Ny delgivningslag
Betänkande 2010/11:JuU2
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2010-11-24
- Debatt
- 2010-11-24
- Beslut fattades
- 2010-11-24
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Delgivningen av myndigheters handlingar ska bli mer effektiv (JuU2)
Delgivningslagen ersätts med en ny, mer lättillgänglig lag. Det blir också möjligt för privata företag att utföra delgivningsuppdrag. Delgivning är ett samlingsnamn för de olika metoder som myndigheter kan använda för att skicka eller lämna handlingar till parter och andra personer som berörs av ett ärende. Den nya lagen innehåller bland annat följande ändringar: Privata delgivningsföretag kan få samma befogenheter som den offentliga delgivningsverksamheten har idag. Företagen ansöker om auktorisering hos vissa länsstyrelser. Det blir lättare att delge beslut genom elektronisk kommunikation. De parter som är berörda av ett pågående mål eller ärende får själva större ansvar för att bevaka handlingar som domstolar och andra myndigheter skickar ut. Anställda vid bland annat polisen, åklagarmyndigheten, domstolar, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket får rätt att utföra stämningsmannadelgivning. En stämningsman är en person som kontaktar dem som berörs av ett ärende och överlämnar handlingarna till dem. Den nya lagen gäller från den 1 april 2011.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen i behandlad del.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition.
Från regeringen
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 9 november 2010, justerades 16 november 2010 och fick trycklov 16 november 2010.
Alla beredningar i utskottet
2010-11-09
Delgivningen av myndigheters handlingar ska bli mer effektiv (JuU2)
Delgivningslagen ska ersättas med en ny, mer lättillgänglig lag. Det ska också bli möjligt för privata företag att utföra delgivningsuppdrag. Delgivning är ett samlingsnamn för de olika metoder som myndigheter kan använda för att skicka eller lämna handlingar till parter och andra personer som berörs av ett ärende.
Lagförslaget innehåller bland annat följande ändringar:
- Privata delgivningsföretag kan få samma befogenheter som den offentliga delgivningsverksamheten har idag. Företagen ansöker om auktorisering hos vissa länsstyrelser.
- Det blir lättare att delge beslut genom elektronisk kommunikation.
- De parter som är berörda av ett pågående mål eller ärende får själva större ansvar för att bevaka handlingar som domstolar och andra myndigheter skickar ut.
- Anställda vid bland annat polisen, åklagarmyndigheten, domstolar, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket får rätt att utföra stämningsmannadelgivning. En stämningsman är en person som kontaktar dem som berörs av ett ärende och överlämnar handlingarna till dem.
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till förslaget.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:JuU2
Webb-tv: Ny delgivningslag
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 77 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! I det betänkande som vi nu ska debattera behandlar utskottet regeringens proposition
En ny delgivningslag
. Vi socialdemokrater står bakom förslag om en ny delgivningslag och tror att den kan ge en effektivare och rättssäkrare hantering av delgivningarna då det nu också öppnas upp nya möjligheter bland annat att använda elektronisk kommunikation. Lagen är också mer överskådlig, tydlig och mer begriplig.
Delgivningsproblem kan leda till att både enskilda och det allmänna lider skada. Utebliven eller felaktig delgivning kan leda till att ett brott preskriberas. Det kan också leda till att en rättegång eller annan myndighetsprövning måste göras om.
Herr talman! I slutet av april i år kom Riksrevisionens granskningsrapport
Inställda huvudförhandlingar i brottmål
som visar att ungefär var fjärde huvudförhandling i brottmål ställs in. Riksrevisionen konstaterar att delgivningssvårigheterna är huvudorsaken till att förhandlingarna ställs in. Delgivningen fungerar inte på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Det handlar dels om arbetssätt och samverkansformer mellan myndighet och domstol men också om att den delgivningslag vi i dag har är omodern och svårtillämpad.
Det läggs ett stort ansvar på myndigheter och domstolarna att försöka nå personen som söks för delgivning. Personen håller sig undan rättsväsendet. Man har på myndighet och domstol fel kontakt- och adressuppgifter. Det är också så att den enskildes ansvar är mycket begränsat. I det förslag till ny lag som nu läggs fram ökar man ansvaret på en för brott misstänkt person att hålla sig underrättad i åtalsfrågan.
Förslaget om att privata delgivningsföretag får ansöka om auktorisation ser vi som ett komplement till de andra som i dag har stämningsmannabehörighet. Vi tycker att det är bra att det kommer att begränsas vilken eller vilka länsstyrelser som ska tilldelas uppgiften vad gäller prövningen av auktorisation, godkännande och också vara tillsynsmyndighet.
Med en eller några särskilt utpekade länsstyrelser kommer det med all sannolikhet att bidra till dels en ökad kompetens att handlägga denna typ av ärenden, dels till att ett enhetligt synsätt säkert skapas. Det är också bra att Rikspolisstyrelsen ska yttra sig innan en ansökan beviljas av länsstyrelser.
Herr talman! Avslutningsvis kommer vi socialdemokrater givetvis att noggrant följa hur den nya delgivningslagen i praktiken kommer att fungera och också i vilken omfattning privata delgivningsföretag ansöker om auktorisation och hur länsstyrelserna handlägger dessa frågor.
Anf. 78 Helena Bouveng (M)
Herr talman! För riksdagens ledamöter är det i dag dags att ta ställning till en ny delgivningslag, en lag som ska ersätta den gamla som har nästan 40 år på nacken. Det händer en hel del på 40 år, inte minst inom tekniken.
Med den nya delgivningslagen är förhoppningen att färre domstolsförhandlingar blir inställda - inställda förhandlingar som dels kostar en himla massa pengar men också svårigheter, besvikelser och utdragna processer inte minst för brottsoffret. Enligt Riksrevisionen, likt Kerstin Haglö sade, ställs nästan var fjärde huvudförhandling i brottmål in. Det är naturligtvis inte acceptabelt.
Med den nya delgivningsreformen tar Alliansen ytterligare steg för att modernisera och effektivisera rättsväsendet. Reformen En modernare rättegång har tidigare sjösatts, vilken gör att berörda parter kan vittna via videolänk och att andra instans, det vill säga hovrätten, har tillgång till samma färska vittnesförhör som man haft i tingsrätten. Dessutom innebar reformen att det om inget nytt kommer upp inte krävs att vittnen och brottsoffer ska behöva inställa sig på nytt. Det är ett viktigt steg ur brottsofferperspektiv.
Med den nya föreslagna delgivningslagen är förhoppningen att lagen ska vara mer tydlig och därför också mer lättillämpad. Den innehåller möjligheter till delgivning genom att använda elektronisk kommunikation. Kravet på originalhandlingar tas bort och sist men inte minst, ett högre ansvarstagande på parterna att själva bevaka handlingar som domstolar och andra myndigheter skickar i pågående mål och ärenden.
Det ska inte vara möjligt för en part som blivit dömd i första instans att göra ett överklagande och sedan hålla sig oanträffbar för att undvika att domen vinner laga kraft. Den nya delgivningslagen gör det nu möjligt att redan när ärendet lämnas över till nästa instans meddela att en förenklad delgivning kommer att användas. Det är inte bara en stor effektiviseringsvinst för domstolarna utan också en ökad förutsägbarhet för berörda parter.
Den nya lagen behandlar också stämningar i brottmål och föreslår bland annat att förenklad delgivning får ske efter ett personligt sammanträffande med polis, åklagare, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen. Förslaget utgår från utfallet från försöksverksamheten som kallades Snabbspåret och som bedrevs mellan 2004 och 2008, där förenklad delgivning fick ske om han eller hon vid en polis- eller åklagarmyndighet hade fått information om att en sådan delgivning kunde ske i brottmål.
Detta innebär exempelvis att en polisman redan vid sista förhör kunde informera om vilket ansvar den åtalade hade. Tidsfristen var snäv. Från det att anmälan om att ett brott begåtts fick det inte gå mer än fem veckor.
I det föreliggande förslaget föreslås en frist på sex veckor från det att den tilltalade delgivits information om förenklad delgivning till dess att handlingen skickas. Det viktiga är ju trots allt hur lång tid det kan vara rimligt att den misstänkta bevakar åtalsfrågan, och regeringen har här landat på sex veckor. Det är en tidsfrist som gör att effektivitetsvinster i hela rättskedjan likt Snabbspåret visade på kan göras utan att det påverkar rättssäkerheten negativt.
Denna nya delgivningslag kanske inte har nått ut på löpsedlarna i landets dagstidningar, trots att det är en väldigt viktig lag. När jag pratar med personal i samtliga myndigheter, inte minst domstolspersonal, har man stora förhoppningar om att den nya lagen kommer att innebära stora effektivitetsvinster.
Lagen kommer också att leda till att det personliga ansvaret ökar och möjligheten att undanhålla sig från rättsväsendet minskar. Det torde också leda till att färre mål preskriberas och att antalet uppskjutna förhandlingar minskar betydligt.
Denna lag är ytterligare ett steg att sätta brottsoffret i centrum, där förhandlingar kan ske på utsatt tid och genomströmningstiderna minskas.
Anf. 79 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Ingen ska kunna dömas ohörd. Syftet med delgivning är ju att domstolar eller myndigheter ska kunna få ett bevis på att en person har fått en viss handling inför ett avgörande så att han eller hon ska kunna försvara sig eller förklara hur saker och ting ligger till och varför man nu har handlat på ett visst sätt.
Det kan gälla stämningar. Det kan gälla ansökningar om betalningsförelägganden hos kronofogden. Det kan gälla kungörelser, testamenten och annat. Det kan ske genom post eller bud och det kan ske genom en kungörelse i tidningen.
Det här är en viktig princip. Det är viktigt att slå vakt om att människor inte kan dömas ohörda. Men hur mycket ska människor kunna hålla sig undan lagens arm, och till vilken kostnad för alla dem som har för avsikt att sköta sig i samhället?
Det är en klassisk målkonflikt där två principer står mot varandra, nämligen effektivitet och rättssäkerhet. Det gäller att flytta balanspunkten för att nå kvalitet. Man måste ha både effektivitet och rättssäkerhet för att nå en balans och därmed få kvalitet i rättsväsendet. Huvudtankarna i det här betänkandet om en ny delgivningslag är flera. En viktig orsak är att det ska bli svårare att fördröja rättegångar genom att hålla sig undan delgivning av domstolshandlingar. Den vanligaste orsaken till inställda rättegångar - en av fyra rättegångar ställs in - är att man inte har lyckats med delgivningen. Det kostar staten enorma belopp som kan användas bättre än att kalla till nya rättegångar.
Vi anpassar oss till den tekniska utvecklingen genom att myndigheter får möjlighet att delge handlingar med e-post eller fax - så länge faxmaskinerna finns kvar. Parterna i en rättstvist i domstol ska bli skyldiga att lämna uppgift om moderna kontaktmöjligheter som mobiltelefon och e-post. Man lägger alltså över ett större ansvar på individerna. Kraven på företagen att bevaka sina handlingar i pågående mål eller ärenden skärps.
När det gäller förenklad delgivning kommer det inte att vara något krav på mottagningskvitto. Det behöver alltså inte komma någon lapp om att man har tagit emot de handlingar som man kanske kan dömas på, om man alltså har gjort något fel. Det räcker att myndigheten skickar en kontrollhandling.
Det är rimligt att tro att effektiviteten kan öka när vi nu ger auktorisation åt olika delgivningsföretag så att fler privata uppdragstagare får delgivningsbefogenheter. Detta är dock ingen självklarhet. Delgivning är en uppgift som framför allt är till för att tillgodose rättssäkerheten. Från Folkpartiets sida tycker vi att inramningen i den nya delgivningslagen gör att vi kan använda oss av fler privata delgivningsmän för att få människor att ta emot och skriva på de handlingar som de ska få och ta del av.
När Svenska Spel ringer för att meddela människor att de har vunnit miljoner på lotto brukar man ganska enkelt få tag på de människorna. Av någon anledning vill människor däremot inte ta emot och skriva under delgivningskvitton från elbolag som inte har fått betalt för sina elräkningar eller bilföretag som inte har fått in avbetalningar.
Folkpartiet kommer att följa utvecklingen mycket noga. Målet är ett effektivare rättsväsen där vi satsar resurser på att förstärka rättssäkerheten för dem som är utsatta.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 80 Johan Linander (C)
Herr talman! I dagens debatt handlar det alltså om hur delgivningslagen ska förändras, varför det behövs ett delgivningssystem och varför vi behöver en effektivare delgivning. Det tänker jag tala lite om.
En delgivning är ett sätt för samhället att försäkra sig om att en enskild individ har fått ett besked - ett dokument - på ett korrekt sätt. Det kan vara en kallelse till en domstolsförhandling. Den fråga vi behandlar är: Hur kan vi få fler sätt som är korrekta att delge en handling?
Det normala förfarandet är enkelt. Man skickar handlingen eller lämnar den till den person som ska delges. Delgivningen kan också ske muntligt, till exempel via telefon. Som tidigare talare har varit inne på finns det personer som inte vill bli delgivna. Det är de som är problemet. När det gäller de som inte har något emot att ta emot delgivningen finns det inga problem. För deras skull behöver vi inte ändra lagstiftningen, utan för dem som försöker hålla sig undan.
Det finns redan i dag andra sätt, nämligen så kallad stämningsmannadelgivning. Det är ett antal personer från olika myndigheter som är utsedda. De kan söka upp den som ska delges och överlämna handlingen. Om någon vägrar att ta emot handlingen kan man lämna den i bostaden. Det finns till och med ett system som kallas spikning. Det innebär att man kan spika upp handlingen på dörren, och då anses den vara delgiven. Man kan överlämna handlingen till en annan vuxen som bor i samma hushåll. Det finns också så kallad kungörelsedelgivning. Det innebär att handlingen hålls tillgänglig till exempel på en myndighet. Man kan ha ett offentligt anslag eller annonsera. Det kan man använda sig av när det är många personer som ska delges samma sak.
I den nya delgivningslagen moderniserar vi vad som är ett korrekt sätt att delge handlingar. Det tydligaste är att vi öppnar för modernare sätt att kommunicera genom elektronisk kommunikation. Det ska alltså fungera att delge via mejl. Vi öppnar också för privata auktoriserade delgivningsföretag som ska kunna sköta stämningsmannadelgivningen. Det har funnits en viss oro för det. När man genomför förändringar är det naturligt att man ifrågasätter hur det kommer att fungera. Vi kommer givetvis att följa detta noga och se att det blir en effektivisering och inte en försämring av rättssäkerheten. Om så blir fallet kommer vi naturligtvis att ta upp de här frågorna igen, men det tror jag inte att det blir.
På det här sättet utökar vi vad som är en korrekt delgivning. Med den nya lagen lägger vi dessutom ett större ansvar på parterna i ett pågående mål att själva bevaka handlingarna. Varför gör vi det? Jo, för att komma åt dem som försöker hålla sig undan. Det kanske inte är så konstigt att man försöker hålla sig undan. Det som ska genomföras efter delgivningen och det som delgivningen innebär kan ju få väldigt negativa konsekvenser. Det kan till exempel vara en kallelse till en huvudförhandling där man blir dömd till böter eller fängelse.
Som vi har hört tidigare ställs var fjärde huvudförhandling i brottmål in. Den vanligaste orsaken är delgivningsproblem. Det är det vi vill komma åt. Det är ineffektivt för rättsväsendet, och det är dyrt. Framför allt är det väldigt negativt för vittnen, målsägare och brottsoffer som skulle ha deltagit vid förhandlingen. De kanske helt i onödan har tagit ledigt från jobb eller skola för att komma till huvudförhandlingen, och sedan blir det en ny huvudförhandling då man får ta ledigt igen. Dessutom kanske man måste åka ett antal mil till domstolen.
Det viktiga är att vi hittar rättssäkra system som samtidigt är effektiva så att det blir en effektiv delgivning. Därmed kan det bli färre inställda domstolsförhandlingar.
De lagändringar som vi antar i dag är ett steg i rätt riktning. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 81 Lena Olsson (V)
Herr talman! Vi behandlar alltså en ny delgivningslag. Det mesta är sagt från talarstolen.
Att en av fyra huvudförhandlingar ställs in är väldigt dyrt, både för skattebetalarna och för samhället i stort. Detta har också Riksrevisionen uppmärksammat i en skrivelse och i skarpa ordalag kritiserat. Den här lagen är ett led i att dämpa en del av kritiken. Vi får se hur långt vi kommer.
Vänsterpartiet står också bakom denna nya lagstiftning. Jag ska poängtera att det är på samma sätt med denna lagstiftning som med annan lagstiftning att vi ska vara uppmärksamma på den och den ska följas upp. Skulle den inte leda till den effektivitet som vi söker får vi ta upp detta igen.
Anf. 82 Caroline Szyber (Kd)
Herr talman! Detta var en kort, effektiv och bra debatt. Det är precis så som vi skulle önska att våra rättsprocesser ser ut - rättssäkra men effektiva. Så är dock inte alltid fallet.
Förra veckan hade vi generaldirektören för svenska domstolar hos oss i utskottet. Hon sade då att ju snabbare delgivning kan ske, desto snabbare tenderar folk att komma när de blir kallade. Detta visar att den nya delgivningslagen är ett viktigt instrument för att korta handläggningstiderna i domstolarna.
Det är alltför vanligt att personer agerar på ett sätt som försvårar delgivning och som förhalar det rättsliga förfarandet. Därför är det viktigt att lägga ett större ansvar på parterna, och det görs i den nya lagen.
När det gäller brottmål tål det att upprepa det som har sagts här tidigare i dag, nämligen att nästan en rättegång av fyra ställs in, ofta på grund av delgivningsproblem. Samhällskostnaderna för detta är naturligtvis ett problem. I en redan pressad situation för domstolarna innebär detta ett tydligt resursslöseri. En än större kostnad är det dock att förtroendet för rättsväsendet kan minska. Under en tid har problemen med uteblivna vittnen och gärningsmän i rätten vuxit sig till ett större problem. Utebliven eller felaktig delgivning kan dessutom leda till att åtals- eller fordringspreskription inträder. Detta kan leda till att en rättegång eller annan myndighetsprövning måste göras om.
Alliansen har sett problemet och kommer nu med åtgärder som ska minska problemen med inställda rättegångar. Därför inför vi nu en ny delgivningslag.
Ett nytt teknikneutralt delgivningssätt - muntlig delgivning - införs. Att teknikneutralitet införs i systemet är positivt. Detta innebär en tydlig modernisering. Teknikneutraliteten öppnar även för användande av elektronisk kommunikation.
Vidare införs, som sagts tidigare här i dag, ett komplement till den offentliga delgivningsverksamheten. Vi tycker att det är bra att detta utvecklas men kommer självklart att följa utvecklingen så att rättssäkerhet och effektivitet står i centrum.
Med dessa förändringar kommer delgivningarna att fungera bättre. På så sätt får vi en ökad effektivitet i rättskedjan, och vi undviker det resursslöseri som inställda rättegångar innebär.
Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 24 november 2010.Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. delgivningslag,
2. lag om auktorisation av delgivningsföretag,
3. lag om ändring i ärvdabalken,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i rättegångsbalken,
6. lag om ändring i utsökningsbalken,
7. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
8. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
9. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
10. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),
11. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
12. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
13. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
14. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn,
15. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m., med den ändringen att orden "lagen (1962:381) om allmän försäkring" i 4 § andra stycket ska bytas ut mot "2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken",
16. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
17. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
18. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
19. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
20. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,
21. lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,
22. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
23. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
24. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
25. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,
26. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
27. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
28. lag om ändring i lagen (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av Statens va-nämnd,
29. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
30. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.,
31. lag om ändring i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden,
32. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),
33. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
34. lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden,
35. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,
36. lag om ändring i ellagen (1997:857),
37. lag om ändring i personuppgiftslagen (1998:204),
38. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),
39. lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,
40. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
41. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
42. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168),
43. lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,
44. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403),
45. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),
46. lag om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter,
47. lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567),
48. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut,
49. lag om ändring i lagen (2008:879) om europeiskt betalningsföreläggande,
50. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), utom såvitt avser bilagan till lagen,
51. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900),
52. lag om ändring i postlagen (2010:1045),
53. lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik,
54. lag om ändring i lagen (2010:996) om ändring i expropriationslagen (1972:719).
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:237.
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.