om anslag till rättshjälp m.m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, F, jämte motioner)

Betänkande 1981/82:JuU46

JuU 1981/82:46

Justitieutskottets betänkande
1981/82:46

om anslag till rättshjälp m. m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, F, jämte
motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Rättshjälp m. m.

1. Rättshjälpskostnader. Regeringen har i proposition 1981/82:100 bilaga
5 (justitiedepartementet) under punkt F 1 (s. 90) föreslagit riksdagen att till
Rättshjälpskostnader för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av
170 000 000 kr.

Motioner

1 motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående i proposition 1981/82:100 aviserade förändringar
i rättshjälpssystemet (yrkande 8).

1 motion 1981/82:1228 av Catarina Rönnung m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att kommittén för översyn av rättshjälpssystemet
lämnar förslag till lagändring av rättshjälpslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott

Konstitutionsutskottet har avgett yttrande i ärendet. Yttrandet (KU
1981/82:11 y) fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Medelsberäkningen

För innevarande budgetår är anslaget till rättshjälpskostnader 210 milj.
kr. Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret 1982/83 sänks till 170
milj. kr. Vid medelsberäkningen har regeringen beaktat de besparingar
som blir följden av nyligen beslutade ändringar i rättshjälpslagen (prop.

1981 /82:28, JuU 19, rskr 105). Vidare har regeringen beaktat de besparingar
som beräknas följa genom ändringar i rättshjälpslagen som regeringen
avser att föreslå riksdagen att besluta om senare i år. Den proposition som
regeringen sålunda planerar avses grunda sig på förslag i departementspromemorian
(Ds Ju 1982:2) Rättshjälpskostnaderna. I promemorian
läggs fram förslag som syftar till att minska belastningen på rättshjälpsanslaget
med ca 50 milj. kr. årligen. Ändringarna avses träda i kraft den 1

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 46

Juli 1981/82:46

2

januari 1983. För budgetåret 1982/83 kan besparingseffekten således bli 25
milj. kr. Promemorian remissbehandlas nu.

I motion 664 riktas invändningar mot beslutsunderlaget såvitt gäller
medelsberäkningen under denna punkt, och motionärerna anför bl. a. att
förslaget visar på en ”nonchalans mot remissinstanserna eftersom besparingseffekten
inkasseras redan innan dessa fått uttala sig”. Att på detta sätt
”reducera remissförfarandet till en formalitet” leder enligt motionärerna
inte endast till att riksdagen får ett otillfredsställande beslutsunderlag utan
det strider också mot gängse praxis när det gäller regeringsärendens handläggning.

Utskottet har inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet i frågan
huruvida förslaget till medelsanvisning såvitt gäller det i propositionen
redovisade beslutsunderlaget är grundlagsenlig!. Yttrandet är fogat som
bilaga till detta betänkande. Konstitutionsutskottet har funnit att det påtalade
förfaringssättet inte kan anses stå i strid mot grundlagen. Konstitutionsutskottet
har i övrigt inte funnit anledning att göra annat uttalande i
frågan än att utskottet utgår från att regeringen vid den fortsatta handläggningen
av rättshjälpsfrågorna på sedvanligt sätt kommer att pröva vad som
framkommer under remissbehandlingen av den aktuella departementspromemorian.

I en avvikande mening (s) anförs bl. a. att det påtalade förfaringssättet
får anses klart olämpligt och att tillvägagångssättet i hög grad försvårar
riksdagens arbete genom att beslutsunderlaget är bristfälligt.

Enligt utskottets mening är förslaget till medelsanvisning under denna
punkt grundlagsenlig! såvitt gäller det redovisade beslutsunderlaget. Belastningen
på rättshjälpsanslaget styrs av innehållet i rättshjälpslagstiftningen.
Ett beslut om medelsanvisning innebär således inte ett ställningstagande
till rättshjälpslagstiftningens utformning. Mot bakgrund härav
anser sig utskottet kunna godta regeringens förslag under denna punkt.

Utskottet vill tillägga att utskottet utgår från att de fortsatta övervägandena
rörande besparingar inom rättshjälpen sker med utgångspunkt i att
besparingarna inte får gå ut över de enskildas intresse att i tillbörlig
utsträckning kunna hävda sin rätt och att regeringen begär den ytterligare
medelsanvisning till kostnaderna för rättshjälpen som kan påkallas.

Krav på biträde enligt r ä 11 s h j ä 1 p s 1 a g e n

I motion 1228 efterlyses en komplettering av rättshjälpslagens regel om
vem som får förordnas till biträde enligt lagen. Enligt motionärerna bör
redbarhet och god vandel vara ofrånkomliga krav när biträde förordnas.

I motionen redogörs för ett beslut av besvärsnämnden för rättshjälpen.
Beslutet gällde frågan om en biträdande jurist på en advokatbyrå skulle
förordnas till biträde enligt rättshjälpslagen. Juristen hade tidigare varit
advokat men hade uteslutits ur advokatsamfundet på grund av brott.

Juli 1981/82:46

3

Besvärsnämndens majoritet ansåg att han borde förordnas till biträde
eftersom han var biträdande jurist på en advokatbyrå. Minoriteten ansåg
att förordnande inte borde meddelas.

I 21 § rättshjälpslagen (1972:429) föreskrivs att till biträde förordnas
advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är lämplig för
uppdraget. Enligt samma lagrum får biträde entledigas om skäl föreligger
därtill.

I 2 § rättshjälpslagen föreskrivs att regeringen meddelar närmare bestämmelser
om vem som enligt lagen är biträdande jurist på enskild advokatbyrå.
I 4 § rättshjälpsförordningen (1979:938) har regeringen föreskrivit
att vid tillämpningen av rättshjälpslagen och rättshjälpsförordningen
skall som biträdande jurist på enskild advokatbyrå anses den som har
avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet
och som har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund
som anställd som biträde på byrån.

Bestämmelsen i 21 § rättshjälpslagen om förordnande av biträde har
varit oförändrad sedan rättshjälpslagen tillkom. I lagrådsremissen med
förslag till rättshjälpslag hade föreslagits att advokat eller annan som var
lämplig för uppdraget skulle förordnas (prop. 1972:4 s. 381). 1 sin motivering
till lagrummet uttalade departementschefen att biträdet regelmässigt
borde ha juridisk utbildning. I vissa fall borde det dock komma i fråga att
utse annan än jurist. Vidare uttalade departementschefen att även om
andra än jurister i vissa fall borde kunna utses till biträde torde den
överväldigande delen av biträdesuppdragen komma att lämnas till advokater
och biträdande jurister vid allmänna advokatbyråer eller till enskilt
verksamma advokater eller deras biträdande jurister. Förslaget i lagrådsremissen
att till biträde skulle utses advokat eller annan lämplig person
hade utformats i enlighet härmed (prop. s. 258). Förslaget i propositionen
innebar att bestämmelsen även uttryckligen kom att omfatta biträdande
jurister på advokatbyråer. Denna ändring i förhållande till lagrådsremissen
kommenterades inte i propositionen.

I 21 § föreskrivs vidare att om sökanden själv har föreslagit någon som
är lämplig skall denne förordnas, om hans anlitande inte skulle medföra
avsevärt ökade kostnader eller annars särskilda skäl föreligger. I denna del
avsågs inte att göra någon ändring i förhållande till den ordning som gällde
före rättshjälpslagens tillkomst. I propositionen tog departementschefen
upp förarbetena till den tidigare lagstiftningen och uppgav att enligt dessa
kunde anledning att avvika från sökandens förslag vara att den som
föreslagits var bosatt på avlägsen ort och hans anlitande kunde medföra
avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn till sitt förhållande till
saken kan anses olämplig (prop. s. 258).

Med anledning av en motion av innebörd att det av lagtexten borde
framgå att huvudregeln skulle vara att biträde hade avlagt juridisk examen
uttalade justititeutskottet i lagstiftningsärendet bl. a. att den föreskrivna

1 * Riksdagen 81/82. 7 sami. Nr 46

JuU 1981/82:46

4

lämplighetsprövningen fick förutsättas leda till att den rättssökande till
biträde erhåller endast sådant biträde som har erforderlig erfarenhet av
rättsliga angelägenheter av den art rättshjälpen i det särskilda fallet avser
(JuU 1972:12 s. 41).

När det gällde beviljande av rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd,
vilket fram t. o. m. år 1979 endast kunde ske då kostnaderna för rättshjälp
understeg maximibeloppet, jämställs i rättshjälpslagen biträdande jurister
vid advokatbyråer med advokater (16 §). Departementschefen uttalade i
samband med lagens tillkomst att en sådan ordning utan vidare kunde
godtas i fråga om ärenden som handläggs av allmän advokatbyrå och att
den också borde kunna tillämpas i fråga om ärenden som handläggs hos
privatpraktiserande advokat eller biträdande jurist hos honom. Den auktorisation
som medlemskap i advokatsamfundet innebär fick enligt departementschefen
anses utgöra en tillräcklig garanti för att ett sådant system
inte missbrukas (prop. s. 239).

Med verkan fr. o. m. år 1980 utökades möjligheterna för advokater och
biträdande jurister vid advokatbyrå att bevilja rättshjälp. Departementschefen
uttalade då att biträdande jurister vid advokatbyråer fick anses ha
sådana kvalifikationer att de kunde anförtros uppgiften att besluta om
rättshjälp i sådana fall som det gällde (prop. 1979/80:90 s. 149). I samma
lagstiftningsärende ändrades reglerna om rätt för biträde att sätta annan
i sitt ställe. Tidigare hade krävts beslut av rättshjälpsnämnd. Enligt den
ordning som då infördes får biträde utan särskilt tillstånd sätta advokat
eller biträdande jurist vid advokatbyrå i sitt ställe (21 §).

Beträffande offentligt biträde föreskrivs i 44 § rättshjälpslagen att om
den som beviljats rättshjälp enligt 41 § till offentligt biträde föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om inte hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat. Offentligt biträde får entledigas om skäl föreligger därtill.

Av intresse i sammanhanget kan vara regleringen för utseende av offentlig
försvarare. Till sådan skall enligt 21 kap. 5 § rättegångsbalken förordnas
advokat som finnes lämplig därtill. Om särskilda skäl föreligger kan
även utses annan lämplig person, som avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivna kunskapsprov. Enligt samma kapitel 6 § kan förordnande
återkallas, om giltigt skäl därtill förekommer.

I det ärende som har föranlett den nu aktuella motionen hävdade
domstolsverket att det allmänna lämplighetskravet i 21 § rättshjälpslagen
också gäller advokater och biträdande jurister på advokatbyråer. Domstolsverket
uttalade bl. a. att syftet med bestämmelserna om vem som får
förordnas till biträde i första hand synes vara att den rättssökande tillförsäkras
ett kvalificerat juridiskt bistånd. Då det av ett biträde måste kunna
krävas att han kan uppträda som ombud vid domstol bör enligt domstolsverket
de allmänna reglerna om rättegångsombud beaktas i detta sammanhang.
Dessa regler som finns i 12 kap. 2 § rättegångsbalken innebär bl. a.

JuU 1981/82:46

5

att som ombud inte får brukas annan än den som rätten med hänsyn till
redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finnér lämplig att vara ombud
i målet.

Enligt de vägledande regler om god advokatsed som Sveriges advokatsamfunds
styrelse antagit år 1971 är advokat skyldig att i den utsträckning
som rimligen kan begäras övervaka att hos honom anställd biträdande
jurist fullgör sina skyldigheter (10 §).

Chefen för justitiedepartementet har nyligen tillkallat en kommittté (Ju
1982:01) med uppdrag att se över rättshjälpssystemet (Dir. 1981:75). Kommittén
har antagit namnet rättshjälpskommittén.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den som förordnas till
biträde enligt rättshjälpslagen liksom den vilken förordnas till offentlig
försvarare har de kvalifikationer som är nödvändiga för att fullgöra uppdraget.
Den lämplighetsprövning som föreskrivs i både rättshjälpslagen
och rättegångsbalken är enligt utskottets mening ägnad att tillgodose detta
intresse. Utskottet anser sig emellertid inte på föreliggande material säkert
kunna bedöma om lagstiftningen innefattar brister i detta avseende. Frågan
förtjänar att bli närmare analyserad, och utskottet utgår från att
rättshjälpskommittén ägnar frågan uppmärksamhet. Med dessa uttalanden
avstyrker utskottet bifall till motion 1228.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1981/82:664 i denna del (yrkande 8) till Rättshjälpskosinader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
170 000 000 kr.,

2. beträffande krav på biträde enligt rättshjälpslagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:1228.

2. Rättshjälpsnämnderna m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna F 2—F 4 (s. 90—93) och hemställer

1. att riksdagen till Rättshjälpsnämnderna för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 9 270 000 kr.,

2. att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

3. att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2 550 000 kr.

3. Vissa domstolskostnader m. m. Regeringen har under punkt F 5 (s. 93

och 94)

1. föreslagit riksdagen att till Vissa domstolskostnader m. m. för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts
om översynen av reglerna för ersättning till vittnen m. fl.

JuU 1981/82:46

6

Utskottet

År 1979 begärde riksdagen en översyn av reglerna om ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. (JuU 1979/80:14, rskr 124, se också JuU
1980/81:18, JuU 1980/81:28 s. 4). Regeringen uppdrog åt domstolsverket
att göra den begärda översynen. I juni 1981 redovisade domstolsverket
uppdraget i rapporten (1981:6) Vittnesersättning m. m. I rapporten konstateras
att andelen vittnen som faktiskt hörsammar kallelser till domstolen
är hög. Enligt rapporten är ersättningsbestämmelserna i allmänhet av
underordnad betydelse jämfört med andra faktorer som påverkar vittnenas
benägenhet att inställa sig. I vissa avseenden ger tillämpningen av
ersättningsbestämmelserna i väsentliga hänseenden oskäliga och orättvisa
resultat.

Efter det att rapporten avlämnades har förordningen (1979:594) om
ersättning till vittnen, m. m. ändrats (SFS 1981:568). Ersättningen för
tidsspillan har sålunda fr. o. m. den 1 juli 1981 höjts från högst 125 kr. per
dag till 135 kr. per dag, och ersättning för nattlogi kan numera utgå med
200 kr. per natt mot tidigare 100 kr. per natt.

Departementschefen uttalar att det i nuvarande budgetläge knappast är
möjligt att göra några mera ingripande förändringar i reglerna om ersättning
till vittnen m. fl. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet anser
dock — i likhet med departementschefen — att det är angeläget att man
fortlöpande undersöker möjligheterna att inom ramen för en oförändrad
anslagsbelastning undvika orättvisa och oskäliga effekter av reglerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Vissa domstolskostnader m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.

4. Diverse kostnader för rättsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 6 (s. 95) och hemställer

att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 8 000 000 kr.

Stockholm den 20 april 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

JuU 1981/82:46

7

Reservation

Rättshjälpskostnader (punkt 1, mom. 1)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Karl-Gustaf Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Enligt
utskottets” och som slutar med ”kan påkallas” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i den avvikande meningen
och i motion 664. Enligt utskottets mening är det således klart olämpligt
att — på det sätt som skett i propositionen — lägga fram ett förslag till
medelsanvisning utan att redovisa något sakligt underlag för riksdagens
ställningstagande. Det visar på en ringaktning för riksdagen, som ju inte
får någon rimlig möjlighet att bedöma innebörden av förslaget. Att i
budgetarbetet räkna med besparingar som kan bli följden av ett lagförslag
som inte ens har remissbehandlats innebär också att remissbehandlingen
reduceras till en ren formalitet. Även från denna synpunkt är således
förfaringssättet klart olämpligt.

Utskottet anser att riksdagen inte bör godta regeringens förslag till
medelsberäkning beträffande rättshjälpskostnader. Medelsbehovet kan
enligt utskottets mening beräknas till ett i förhållande till regeringens
förslag med 25 milj. kr. förhöjt belopp. Riksdagen bör således i linje med
vad som anförs i motion 664 i denna del till rättshjälpskostnader för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 195 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
anledning av motion 1981/82:664 i denna del (yrkande 8) till
Rättshjälpskostnader för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 195 000 000 kr.

Juli 1981/82:46 8

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande
1981/82:11y

över proposition 1981/82:100 såvitt gäller förslag om
medelsanvisning till rättshjälpskostnader

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 11 mars 1982 beslutat inhämta yttrande från
konstitutionsutskottet i frågan huruvida förslaget om medelsanvisning till
rättshjälpskostnader såvitt gäller det i propositionen redovisade beslutsunderlaget
är grundlagsenlig!.

I årets budgetproposition 1981/82:100, bil. 5 punkten F Rättshjälp
m. m. föreslår regeringen för budgetåret 1982/83 ett förslagsanslag av 170
milj. kr. till rättshjälpskostnader. Förbudgetåret 1981/82 uppgick motsvarande
anslag till 210 milj. kr.

Föredragande departementschefen anför att den nu aktuella medelsberäkningen
gjorts med hänsyn till de besparingar som blir följden av
prop.( 1981/82:28) om ändringar i rättshjälpslagen (1972:429), m. m. Ytterligare
besparingar kommer enligt föredraganden att föreslås i en särproposition
under våren 1982 på grundval av förslag i en departementspromemoria
som ännu inte remissbehandlats. Vid medelsberäkningen har
beaktats att besparingar med anledning av denna särproposition kan få
effekt den 1 januari 1983.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade särpropositionen
sannolikt inte att kunna behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.

I motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s) kritiseras handläggningen
av ärendet. Genom att effekten av de tilltänkta besparingarna redan
beaktats reduceras enligt motionen remissförfarandet till en formalitet och
leder till att riksdagen får ett otillfredsställande beslutsunderlag.

Enligt utskottet kan det påtalade förfaringssättet inte anses stå i strid
mot grundlagen. Utskottet har i övrigt inte funnit anledning att göra annat
uttalande i frågan än att utskottet utgår ifrån att regeringen vid den
fortsatta handläggningen av rättshjälpsfrågorna på sedvanligt sätt kommer
att pröva vad som framkommer under remissbehandlingen av den
aktuella departementspromemorian.

Stockholm den 25 mars 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

JuU 1981/82:46

9

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Torkel Lindahl
(fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s),
Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Britta Hammarbacken
(c)*, Sture Thun (s) och Jan Prytz (m).

*Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s), som
anser att sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet får det påtalade förfaringssättet anses klart olämpligt. I
likhet med vad som anförs i motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s)
anser utskottet att remissförfarandet av den aktuella departementspromemorian
framstår som en ren formalitet, eftersom effekten av de tilltänkta
besparingsåtgärderna på ifrågavarande område redan beräknats utan att
remissinstanserna hunnit yttra sig. Tillvägagångssättet försvårar enligt
utskottet i hög grad även riksdagens arbete genom att beslutsunderlaget
sålunda är bristfälligt.

LiberTryck Stockholm 1982