om anslag till bokforingsnämnden, m.m., (prop. 1980/81:100, bil. 5, G 7, jämte motion)

Betänkande 1980/81:LU16

LU 1980/81:16

Lagutskottets betänkande
1980/81:16

om anslag till bokföringsnämnden, m. m., (prop. 1980/81:100, bil. 5,
G 7, jämte motion)

ANDRA HUVUDTITELN
Övriga myndigheter

Bokföringsnämnden. I proposition 1980/81:100, bilaga 5, (justitedepartementet)
under punkt G 7 (s. 93-95) har regeringen föreslagit riksdagen att till
Bokföringsnämnden för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av
1 280 000 kr.

I anslutning till anslagsframställningen behandlar utskottet motion 1980/
81:907 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av bokföringslagen enligt de riktlinjer som
anförts i motionen. På begäran av utskottet har bokföringsnämnden
inkommit med remissyttrande över motionen. En sammanställning av
innehållet i yttrandet fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

I budgetpropositionen föreslås att i anslag till bokföringsnämnden för
budgetåret 1981/82 anvisas 1 280 000 kr. Förslaget innebär bl. a. att en
handläggartjänst, som tillfördes nämnden budgetåret 1979/80 och som icke
blivit besatt, skall dras in och att nämnden i gengäld får ytterligare medel för
anlitande av hjälp från externa konsulter.

Anslagsframställningen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I motion 1980/81:907 tas upp en fråga om ändring av reglerna i
bokföringslagen (1976:125) beträffande uppskrivning av anläggningstillgångar.
Enligt bokföringslagen skall anläggningstillgångar i balansräkningen
tas upp till högst anskaffningsvärdet, med tillägg av utgifter för förbättringar.
Vidare gäller att anläggningstillgångar inte får värderas högre än i
föregående års balansräkning. Från huvudregeln görs ett undantag i 15 §
fjärde stycket. Sålunda får en anläggningstillgång skrivas upp, om det finns
ett bestående väsentligt övervärde på den i förhållande till det tidigare
bokförda värdet. Fast egendom får dock inte skrivas upp till högre värde än
taxeringsvärdet. Uppskrivningsbeloppet får användas bara för erforderlig
nedskrivning av värdet på annan anläggningstillgång. För att en sådan
utjämning skall tillåtas krävs vidare att det föreligger särskilda skäl.

Bestämmelserna i bokföringslagen är tillämpliga på alla företagsformer.
För aktiebolag och ekonomiska föreningar finns härjämte vissa komplette 1

Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 16

LU 1980/81:16

2

rande regler. Enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) får det belopp
varmed en anläggningstillgång skrivits upp användas till - förutom en
samtidig nedskrivning - fondemission eller avsättas till en uppskrivningsfond.
Uppskrivningsfond får bara utnyttjas till fondemission eller nedskrivning,
i sistnämnda fall endast på de villkor som anges i bokföringslagen.
Fr. o. m. den 1 juli 1981 gäller vidare att uppskrivningsbelopp och
uppskrivningsfond även får användas för nyemission. För ekonomiska
föreningar har genom en ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar införts en motsvarande möjlighet att avsätta uppskrivningsbelopp
till en uppskrivningsfond fr. o. m. den 1 juli 1981. Fonden får bara användas
för nedskrivning av anläggningstillgångar och endast om särskilda omständigheter
föreligger.

Motionärerna framhåller att motivet till den ovannämnda bestämmelsen i
aktiebolagslagen bl. a. är att ett aktiebolag skall ha möjlighet att i
balansräkningen kunna redovisa ett mer rättvisande kapital och kunna
uttrycka tillgångar och skulder i ungefär samma penningvärde. Enligt
motionärerna finns det emellertid även andra rörelser än aktiebolag som har
samma behov av att kunna redovisa ett uppskrivet värde men som f. n.
saknar denna möjlighet såvida inte en samtidig nedskrivning sker. Motionärerna
tänker härvid närmast på stiftelser och ideella föreningar. Med den
penningvärdeförsämring som varit och kan förväntas fortgå, fortsätter
motionärerna, kommer säkerligen många fastighetsägande föreningar att
vilja ha en möjlighet till uppskrivning av fastighetsvärdet. Motionärerna
anser att en översyn av bestämmelserna lämpligen bör ske. Översynen bör
syfta till en komplettering av bokföringslagen så att uppskrivning får ske till
taxeringsvärdet, om uppskrivningsbeloppet avsätts exempelvis till en uppskrivningsfond.
Avslutningsvis betonar motionärerna att en sådan komplettering
inte strider mot kravet på borgenärsskydd.

Utskottet vill för sin del erinra om att uppskrivning av en anläggningstillgång
innebär att man tar fram en ännu inte realiserad värdestegring på
tillgången. Företagsekonomiskt sett är en sådan värdestegring inte en vinst
på verksamheten och bör därför inte kunna tas ut ur företaget. 1 enlighet
härmed innehåller också reglerna i bokföringslagen ett principiellt förbud
mot uppskrivning av anläggningstillgångar. Av billighetsskäl har emellertid i
vissa fall uppskrivning tillåtits för alla företagsformer. Reglerna härom har
närmast karaktären av undantagsbestämmelser och har utformats med
utgångspunkt i att det uppskrivna beloppet inte får tas ut som vinst utan
måste bindas i företaget. En sådan bindning av uppskrivningsbeloppet
åstadkommes när beloppet bara får användas för nedskrivning av andra
anläggningstillgångar. För aktiebolagens del finns härjämte de nödvändiga
garantierna för att uppskrivningsbeloppet inte tas ut som vinst när beloppet
tillförs det bundna kapitalet. Så är fallet när uppskrivningsbeloppet används
för aktieemission och läggs till aktiekapitalet. Det bundna kapitalet får
nämligen inte delas ut som vinst. I anslutning härtill bör framhållas att den

LU 1980/81:16

3

rätt som finns för aktiebolag och som kommer att finnas för ekonomiska
föreningar att avsätta uppskrivningsbeloppet till en uppskrivningsfond har
sin grund i att en sådan fond är hänförlig till bolagets resp. föreningens
bundna kapital. Fonden får dock bara som nämnts användas för erforderlig
nedskrivning eller beträffande aktiebolag också för ökning av aktiekapitalet.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet i likhet med vad som anförts i
bokföringsnämndens yttrande att användningen av uppskrivningsbelopp för
avsättning till uppskrivningsfond förutsätter förekomsten av bundet kapital
vilket kringgärdas av särskilda bestämmelser som förhindrar att kapitalet
minskas hur som helst. Bundet kapital av sådan beskaffenhet saknas i
exempelvis handelsbolag, ideella föreningar och stiftelser. Enligt utskottets
mening föreligger det inte inom ramen för nuvarande regelsystem någon
möjlighet att tillåta avsättning av uppskrivningsbelopp till en särskild fond i
andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Med anledning av motionärernas uttalande om att en uppskrivningsfond
skulle göra det möjligt att i balansräkningen redovisa ett mera rättvisande
kapital vill utskottet tillägga att årsbokslutet, vari balansräkningen ingår,
skall visa resultatet av företagets verksamhet under bokföringsåret. Genom
balansräkningen får man således inte fram ett absolut mått på företagets
förmögenhetsställning. Att i en balansräkning genomgående försöka redovisa
”verkliga” värden på tillgångar och skulder skulle, som bokföringsnämnden
framhållit, innebära en övergång till en redovisning av inflationskorrigerande
resultat- och balansräkning och därmed ett frångående av den
grundläggande anskaffningsprincipen. Enligt vad bokföringsnämnden upplyst
pågår inte några försök på detta område vare sig i Sverige eller
utomlands. Utskottet vill i sammanhanget peka på att olika redovisnings- och
revisorsorganisationer, fortfarande enligt bokföringsnämnden, världen
över, bl. a. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, rekommenderar att
en kompletterande information i förevarande hänseende ges i en supplementär
rapport till årsredovisningen. Utskottet delar bokföringsnämndens
uppfattning att man bör avvakta erfarenheterna av dessa rekommendationer,
innan en ändring av gällande redovisningsprinciper tas upp till närmare
överväganden.

På grund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas
önskemål om en översyn av bokföringslagens regler. Skulle det för stiftelser
finnas ett behov av att kunna avsätta uppskrivningsbelopp till en särskild
fond får frågan lösas i samband med ett ställningstagande till resultatet av
stiftelseutredningens (Ju 1975:01) arbete. Enligt sina direktiv skall utredningen
bl. a. pröva frågor om redovisning i stiftelser.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till bokföringsnämnden

att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 1 280 000 kr..

LU 1980/81:16

4

2. beträffande uppskrivning av anläggningstillgångar
att riksdagen avslår motion 1980/81:907.

Stockholm den 7 april 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s), Joakim Ollén (m),
Arne Andersson i Gamleby (s)*, Martin Olsson (c)*, Ingemar Konradsson
(s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt
Silfverstrand (s)*, Margot Håkansson (fp)*, Margareta Gard (m)*, Stina
Andersson (c), Olle Grahn (fp) och Ingrid Segerström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1980/81:16

5

Bilaga

Bokföringsnämndens remissyttrande över motion 1980/81:907

Bokföringsnämnden (BFN) framhåller att ett grundläggande syfte med
bokföringslagstiftningen är att bereda skydd åt den bokföringsskyldiges
fordringsägare. Värderingen av tillgångar och skulder i ett företags
balansräkning är därvid av avgörande betydelse. Realisationsprincipen
respektive försiktighetsprincipen skall gälla, dvs. sådan värdering göras att
man å ena sidan förhindrar redovisning av vinster som ännu inte realiserats
och å andra sidan kräver att hänsyn tas på förhand till sannolika förluster
även om dessa förluster ännu inte blivit realiserade. Alternativet att använda
ett uppskrivningsbelopp till avsättning till uppskrivningsfond förutsätter
enligt BFN förekomsten av eget kapital som, likt aktiekapitalet i aktiebolag,
kringgärdas av bestämmelser som förhindrar att detta kapital minskas hur
som helst. Att komplettera bokföringslagstiftningen med en generell
möjlighet till avsättning av uppskrivningsbelopp till uppskrivningsfond anser
BFN inte vara någon möjlig lösning med de utgångspunkter som ligger till
grund för nuvarande regler. Den möjlighet att avsätta till uppskrivningsfond
som erbjuds en ekonomisk förening enligt 39 § lagen om ekonomiska
föreningar ser BFN som ett sätt att i förväg planera för ett framtida
nedskrivningsbehov och inte som en permanent bindning till eget kapital.

Beträffande motionärernas motiv för införandet av en uppskrivningsfond
anmärker BFN att årsbokslutet skall visa resultatet av den verksamhet som
företaget har bedrivit under räkenskapsåret. Balansräkningen har därför
närmast karaktär av en resultatutredningsbalans och ett instrument för
periodisering. Man får alltså inte genom årsbalansräkningen - i motsats till
t. ex. en likvidationsbalansräkning - fram ett absolut mått på företagets
förmögenhetsställning. Bestämmelserna om värdering av olika tillgångar har
också utformats mot denna bakgrund.

Att i en balansräkning sålunda genomgående försöka redovisa ”verkliga”
värden på tillgångar och skulder skulle enligt BFN innebära en övergång till
redovisning av inflationskorrigerande resultat- och balansräkningar. Man
skulle därigenom i löpande bokföring och bokslut frångå den grundläggande
anskaffningsprincipen. Några sådana försök pågår f. n. inte varken internationellt
eller i Sverige. Däremot rekommenderar olika redovisnings- och
revisorsorganisationer världen över (bl. a. Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR) att sådan kompletterande information ges i en supplementär
rapportering till årsredovisningen. BFN:s uppfattning är att man bör avvakta
erfarenheterna av tillämpningen av bl. a. FAR:s rekommendation, innan en
ändring av nu gällande generella redovisningsprinciper diskuteras.

BFN pekar på att frågan om upp- och nedskrivning av anläggningstillgångar
grundligt behandlats under förarbetena till bokföringslagen, aktiebolagslagen
samt till de nyligen genomförda ändringarna i föreningslagen. BFN vill

LU 1980/81:16

6

härjämte fästa utskottets uppmärksamhet på de redovisningsprinciper, på
vilka lagstiftningen grundas i avseende på bl. a. värdering av anläggningstillgångar
och som innebär en mycket restriktiv tolkning av anskaffningsprincipen.
Uppskrivning av värdet på anläggningstillgång är i princip
förbjudet och medgivandet i 15 § fjärde stycket bokföringslagen skall tolkas
som en undantagsbestämmelse. Mot denna bakgrund har BFN svårt att se att
utrymme finns för en utvidgning av rätten att använda uppskrivningsbelopp
till avsättning till uppskrivningsfond eller liknande att gälla också företagsformer
utan bundet eget kapital (handelsbolag, enskilda firmor, stiftelser,
ideella föreningar etc.). I sammanhanget vill BFN vidare peka på att enligt
bokföringslagen ideella föreningar och stiftelser blir bokföringsskyldiga
endast om de driver rörelse.

BFN motsätter sig inte en utredning i frågan. Denna bör dock inte leda till
ändringar i bokföringslagen, som är en generell lag om bokföring i alla slags
rörelser. Problem i speciella företagsformer har tidigare lösts i särlagstiftning
såsom aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. I konsekvens
härmed föreslår BFN, i händelse av att utskottet beslutar om utredning, att
direktiven till den pågående stiftelseutredningen kompletteras med de
frågeställningar som tas upp i motionen. Målsättningen för ett utredningsarbete
bör enligt BFN vara att överväga dels regler för bindning av kapital i
stiftelser, dels en skyldighet för stiftelser att i årsrapporter lämna kompletterande
information om dolda reserver liksom om andra viktiga förhållanden
och händelser av väsentlig betydelse under räkenskapsåret. Informationskraven
beträffande stiftelser bör kunna tillämpas analogt på ideella
föreningar. En annan möjlighet anser BFN vara att låta kooperationsutredningen
behandla frågeställningarna i sitt arbete kring kooperationens
kapitalförsörjningsproblem.

GOTAB 66822 Stockholm 1981