om anslag till åklagarväsendet (prop. 1987/88:100 bil. 4, C, jämte motioner).

Betänkande 1987/88:JuU28

Justitieutskottets betänkande
1987/88:28

om anslag till åklagarväsendet

(prop. 1987/88:100 bil. 4, C, jämte motioner)

JulJ

1987/88:28

ANDRA HUVUDTITELN
Åklagarväsendet

1. Riksåklagaren
Propositionen

Regeringen har i proposition 1987/88:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkt C 1 (s. 70-72) föreslagit riksdagen att till Riksåklagaren för
budgetåret 1988/89 anvisa ett ramanslag om 14 303 000 kr.

Motion

1987/88:Ju302 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i rättegångsbalken att riksåklagaren
åläggs undersökningsledarskap i vissa brottmål.

Utskottet

Medelsberäkningen m.m.

Åklagarväsendet har under senare år varit föremål för en översyn i
organisatoriskt hänseende. En ändrad regional organisation genomfördes
den 1 juli 1985 (prop. 1982/83:158, JuU 1983/84:6, rskr. 35). På grundval av
förslag i betänkandet (Ds Ju 1983:19) Riksåklagaren och hans kansli samt i
1985 års budgetproposition lade riksdagen på våren 1985 fast riktlinjer för
verksamheten i riksåklagarens kansli (prop. 1984/85:100 bil. 4 s. 56-72, JuU
30, rskr. 304). Riktlinjerna avsåg bl.a. rent organisatoriska frågor, verksamheten
med att utfärda föreskrifter och allmänna råd samt inspektionsverksamheten.
De innefattade också införandet av en rådgivande nämnd samt
vissa inskränkningar i det s.k. överprövningsförfarandet.

Den lokala åklagarverksamheten har varit föremål för en översyn av
åklagarkommittén som redovisat sitt arbete i betänkandet (SOU 1986:26)
Åklagarväsendets lokala organisation m.m. I ett särskilt avsnitt i budgetpropositionen
redovisar departementschefen sina överväganden med anledning
av betänkandet. De utmynnar bl.a. i att flertalet av de frågor som kommittén
behandlat överlämnas till riksåklagaren för vidare åtgärder. Utskottet

1 Riksdagen 1987/88. 7sami. Nr28

Rättelse: S. 2 rad 24 Står: framställningen Rättat till: utvecklingen

återkommer i det följande till departementschefens överväganden i fråga om
förslag av kommittén om att lägga samman de minsta åklagardistrikten.

I budgetpropositionen lämnar departementschefen vidare en redogörelse
för en bl.a. inom åklagarväsendet pågående försöksverksamhet med treåriga
budgetramar (se prop. 1986/87:100, bil. 1 s. 53 ff). Försöksverksamheten går
ut på att de deltagande myndigheterna skall göra en noggrann budgetplanering
för tre år i taget. Detta innebär att en fördjupad beskrivning och analys
liksom även en mer genomgripande prövning av myndighetens område
kommer att göras vart tredje år medan budgetarbetet de mellanliggande åren
kan bli mindre omfattande. Som en konsekvens härav anges i budgetpropositionen
resursramarna för den kommande treårsperioden utifrån kända
förhållanden. Resursramarna för åren två och tre av perioden kan betraktas
som planeringsramar för verksamheten. Anslaget för resp. budgetår skall
liksom tidigare beslutas av riksdagen. En ny anslagstyp, benämnd ramanslag,
har införts. Det innebär att medel får sparas för förbrukning under senare
budgetår och omvänt att överskridande får ske om motsvarande medel
sparas på nästkommande budgetårs anslag.

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1988/89 bygger på
en begränsad tillämpning av huvudförslaget om besparingar (jfr JuU
1986/87:19) och innebär viktiga satsningar vid riksåklagarens kansli. Det rör
sig t.ex. om ett ökat ADB-stöd och om olika åtgärder bl.a. på utbildningssidan
för att främja den lokala administrativa utvecklingen.

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen uttryckt oro för anslagsutvecklingen
på sikt (JuU 1985/86:22 och JuU 1986/87:19). Förslagen i
propositionen innebär såvitt utskottet kan bedöma att besparingar blir
erforderliga först när rationaliseringseffekterna av bl.a. det ökade ADBstödet
kan förväntas bli märkbara. Detta anser utskottet vara en tillfredsställande
lösning, och utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om
medelsanvisning.

Förundersökningsledningen i vissa brottmål

I motion 302 begärs att riksåklagaren skall åläggas att överta förundersökningsledarskapet
i vissa exceptionella brottmål. Utskottet behandlade liknande
motionsyrkanden förra året (JuU 1986/87:19 s. 7 ff), då frågan liksom nu
väcktes med anledning av förundersökningen rörande mordet på Olof
Palme. För en närmare redogörelse av reglerna om förundersökning i
brottmål hänvisas till fjolårets betänkande. Utskottet konstaterar här endast
att riksåklagaren enligt 7 kap. 5 § rättegångsbalken har möjlighet att överta
förundersökningsledarskapet i varje brottmål.

Den 22 maj 1986 beslutade regeringen att tillkalla en juristkommission
med anledning av mordet på Olof Palme. Kommissionen fick till uppgift att
göra en granskning av hur berörda myndigheter och andra samhällsorgan
utfört sina uppgifter. En viktig del av kommissionens uppdrag var att granska
brottsutredningen. Kommissionens arbete som nu är avslutat har redovisats i
två betänkanden, SOU 1987:14 och SOU 1987:72. Regeringen tillsatte i mars
1987 en parlamentarisk kommission för fortsatt granskning med anledning av
mordet på Olof Palme. En huvuduppgift för den parlamentariska kommis -

JuU 1987/88:28

2

sionen är enligt direktiven (dir. 1987:15) att värdera och dra slutsatser av det
material som juristkommissionen tagit fram samt att lägga fram de förslag för
framtiden som materialet kan föranleda. Den parlamentariska kommissionen
skall göra överväganden om de olika principiella frågor rörande bl.a.
ansvarsförhållandena mellan berörda myndigheter som brottsutredningen
har gett upphov till.

Frågan om vilka slutsatser som bör dras när det gäller den författningsmässiga
regleringen av förundersökningen i brottmål ligger uppenbarligen inom
ramen för den parlamentariska kommissionens uppdrag. Något initiativ i
saken från riksdagens sida påkallas därför inte, och utskottet avstyrker bifall
till motion 302.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Riksåklagaren för
budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag om 14 303 000 kr.,

2. beträffande förundersökningsledningen i vissa brottmål
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju302.

2. Åklagarmyndigheterna
Propositionen

Regeringen har under punkt C 2 (s.72-74) föreslagit riksdagen att till
Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1988/89 anvisa ett ramanslag om
324 985 000 kr.

Motioner

1987/88:Ju301 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det negativa i att flytta åklagarmyndigheten i Mölndal till
Göteborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åklagarmyndigheten för Mölndals och Härryda kommuner
även i fortsättningen bör få ha kvar sitt säte i Mölndal i närheten av
polismyndigheten i Mölndal.

1987/88: Ju303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att förstärka medborgarinflytandet
inom åklagarväsendet.

1987/88:Ju304 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari med
hänvisning till vad som anförs i motion 1987/88:Jo752 yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär förslag om införande av en särskild
statsåklagare för miljömål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning för åklagare.

JuU 1987/88:28

3

1* Riksdagen 1987188. 7sami. Nr28

1987/88:Ju804 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad användning av åtalsunderlåtelse och rapporteftergift.

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
22. att riksdagen beslutar att de före den 1 juli 1985 gällande reglerna om
åtalsunderlåtelse åter skall gälla.

1987/88:Ju812 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av rättegångsbalken och
lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare att reglerna om
åtalsunderlåtelse och förundersökning skall återgå till den lydelse de hade
före den 1 april 1985.

Utskottet

Medelsanvisningen

Anslaget omfattar de regionala och lokala åklagarmyndigheterna samt
statsåklagarmyndigheten för speciella mål.

Regeringens förslag till medelsberäkning innebär att åklagarmyndigheterna
för den kommande treårsperioden undantagits från tillämpning av
huvudförslaget om besparing. Bakgrunden är, enligt vad departementschefen
anför, att arbetsläget vid framför allt de lokala åklagarmyndigheterna
alltjämt är ansträngt, och att även en tillämpning av ett begränsat huvudförslag
skulle medföra att ett antal nyligen inrättade åklagartjänster måste dras
in, vilket skulle stå i strid med de satsningar som under de senare åren gjorts
på åklagarväsendet. För budgetåret 1988/89 innebär förslaget en ökning med
i det närmaste 30 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår; totalt föreslås en medelsanvisning om inte fullt 325 milj. kr. Därvid
har anslaget räknats upp för bestridande av kostnader för utbildnings- och
informationsverksamhet samt för vissa ADB-investeringar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning för åklagarmyndigheterna.

Mölndals åklagardistrikt

I motion 301 tar motionären avstånd från ett förslag av åklagarkommittén till
ändrad åklagardistriktsindelning, som - om det genomfördes - skulle
innebära bl.a. att Mölndals åklagardistrikt skulle läggas samman med
Göteborgs åklagardistrikt.

Åklagarkommitténs förslag om sammanläggning av de minsta åklagardistrikten
har kritiserats av remissinstanserna, och departementschefen anför i
budgetpropositionen att hon inte kan bortse från denna kritik. Hon anser det
i och för sig möjligt att vissa vinster skulle uppnås genom att skapa något
större myndigheter, som får en större flexibilitet och en minskad sårbarhet.
Samtidigt förloras emellertid, anser departementschefen, delvis den nära
kontakt som de mindre myndigheterna i dag har med de lokala förhållandena
och med andra lokala organ. Hon är därför inte nu beredd att godta
åklagarkommitténs förslag till ändrad åklagardistriktsindelning utan anser

JuU 1987/88:28

4

att det bör gå att finna organisatoriska lösningar som förenar de större
myndigheternas fördelar med möjligheten att ha en fortsatt lokal anknytning
av verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning får önskemålet i motion 301 alltså anses
tillgodosett.

Medborgarinflytande inom åklagarväsendet

I motion 303 framförs önskemål om en utredning i syfte att förstärka
medborgarinflytandet inom åklagarväsendet. Motionären anför att medborgarinflytande
till att börja med bör införas på regional nivå och att senare bör
övervägas att införa medborgarinflytande också på lokal nivå. Motionären
anser att starka skäl talar för att en rådgivande nämnd införs hos regionåklagarmyndigheterna.

Utskottet behandlade frågan om medborgarinflytande inom åklagarväsendet
i ett betänkande om medverkan av lekmän inom åklagarväsendet år 1982
(JuU 1982/83:2). Utskottet fann då att det beträffande verksamheten vid
riksåklagarens kansli fanns utrymme för en meningsfull medverkan av
lekmän. Utskottet uttalade vidare bl.a. att det kunde finnas skäl att överväga
förutsättningarna för någon form av lekmannainflytande också på regional
nivå. Utskottet underströk dock att den egentliga åklagarfunktionens
utövande i det enskilda fallet måste undantasfrån medborgarinflytande. Vad
utskottet uttalat gav riksdagen regeringen till känna som sin mening (rskr.
1982/83:22).

Sedan frågan om medborgarinflytande därefter varit föremål för utredning
inom justitiedepartementet (Ds Ju 1983:19) lade regeringen år 1985 (prop.
1984/85:100, bil. 4 s. 65 ff, JuU 30 s. 2, rskr. 304) fram ett förslag om
inrättande av en rådgivande nämnd vid riksåklagarens kansli.

Vad gäller avgränsningen av den rådgivande nämndens kompetensområde
anfördes i propositionen att nämnden bara bör ta befattning med frågor av
större vikt eller principiell betydelse inom de områden som rör administrationen
av åklagarväsendet och riksåklagarens verksamhet när det gäller att
utfärda föreskrifter och allmänna råd. Även tillsynsverksamheten i övrigt, i
den mån den ligger utanför den egentliga åklagarverksamheten, bör höra till
verksamhetsområdet. Däremot, anfördes det i propositionen, lämpar sig inte
åklagarverksamheten i det enskilda fallet för medborgarinflytande. Utskottet,
som fann att förslaget om en parlamentariskt förankrad rådgivande
nämnd hos riksåklagaren låg väl i linje med utskottets tankar år 1982,
tillstyrkte bifall till propositionen. Riksdagen följde utskottet.

Vid ställningstagande till motionsönskemålet noterar utskottet att kravet
på parlamentarisk insyn i åklagarverksamheten på regional och lokal nivå
kan sägas vara tillgodosett genom den lekmannamedverkan i riksåklagarens
kansli som sker genom den rådgivande nämndens verksamhet; nämndens
medverkan avser ju även riksåklagarens tillsynsverksamhet. Härtill kommer
att en utvidgning av lekmannamedverkan bör övervägas först då ytterligare
erfarenheter vunnits av den rådgivande nämndens verksamhet. Även om
utskottet har en positiv grundinställning till medborgarinflytande inom
åklagarväsendet kan utskottet alltså inte för närvarande tillstyrka en sådan
utredning som begärs i motionen, och utskottet avstyrker bifall till denna.

JuU 1987/88:28

5

Miljömål

I motion 304 framställs yrkanden rörande miljömål. Motionärerna begär dels
att en särskild statsåklagare för miljömål skall utses, dels att åklagarna skall
få en särskild utbildning som tar sikte på utredning och lagföring av
miljöbrott.

För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala
myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör andra
statsåklagare samt distriktsåklagare som handlägger vissa speciella typer av
mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Vid sidan av de regionala
myndigheterna finns en särskild statsåklagarmyndighet för speciella mål.
Åklagare vid den myndigheten handlägger mål i hela landet, i första hand
mycket omfattande mål eller mål som rör flera regioner. Regionåklagarmyndigheterna
infördes år 1985 (prop. 1982/83:158, JuU 1983/84:6, rskr. 35).
Skälet för den omorganisation som gjordes då var bl.a. att de regionala
myndigheterna behövde en bredare bas och större flexibilitet för att kunna
bemästra de ökade problemen med omfattande och tidskrävande mål.

Utskottet har inhämtat att utbildningsinsatser beträffande miljömål har
genomförts i riksåklagarens regi under senare år och att viss kompetens för
sådana mål redan finns inom regionåklagarorganisationen. Här skall också
nämnas att riksåklagaren för närvarande går igenom rättstillämpningen vid
miljöbrott (prop. 1987/88:85). Mot denna bakgrund och med hänvisning till
de ytterligare utbildningsinsatser som, enligt vad som framgår nedan, kan
förväntas finner utskottet inte skäl att nu föreslå att en särskild statsåklagare
för miljömål utses. Motion 304 i denna del avstyrks.

I proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 90-talet, som nu behandlas
av riksdagen, framhåller det föredragande statsrådet att tillsynsmyndigheternas
skyldighet att verka för att brott mot miljöskyddslagen beivras
förutsätter att polisens och åklagarens förundersökning sker med erforderlig
kompetens. Det är därvid angeläget att rättsväsendets personal har den
utbildning som behövs med hänsyn till deras befattning med miljömål.
Särskilda utbildningsinsatser för åklagar- och polispersonal som arbetar med
miljöbrottsutredningar bör genomföras i syfte att effektivisera tillämpningen
av sanktionssystemet på miljöområdet, slutar det föredragande statsrådet
som i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet (s. 275 och
288). Utskottet kan också konstatera att riksåklagaren redan tidigare, så som
framgår av hans anslagsframställning, räknat med att anordna fördjupad
utbildning i den lagstiftning som rör miljöbrott.

Mot den här redovisade bakgrunden anser utskottet inte att det för
närvarande finns anledning till något uttalande från riksdagens sida beträffande
utbildning av åklagarpersonal för miljömål. Utskottet avstyrker med
hänvisning till vad som ovan anförts bifall till motion 304 i denna del.

Åtalsunderlåtelse m.m.

I motionerna 804,811 och 812 kritiseras nuvarande möjligheter att underlåta
åtal. Enligt motionerna 811 och 812 bör en återgång ske till tidigare, mer
restriktiva regler. Även i motion 804 föreslås en begränsning av möjligheten
att besluta om åtalsunderlåtelse, och därutöver begärs också inskränkningar i

JuU 1987/88:28

6

möjligheten att lämna rapporteftergift. I motion 812 kritiseras också reglerna
om s.k. förundersökningsbegränsning, dvs. möjligheterna att i vissa fall
underlåta att inleda resp. att lägga ned en redan inledd förundersökning.

Utskottet behandlade förra året flera motionsyrkanden om åtalsunderlåtelse
och förundersökningsbegränsning av samma innebörd som de som nu är
föremål för behandling. För en redogörelse för innehållet i gällande rätt och
de överväganden utskottet då gjorde i dessa frågor hänvisas till utskottets
betänkande JuU 1986/87:19 s. 5 ff. Utskottet fann då sammanfattningsvis att
lagstiftningen om åtalsunderlåtelse i sin nuvarande form får anses vara en
rimlig avvägning mellan de intressen av skilda slag som gör sig gällande inom
brottsbekämpningen. Utskottet kunde därför inte instämma i de framförda
kraven på en återgång till tidigare, mer restriktiva regler för åtalsunderlåtelse
och förundersökningsbegränsning. Utskottet finner inte anledning att nu
göra en annan bedömning. Utskottet konstaterar dock att regeringen nyligen
överlämnat en remiss om vissa frågor om åtalsunderlåtelse för unga
lagöverträdare till lagrådet och att en proposition i ärendet kan förväntas
under våren.

Enligt huvudregeln i 9 § polislagen (1984:387) skall en polisman, när han
får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, lämna en rapport om
det till sin förman så snart det kan ske. Möjligheten att lämna rapporteftergift
regleras i 5 kap. 5 § polisförordningen (1984:730). En polisman får sålunda
lämna rapporteftergift eller låta bli att lämna rapport vidare till åklagare och
nöja sig med ett påpekande eller en erinran till den felande, om det är
uppenbart att i händelse av lagföring annan påföljd än böter inte skulle
komma att ådömas och brottet med hänsyn till omständigheterna är att
bedöma som obetydligt.

Möjligheten att lämna rapporteftergift utvidgades år 1984 (prop. 1983/
84:111, JuU 27, rskr. 331) till att omfatta även brott med fängelse i
straffskalan. Kravet på att överträdelsen med hänsyn till omständigheterna
skulle framstå som obetydlig förblev dock oförändrat. Lagändringen tog
särskilt sikte på sådana straffbara handlingar för vilka fängelse visserligen
ingick i straffskalan men i praktiken endast bötesstraff utdömdes.

Utskottet fann i 1984 års betänkande att institutet rapporteftergift kunde
bli ett verksamt medel i ansträngningarna att begränsa de brottsbeivrande
myndigheternas bestyr med mera bagatellartade förseelser och att därigenom
kunde skapas ett ökat utrymme för att koncentrera resurserna till den
allvarligare brottsligheten. Denna utskottets bedömning har alltjämt giltighet.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på att reglerna om rapporteftergift,
förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse tillsammans utgör
ett regelkomplex som kan sägas syfta till att förhindra att knappa resurser
används för att beivra lagöverträdelser som i det enskilda fallet framstår som
bagatellartade. En inskränkning i möjligheten att lämna rapporteftergift
torde sålunda också medföra ändringar när det gäller åtalsunderlåtelse och
förundersökningsbegränsning; något som utskottet som nyss framgått inte är
berett att tillstyrka.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till här behandlade
yrkanden i motionerna 301, 303, 304, 804, 811 och 812.

JuU 1987/88:28

7

Hemställan

JuU 1987/88:28

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Åklagarmyndigheterna
för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag om 324 985 000
kr.,

2. beträffande Mölndals åklagardistrikt
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju301,

3. beträffande medborgarinflytande inom åklagarväsendet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju303,

4. beträffande en särskild statsåklagare för miljömål

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju304 i denna del (yrkande 1),

5. beträffande åklagarutbildning för miljömål

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju304 i denna del (yrkande 2),

6. beträffande åtalsunderlåtelse m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 4),
motion 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 22) och motion 1987/
88:Ju812 i denna del (yrkande 2).

Stockholm den 15 mars 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Ulla-Britt Åbark (s),
Sven Munke (m), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Bengt-Ola Ryttar (s), Elving Andersson (c). Eva
Johansson (s), Göran Ericsson (m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Medborgarinflytande inom åklagarväsendet

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Sven Munke (m), Hans Petersson i
Röstånga (fp) och Göran Ericsson (m) är skiljaktiga beträffande motiveringen
till utskottets ställningstagande vad gäller medborgarinflytande inom
åklagarväsendet och anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med ”Vid ställningstagande” och slutar med ”till denna” bort ha
följande lydelse:

Kravet på parlamentarisk insyn i åklagarverksamheten på regional och
lokal nivå är enligt utskottets uppfattning tillgodosett redan genom den
lekmannamedverkan i riksåklagarens kansli som sker genom den rådgivande
nämndens verksamhet; nämndens medverkan avser ju bl.a. riksåklagarens
tillsynsverksamhet samt utfärdandet av föreskrifter som är vägledande för
rättstillämpningen vid de lokala och regionala myndigheterna. Att ytterliga -

8

re utvidga lekmannamedverkan synes utskottet knappast meningsfullt.
Snarare skulle sådana regionala nämnder som motionären förordar medföra
en byråkratisk omgång utan att tillföra några fördelar i form av t.ex. större
enhetlighet i rättstillämpningen. Utskottet är således inte berett att tillstyrka
en sådan utredning som begärs i motionen utan föreslår att riksdagen avslår
densamma.

2. En särskild statsåklagare för miljömål

Elving Andersson (c) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har
inhämtat” och slutar med ”del avstyrks” bort ha följande lydelse:

Antalet miljömål är litet. Under en 20-årsperiod har förundersökning
inletts i endast 147 fall. Erfarenheterna av miljömål är därför små inte endast
på de lokala åklagarmyndigheterna utan även på de regionala. Samtidigt är
miljömålen ofta komplicerade och kräver djupa kunskaper i tekniska och
andra frågor av icke-juridisk natur. Ofta berörs mer än en åklagarregion av
brottsligheten och handläggningen kan vara synnerligen tidskrävande.

Det kan enligt utskottets uppfattning inte heller bortses från att miljöbrott
ofta har samband med kvalificerad ekonomisk brottslighet. Det är också av
detta skäl lämpligt att det finns ett organisatoriskt samband mellan miljö- och
ekobrottsåklagare. Utskottet vill därför förorda en organisatorisk lösning för
miljömålens del som motsvarar den som redan gäller beträffande den
ekonomiska brottsligheten och tillstyrker därmed bifall till yrkandet i motion
304 om en särskild statsåklagare för miljömål.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en särskild statsåklagare för miljömål
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju304 i denna del (yrkande
1) hos regeringen begär förslag om införande av en särskild statsåklagare
för miljömål.

3. Åtalsunderlåtelse m.m.

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m), Sven Munke (m), Hans Petersson i
Röstånga (fp), Elving Andersson (c), Göran Ericsson (m) och Ingbritt
Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
fann” och slutar med ”och 812” bort ha följande lydelse:

Brottsligheten i samhället ökar på ett oroande sätt. Detta gäller såväl den
allvarligare brottsligheten som den mindre allvarliga. Rättsväsendets resurser
är hårt ansträngda. Reglerna om åtalsunderlåtelse ingår i det komplex av
olika åtgärder som har vidtagits för att söka förbättra den ansträngda
situationen och styra resurserna på ett lämpligt sätt.

Utskottet anser emellertid att möjligheterna till åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegränsning
och rapporteftergift har kommit att utvidgas alltför
mycket. Det är enligt utskottets mening befogat att nu hävda vissa centrala
principer i straffrätten såsom likheten inför lagen och förutsebarhet i

JuU 1987/88:28

9

rättskipningen. Dessa principer är satta i fara och tilltron till rättsväsendet
kan härigenom komma att skadas allvarligt. Även rollfördelningen mellan
åklagare och domstolar har kommit att rubbas genom att åklagarna tillförts
alltmer som traditionellt uppfattas som renodlade domstolsuppgifter.

Utskottet vill vidare peka på det självklara förhållandet att det är
utomordentligt viktigt att överträdelser av straffrättsliga bestämmelser leder
till en reaktion från samhällets sida. Om sanktionerna uteblir förlorar de
uppställda reglerna sin trovärdighet, och respekten för rättsväsendet urholkas.
I förlängningen ligger här stora faror för upprätthållandet av den
allmänna laglydnaden. En sådan utveckling kan inte accepteras.

För unga människor är det nödvändigt att samhället ger klara normer och
konsekventa handlingsmönster. Ett system som innebär att lagöverträdelser
ofta inte beivras - eller beivras inkonsekvent och ryckvis - får en destruktiv
inverkan på ungdomarnas ofta outvecklade rättsbegrepp.

Här vill utskottet också framhålla det välkända förhållandet att lagföringen
i sig har en brottsförebyggande effekt, såväl allmänpreventivt som
individualpreventivt.

Sammanfattningsvis vill utskottet uttala sitt stöd för vad som anförs i
motionerna 804,811 och 812 om att reglerna om åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegränsning
och rapporteftergift bör göras mer restriktiva. Det
torde vara lämpligt att återgå till den ordning som gällde före den senaste
lagändringen i ämnet. En sådan återgång bör ske så snart som möjligt. De
närmare frågorna med anledning av en sådan ändring -1.ex. ikraftträdandet
- får det dock överlåtas på regeringen att bedöma.

Vad utskottet sålunda har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande åtalsunderlåtelse m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju804 i denna del
(yrkande 4), 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 22) och 1987/
88:Ju812 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

JuU 1987/88:28