Offentlighetsprincipen och informationstekniken(vilande grundlagsförslag)
Debatt om förslag 13 november 2002
Protokoll från debatten
Anföranden: 6
Anf. 18 Kenth Högström (S)
Herr talman! Kenth Högström tycks tro att det för
att man ska ta upp ett förslag på nytt i riskdagen ska
finnas något nytt i förslaget. Men vad som är nytt i
det här sammanhanget är att vi har en helt ny riksdag,
med många nya ledamöter som ska ha möjlighet att
lyssna på och delta i den här debatten i frågor som vi
har tagit upp redan i våras. Det är det som är tanken
bakom att man tar upp grundlagsförslag två gånger.
Detta kommer i hög grad att gälla nästa debatt, som
handlar om ändringar i hetslagstiftningen.
Herr talman! Den aktuella propositionen om of-
fentlighetsprincipen och informationstekniken har jag
i huvudsak inga invändningar mot, utom i ett avseen-
de. Det handlar om rätten för enskilda att få ut elek-
troniskt lagrade upptagningar i elektronisk form. Det
innebär att det blir en skyldighet för myndigheter att
lämna ut handlingarna.
Det finns härvidlag en väsentlig skillnad mellan
regeringens förslag, som utskottsmajoriteten delar,
och Folkpartiets förslag, som jag redovisar i en reser-
vation från i våras. Det är en viktig invändning, och
det är därför jag vill redovisa den också här i dag.
Medan regeringen vill att tryckfrihetsförordningen
ändras så att den möjliggör att införa en skyldighet
för en myndighet att lämna ut elektroniskt lagrade
upptagningar i elektroniska form, och att detta ska
regleras i vanlig lag, vill jag att det direkt i tryckfri-
hetsförordningen införs en sådan skyldighet - natur-
ligtvis under förutsättning att det inte i lag eller för-
ordning finns en bestämmelse som förbjuder det. Det
var också det förslag som kom från Offentlighets- och
sekretesskommittén.
Regeringens modell har negativa effekter. Det re-
dovisar också Offentlighets- och sekretesskommittén.
Som en negativ effekt kan upplevas att en reglering i
vanlig lag av rätten att få ut allmänna handlingar i
elektronisk form innebär en risk för att rätten att få en
avskrift eller en kopia i praktiken kommer att in-
skränkas. I och med att denna rätt överförs till vanlig
lag förändrar man de normativa förhållanden som har
gällt sedan länge och där rätt genom sin reglering i
grundlag således har stått över annan lagstiftning.
Att rätten att få ut allmänna handlingar i elektro-
nisk form regleras särskilt i vanlig lag kan också
upplevas som otillfredsställande ur rättssystematisk
synvinkel. Rätten att få en avskrift eller kopia av
allmän handling kommer ju vid en sådan lösning att
följas av två regelsystem: dels regler i grundlag, dels
regler i vanlig lag. Lagstiftningen kommer att upple-
vas som svåröverskådlig, framför allt av människor
som inte är jurister - det är ju trots allt de flesta. Detta
tycker jag är den tyngsta invändningen mot regering-
ens och utskottsmajoritetens förslag.
Till detta kommer att en effekt av en lagteknisk
lösning med reglering i vanlig lag innebär att reglerna
i tryckfrihetsförordningen om bland annat skyndsam
prövning och om anonymitetsskydd inte blir automa-
tiskt gällande. Vill man att sådana regler ska gälla
också vid utlämnande av allmänna handlingar i elek-
tronisk form måste det alltså regleras särskilt i annan
lagstiftning.
De invändningar som framförs mot en grundlags-
reglering av detta handlar bland annat om integritet-
saspekten. Självfallet måste de begränsningar och
skyddsbestämmelser som gäller för den personliga
integriteten och som finns i sekretesslagen och perso-
nuppgiftslagen beaktas. Men detta måste göras oav-
sett i vilken teknisk form en handling utlämnas.
Nej, herr talman, min modell med direkt grund-
lagsreglering av skyldigheten att lämna ut elektro-
niskt lagrade upptagningar i elektronisk form - alltså
allmänna handlingar - är bättre än den som regering-
en och utskottsmajoriteten föreslår.
Jag avstår från att i dag yrka bifall till mitt förslag,
men jag räknar med att få återkomma till det i ett
framtida sammanhang.
Anf. 19 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Helena Bargholtz och jag är nog helt
överens i sak: Den debatt som förs i dag kan mycket
väl innehålla argument från den förra debatten. Men
vi har också sett att några av de vilande grundlagsför-
slag som vi har att hantera i dag inte har föranlett
någon debattör att anmäla sig överhuvud taget. Jag
menar därför att när man för andra gången ska ta
ställning till ett grundlagsförslag vore det värdefullt
för debatten att finna nya fakta och nya argument. Det
kan kasta ljus över ärendet.
Det enda jag kan finna som någorlunda liknar nya
fakta är att den tendens som vi har sett under ett antal
år - att våra offentliga institutioner använder sig av
den informationsteknologi som beskrivs - har för-
stärkts. Vi har till exempel infört 24-
timmarsmyndigheten, det vill säga att den statliga
förvaltningen ska så långt möjligt hålla sig ajour med
register och kontakt med allmänheten dygnet runt, så
att allmänheten kan delta i debatten med myndigheten
och få ut handlingar. Det görs en lång rad prov i
landsting och kommuner när det gäller att hantera
detta.
Men vi måste också ha respekt för att det kan ta
tid att lära sig alla sekretessreglerna och deras av-
gränsning mot offentlighetsprincipen. Och vi måste
ha respekt för att de remissyttranden som under förra
året kom in med anledning av det förslag vi i kom-
mittén lade fram var av den arten att man varnade för
riskerna med ett för snabbt igångsättande av elektro-
niskt utlämnande.
Anf. 20 Kenth Högström (S)
Herr talman! Nu nämnde Kenth Högström att vi
har haft två andra grundlagsfrågor uppe till behand-
ling i dag men som det inte blev någon debatt om.
Dessa ärenden handlade om mycket små tekniska
förändringar i lagstiftningen. Det finns ju så att säga
olika grader av grundlagar. Men det är bra att veta att
så fort vi gör en ändring i regeringsformen måste det
bli en grundlagsändring oavsett om det är en stor eller
en liten förändring. Det är bra. Vi ska vara försiktiga
med regeringsformen.
Herr talman! Fortfarande vill jag hävda att det
alltid är jobbigt när man har samma typ av fråga reg-
lerad i olika lagar. I det här fallet handlar det om
tryckfrihetsförordningen, och sedan ska regeringen
lägga fram förslag om särskilda lagar för att reglera
det som Kenth Högström och jag är intresserade av
att reglera. Detta är inte bra.
Jag tänkte höra med Kenth Högström, som jag ut-
går från har vissa kontakter i regeringen: När kommer
dessa lagförslag, när får vi så att säga fullfölja det
som vi båda är överens om att vi vill ha?
Anf. 21 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag har inte den sortens kontakter
vare sig med Regeringskansliet eller med den tänkta
framtiden att jag kan ge svar på en sådan fråga. Men
låt mig säga följande.
Vi är alla medvetna om att den offentliga makten i
Sverige - stat, landsting, kommuner och offentliga
institutioner, verk och myndigheter - gör allt som de
för närvarande kan för att tillägna sig den nya infor-
mationsteknologin och bygger ut dess kapacitet på
alla håll och kanter, och det görs försök. Så långt är vi
överens, och det kan vi se. Då är det väl ganska na-
turligt att regeringen följer denna utveckling mycket
noga. Och skulle man under denna mandatperiod
komma i ett sådant läge att man ser att det är möjligt
att förstärka denna rättighet att utfå offentlig handling
elektroniskt föresvävar det mig att regeringen också
kommer att föreslå något liknande inför nästa val.
Men det är inte säkert att det blir så. Detta steg kan-
ske är tillräckligt stort för de närmaste fyra åren. Det
är ju ett steg i rätt riktning.
Jag delar i sak det som Helena Bargholtz påstod
vara en folkpartistisk ståndpunkt, men så var det, utan
Offentlighets- och sekretesskommittén var helt ense
på denna punkt. Vi ville gå ett steg längre, men vi
måste acceptera och respektera att det finns männi-
skor som ser stora risker i ett alltför generöst utläm-
nande av allmän handling elektroniskt, inte minst av
integritetsskäl.
Anf. 22 Kenth Högström (S)
Herr talman! Jag är ändå lite orolig för att denna
fråga blir hängande i luften, att man inte kommer
vidare och att det kommer att uppstå oklarheter för
dem som vill ha ut dessa handlingar elektroniskt som
är ett utmärkt sätt att få ut handlingar på. De kommer
att känna att den service som de vill ha inte blir till-
fredsställande tillgodosedd.
Anf. 23 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Den debatt som nu ska avhållas
handlar egentligen om samma grundläggande fråga
som det inledande meningsutbytet om tobaksrekla-
men, nämligen: Finns det tillräckligt starka skäl att
förbjuda genom ändringar i tryck- och yttrandefri-
hetsgrundlagen? Det är viktigt att inse att frågan ska
formuleras precis så. Det är alltså inte den som önskar
skydda tryck- och yttrandefriheten som har bevisbör-
dan, utan det är den som önskar inskränkningen som
har att visa att skälet för inskränkningen är så starkt
att det får ta över det grundläggande skäl som motive-
rar hela den tryck- och yttrandefrihetslagstiftning som
Sverige har, nämligen att man har rätt att säga också
för andra människor oacceptabla saker. Detta är oer-
hört centralt. Det är alltså ingen avvägning mellan
intressen som riksdagen har att göra, utan avvägning-
en handlar om huruvida det finns ett så starkt intresse
av förbud att det får bryta huvudprincipen.
Jag lyssnade på en del av meningsutbytet om to-
baksreklamen och hörde då Gabriel Romanus påpeka
att det i fråga om reklam kändes som om huvudregeln
var förbud. Vi hade redan accepterat att det fanns ett
förbud mot tobaksreklam. Så enkelt får man inte
springa ifrån frågeställningen. I varje enskilt läge där
riksdagen har att fatta beslut om inskränkningar
måste denna inskränkning i sig kunna motiveras med
så starka skäl att den bryter huvudprincipen.
En partikamrat till Gabiel Romanus, den tidigare
chefredaktören för Eskilstuna-Kuriren och ordföran-
den i en ursprunglig yttrandefrihetsutredning för
många år sedan, Hans Schöier, har mera vältaligt,
skickligt, briljant och analytiskt analyserat just denna
frågeställning.
Herr talman! Det ligger också i sakens natur att
den som vill införa förbudet ofta har mycket goda
skäl för sitt förbud. Det är ofta fråga om att komma
undan ett beteende eller en företeelse i vårt samhälle
som spontant väcker aversioner och själva beteendet
ofta och med rätta väcker bred uppslutning som
mindre acceptabelt eller oacceptabelt. Men, återigen,
den som skyddar yttrande- och tryckfriheten måste
ofta vara beredd att ta de obekväma striderna och
möta de obekväma situationerna för att skydda det
som är ännu viktigare, nämligen grundprincipen i
tryck- och yttrandefriheten. I denna diskussion gäller
det i hög grad att också pröva frågan om det finns
andra sätt att komma till rätta med det beteende eller
den företeelse som diskussionen gäller än att använda
den ibland lite för enkla metoden att inskränka rätten
att yttra sig enligt nuvarande grundlagar.
Herr talman! Jag vill med stor kraft understryka
att den diskussion om hets mot folkgrupp som den
här delen av dagens diskussioner om grundlagen
handlar om inte har någonting att göra med synen på
homosexualitet. Det är oerhört centralt att i diskus-
sionen kunna skilja på synen på homosexualiteten
och den metod som riksdagen bestämmer sig för för
att skydda människors självklara rätt att bli respekte-
rade för sin livsstil.
Moderaterna känner, som framgår av vår reserva-
tion i utskottets betänkande, betydande tvekan inför
den metod för att stödja de homosexuella som den nu
föreslagna inskränkningen i tryck- och yttrandefri-
hetslagstiftningen är uttryck för. Vi känner också
tvekan mot en grundlagsreglering som tar sikte på
grupper snarare än på individer. Detta gäller desto
mer som det har visat sig att det faktiskt finns meto-
der att komma till rätta med det som den nuvarande
tilltänkta inskränkningen av yttrandefrihetsgrundla-
gen handlar om, nämligen sådant som finns i den
nuvarande lagstiftningen - förtal, olaga hot, misshan-
del, uppvigling - det vill säga att det inte har kunnat
visas i beredningen av detta ärende att en inskränk-
ning i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen på
kollektiv väg skulle innebära en sådan förbättring av
de homosexuellas situation i förhållande till den nu-
varande lagstiftningen att det enligt vår mening kan
motivera den inskränkning i yttrande- och tryckfri-
heten som nu föreslås. Det gäller också desto mera
som det har visat sig i diskussionen kring denna lag-
stiftning att man också i detta fall får det som så ofta
inträffar när man på kollektiv grund försöker inskrida
mot ett individuellt beteende, nämligen att man inte
vet var gränserna faktiskt går. Blotta det faktum att
det uppstår tvivel kring vad det är man får göra och
inte får göra borde stämma lagstiftaren till betydande
tvekan innan man tar till den metod som utskottsma-
joriteten nu förordar.
Herr talman! Det är svårt att frigöra sig från in-
trycket att vad det här handlar om är i realiteten en
symbolhandling - värdefull kan det synas för de
människor som har begärt att riksdagen ska göra
denna symbolhandling, men utan egentlig effekt i
verkligheten och med betydande risker inbyggda i
gränslandet mellan förbudet och det tillåtna samt
risker för att vi tar ytterligare ett, om än litet och till
synes betydelselöst, steg bort från den huvudprincip
om rätt att yttra sig och rätt att skriva det man tycker
och tänker i enlighet med de principer som tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen är baserad på.
Herr talman! På den moderata riksdagsgruppens
vägnar ber jag att på principiella grunder få yrka
avslag vad gäller den förändring som föreslås i detta
utskottsbetänkande.
Dokument
Beslut
Möjligt införa skyldighet att lämna ut handlingar elektroniskt (KU5)
Riksdagen beslutade slutligt om ändring i tryckfrihetsförordningen som gör det möjligt att i lag införa en skyldighet för myndigheter att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form. Beslutet innebär också andra ändringar i tryckfrihetsförordningen som rör offentlighetsprincipens tillämpning mot bakgrund av informationsteknikens utveckling. (Se även 2001/02:KU17 .)
- Utskottets förslag till beslut
- Slutligt antal förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag