de förhållanden som
påverkar havsvattnets kvalitet, en forskning som lämpligen bör samordnas
såväl inom den nordiska kretsen som internationellt. Programmet bör syfta
till att motverka en ökad föroreningsbelastning och att successivt minska
pågående utsläpp, i första hand i de mest belastade delarna. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981