Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen

Betänkande 2010/11:NU6

2010/11:NU6 Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen

Näringsutskottets betänkande

2010/11:NU6

Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2009/10:225 om ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen. Regeringens förslag innebär bl.a. att ett nytt förfarande för hävning av registrerade varumärken och firmor införs. Förutom en ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen föreslår regeringen ändringar i offentlighets- och sekretesslagen och en följdändring i lagen om Patentbesvärsrätten samt att riksdagen godkänner Singaporekonventionen om varumärkesrätt. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2011. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till varumärkeslag,

b) antar regeringens förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156),

c) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten,

d) antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

e) godkänner Singaporekonventionen om varumärkesrätt.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:225 punkterna 1–5.

Stockholm den 2 november 2010

På näringsutskottets vägnar

Mats Odell

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Mats Odell (KD), Maria Wetterstrand (MP), Lars Johansson (S), Hans Rothenberg (M), Carina Adolfsson Elgestam (S), Olof Lavesson (M), Krister Örnfjäder (S), Eva Flyborg (FP), Börje Vestlund (S), Jonas Jacobsson (M), Lars Isovaara (SD), Kent Persson (V), Boriana Åberg (M), Ingela Nylund Watz (S), Ingemar Nilsson (S), Lotta Olsson (M) och Helena Lindahl (C).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas proposition 2009/10:225 om ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Bakgrund

Varumärkeslagen (1960:644) trädde i kraft i januari 1961. I oktober 1997 tillsatte regeringen en utredning med huvuduppgiften att göra en samlad översyn av den varumärkesrättsliga lagstiftningen. I mars 2001 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande (Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen, SOU 2001:26). Betänkandet har remissbehandlats.

Från näringslivshåll kom det under det fortsatta lagstiftningsarbetet in ändrade synpunkter i vilka ett av de större förändringsförslagen i betänkandet avstyrktes, nämligen förslaget att begränsa registreringsmyndighetens s.k. officialprövning vid registrering av varumärken och firmor. Dessutom avslutades under 2006 ett arbete inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization) med att man tog fram en ny konvention på varumärkesområdet, Singaporekonventionen om varumärkesrätt (Singapore Treaty on the Law of Trademarks).

Inom Justitiedepartementet utarbetades mot denna bakgrund en departementspromemoria, Officialprövningens omfattning vid registrering av varumärken och firmor m.m. (Ds 2008:28). Promemorian har remissbehandlats.

Kort om varumärken och firmor

Varumärkesrätten ger innehavare av varukännetecken en ensamrätt att använda kännetecknet som symbol för varor eller tjänster som tillhandahålls i dennes näringsverksamhet. Firmarätten ger en ensamrätt att använda ett näringskännetecken som benämning för den näringsverksamhet som innehavaren bedriver. Rätten till ett varumärke med verkan i Sverige kan uppkomma genom nationell registrering hos Patent- och registreringsverket (PRV), genom en internationell varumärkesregistrering hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten eller genom registrering hos EU:s varumärkesmyndighet, Office for Harmonization in the Internal Market (trade marks and design). Ensamrätt på varumärkesområdet kan också uppnås genom s.k. inarbetning. Näringsidkare har dessutom ett självständigt skydd för släktnamn, firma och adress (s.k. naturliga varukännetecken). Rätten till en firma och bifirma med verkan i Sverige kan uppkomma genom registrering hos (i huvudsak) Bolagsverket. Ensamrätt till en firma, bifirma och annat näringskännetecken som näringsidkaren använder jämte firman för sin verksamhet (sekundärt kännetecken) kan också uppnås genom inarbetning. På motsvarande sätt som för naturliga varukännetecken finns ett visst skydd för näringsidkares namn och varumärke i firmalagen.

För att registrering av varumärken och firmor ska ske får det inte finnas några hinder mot registrering av hänsyn till allmänna intressen (absoluta hinder) eller några hinder av hänsyn till enskilda intressen (relativa hinder). När en registrering av ett varumärke har skett får den som vill framföra invändningar mot registreringen inom två månader. PRV prövar om registreringen ska kvarstå eller upphävas. En varumärkesregistrering kan helt eller delvis upphävas efter en invändning hos PRV under invändningsfristen eller efter en talan vid allmän domstol om hävning. Registreringen kan också upphöra genom att innehavaren av registreringen begär det. En firmaregistrering kan bestå under obegränsad tid. I de associationsrättsliga författningarna finns regler om avförande av firma, bl.a. om näringsidkaren upphör med sin verksamhet. Vidare kan registreringen av en firma upphävas av domstol, t.ex. på den grunden att registreringen skett i strid med firmalagen. Det finns inte något invändningsförfarande vid vilket firmor kan upphävas av registreringsmyndigheten efter registreringen. En firma kan inte hävas för viss verksamhet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att den nuvarande varumärkeslagen och kollektivmärkeslagen (1960:645) ersätts av en ny varumärkeslag. Vidare föreslås ändringar i bl.a. firmalagen (1974:156).

Enligt förslaget ska ett nytt förfarande för hävning av registrerade varumärken och firmor införas, s.k. administrativ hävning. Syftet är att det ska bli enkelt och billigt att häva registreringar som innehavaren inte längre har något intresse av.

Handläggningsreglerna i den nya varumärkeslagen i övrigt ska utformas så att de blir tydligare och möjliggör en effektiv handläggning av registreringsärenden. En ansökan om registrering av ett varumärke ska kunna avslås delvis. Fristen för att framställa en invändning mot en varumärkesregistrering förlängs från två till tre månader. Enligt förslaget ska det också bli möjligt att snabbare och enklare avgöra invändningar som är uppenbart ogrundade, har allvarliga brister eller har gjorts av någon som inte är berörd av registreringen.

Vidare föreslår regeringen att Sverige ska tillträda Singaporekonventionen om varumärkesrätt.

Utöver de sakliga förändringarna har en övergripande språklig och redaktionell modernisering av det varumärkesrättsliga regelsystemet gjorts. Reglerna i firmalagen samordnas så långt som det är möjligt med reglerna i varumärkeslagen.

Den nya varumärkeslagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och godkänner därutöver Singaporekonventionen om varumärkesrätt.

Propositionen

Behovet av en modernisering av varumärkeslagstiftningen

Någon övergripande översyn av varumärkeslagen har inte gjorts sedan den trädde i kraft för nästan 50 år sedan. Förhållandena på marknaden och företagens villkor för att agera på marknaden har ändrats sedan lagens tillkomst. Utvecklingen har gått mot att företagen lägger ned allt större resurser på marknadsföring och investeringar i varumärken. En rad tillägg och ändringar har gjorts i den svenska varumärkeslagstiftningen till följd av EU-rättsliga och internationella regelverk på varumärkesområdet. Lagändringarna har enligt regeringen inneburit att varumärkeslagen blivit alltmer svåröverskådlig. Regeringen framhåller att det ska bli enklare att starta och driva företag och att en viktig del i förenklingsarbetet utgörs av att utforma regler som avser företagande på ett enkelt och ändamålsenligt sätt.

Regeringen anser att den nuvarande varumärkeslagen är i behov av såväl en översyn av de materiella bestämmelserna som en redaktionell och språklig modernisering. Motsvarande delar i firmalagen behöver också ses över.

Enligt förslaget ska en ny varumärkeslag ersätta den nuvarande varumärkeslagen och den nuvarande kollektivmärkeslagen. Ändringar föreslås i firmalagen så att regleringen där det är lämpligt i så stor utsträckning som möjligt anpassas till motsvarande regler i den nya varumärkeslagen.

Registrering av varumärken

I artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (varumärkesdirektivet) anges att i de fall då det finns registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltighetsförklaring för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera, upphäva eller ogiltigförklara varumärket endast avse dessa varor eller tjänster. Artikel 13 i direktivet är tillämplig även under ansökningsförfarandet. Det ska alltså finnas en möjlighet för PRV att avslå en ansökan endast delvis. Regeringen föreslår därför att handläggningsreglerna i den nya varumärkeslagen förtydligas genom att det införs en uttrycklig regel om att PRV får avslå en ansökan delvis.

Enligt den nuvarande varumärkeslagen innefattar den ensamrätt som registreringen av ett varumärke ger inte en sådan beståndsdel av märket som inte kan registreras ensam för sig. Om det finns någon särskild anledning att anta att registreringen av märket kan leda till ovisshet om ensamrättens omfattning kan vid registreringen en sådan beståndsdel uttryckligen undantas från skyddet (”disclaimer”). PRV har påpekat att de nuvarande reglerna kan leda till att handläggningen av en ansökan om registrering fördröjs i onödan. Enligt regeringens uppfattning ska PRV inte behöva ställa krav på ”disclaimer” i samma utsträckning som hittills. Regeringen föreslår därför att en anteckning om ”disclaimer” bara ska få ske om det finns en uppenbar risk för att registreringen av varumärket leder till ovisshet om ensamrättens omfattning.

En bestämmelse föreslås om att sökanden får göra sådana oväsentliga ändringar i det märke som ansökan avser som inte påverkar helhetsintrycket. Det införs också en bestämmelse om att verket ska avskriva ärendet, om sökanden återkallar sin ansökan.

Regeringen föreslår att fristen för invändningar mot en beviljad registrering förlängs så att invändningen ska ha kommit in till PRV inom tre månader från kungörelsedagen, i stället för som nu inom två månader. Fristens längd kommer därigenom att överensstämma med den tremånadersfrist som gäller enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken.

Invändaren ska även i fortsättningen kunna åberopa både absoluta och relativa hinder. I fortsättningen ska dock en invändning som helt eller delvis grundas på ett relativt hinder avslås i dessa delar om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär att avslag ska ske.

I ett pågående invändningsärende ska PRV även i fortsättningen självmant kunna ta upp ett absolut hinder till prövning samt, om det finns särskilda skäl, kunna fullfölja invändningsförfarandet om en invändning grundad på ett absolut hinder återkallats. Detsamma ska gälla om den som gjort en invändning återkallar sin talan efter det att PRV:s beslut överklagats.

I den nya varumärkeslagen begränsas verkets möjligheter att agera självmant på så sätt att verket under prövningen av ett invändningsärende dels inte på eget initiativ ska kunna ta upp andra relativa hinder till prövning än dem som åberopats av någon invändare, dels inte ska få pröva en återkallad invändning i sak i den del den grundas på ett relativt hinder. Det huvudsakliga syftet med invändningsförfarandet är nämligen att ge innehavare av äldre ensamrätter tillfälle att i ett tidigt skede angripa registreringen, och utgångspunkten är att parterna i en intressekonflikt själva ska disponera över om en prövning ska komma till stånd och vad den ska omfatta.

Vidare föreslår regeringen att nya regler införs om att PRV ska avslå en invändning direkt om den är uppenbart ogrundad och om att verket ska avvisa en invändning som, även efter komplettering till följd av ett kompletteringsföreläggande, är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i ärendet. Reglerna införs för att invändningsförfarandet ska fungera på ett effektivt sätt.

Administrativ hävning

Regeringen föreslår att det i den nya varumärkeslagen införs en möjlighet att ansöka hos PRV om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke efter det att invändningsfristen löpt ut.

Det förekommer att en sökande försöker åstadkomma en registrering för att hindra andra att använda ett identiskt eller liknande kännetecken för näraliggande varuslag. Sådana registreringar kan innebära en stor olägenhet och ett hinder för effektiv konkurrens mellan företag. Om det fanns ett snabbt och billigt system för att häva registreringar är det möjligt att sökandena redan från början skulle avstå från dessa typer av försök att utvidga skyddsomfånget för varumärket. Systemet skulle därmed kunna bidra till att motverka registreringar som inte har förutsättningar att bestå.

Det är enligt regeringen även önskvärt att från registret rensa bort sådana varumärken som inte används och som därför i princip inte bör vara föremål för ensamrätt. Ett system för administrativ hävning av registreringar kan bidra till att rensa bort överflödiga registreringar.

Regeringen föreslår att förfarandet för administrativ hävning av varumärkesregistreringar utformas med den summariska processen enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning som förebild. Detta innebär att en registrering ska kunna hävas av PRV endast om innehavaren inte motsätter sig detta. Om innehavaren motsätter sig en ansökan om administrativ hävning ska PRV, om sökanden begär det, överlämna ärendet till domstol.

En innehavare vars registrering har hävts av PRV ska ha möjlighet att få till stånd en prövning i sak genom att inom en månad räknat från dagen för beslutet ansöka om återvinning hos tingsrätt.

Ändringar i firmalagen

Firmarätten har ett nära samband med varumärkesrätten. Regelverken behöver därför enligt regeringen vara samordnade i så hög grad som det är möjligt. Många av de förändringar som nu föreslås inom varumärkeslagstiftningen bör därför genomföras även i firmalagstiftningen.

Regeringen anser emellertid att det inte bör införas någon möjlighet att få en firmaregistrering hävd för en viss del av verksamheten (partiell hävning). Någon motsvarighet till möjligheten att häva en varumärkesregistrering för vissa varor och tjänster bör inte införas för firmor. En partiell hävning av en firmaregistrering skulle inte påverka registreringen av det rättssubjekt som firman avser. Det innebär bl.a. att registreringen av en verksamhetsbeskrivning skulle bestå även om firmaregistreringen delvis hävdes. Detta skulle enligt regeringen innebära en risk för att det blir otydligt vad firmaskyddet egentligen omfattar efter en partiell hävning. Det råder även oklarheter om vilka möjligheter som näringsidkaren skulle ha att registrera en ny firma för den del av verksamheten som inte längre omfattas av firman. Eftersom många registrerade firmor har så vida och opreciserade verksamhetsbeskrivningar skulle det dessutom i vissa fall vara svårt att på ett precist sätt ange vilken verksamhet som avses vid en talan om partiell hävning.

Regeringen föreslår att det införs en möjlighet att i administrativ ordning få en firmaregistrering hävd av den berörda registreringsmyndigheten. Systemet utformas på motsvarande sätt som när det gäller varumärken. En registreringsmyndighet föreslås i sitt avgörande om administrativ hävning av en firmaregistrering dock kunna besluta att firmaregistreringen får stå kvar i registret under en viss tid som skäligen behövs för att anta en ny firma och ansöka om dess registrering.

Sekretess i mål och ärenden om varukännetecken och näringskännetecken

Enligt gällande ordning finns det inte några särskilda bestämmelser om sekretess när det gäller varukännetecken eller näringskännetecken vare sig i sekretesslagstiftningen eller i lagstiftningen på varumärkes- och firmaområdet. Detta innebär att det inte finns någon möjlighet för exempelvis PRV att besluta om sekretess för uppgifter i ett ärende om registrering av ett varumärke eller en firma. Om ett sådant ärende överklagas till domstol blir däremot den generella bestämmelsen om domstolssekretess i offentlighets- och sekretesslagen tillämplig. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos domstol i mål eller ärenden i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för en uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.

Regeringen anför att behovet av att kunna skydda uppgifterna är detsamma oavsett vilken instans ärendet handläggs vid. Det är därför enligt regeringen inkonsekvent att möjligheten till skydd skiljer sig åt beroende på om det rör sig om ett ärende som handläggs vid registreringsmyndigheten eller om samma fråga prövas i ett mål eller ärende vid domstol. Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla i mål eller ärenden om varu- eller näringskännetecken för en uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om en part har begärt detta och det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Sekretess ska dock inte gälla för sådana uppgifter som har betydelse för bedömningen av ensamrättens giltighet eller skyddets omfattning. För en uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst tjugo år. Sekretessen ska inte inskränka den rätt som finns enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Singaporekonventionen om varumärkesrätt

Vid en diplomatkonferens 1994 antogs en internationell varumärkeskonvention (Trademark Law Treaty). Syftet med konventionen är att förenkla förfarandet och sänka kostnaderna för varumärkesregistrering vid nationella myndigheter. Sverige är inte part till konventionen.

Inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten har man därefter arbetat fram en reviderad varumärkeskonvention, Singaporekonventionen om varumärkesrätt, vilken antogs 2006. Även denna konvention är begränsad till förfarandefrågor. Det övergripande syftet är att skapa ett internationellt regelverk för att harmonisera och förenkla reglerna för varumärkesregistrering och andra åtgärder som innehavare kan behöva vidta efter registreringen. Singaporekonventionen om varumärkesrätt trädde i kraft i mars 2009.

Konventionen är tillämplig på de kännetecken som kan bli registrerade som varumärken enligt den nationella lagstiftningen. Den övervägande delen av artiklarna och tillämpningsföreskrifterna behandlar vilka formkrav m.m. som konventionsstaterna får ställa upp för ansökningar och andra handlingar som ges in till de nationella registreringsmyndigheterna. I konventionen finns också bestämmelser som i huvudsak tar sikte på registreringsförfarandet.

Regeringen föreslår att Sverige tillträder Singaporekonventionen om varumärkesrätt och att den nya varumärkeslagen utformas så att detta blir möjligt. Regeringen bedömer att de förändringar som behöver göras i svensk rätt är relativt begränsade och inte innebär några avsteg från svenska förvaltningsrättsliga principer.

I artikel 3 i Singaporekonventionen om varumärkesrätt finns ett förbud mot att en konventionsstat kräver att en sökande ger in ett s.k. hemlandsbevis som visar att varumärket har registrerats i en annan konventionsstat eller i en stat som är part till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd. Regeringen föreslår att den nuvarande bestämmelsen om krav på hemlandsbevis, som i praktiken nästan aldrig tillämpats, inte förs över till den nya varumärkeslagen.

Av artikel 4 i konventionen följer att det inte är tillåtet att kräva att en sökande eller innehavare som inte har hemvist i Sverige ställer ombud för sig om denne bedriver näringsverksamhet som har etablerats i Sverige. Regeringen föreslår att PRV i ärenden om varumärkesregistrering ska kunna förelägga sökande som varken har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats i Sverige att utse ett ombud med hemvist i Sverige och med behörighet att ta emot delgivning. Följs inte föreläggandet får delgivning ske i förenklad form. En innehavare av en varumärkesregistrering som varken har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats i Sverige ska ha skyldighet att utse ett sådant delgivningsombud med hemvist i Sverige. Underlåter innehavaren att utse ett ombud får delgivning ske i förenklad form om det finns en delgivningsadress, annars genom kungörelse i en publikation som regeringen meddelar föreskrifter om.

I artikel 7 finns bestämmelser om delning av ansökningar om registrering av varumärken och redan gjorda registreringar. Med delning avses att en ansökan eller registrering som omfattar flera olika varor eller tjänster delas upp i två eller flera ansökningar eller registreringar på vilka varorna eller tjänsterna fördelas. Regeringen föreslår att de nuvarande bestämmelserna i varumärkesförordningen om delning av en registreringsansökan respektive en registrering av ett varumärke i sak oförändrade tas in i den nya varumärkeslagen.

I artikel 14 finns bestämmelser om anstånd och återupptagen handläggning samt återställande av försutten tid. För att anpassa de svenska reglerna till konventionen ska en möjlighet att på begäran av sökanden återuppta handläggningen av en tidigare avskriven ansökan om registrering föras in i den nya varumärkeslagen. Återupptagande ska dock inte kunna ske när en ansökan har avskrivits på grund av återkallelse från sökanden. Även en avskriven ansökan om förnyelse av en registrering ska i motsvarande fall kunna återupptas till handläggning. Bestämmelser införs också om återupptagande av avskrivna ansökningar om internationell registrering (även om Singaporekonventionen inte är tillämplig på internationella registreringar).

Utskottets ställningstagande

Förhållandena på marknaden och företagens förutsättningar för att agera på marknaden är annorlunda i dag mot vad som var fallet när den nuvarande varumärkeslagen tillkom 1961. Dessutom har EU-rättsliga och internationella regelverk på området inneburit att ett antal ändringar och tillägg gjorts i varumärkeslagen. Det ska vara så enkelt som möjligt att starta och driva företag i Sverige. Lagstiftningen på det varumärkesrättsliga och firmarättsliga området har stor betydelse för många företag. En viktig del i förenklingsarbetet är att de regler som rör företagande utformas på ett enkelt och ändamålsenligt sätt.

Utskottet välkomnar regeringens översyn av den varumärkesrättsliga lagstiftningen och de delar av den firmarättsliga lagstiftningen som har samband med översynen av varumärkesrätten. Regeringens lagförslag innebär bl.a. att handläggningsreglerna förtydligas och att det ska bli enklare att häva registreringar av varumärken och firmor som innehavaren inte längre har något egentligt intresse av.

Utskottet har vidare inget att invända mot att en ny sekretessbestämmelse införs för mål och ärenden om varu- och näringskännetecken.

När det gäller tillträde till Singaporekonventionen om varumärkesrätt kan ett sådant tillträde vara till fördel för svenska företag genom att det blir enklare och mindre kostsamt att ansöka om varumärkesregistrering i de länder som är anslutna till konventionen. Utskottet ställer sig bakom att riksdagen godkänner konventionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:225 Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till varumärkeslag.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten.
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5.	Riksdagen godkänner Singaporekonventionen om varumärkesrätt.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag