Ny gränsälvsöverenskommelse med Finland
Betänkande 2009/10:MJU23
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Trycklov
- 2010-06-08
- Avgörande
- 2010-06-16
- Debatt
- 2010-06-16
- Beslut fattades
- 2010-06-16
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Ny gränsälvsöverenskommelse med Finland (MJU23)
Den tidigare så kallade gränsälvsöverenkommelsen mellan Sverige och Finland ska moderniseras. Gränsälvsöverenskommelsen bygger på en mångårig gemensam reglering av Torne älvs användning och skydd från 1971. Sedan dess har stora förändringar skett och Gränsälvsöverenskommelsen ska förändras för att främja samarbetet mellan länderna i miljö- och vattenfrågor. Gränsöverenskommelsen måste också anpassas till respektive lands nationella lagstiftning och till EU:s bestämmelser. Bland annat ska prövningsverksamhet övergå till nationella domstolar och myndigheter. Förvaltningen av fisket ska utövas av Fiskeriverket och Länstyrelsen i Norrbotten län i samarbete med den finska motsvarigheten.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 2 motioner.
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 25 maj 2010, justerades 3 juni 2010 och fick trycklov 7 juni 2010.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2010-05-25
Ny gränsälvsöverenskommelse med Finland (MJU23)
Den tidigare så kallade gränsälvsöverenkommelsen mellan Sverige och Finland ska moderniseras. Det föreslår regeringen i en proposition. Gränsälvsöverenskommelsen bygger på en mångårig gemensam reglering av Torne älvs användning och skydd från 1971. Sedan dess har stora förändringar skett och Gränsälvsöverenskommelsen ska förändras för att främja samarbetet mellan länderna i miljö- och vattenfrågor.
Gränsöverenskommelsen måste också anpassas till respektive lands nationella lagstiftning och till EU:s bestämmelser. Bland annat ska prövningsverksamhet övergå till nationella domstolar och myndigheter. Förvaltningen av fisket ska utövas av Fiskeriverket och Länstyrelsen i Norrbotten län i samarbete med den finska motsvarigheten.
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2009/10:MJU23
Webb-tv: Ny gränsälvsöverenskommelse med Finland
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 84 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! I dag ska vi debattera gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland. Efter att i tre timmar ha lyssnat på de här stora talarna från respektive parti är det intressant att komma ned i verklighetens frågeställningar som gäller folket i dag.
Gränsälvsöverenskommelsen är en fråga som har varit oerhört segdragen. Den tidigare överenskommelsen, som nåddes under förra mandatperioden, godkändes inte av det finländska parlamentet och föll därmed. Förslaget som nu är framförhandlat och ligger på vårt bord är i stort sett en bra överenskommelse, med ett undantag som jag återkommer till.
Gränsälvsöverenskommelsen täcker in flera sakområden, bland annat fisket. Samtliga frågor har sedan hanterats av Gränsälvskommissionen. Det föreslås nu att fiskefrågorna ska ligga utanför kommissionens beslutandesfär. Förvaltningen av fisket ska utövas av Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län respektive de ansvariga myndigheterna i Finland. Vi ställer oss bakom detta förslag.
De övriga frågor som täcks in av gränsälvsöverenskommelsen har sedan handlagts av en gränsälvskommission. Gränsälvskommissionen har också handlagt ärenden som handlar om byggande och utsläpp längs gränsälvarna mellan Finland och Sverige. Det är ett tillståndsorgan som på ett enkelt och obyråkratiskt sätt ser till att människorna i gränstrakterna får sina saker prövade. Inga avgifter har tagits ut av tillståndssökande.
Herr talman! Den moderatstyrda svenska regeringen vill nu att den finsk-svenska Gränsälvskommissionens beslutanderätt ska avskaffas. Kommissionens prövningsverksamhet ska flyttas över till nationella domstolar och myndigheter. Detta innebär att prövningsärendena centraliseras. Det riskerar en mer utdragen byråkratisk handläggning i såväl Sverige som Finland. Frågor som tidigare snabbt har kunnat lösas genom kommissionens försorg kan bli föremål för långa handläggningstider och utredningar länderna emellan. Den närhetsprincip som enligt EU ska råda riskerar att gå förlorad. Därtill lär de administrativa kostnaderna öka.
Den borgerliga regeringens huvudmotiv till avskaffandet av kommissionens beslutanderätt är att det i dag inte går att överklaga de beslut som fattats. Vi instämmer i att detta är ett allvarligt problem, men inte svårare än att det går att lösa. Den medborgare som vill överklaga ett ärende bör kunna göra detta hos respektive lands domstol, till exempel miljödomstolen i Sverige eller dess finländska motsvarighet. Överklagandet ska sedan handläggas i samråd mellan domstolarna. Idéer om hur detta ska gå till finns redan formulerade. Regeringen bör därför snarast återkomma med förslag på hur överklaganden i tillstånds- och utsläppsärendena bäst hanteras på ett rättssäkert sätt.
Vi anser att kommissionens fortsatta existens motiveras av den extra smidighet som krävs vid tillståndsärenden som rör två länder. Slutligen vill vi också betona att det i denna fråga råder en unik politisk enighet inom samtliga kommuner längs båda sidor av Torne älv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 86 Ola Sundell (M)
Herr talman! Långbänk är ett ord som har använts i politiken i olika sammanhang. Vi kan konstatera att det ärende som vi ska fatta beslut i har varit en verklig långbänk. Som har nämnts tidigare slöts den nu gällande gränsälvsöverenskommelsen 1971.
Under senare tid har det förts förhandlingar mellan Sverige och Finland i syfte att anpassa gränsälvsöverenskommelsen från 1971 till den verklighet och den lagstiftning vi har i dag. Vi vet alla att det hänt en del sedan början av 70-talet.
Sveriges och Finlands lagstiftningar har kommit närmare varandra. Inte minst innebar Sveriges och Finlands medlemskap i Europeiska unionen 1995 att vi också har fått en mer likvärdig lagstiftning. Vi kan konstatera att den överenskommelse som vi nu lämnar är omodern och strider mot internationell rätt.
Herr talman! Det är glädjande att vi nu är framme vid att fatta beslut om en ny gränsälvsöverenskommelse med Finland. Det har varit ett gediget arbete av den finländska och svenska regeringen och tjänstemännen i respektive regeringskansli.
Herr talman! Det är kanske inte så ofta man lyfter fram en enskild person i ett sådant arbete. Jag skulle vilja lyfta fram den före detta riksdagsledamoten Håkan Larsson som spelat en väldigt viktig roll i arbetet för att nå fram till överenskommelsen. Han ska hedras för det arbete som han har lagt ned. Jag är inte säker på att vi hade varit där vi är i dag om inte han hade haft den goda kunskapen att driva förhandlingarna vidare.
Vi kan konstatera att förändringarna av de svenska och finska lagstiftningarna har gjort att vi i dag har ett mindre behov av en reglering på gränsälvsområdet. Det som vi gör nu leder i helt rätt riktning.
Herr talman! Gränsälvskommissionens framtida roll nämndes tidigare i debatten. Den nya kommissionen kommer att få en annan roll än den tidigare. Uppgifterna blir begränsade som följd av den överenskommelse som Sverige och Finland har slutit. Det innebär att den inte kommer att ha några uppgifter som ett prövningsorgan.
Kommissionen kommer att kunna stödja sig på den överenskommelse som vi har slutit när den vill ha kontakter med andra myndigheter som handlägger frågor inom överenskommelsens område. Det vi nu gör innebär att det blir en ökad rättssäkerhet.
Den nuvarande Gränsälvskommissionens beslut kan bara överklagas när det gäller beslut om frågor om ersättning. I övriga frågor vinner besluten omedelbart laga kraft. Det finns ingen liknande inskränkning för motsvarande beslut i övriga delar av landet.
Nu blir det en överföring av prövningen till nationella instanser. Det innebär att vi får ett enhetligt och likformigt förfarande i hela landet med oinskränkta möjligheter att kunna överklaga de beslut som fattas till en högre instans. Det förenklar för allmänheten och ökar förutsägbarheten.
Det vi nu fattar beslut om kommer, när överenskommelsen väl börjar gälla, att minska avstånden mellan allmänheten och beslutsfattarna då prövningsärendena i första instans kommer att föras över till kommuner eller länsstyrelsen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 87 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Efter en förmiddag med partiledardebatt där vi har behandlat diverse frågor som är viktiga för landets framtid kan detta framstå som en ganska perifer fråga. Men det är det definitivt inte för dem som berörs av den i vardagen. Det är det inte heller med tanke på de nya krav som ställs inte minst när det gäller ramdirektivet för vatten som kräver ett ökat samarbete mellan Sverige och Finland.
Som har konstaterats tidigare av mina allianskolleger och också Jan-Olof Larsson har det tagit osannolikt lång tid att komma till skott med detta. Redan 1997 tillsatte man en utredare som skulle lägga fram förslag till en ny gränsälvsöverenskommelse.
År 2004 fanns det en undertecknad överenskommelse som föll i Högsta domstolen. Jag tror att det var fiskestadgan som inte var grundlagsenlig. När det skulle ändras ville Finland inte vara med längre.
Sedan fortsatte förhandlandet. Som har nämnts här fanns ett nytt förslag till överenskommelse 2006. Men den kom man inte heller till skott med, och Finland ville inte heller underteckna den.
Jag kan liksom utskottet konstatera att den nuvarande regeringen har genomfört ett framgångsrikt arbete för att komma i mål i den här frågan. Som Claes Västerteg sade har Håkan Larsson som utredare och ledare av förhandlingarna personligen spelat en väldigt stor roll i detta.
Från Folkpartiets sida vill vi lyfta fram att just i den här frågan har vi fått väldigt bra och kontinuerlig information om hur förhandlingarna framskridit. Det är ovanligt att vi får en sådan information. Det har inte varit en fråga om opposition eller majoritet, utan den informationen har vi fått brett i utskottet.
Herr talman! Överenskommelsen innebär att Gränsälvskommissionen får en helt ny roll i och med att man flyttar över tillståndsgivningen till de nationella prövningsorganen. Det görs, som har nämnts här tidigare, för att få en enhetlighet och likformighet över landet. Det handlar också om rättssäkerhet att man har samma system över hela landet.
Man problematiserar detta i propositionen och konstaterar att förhållandena i Sverige och Finland är sådana att det inte möter några som helst hinder att låta det avgöras av de nationella prövningsorganen. Icke förty har Gränsälvskommissionen i den nya tappningen en väldigt viktig roll att ta till vara gränsbygdens intressen.
Den får ett väldigt tydligt uppdrag att yttra sig över samma förslag som den tidigare beslutade om. Den har även rätt att överklaga en hel del av dessa beslut till domstol. Det försvinner inte på något vis. Gränsälvskommissionens uppdrag att ta till vara dessa lokala intressen är minst lika viktigt i framtiden.
Fisket är en viktig gemensam resurs. I överenskommelsen finns en bra balans mellan olika intressen och olika länder när det gäller fisket. För att ännu mer förtydliga och göra det likformigt över landet införs de regler som gäller fisket i fiskelagen. Gränsälven var förut undantagen från regelverket i fiskelagen.
Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län kommer att förvalta fisket. Som regeringen framhåller i propositionen, och som jag tycker är väldigt viktigt, ska man särskilt verka för en lokal förankring. Den politik som alliansregeringen för är att man ska få delaktighet i beslutfattandet inom fiskets område.
I reservationen från Socialdemokraterna finns lite svepande ordalag om centralisering, utdragen byråkrati och ökade administrativa kostnader. Det är egentligen irrelevant i sammanhanget. Jag vet inte vad man har för belägg för att det skulle bli på det sättet. Det handlar som jag tidigare nämnt om enhetlighet och likformighet över landet och inte minst om rättssäkerhet för enskilda personer.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 88 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Detta betänkande har många väntat på länge. Historien bakom överenskommelsen har ett par talare före mig beskrivit. Den har varit seg och långdragen. Jag tror också, precis som Claes Västerteg sade, att den mänskliga faktorn ibland är väldigt viktig. Det gäller de som har jobbat med detta på slutet för att det ska komma på plats.
Det som är viktigt i detta är att det nu finns goda möjligheter att fortsätta att jobba över nationsgränserna i det viktiga arbete som handlar om att värna naturresurserna.
Mycket har hänt sedan den första överenskommelsen slöts. Både Sverige och Finland har gått med i den europeiska gemenskapen. Det har förändrat förutsättningarna för arbetet. Det gemensamma vattendirektivet har antagits, och det ska säkras på ett rättssäkert sätt i både Sverige och Finland och hanteras lika för alla medborgare i respektive land.
Det mest övergripande i detta är väl att förvalta vattenresurserna i gränsälvarna på ett sådant sätt att kvaliteten består. Då är det, som jag sade inledningsvis, viktigt att detta görs på ett likvärdigt sätt i respektive länder och att ingenting särskiljer. Det betyder att man har behövt förändra strukturen i arbetsprocessen.
Det är också, precis som regeringen har skrivit och som Lars Tysklind var inne på förut, viktigt att gränsälvsbygdernas synpunkter kommer fram i det här arbetet. Det handlar om själva vattenarbetet, och det handlar inte minst om allting som rör sig runt omkring detta, till exempel planärenden med mera. Det samarbetsorgan som nu kommer att finnas har möjligheter att hantera detta. Det handlar också om att kunna överklaga de myndighetsbeslut som fattas i respektive land utifrån de nya förhållanden som kommer att råda.
Herr talman! Jag tror att de personer och de kommuner som nu ser en fara i detta snarare kommer att få ett ökat inflytande och en ökad tillgång till processen. Vi kommer inte att särskilja det här området från våra respektive länders övriga lagstiftning.
Herr talman! Det är oerhört väsentligt att det här beslutet fattas nu i dag för att fisket ska kunna bedrivas på ett sätt som är förenligt med den här stadgan och med den lagstiftning som finns. Länderna är överens om att vi på detta område har en lagstiftning som skiljer sig åt i respektive land. Därför ska den följas samtidigt som vi gemensamt i denna stadga kommer att se hur vi ska kunna förvalta den naturresurs som fisket utgör. Det är inte bara en viktig näring utan det har en oerhört viktig symbolisk betydelse för den regionen i vårt land.
Det är också viktigt att det fortsättningsvis ska handläggas av de myndigheter som har den kompetensen i respektive land. Hos oss är det Fiskeriverket i några månader till och de länsstyrelser som finns.
Det är glädjande att det här arbetet nu har nått målet, och vi kan se fram emot ett fortsatt arbete. Detta är ingen punkt, utan det är ett semikolon. Arbetet ska fortsätta, och det är glädjande att den långa process som det har arbetats med nu har kommit fram till detta. Det är också glädjande att Finland redan har fattat beslut om detta.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 89 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen som vi har lämnat i den här frågan.
År 1972, efter beslut 1971 som så riktigt har sagts här i talarstolen, tillsattes den finsk-svenska Gränsälvskommissionen. Deras uppdrag var att förvalta den gemensamma resurs gränsälvarna mellan Sverige och Finland är. Kommissionen är en mellanstatlig myndighet. Arbetsuppgifterna för kommissionen är byggande i vatten, vattenreglering, förorening i vatten samt fiskefrågor.
Anledningen till att kommissionen tillsattes var självfallet att de frågor som kommissionen skulle hantera utgjorde ett problem för de båda länderna. Man ville på ett enkelt och obyråkratiskt sätt lösa dessa frågor. Vi kan konstatera att man lyckades. Under åren har kommissionen arbetat på ett bra sätt. Man har löst de frågor man har haft att lösa med ett undantag, nämligen fisket.
Vi ska komma ihåg att fisket endast har utgjort 15 procent av kommissionens arbete, men det är fisket som har väckt den största uppmärksamheten i medierna. Det har funnits många motstridiga intressen när det gäller just fisket. Det har varit yrkesfiskare mot sportfiskare, havsfiske med nät i älvmynningen mot spöfiske längre upp i älven. Detta är bara två exempel på de konflikter som har funnits.
Nu har en separat överenskommelse om fisket träffats. Det är naturligtvis väldigt bra. Man kan hoppas att detta kommer att lösa de problem som vi har stått inför när det gäller fisket i de båda länderna. Men vi låter det vara osagt tills vi har sett vad den här överenskommelsen faktiskt leder till i praktiken. Vi ställer oss naturligtvis bakom den här överenskommelsen. Den innebär att fisket, som alltså enbart utgjort 15 procent av kommissionens arbete, kan föras bort från de arbetsuppgifter som kommissionen har haft.
Allt det övriga som kommissionen har fattat beslut om finns kvar. Byggande i vatten, vattenregleringar och vattenföroreningar är alla frågor där en gränsälv dras med särskilda problem som kräver särskilda lösningar. Två länders lagstiftningar på dessa områden ska förenas och det gemensamma vaskas fram. Den nuvarande ordningen är obyråkratisk och löser frågorna på ett tillfredsställande och enkelt sätt.
Den nu föreslagna ordningen kommer att innebära en byråkratisering av frågorna där respektive lands lagstiftning riskerar att bli ett hinder för smidiga och praktiska lösningar. Vi kommer att få se många och långa långbänkar i frågor som annars skulle ha lösts snabbt och enkelt. Vi riskerar dessutom att människor behandlas olika beroende på vilken sida av älven de bor. När nu de olika ländernas myndigheter ska behandla frågorna efter landets egna lagar och regler finns inte den unika möjlighet som kommissionen haft att hantera frågorna på det sätt som är bäst för de boende efter älven. Kompromisser mellan de både ländernas synsätt har kunnat göras. Den ordning som nu föreslås innebär att när en sten ska flyttas i älven blir det ett ärende som riskerar att malas i miljödomstolarnas kvarnar i åratal.
Det är lite märkligt att de borgerliga, som i andra sammanhang har kritiserat miljödomstolarna för långsam och byråkratisk hantering, i det här fallet tycker att det är den bästa tingens ordning. Med två länders lagstiftning riskerar vi att frågan kommer att behandlas på olika sätt i respektive land.
Det problem som har påtalats med den nuvarande kommissionens arbete har varit möjligheten att överklaga. Enligt mitt sätt att se det hade den frågan enkelt kunnat lösas om bara viljan fanns. Det finns andra exempel på frågor av mellanstatlig karaktär som har lösts så att man överklagar till respektive lands myndighet och sedan får de myndigheterna samråda med varandra. Den lösningen finns på andra civilrättsliga områden, och det hade kunnat vara en möjlig väg att gå fram här också. Den frågan hade naturligtvis behövt utredas på ett bättre sätt.
Det bör också noteras att det råder total politisk enighet i Tornedalen i frågan. Alla partier i de berörda kommunerna på såväl svensk som finsk sida står bakom kravet att Gränsälvskommissionen ska vara kvar i dess nuvarande form och få fatta de beslut som man har kunnat göra tidigare.
För mig framstår det som viktigt att i det här sammanhanget även påtala den subsidiaritetsprincip som Europeiska unionen tillämpar. Beslut ska fattas så nära människorna som möjligt. För de boende i Tornedalen är det självklart att Gränsälvskommissionen fyller en viktig uppgift. Det handlar om beslut som fattas nära människorna och av människor som förstår och ser problemen. Jag tycker att vi ska låta Gränsälvskommissionen få fortsätta att verka.
Anf. 90 Leif Pettersson (S)
Herr talman! Regeringen vill köpa nya helikoptrar för 4,7 miljarder kronor, trots att vi har tolv helikoptrar som står i garaget och kan användas till en bråkdel av kostnaderna i stället för att köpa nya.
Denna möjlighet har regeringen inte ens undersökt och visat för riksdagen som ett alternativ. Regeringen finansierar inköpen av de nya helikoptrarna genom att senarelägga och prioritera bort andra materielinköp till det svenska försvaret. Hur detta påverkar försvarets uppgift att försvara vårt land har regeringen ej redovisat för riksdagen. Risken är att landets försvarsförmåga försvagas.
Vi konstaterar att de försvarspolitiska effekterna av regeringens finansiering inte är kända för riksdagen. Detta är allvarligt.
Vi anser att i stället för att köpa nya helikoptrar borde vi använda de helikoptrar som står i garaget. Till dessa helikoptrar finns utbildade piloter och mekaniker, vilket gör att de på mycket kort tid kan tas i bruk.
Herr talman! När det gäller satsningarna på infrastruktur har vi en betydligt högre ekonomisk ambitionsnivå än regeringen de kommande åren. Infrastrukturinvesteringar ska i första hand styras av nationella behov. En väl genomarbetad samhällsekonomisk analys ska avgöra prioriteringarna i stället för enskilda kommuners ekonomi.
Det finns i dag en problematik med att regeringen mer eller mindre har generella krav på kommunal medfinansiering av infrastruktur. Det vi framför allt vänder oss mot är lokal och regional medfinansiering som bygger på att medlen tas direkt från den kommunala ekonomin.
Det finns situationer då vi anser att medfinansiering kan vara aktuell. Det handlar till exempel om investeringar som leder till att markvärden, som kommunerna kan nyttiggöra till exempel genom att sälja byggrätter till privata aktörer, frigörs. Det kan också handla om intäkter från trängsel- och vägavgifter som används som regionala bidrag till finansiering.
Herr talman! Mot bakgrund av det till riksdagen anförda yrkar vi bifall till reservationerna 2 och 4.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 16 juni 2010.Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland
2. lag om ändring i miljöbalken
3. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled
4. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden
5. lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
och godkänner
6. gränsälvsöverenskommelsen den 11 november 2009 mellan Sverige och Finland.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:212 punkterna 1-6.Gränsälvskommissionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ12 och 2009/10:MJ319.- Reservation 1 (s)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 112 0 18 m 88 0 0 8 c 28 0 0 1 fp 23 0 0 5 kd 23 0 0 1 v 20 0 2 0 mp 19 0 0 0 - 1 0 0 0 Totalt 202 112 2 33
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.