Anf. 23 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Den debatt som nu ska avhållas
handlar egentligen om samma grundläggande fråga
som det inledande meningsutbytet om tobaksrekla-
men, nämligen: Finns det tillräckligt starka skäl att
förbjuda genom ändringar i tryck- och yttrandefri-
hetsgrundlagen? Det är viktigt att inse att frågan ska
formuleras precis så. Det är alltså inte den som önskar
skydda tryck- och yttrandefriheten som har bevisbör-
dan, utan det är den som önskar inskränkningen som
har att visa att skälet för inskränkningen är så starkt
att det får ta över det grundläggande skäl som motive-
rar hela den tryck- och yttrandefrihetslagstiftning som
Sverige har, nämligen att man har rätt att säga också
för andra människor oacceptabla saker. Detta är oer-
hört centralt. Det är alltså ingen avvägning mellan
intressen som riksdagen har att göra, utan avvägning-
en handlar om huruvida det finns ett så starkt intresse
av förbud att det får bryta huvudprincipen.
Jag lyssnade på en del av meningsutbytet om to-
baksreklamen och hörde då Gabriel Romanus påpeka
att det i fråga om reklam kändes som om huvudregeln
var förbud. Vi hade redan accepterat att det fanns ett
förbud mot tobaksreklam. Så enkelt får man inte
springa ifrån frågeställningen. I varje enskilt läge där
riksdagen har att fatta beslut om inskränkningar
måste denna inskränkning i sig kunna motiveras med
så starka skäl att den bryter huvudprincipen.
En partikamrat till Gabiel Romanus, den tidigare
chefredaktören för Eskilstuna-Kuriren och ordföran-
den i en ursprunglig yttrandefrihetsutredning för
många år sedan, Hans Schöier, har mera vältaligt,
skickligt, briljant och analytiskt analyserat just denna
frågeställning.
Herr talman! Det ligger också i sakens natur att
den som vill införa förbudet ofta har mycket goda
skäl för sitt förbud. Det är ofta fråga om att komma
undan ett beteende eller en företeelse i vårt samhälle
som spontant väcker aversioner och själva beteendet
ofta och med rätta väcker bred uppslutning som
mindre acceptabelt eller oacceptabelt. Men, återigen,
den som skyddar yttrande- och tryckfriheten måste
ofta vara beredd att ta de obekväma striderna och
möta de obekväma situationerna för att skydda det
som är ännu viktigare, nämligen grundprincipen i
tryck- och yttrandefriheten. I denna diskussion gäller
det i hög grad att också pröva frågan om det finns
andra sätt att komma till rätta med det beteende eller
den företeelse som diskussionen gäller än att använda
den ibland lite för enkla metoden att inskränka rätten
att yttra sig enligt nuvarande grundlagar.
Herr talman! Jag vill med stor kraft understryka
att den diskussion om hets mot folkgrupp som den
här delen av dagens diskussioner om grundlagen
handlar om inte har någonting att göra med synen på
homosexualitet. Det är oerhört centralt att i diskus-
sionen kunna skilja på synen på homosexualiteten
och den metod som riksdagen bestämmer sig för för
att skydda människors självklara rätt att bli respekte-
rade för sin livsstil.
Moderaterna känner, som framgår av vår reserva-
tion i utskottets betänkande, betydande tvekan inför
den metod för att stödja de homosexuella som den nu
föreslagna inskränkningen i tryck- och yttrandefri-
hetslagstiftningen är uttryck för. Vi känner också
tvekan mot en grundlagsreglering som tar sikte på
grupper snarare än på individer. Detta gäller desto
mer som det har visat sig att det faktiskt finns meto-
der att komma till rätta med det som den nuvarande
tilltänkta inskränkningen av yttrandefrihetsgrundla-
gen handlar om, nämligen sådant som finns i den
nuvarande lagstiftningen - förtal, olaga hot, misshan-
del, uppvigling - det vill säga att det inte har kunnat
visas i beredningen av detta ärende att en inskränk-
ning i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen på
kollektiv väg skulle innebära en sådan förbättring av
de homosexuellas situation i förhållande till den nu-
varande lagstiftningen att det enligt vår mening kan
motivera den inskränkning i yttrande- och tryckfri-
heten som nu föreslås. Det gäller också desto mera
som det har visat sig i diskussionen kring denna lag-
stiftning att man också i detta fall får det som så ofta
inträffar när man på kollektiv grund försöker inskrida
mot ett individuellt beteende, nämligen att man inte
vet var gränserna faktiskt går. Blotta det faktum att
det uppstår tvivel kring vad det är man får göra och
inte får göra borde stämma lagstiftaren till betydande
tvekan innan man tar till den metod som utskottsma-
joriteten nu förordar.
Herr talman! Det är svårt att frigöra sig från in-
trycket att vad det här handlar om är i realiteten en
symbolhandling - värdefull kan det synas för de
människor som har begärt att riksdagen ska göra
denna symbolhandling, men utan egentlig effekt i
verkligheten och med betydande risker inbyggda i
gränslandet mellan förbudet och det tillåtna samt
risker för att vi tar ytterligare ett, om än litet och till
synes betydelselöst, steg bort från den huvudprincip
om rätt att yttra sig och rätt att skriva det man tycker
och tänker i enlighet med de principer som tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen är baserad på.
Herr talman! På den moderata riksdagsgruppens
vägnar ber jag att på principiella grunder få yrka
avslag vad gäller den förändring som föreslås i detta
utskottsbetänkande.