Naturvård

Betänkande 1992/93:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JOU03

Naturvård

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
JoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 41 motionsyrkanden om
naturvården, väckta i januari 1992. Motionerna är behandlade
under rubrikerna Allemansrätten, Våtmarksskydd, Naturreservat,
Biologisk mångfald, Lokala miljöfrågor, Stranderosion,
Strandstädning, Skoterförbud och Miljöskyddsområde. Samtliga
motioner avstyrks av utskottet, mestadels med hänvisning till
att de problem som tas upp behandlats i samband med 1991 års
miljöpolitiska beslut resp. utreds av vederbörande myndigheter
eller bereds i regeringens kansli.

Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och ett
särskilt yttrande.

Motioner

1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värnandet om allemansrätten.

1991/92:A484 av Elver Jonsson och Lars Sundin(fp) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av miljöskyddsområde för Göta Älvdalsbäckenet.

1991/92:Jo601 av Kenth Skårvik och Erling Bager(fp) vari
yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att, enligt vad i motionen anförts, utreda hur
kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med
nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.

1991/92:Jo611 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inrättande av en dikningsdatabank.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl.(s) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ge utredningen om grundlagsskydd för
äganderätten tilläggsdirektiv om hur allemansrätten m.m. skall
tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör redovisa sin
inställning till en kampanj till försvar för allemansrätten,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om principer för intrångsersättning i
samband med naturvårdshänsyn,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skynda på arbetet med att skydda
våtmarker.

1991/92:Jo614 av Marianne Jönsson och Agne Hansson(c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om allemansrätten.

1991/92:Jo615 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson(c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning gällande allemansrätten.

1991/92:Jo617 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående särskilt miljöskydd för Stockholms
gröna lungor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående en särskild storstadslagstiftning
för att skydda Stockholms parker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående Grimstaskogen som naturreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående Hanstaområdet som naturreservat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående skyddet av Haga--Brunnsviken--Norra
Djurgården.

1991/92:Jo619 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om begränsningar när det gäller antalet naturreservat och
naturvårdsområden.

1991/92:Jo622 av Per Olof Håkansson m.fl.(s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.

1991/92:Jo623 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en reglering av skoteråkandet.

1991/92:Jo627 av John Andersson och Björn Samuelson(v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av utredning och åtgärder angående
till allemansrätten hörande frågor.

1991/92:Jo640 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat projekt
för att lösa erosionsproblem i Löderups strandbad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning avseende erosions- och
strandskyddsproblematik m.m.

1991/92:Jo653 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om insatser mot stranderosion i Ystads kommun.

1991/92:Jo656 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statligt stöd till strandstädningen.

1991/92:Jo659 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidrag till strandstädning i
Göteborgs och Bohus län och i Hallands län.

1991/92:Jo669 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av
sumpskogar.

1991/92:Jo670 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i
inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.

1991/92:Jo671 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av naturvårdslagens bestämmelse om
strandskydd.

1991/92:Jo672 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och
hagmarker i Östergötlands län.

1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en
nationell naturvårdsstrategi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i
syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så
att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella
regler skydda områden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga
biotoper bör ligga på länsstyrelserna,

9. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får
i uppdrag att genomföra en utvärdering av det
naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad
som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot användande av vattenskotrar,
s.k. jet-skis.

1991/92:Jo674 av Lars Björkman (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ägar- och ersättningsfrågorna alltid
skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbytesmark vid reservatsbildningar.

1991/92:Jo677 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det angelägna i att se över lagstiftningen
så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd.

1991/92:Jo683 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn med förslag till komplettering
och ändring av gällande lagstiftning om körning med snöskoter i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms län.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om
naturvårdspolitiken från allmänna motionstiden 1992. Motionerna
tas i det följande upp ämnesvis.

Allemansrätten

Motionerna

I sju motionsyrkanden väcks frågor om allemansrätten. Enligt
motion T221(s) yrkande5 bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om värnandet av allemansrätten. Motionärerna
hävdar att "denna urgamla sedvänja är en omistlig del av vårt
kulturarv och måste skyddas mot alla angrepp från
marknadsliberalers profithunger". Enligt den socialdemokratiska
partimotionen Jo612 yrkande41 bör utredningen om
grundlagsskydd för äganderätten ges tilläggsdirektiv om hur
allemansrätten (inkl. strandskydd) m.m. skall tillgodoses i ett
läge då äganderätten avses bli stärkt. I samma motion begärs en
redovisning av regeringen om dennas inställning till en kampanj
till försvar för allemansrätten (yrkande42). Yrkandet bör
enligt motionen ses mot bakgrund av att den borgerliga
regeringen inte fört vidare ett arbete som startats av
s-regeringen sommaren 1991 med inbjudan till folkrörelser,
intresseorganisationer m.fl. till en nationell kampanj till
försvar för allemansrätten.

I tre motioner begärs förslag till lagstiftning resp.
utredning i den riktningen om allemansrätten. I motion
Jo614(c) hänvisas till den ökade internationaliseringen och
närmandet till EG. Enligt motion Jo615(c) bör lagstiftning ske
i likhet med vad som gjorts i Norge. Många turister får
felaktiga uppgifter i resebroschyrerna, anser motionärerna. Även
i motion Jo627(v) begärs utredning och åtgärder angående
frågor som hör till allemansrätten. Enligt motionen är norrmäns
och polackers och på sistone även tyskars bärplockning -- då de
stannar en längre tid -- inte förenliga med allemansrätten utan
bör snarare betraktas som ren näringsverksamhet.

I motion Jo671 (s) yrkas på ett tillkännagivande om ändring av
naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd. Vid tillämpningen
av strandskyddsreglerna är det viktigt att den lokala och
regionala kunskapen om området får väga tungt, anser
motionärerna. När det gäller tättbebyggda områden i södra delen
av Sverige är en skärpning motiverad, medan det enligt motionen
kan finnas skäl för en generösare tillämpning i andra delar av
landet.

Utskottets överväganden

Frågor om allemansrättens innehåll och förslag om
formalisering av detta rättsinstitut har behandlats av riksdagen
vid snart sagt varje riksmöte under senare år. Våren 1991
anförde utskottet bl.a. följande.

Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets
intresse att slå vakt om. Utskottet erinrar om att det rör sig
om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige och som
saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I 1§
naturvårdslagen (1964:822; NVL) uttalas att "naturen utgör en
nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är
tillgänglig för alla enligt allemansrätten." Någon närmare
definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I stort
brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas
till fots över annans mark och att under en kortare tid
uppehålla sig där, om det inte är fråga om tomt eller plantering
eller över huvud om mark som kan skadas av beträdandet, samt att
där plocka blommor, bär och svamp. Det har rått betydande
politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för
såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten
icke lämpligen bör detaljregleras i lagstiftningen. När
begreppet infördes i naturvårdslagens portalparagraf fann
departementschefen att en lagstiftning om denna rätts innehåll
skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i
skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än
att de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till
hänsyn. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1974:166,
JoU52).

Mot den angivna bakgrunden avslog riksdagen motioner om
detaljreglering av allemansrätten (1990/91:JoU30 s.195f.).
Utskottet har icke ändrat uppfattning i detta avseende och
avstyrker således motionerna Jo614, Jo615 och Jo627.

Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda
frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ
tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens
gränser. Därmed synes syftet med yrkande41 i motion Jo612
huvudsakligen tillgodosett, och någon ytterligare riksdagens
åtgärd påkallas alltså inte. Utskottet utgår från att en
förstärkning av äganderätten är fullt möjlig att genomföra utan
att detta inkräktar på allemansrätten.

Det anförda innebär att även motion T221 yrkande5 bör
avslås.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra en
frågeställning som aktualiserats under den offentliga debatt som
förs om följdverkningarna av en framtida svensk EG-anslutning.
Det har yppats farhågor för att EG-domstolen i en eventuell
rättslig tvist skulle kunna finna att den svenska allemansrätten
begränsar äganderätten på ett sätt som är oförenligt med
EG-rätten. Enligt utskottets mening saknar dessa farhågor grund.
Utskottet vill för det första erinra om att allemansrätten
gäller för envar. Den är inte begränsad till att gälla enbart
svenska medborgare. Vidare skall enligt art.222 i Romfördraget
detta fördrag inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas
egendomsordning. Ett motsvarande stadgande återfinns i art.125
i EES-avtalet.

Vad avser den kampanj till försvar för allemansrätten som
åberopas i motion Jo612 yrkande42 har utskottet inhämtat
följande.

Regeringen gav den 27 februari 1992 Statens naturvårdsverk i
uppgift att inför turistsäsongen samordna informationen om
rättigheter och skyldigheter i samband med allemansrätten.
Regeringen ställde samtidigt 250000kr till verkets
förfogande för uppdraget. Tillskottet har använts för att utöka
och förstärka det informationsarbete med allemansrätten som
verket kontinuerligt bedriver.

Naturvårdsverket har nyligen i skrivelse till regeringen
lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som
genomförts under budgetåret. Av skrivelsen framgår att verket
tillskrivit ett stort antal myndigheter och organisationer och
uppmanat dessa att delta i en gemensam aktion för att upplysa
svenska och utländska turister om rättigheter och skyldigheter
enligt allemansrätten. De medverkande har erhållit
Naturvårdsverkets informationsmaterial utan kostnad. Annonsering
har skett i TV i Sverige och i Tyskland samt i videoprogram på
restauranger. Utländska turister på väg till Sverige har fått
tryckt information. Verket har kontaktat Invandrarverket för att
föra ut adekvat kunskap till invandrare och flyktingar. För
närvarande följs arbetet upp genom en enkätundersökning till
kommuner och organisationer vilken kommer att utmynna i ett
rådslag. Naturvårdsverket förutser enligt skrivelsen fortsatt
stort behov av information, utbildning och konkreta praktiska
åtgärder på olika nivåer för att motverka fortsatt missbruk av
allemansrätten.

Utskottet delar Naturvårdsverkets mening att det torde finnas
ett fortsatt stort behov av information m.m. för att värna
allemansrätten. Utskottet utgår från att det även i
fortsättningen görs insatser av det slag som beskrivs i
redogörelsen, anpassade efter det behov som bedöms föreligga.
Motionärernas syfte synes därmed i stort sett tillgodosett, och
något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion Jo612
yrkande42 är ej påkallat.

Naturvårdslagens strandskyddsregler syftar till att skydda
allmänhetens tillgång till stränderna för bad och friluftsliv.
Inom strandskyddsområde råder byggnads- och anläggningsförbud.
Länsstyrelsen kan utvidga strandskyddsområdet men också ge
dispens från byggnadsförbud m.m. Endast om särskilda skäl
föreligger kan undantag från strandskyddsbestämmelserna medges,
och denna undantagsmöjlighet tillämpas restriktivt.
Bestämmelserna har setts över av Naturvårdslagsutredningen,
SOU1990:38. Utredningens förslag genomfördes i 1991 års
miljöpolitiska beslut (prop.1990/91:90, JoU30).
Naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser ändrades så att
beviljad dispens numera är tidsbegränsad, och en möjlighet
infördes till undantag från kravet på dispens för bl.a.
komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.

Regeringen har nyligen givit länsstyrelserna i Kronobergs,
Jämtlands och Norrbottens län i uppdrag att inom ramen för
gällande strandskyddslagstiftning klarlägga förutsättningarna
för en mer flexibel tilllämpning av strandskyddet i
glesbygderna. Strandskyddsreglerna är även föremål för översyn
inom Miljöskyddskommittén (ME1989:04). Med hänsyn till att
frågan alltså utreds avstyrker utskottet motion Jo671.

Våtmarksskydd

Motionerna

I motion Jo611 (v) begärs inrättande av en dikningsdatabank.
Motionären anser det nödvändigt med en ökad faktainsamling och
dokumentation av dikningsföretag som lämpar sig för studier.
Arbetet bör börja snarast, förslagsvis i Västerbottens län. I
motion Jo612(s) erinras om att Naturvårdsverket har fått i
uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket
föreslå områden i landet som skall undantas från
dikningsåtgärder. Regeringen bör påskynda arbetet och redovisa
för riksdagen hur långt detta arbete har kommit (yrkande52).

I motion Jo669 (fp) begärs ett tillkännagivande om
grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av
sumpskogar. Motionären anser att Naturvårdsverket i stort sett
lämnar sumpskogarna därhän i de pågående våtmarksinventeringarna
och koncentrerar sig på öppna myrar trots att den årliga
exploateringen av myrmark i landet bara torde uppgå till en
tiondel av arealen sumpskog som dikas. Sumpskogarna saknar dock
inte bevarandevärden, anför motionären.

Enligt motion Jo670 (fp) bör ett tillägg göras i den svenska
CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken
och Lundåkrabukten. Dessa utgör grunda havsområden med
angränsande strandängsområden vilka till stor del ännu utgörs av
betade havsstrandängar omväxlande med andra typer av
ängsmarker.

Utskottets överväganden

Redan år 1977 uppdrog regeringen åt Statens naturvårdsverk
(SNV) att genomföra en översiktlig inventering av de svenska
våtmarkerna. En första genomgång av befintliga kunskaper
publicerades år 1979 (SNV PM 1181--1184). År 1980 genomförde SNV
en s.k. anspråkskartering (SNV PM1384). En försöksinventering
med beskrivning av metod för våtmarksinventering (VMI)
publicerades 1983 (SNV PM 1680--1683). Därefter har arbetet med
VMI fortsatt länsvis. Elva län är klara. Sammanfattningsvis
skall genom VMI samtliga våtmarker över en viss storlek (t.ex.
10ha) inventeras för att bilda ett godtagbart underlag för
tillämpning av olika naturvårdskriterier. Högt klassade objekt
skall inventeras mera noggrant, och en kunskapsbas skall
framställas för att utgöra underlag för beslut i ärenden som rör
våtmarker. Dessutom hoppas man inom Naturvårdsverket att genom
inventeringen kunna öka den allmänna kunskapen om och därmed
förståelsen för våtmarker.

Sedan år 1986 krävs tillstånd för markavvattning enligt
18c§ NVL. I dag avstyr de flesta länsstyrelser
markavvattning på alla objekt av VMI-klass1 och klass2.
Enligt 18d§ NVL (införd 1991) kan regeringen förbjuda
avvattning av områden där det är särskilt angeläget att bevara
våtmarkerna. År 1991 infördes även anmälningsplikt för
skyddsdikning. Varje län skall redovisa alla beslut i
dikningsärenden. Besluten registreras i en databank för
naturvård som är under vardande. Arbetet med upprättande av
denna databank betraktas som angeläget av Naturvårdsverket.

På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket i samråd med
Skogsstyrelsen och Jordbruksverket utarbetat förslag till vilka
områden som bör omfattas av avvattningsförbud. Arbetet har
redovisats till regeringen den 30 september 1992.

Utskottet delar den mening som framförts i motion Jo611 om
vikten av att kunskaperna om Sveriges våtmarker och skyddet av
dessa marker aktiveras. Ett viktigt instrument är den
kunskapsbas som läggs upp genom våtmarksinventeringen och som
kommer att kunna nås genom databanken för naturvård. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer berörda naturvårds- och
skogsvårdsmyndigheter liksom även markägare och organisationer
att genom databanken få tillgång till fakta om och dokumentation
av dikningsföretag som efterlyses i motionen. Dess syfte kommer
därigenom att i allt väsentligt kunna tillgodoses utan något
särskilt riksdagsuttalande.

Utskottet ansluter sig också till de synpunkter som framförs i
den socialdemokratiska miljömotionen om att arbetet med att
bestämma vilka områden i landet som skall undantas från
dikningsåtgärder bör påskyndas. Av utskottets redogörelse ovan
framgår att vederbörande centrala myndigheter lämnat sina
förslag i frågan till regeringen. Utskottet utgår från att det
fortsatta arbetet bedrivs aktivt, och att regeringen om så
erfordras återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.
Därmed får syftet med motion Jo612 yrkande52 anses
tillgodosett.

I Naturvårdsverkets utredning Våtmarkerna och deras
betydelse finns en utförlig diskussion av sumpskogarna
(Naturvårdsverket Rapport3824). Som sumpskogar eller
våtmarksskogar räknas alla våtmarker som är skogbevuxna. De
beräknas omfatta 5milj.ha av sammanlagt 9,3milj.ha
våtmarker i Sverige. Vissa sumpskogar är mycket artrika på
växter och djur. Sumpskogarna är av stor betydelse för hotade,
sällsynta och hänsynskrävande arter då nära 200 arter i
hotkategori 0--4 i Naturvårdsverkets fastställda lista över
hotade arter förekommer där. De typer av sumpskog som arterna
föredrar är bl.a. örtrika sumpskogar, lövsumpskogar och
strandnära sumpskogar. I de allra flesta fallen är skälet till
att en art är hotad att dess miljö, eller biotop, har minskat i
utbredning. Denna bakgrund ger anledning att klassa dessa
sumpskogar som några av de mest hotade biotoperna i Sverige i
dag.

Skogsstyrelsen inventerar för närvarande sumpskogarna i samråd
med SNV. Inventeringen kommer enligt en grov bedömning att
behöva pågå under 5--8 år med nuvarande resursinsats
(6,5mkrför budgetåret 1992/93). Metodik för
sumpskogsinventeringen är under utveckling. Enligt
Naturvårdsverkets rapport föreligger stora inventeringstekniska
problem.

Den kritik som riktas i motion Jo669 mot Naturvårdsverket för
att negligera sumpskogsproblematiken kan bero på ett
missförstånd. Medan Naturvårdsverket har det övergripande
ansvaret för våtmarksinventeringen görs sumpskogsinventeringen i
Skogsstyrelsens regi. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

I motion Jo670 förordas utvidgning av den s.k. CW-listan. I
denna anges vilka områden som särskilt bör skyddas i enlighet
med Konventionen i Ramsar angående våtmarker av internationell
betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar
(Convention on Wetlands /SÖ1975:76/, ändrad enl. SÖ1986:74
samt enl. prot. 1987-06-03). Enligt vad utskottet inhämtat kan
det i och för sig finnas goda skäl att utvidga CW-listan.
Utskottet vill dock inte ställa sig bakom någon särskild
prioritering av det område som anges i motionen. Denna avstyrks
därför.

Naturreservat

Motionerna

Enligt motion Jo612 (s) yrkande 43 bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag om principer för intrångsersättning i samband
med naturvårdshänsyn. Motionärerna anser att av
naturvårdshänsyn, och med hänsyn till budgetläget, var den
rådande ordningen före 1987 bättre, vilket bör beaktas i det
fortsatta arbetet.

Enligt motion Jo619 (m) bör en översyn göras av befintliga
naturreservat och naturvårdsområden för att man skall kunna
bedöma vilka som är av synnerligt högt värde för samhället. I
övriga områden bör såväl äganderätt och skötsel som tillsyn
återgå till ursprunglig ägare. I motion Jo674(m) yrkas att
ägar- och ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda
innan nya reservat bildas (yrkande1) samt att riksdagen gör
ett tillkännagivande om utbytesmark vid reservatsbildningar från
Domänverkets marker (yrkande2).

Utskottets överväganden

Enligt 26 § naturvårdslagen (1964:822) är en fastighetsägare
berättigad till ersättning om föreskrifter om inrättande av
naturreservat m.m. medför att pågående markanvändning avsevärt
försvåras inom berörd del av fastigheten. Motsvarande
bestämmelse om intrångsersättning återfinns i bl.a. plan- och
bygglagen (PBL, 1987:10). Den nu gällande formuleringen infördes
år 1987, då orden "berörd del av fastigheten" tillfördes.
Tidigare gällde enligt praxis generellt att det var vederbörande
sakägares ekonomiska enhet som skadan skulle relateras till.

I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut diskuterades den
principiella frågan om vilka intrång en markägare skall vara
skyldig att tåla av hänsyn till naturvården (prop. 1990/91:90,
JoU30). Med anledning av riksdagsbeslutet tillsattes en
arbetsgrupp som sedermera avgett ett betänkande,
Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds1991:87).
Arbetsgruppen har haft att överväga om behovet av ökad
naturvårdshänsyn kräver ändringar i gällande ersättningsregler
samt att utreda hur den av riksdagen antagna sektorsprincipen
bör tillämpas med avseende på de areella näringarna. I
betänkandet framhålls att reglerna inte får utformas så att de
står i strid med vad som i svensk rättsordning anses acceptabelt
i fråga om rådighetsinskränkningar och rätt till ersättning för
sådana. De slutliga avvägningarna mellan enskilda och allmänna
intressen bör enligt arbetsgruppen göras i de parlamentariskt
sammansatta utredningarna Miljöskyddskommittén, Skogspolitiska
kommittén och Äganderättskommittén (Fri- och
rättighetskommittén).

Skogspolitiska kommittén har nyligen avslutat sitt arbete. I
betänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU1992:76)
diskuteras frågan om hur stort intrång en markägare skall tåla
utan ersättning vid naturvårdsåtgärder. Kommittén är inte beredd
att föreslå en ändring av 1987 års riksdagsbeslut om att
ersättning utgår till markägaren då pågående markanvändning
avsevärt försvåras på berörd del av fastigheten. Däremot bör
enligt kommittén den del av kostnaden som motsvarar ett intrång
upp till kvalifikationsgränsen avräknas vid intrång som är
ersättningsgilla. Betänkandet bereds i regeringens kansli med
sikte på en proposition våren 1993. Miljöpolitiska kommittén
beräknas framlägga sitt huvudbetänkande i april 1993, och
Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för
äganderätten (Ju1992:01) eller Fri- och rättighetskommittén
bör enligt sina direktiv avsluta sitt arbete före halvårsskiftet
1994.

Utskottet hänvisar till att det förslag som framlagts av
Skogspolitiska kommittén bereds i regeringskansliet samt att
närbesläktade problem ligger under utredning i ett par andra
kommittéer. Med hänsyn härtill bör riksdagen icke vidta någon
åtgärd med anledning av motion Jo612 yrkande43.

Riksdagen avslog våren 1991 en motion om begränsning av
antalet naturreservat (1990/91:JoU30 s.201). Som skäl för
avslaget framhöll utskottet att Naturvårdsverket och
länsstyrelserna hade genomfört en översyn av samtliga
naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. med resultat
att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt
saknades motiv för att de skulle kvarstå som naturvårdsobjekt.
Med samma motivering avstyrks motion Jo619.

Utskottet avstyrker även motion Jo674 yrkande1. Enligt vad
utskottet erfarit gäller redan i dag krav på att ägar- och
ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda innan nya
reservat bildas. När det gäller yrkande2 i motionen om
utbytesmark vid reservatsbildningar hänvisar utskottet till sitt
yttrande över regeringens förslag om avveckling av Domänverket
(prop. 1991/92:134, JoU9y, NU33). Jordbruksutskottet framhöll
då, med instämmande i näringsministerns uttalande, att det vore
opraktiskt att -- i vart fall för någon längre tid --
upprätthålla en markreserv för utbytesmark. Å andra sidan borde
det enligt utskottet vara möjligt att inom den fyraåriga
övergångsperiod som förutsågs för förvaltningen genomföra
inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd mark eller bolagsmark.
Dessa inventeringar kunde läggas till grund för markbyten med
domänmark innan denna överläts på bolaget. Markbyten skulle även
kunna ske av mark som redan överlåtits på bolaget.
Näringsutskottet erinrade å sin sida om det omfattande
inventeringsarbete som redan genomförs löpande inom ramen för
Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet liksom om den
uppgift som har lagts på den skogspolitiska kommittén, och
framhöll att de synpunkter som förs fram i jordbruksutskottets
yttrande härvid bör ligga till grund för säkerställande av mark
för naturvårdsändamål.

Som redovisats i det föregående bereds Skogspolitiska
kommitténs förslag i regeringens kansli. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet yrkande2 i motion Jo674.

Biologisk mångfald

Motionerna

I motion Jo673 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
nödvändigheten av att upprätta en nationell naturvårdsstrategi.
En sådan skall enligt motionen fungera som underlag för arbetet
med att skydda hotade arter, unika naturområden och olika
naturtyper samt även gälla i förhållande till det
internationella naturvårdsarbetet. Enligt yrkande2 bör en ny
översyn av naturvårdslagstiftningen göras i syfte att tydliggöra
en ekologisk grundsyn. Även naturresurslagen bör ses över så att
den blir ett skarpare instrument. Reglerna för biotopskydd bör
utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom
generella regler skydda smärre markområden av viss marktyp i
länet; biotopskyddet bör anses falla inom ramen för den
naturvård markägaren är skyldig att ansvara för, och skall
därför normalt inte innebära rätt till intrångsersättning
(yrkande3). Ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga
på länsstyrelserna och inte på sektorsmyndigheten (yrkande4).
I yrkande9 begärs att Naturvårdsverket får i uppdrag att
genomföra en utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på
kommunal nivå. Denna utvärdering bör ligga till grund för
insatser för att stödja och utveckla ekologisk kompetens hos
kommunerna.

I motion Jo677 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen så att
utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd. Enligt
motionen bör modellen med "kritiska områden" enligt USA-modell
övervägas. Det är viktigt att Sverige lever upp till
Bernkonventionen (om skydd av europeiska vilda djur och växter
samt deras naturliga miljö /SÖ1983:30/) och ger lövgrodan
varaktigt skydd.

Utskottets överväganden

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED -- i Rio
de Janeiro undertecknades i juni 1992 en internationell
konvention om bevarande av biologisk mångfald av företrädare för
mer än 150 länder och EG. Enligt konventionen avses med
biologisk mångfald (biodiversitet) variationen bland levande
organismer i alla miljöer, inklusive bl.a. land- och
vattenmiljöer, samt de ekologiska relationer och sammanhang som
organismerna ingår i. Detta innefattar mångfald inom arter,
mellan arter och mellan ekosystem.

Regeringen har i skrivelse (skr.1992/93:13) lämnat en
redogörelse för UNCED. Därav framgår (s.12f.) att regeringen
nu bereder de frågor, som aktualiseras vid en ratificering av
konventionen om biologisk mångfald, med sikte på en proposition
redan under innevarande riksmöte. I propositionen kommer
ratificeringen av konventionen om biologisk mångfald att tas
upp. Vidare kommer frågor i anslutning till tillämpningen av
konventionen att behandlas, såsom t.ex. genomförandet av en
landstudie om biologisk mångfald. Landstudien är en
statusrapport som skall utgöra underlag för utarbetande av en
nationell strategi för bevarande och uthålligt nyttjande av
biologisk mångfald. Vidare kommer att redovisas hur de under år
1991 införda förändringarna i naturvårdslagen (1964:822) rörande
biotopskydd och biotoper för markavvattning skall tillämpas.
Konventionen kommer i enlighet med principen om sektorsansvar
för miljön att föra med sig behov av ökade insatser från olika
sektorer.

Utskottet erinrar om att Naturvårdsverket för tre år sedan
lade fram förslag till en samlad strategi för skydd av svensk
natur i programmet Naturvårdsplan för Sverige. I
naturvårdsplanen redovisas Naturvårdsverkets samlade bedömning
beträffande mål och omfattning av och riktlinjer för det
framtida säkerställandearbetet. Dokumentet avses bli utvecklat
och preciserat i takt med att bättre underlagsmaterial kommer
fram.

Naturvårdsplanen utgjorde ett av delunderlagen till
aktionsprogrammet NATUR90 vilket i sin tur låg till grund för
naturskyddskapitlet i det miljöpolitiska beslutet våren 1991
(prop. 1990/91:90, JoU30). Beslutet innebar bl.a. att ett nytt
skyddsinstitut infördes i naturvårdslagen (21§NVL) för
biotoper som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter
eller som annars är särskilt skyddsvärda.

Naturvårdsverket har nyligen i samråd med Skogsstyrelsen
redovisat en utredning om biotopskyddet enligt 21§NVL till
regeringen. Enligt utredningen bör biotopskyddet klassas enligt
två modeller, nämligen ett generellt skydd för vissa biotoper
som uppnås genom att särskilda bestämmelser för detta införs i
naturvårdsförordningen (1976:484) -- modell A -- samt ett
individuellt biotopskydd genom beslut i det enskilda fallet --
modell B. Enligt SNV bör länsstyrelserna ha ansvaret för
biotopskyddet enligt modell B, medan Skogsstyrelsen anser att
skogsvårdsstyrelserna skall ha detta ansvar när det gäller
skogliga biotoper.

Biotopskyddet diskuteras även i Skogspolitiska kommitténs
betänkande. Kommittén anser i anslutning till 1991 års
miljöpolitiska beslut att skogsvårdsstyrelsen skall besluta om
skydd av enskilda skogliga biotoper.

Utskottet har vidare erfarit att Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen i samarbete och inom ramen för Naturvårdsverkets
pågående projekt MIST (Miljön i Sverige, tillstånd, trender) och
MILJÖ 93 arbetar på att närmare precisera ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom
området skogen och miljön. Därvid skall också definieras och
beskrivas innebörden och utformningen av de instrument som
kommer till användning för ansvarsfördelningen.

Utskottet anser att syftet med yrkande 1 i motion Jo673 får
anses i huvudsak tillgodosett med hänvisning till vad som
anförts om Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige och till
den aviserade propositionen med anledning av konventionen om
biologisk mångfald. Biotopskyddet har som framgår av det anförda
nyligen införts, och förslag har framlagts om dess närmare
utformning. Förslagen bereds vidare i regeringskansliet. Med
hänvisning härtill avstyrks yrkandena3 och4 i motionen.
Utskottet avstyrker även yrkande2 om ny översyn av
naturvårdslagen och naturresurslagen. Dessa lagar omfattas av
Miljöskyddskommitténs arbete (ME 1989:04) som är inriktat på
att utforma förslag till en miljöbalk. Av direktiven till
utredningen framgår att den nya lagstiftningen skall styras av
en ekologisk grundsyn.

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. I
2§ naturvårdslagen fastslås detta uttryckligen. Länsstyrelsen
har att verka för naturvården i länet, och Naturvårdsverket har
överinseende över naturvården i riket. Genom det miljöpolitiska
beslutet våren 1991 utvidgades länsstyrelsens möjlighet att
överlåta beslut i vissa naturvårdsärenden till kommun.
Utskottet delar motionärens mening om att det
naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå bör utvärderas och
att det kan behövas särskilda insatser för att stödja och
utveckla ekologisk kompetens hos kommunerna. Som framgår av den
lämnade redovisningen pågår ett arbete inom Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen på att närmare precisera ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom
området skogen och miljön. Utskottet utgår från att i det
sammanhanget en genomgång sker även av den ekologiska
kompetensen i kommunerna och att åtgärder vidtas för att
eventuella luckor i detta avseende fylls. Med detta uttalande
får syftet med yrkande9 i motion Jo673 anses i viss mån
tillgodosett.

Vad utskottet anfört om pågående arbete på biotopskyddets
område är även ägnat att besvara motion Jo677. Enligt
Naturvårdsverkets biotoputredning bör skyddet utgå från vissa
biotoper och inte från vissa arter. En sådan biotop är småvatten
och våtmarker i jordbruksmark. Småvattenbiotoper bör enligt
förslaget komma i fråga för biotopskydd i syfte att bromsa
utarmningen av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Ett generellt biotopskydd med stöd av 21§ NVL är det
effektivaste medlet att nå detta mål. Bl.a. groddjur riskerar i
dag att lokalt utrotas i landets slättbygder till följd av
utglesningen av lämpliga biotoper. Som exempel nämner
utredningen lövgroda, klockgroda (båda hotkategori2) samt
större vattensalamander (hotkategori4). För den framtida
förekomsten av några hotade groddjur med huvuddelen av hela det
svenska beståndet koncentrerat till Skåne kan bevarande av den
aktuella biotopen i denna del av landet vara avgörande. Utöver
de hotade arterna är givetvis biotopen viktig och avgörande för
samtliga groddjursarter och andra arter knutna till våta
miljöer, framhåller rapportförfattarna.

Enligt vad utskottet inhämtat hos Naturvårdsverket kommer
förhoppningsvis t.ex. lövgrodans fortsatta existens att räddas
om utredningsförslaget genomförs. Som redan anförts bereds
förslaget i regeringskansliet. Motion Jo677 bör därför icke
föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Lokala miljöfrågor

Motionerna

I två motioner väcks frågor om naturmiljön i Stockholm med
omnejd. I motion Jo617(c) begärs ett tillkännagivande om
särskilt miljöskydd för Stockholms gröna lungor (yrkande1) för
att ge framtidens stockholmare förutsättningar för god livsmiljö
och rekreation. Motionärerna hävdar att nuvarande generation har
ansvar för detta och att hoten är många: grönområden naggas och
stränderna hotas av byggnation, försurningen hotar grönskan,
vattnet försämras, byggnader och skulpturer förstörs av
försurande ämnen m.m. En särskild storstadslagstiftning för att
skydda Stockholms parker bör komma till stånd (yrkande2),
frilufts- och strövområden som Grimstaskogen (yrkande3) och
Hanstaområdet (yrkande4) bör göras till naturreservat, och
riksdagen bör göra ett tillkännagivande om skyddet av
Haga--Brunnsviken--Norra Djurgården som går ut på att det skall
finnas en statlig instans som har huvudansvaret för områden av
riksintressen. Även i motion Jo690(fp) begärs uttalanden om
skydd för känsliga naturområden (yrkande12). Den orörda
naturens långsiktiga värde för samhället måste vara en viktig
förutsättning för all planering och alltid ställas mot
kortsiktiga ekonomiska intressen; när ett område väl är
exploaterat går det inte att återställa, anser motionärerna. Det
sammanhängande "gröna bältet" runt Storstockholm bör bevaras
(yrkande13), och vad i övrigt anförts om skydd för miljön i
Stockholms län bör ges regeringen till känna (yrkande15).

Enligt motion Jo672 (fp) bör eklandskapet samt ängs- och
hagmarker i Östergötlands län skyddas. Motionären framhåller att
ekskogen är nedläggningshotad. Naturvården måste få starkare
ställning i samhällsplaneringen, och ädellövskogslagen bör ses
över.

Utskottets överväganden

Riksdagen behandlade hösten 1991 tre motioner med yrkanden om
skydd av områdena kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal samt
Djurgården mot fortsatt exploatering. En omfattande remissomgång
genomfördes. Under den tid utskottsbehandlingen pågick begärde
regeringen den 21 november 1991 att Stockholms och Solna
kommuner skulle redovisa hur man tänker tillgodose
kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i
den planering som inletts för området. I betänkandet anförde
utskottet bl.a. att hela området har utomordentligt stora
natur-, kultur- och rekreationsvärden. Utskottet fann att
skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur
och stadsbild borde överordnas exploateringsintresset. Vidare
erinrade man om att riksdagen i ett tidigare skede beslutat om
stark restriktivitet vad gäller markutnyttjandet. Utskottet
utgick från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin
prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och
informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen
(1991/92:JoU10).

Enligt vad utskottet erfarit beräknas kommunerna lämna in sina
planer till länsstyrelsen den 1december 1992 i enlighet med
vad regeringen föreskrivit. Länsstyrelsen förväntas lämna sina
kommentarer till regeringen strax efter årsskiftet, varpå
riksdagen beräknas kunna få redovisning under första halvåret
1993.

Utskottet delar, som framgår av det anförda, motionärernas
mening om vikten av att förutsättningarna för en god miljö i
storstadsområdet bevaras. Ett omfattande planeringsarbete för
att bevara naturvärden i Stockholm pågår. Detta arbete bör
avvaktas. Utskottet är icke berett att i detta sammanhang
tillstyrka de förslag som lagts fram i motion Jo617 yrkandena 1,
2 och 5 eller i motion Jo690 yrkandena12 och13. Yrkande15
i motion Jo690 är alltför opreciserat för att läggas till grund
för någon särskild åtgärd. Det avstyrks av det skälet.

Beslut om bildande av naturreservat fattas av länsstyrelsen
(7§NVL) i administrativ ordning. Innan länsstyrelsen fattar
sådant beslut skall den samråda med kommunen. Det är även
möjligt att inrätta kommunala naturreservat och
naturvårdsområden m.m. (43§NVL). Dessa frågor utgör således,
som utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit,
förvaltningsärenden som ligger utanför riksdagens ansvarsområde.
Motion Jo617 yrkandena3 och4 avstyrks därför.

Med anledning av motion Jo672 får utskottet framhålla
följande.

I 1982 års ädellövskogsutredning (SNVPM1587) framhölls att
ädellövskogslagen måste kombineras med ett utökat reservatsskydd
för de skogar som får sina värden spolierade av ett aktivt
ädellövskogsbruk. Efter lagens ikraftträdande har dock relativt
få områden skyddats. Enligt naturvårdsplanen är endast 5% av
ädellövskogen skyddad i naturreservat, och den regionala
fördelningen är mycket ojämn. En målmedveten satsning på ökat
reservatsskydd av ädellövskog bör ges hög prioritet. Ett
särskilt kriteriesystem för reservatsurval är under utarbetande
i samarbete mellan Naturvårdsverket, Lantbruksuniversitetet och
Skogsstyrelsen. Målet bör enligt naturvårdsplanen vara att på
grundval av art- och biotopbevarande kriterier minst fördubbla
den skyddade arealen fram till år 2000. På längre sikt bör
ytterligare arealer skyddas.

Skogspolitiska kommittén föreslår att ädellövskogslagens
bestämmelser överflyttas till skogsvårdslagen och att
skogsvårdsstyrelsen blir tillsynsmyndighet rörande samtliga
frågor enligt de bestämmelserna.

Utskottet vill för egen del betona vikten av att
ädellövskogens regler efterlevs. Naturvårdsverket har avgränsat
flera ädellövskogar i Östergötland som riksintressen för
naturvård och friluftsliv. Eklandskapet kring Stora Rängen och
Järnlunden bildar tillsammans med ekområdena vid Åtvidaberg
Sveriges största samlade areal med ek. Utmärkande för
innerskärgårdens öar är det ofta rika inslaget av ädellövskog,
särskilt ekskog. Även kulturmark med lång kontinuitet som de
hävdade lövängarna Sättra ängar och Hallstad ängar har
förklarats som riksintressen.

Om så bedöms nödvändigt har länsstyrelsen möjlighet att bilda
naturreservat eller naturskyddsområde.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på den
fortsatta beredningen av Skogspolitiska kommitténs betänkande
avstyrker utskottet motion Jo672.

Stranderosion

Motionerna

I flera motioner yrkas på åtgärder mot stranderosion. Enligt
motion Jo622(s) bör en samlad statlig uppfattning och strategi
tas fram i huvudfrågan om åtgärder över huvud taget skall sättas
in mot sanderosionen. Motstående intressen bör klarläggas,
statliga och ev. andra aktörers på området roller måste klaras
ut. I motion Jo640(s) begärs statligt engagemang i ett
planerat projekt för att lösa erosionsproblem i Löderups
strandbad (yrkande1). Ett niopunktsprogram har enligt motionen
utarbetats som förutsätter ekonomiskt engagemang från såväl
statens och kommunens som de enskildas sida. Riksdagen bör även
göra ett uttalande om forskning avseende erosions- och
strandskyddsproblematik m.m. på lång sikt (yrkande2). I motion
Jo653(kds) yrkas likaledes på insatser mot stranderosion i
Ystads kommun.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att en motion om statligt engagemang i
niopunktsprogrammet mot stranderosionen i Löderups strandbad
avslogs våren 1991 med hänvisning till att frågan om i vilken
mån statliga medel bör ställas till förfogande bör prövas av
vederbörande myndigheter. Samtidigt underströks att ytterligare
forskning är angelägen (1990/91:JoU30 s.217).

Naturvårdsverkets generaldirektör har, enligt vad utskottet
erfarit, i samband med en uppvaktning förklarat sig beredd att
gå in med statligt engagemang i första etappen av ett
forskningsprojekt i full skala för att utröna möjligheten att
lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad. En förutsättning
för att statsbidrag skall utgå är att SNV:s forskningsnämnd
tillstyrker projektet.

Utskottet delar motionärernas mening att ökad forskning kring
stranderosionsproblemen är värd att stödja. Som framgår av det
anförda kommer också frågan om statsbidrag för sådan forskning
att prövas närmare. Med hänsyn härtill synes någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida inte vara påkallad med anledning av
motionerna Jo622, Jo640 och Jo653.

Strandstädning

Motionerna

I tre motioner begärs åtgärder för att bistå de kommuner på
västkusten som drabbas av nedsmutsade stränder. Enligt motion
Jo601(fp) yrkande1 bör regeringen tillsätta en utredning med
uppgift att utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas
att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och
Kattegatt. I avvaktan på att ett internationellt samarbete kan
leda till mer kännbara restriktioner för dumparna och för
ägarna, bör kommunernas renhållningsansvar för "skräppåslaget"
revideras och utrymme ges för generösa bedömningar av krav på
kostnadsersättning, anser motionärerna. Enligt motion Jo656(s)
bör statligt stöd ges till strandstädningen av Bohuskusten. Ett
liknande yrkande framförs i motion Jo659(c).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att motioner av samma innehåll som de nu
aktuella har väckts en följd av år men avslagits med hänvisning
till det kommunala avfallsansvaret. Våren 1991 välkomnade
utskottet ett besked från regeringen att vissa medel från
pantsystemet för dryckesförpackningar av aluminium kan
disponeras för insatser i akuta nedskräpningssituationer.
Utskottet framhöll vidare att det numera får anses belagt att
betydande delar av nedskräpningen på den svenska västkusten
härrör från soptömning i Nordsjöområdet. Problemet borde från
svensk sida tas upp i samband med de ordinarie överläggningarna
inom Paris- och Oslokonventionernas ram (prop. 1990/91:90, JoU30
s.131).

Sedan skräpmängden längs Bohuskusten med tiden tagit
oroväckande dimensioner har enligt vad utskottet erfarit en
grundlig strandstädning genomförts under den gångna sommaren.
20mkr har anslagits av Länsarbetsnämnden i Göteborg för
genomförande av ett projekt "Rena stränder" som länsstyrelsens
miljövårdsenhet startat i samarbete med berörda kommuner. I
detta har 200 arbetslösa personer sysselsatts i fem månader,
fram till oktober. Enligt projektledaren kommer behov att finnas
av fortsatt verksamhet, dock i mindre skala.

Med hänsyn till att den akuta situationen nu förefaller att ha
lösts bör motionerna Jo601 yrkande1, Jo656 och Jo659
yrkande8 icke föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens
sida. Vad utskottet anförde våren 1991 om att problemet bör tas
upp i samband med de internationella Nordsjöförhandlingarna äger
dock fortfarande full giltighet. Utskottet vill tillägga att det
på längre sikt kan finnas anledning att överväga omfattningen av
det kommunala renhållningsansvaret i de fall som avses i
motionerna. Det kan också gälla sådan nedskräpning som drabbar
större friluftsområden, trafikleder m.m.

Skoterförbud

Motionerna

I motion Jo623 (s) begärs reglering av skoteråkandet. Enligt
motion Jo673(v) yrkande13 bör användande av vattenskotrar,
s.k. jet-skis, förbjudas, och i motion Jo683(c) begärs översyn
med förslag till komplettering och ändring av gällande
lagstiftning om körning med snöskoter.

Utskottets överväganden

Regeringen tillkallade hösten 1991 en särskild utredare för
att belysa möjligheterna till och konsekvenserna av
restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden
och skärgårdar. Utredningen har i en delrapport. Angående
vattenskotrar (SOU1992:41), föreslagit allmänt förbud mot att
använda vattenskotrar, kombinerat med möjligheter att använda
vattenskotrar inom särskilt angivna områden. Utanför sådana
särskilda områden bör tillstånd kunna lämnas för
vattenskotertävlingar och för viss annan verksamhet om det finns
något särskilt skäl härför, anser utredningen. Betänkandet är
remissbehandlat. Ärendet bereds i regeringens kansli med sikte
på en proposition i november 1992. Utredningen beräknar kunna
avge sitt huvudbetänkande i februari 1993.

Med hänsyn till att hithörande frågor är under utredning
avstyrks motionerna Jo623, Jo673 yrkande13 och Jo683.

Miljöskyddsområde

Enligt motion A484 (fp) yrkande 11 bör riksdagen begära
förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta
Älvdalsbäckenet.

Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med behandlingen
av regeringens skrivelse om Miljöprojekt Göteborg avslog
motioner om Göteborgsregionen som miljöskyddsområde
(skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet har inte funnit anledning
till ändrad inställning i denna fråga och avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande precisering av allemansrätten
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo614,1991/92:Jo615
och 1991/92:Jo627,

2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande41 och
1991/92:T221 yrkande5,
res. 1 (s)

3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande42,
res. 2 (s)

4. beträffande strandskydd
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo671,

5. beträffande dikningsdatabank
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo611,

6. beträffande avgränsningar angående markavvattning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande52,

7. beträffande sumpskogar
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo669,

8. beträffande CW-listan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo670,

9. beträffande principerna för intrångsersättning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande43,
res. 3 (s)

10. beträffande begränsning av antalet naturreservat
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo619,

11. beträffande bildande av nya reservat
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo674,

12. beträffande en nationell naturvårdsstrategi m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkandena 1--4,

13. beträffande utvärdering av kommunernas
naturvårdsarbete
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkande 9,

14. beträffande skydd åt utrotningshotade groddjur
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo677,

15. beträffande naturmiljön i Stockholm med omnejd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo617 yrkandena1, 2
och 5 och 1991/92:Jo690 yrkandena12, 13 och 15,

16. beträffande naturreservat
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo617 yrkandena3 och 4,

17. beträffande eklandskapet i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo672,

18. beträffande stranderosion
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo622, 1991/92:Jo640
och 1991/92:Jo653,

19. beträffande strandstädning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo601 yrkande1,
1991/92:Jo656 och 1991/92:Jo659 yrkande8,

20. beträffande skoterförbud
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo623, 1991/92:Jo673
yrkande13 och 1991/92:Jo683,

21. beträffande miljöskyddsområde
att riksdagen avslår motion 1991/92:A484 yrkande 11.

Stockholm den 3 november 1992
På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin
(m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Lennart
Brunander (c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson
i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl
G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena
Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Tilläggsdirektiv om allemansrätten (mom. 2)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.6
börjar med "Utskottet har" och slutar med "på allemansrätten"
bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda
frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ
tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens
gränser. Enligt utskottets mening bör det dock ankomma på
regeringen att i särskilt tilläggsdirektiv uppdra åt utredningen
att utreda hur allemansrätt, strandskydd m.m. skall tillgodoses
i ett läge då äganderätten avses bli stärkt. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 41bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses även
motion T221 yrkande5.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo612
yrkande41 och 1991/92:T221 yrkande5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kampanj till försvar för allemansrätten (mom.3)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.7
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "ej påkallat" bort
ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att den socialdemokratiska regeringen
sommaren 1991 inbjöd folkrörelser, intresseorganisationer m.fl.
till en nationell kampanj till försvar för allemansrätten.
Avsikten var att skapa en medvetenhet om den hävdvunna
allemansrättens innebörd -- rättigheter och skyldigheter -- samt
att ta vara på viljan att ta ansvar för vår nationella tillgång
-- den svenska naturen. Inbjudan fick som motionärerna påpekar
ett mycket stort gensvar.

Den samordningsaktivitet som Naturvårdsverket svarat för under
den gångna våren och sommaren är givetvis värdefull. Utskottet
bedömer dock icke att den motsvarar de förväntningar som
ställdes när den förra regeringen riktade sin inbjudan om en
veritabel kampanj till försvar för allemansrätten, en kampanj
som skulle genomföras av folkrörelserna och berörda
organisationer. Enligt utskottets mening bör regeringen
återuppliva det initiativ som togs sommaren 1991. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo612 yrkande42 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612
yrkande42 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Principerna för intrångsersättning (mom. 9)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.11
börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "yrkande43"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening att såväl
naturvårdshänsynen som hänsynen till budgetläget talar för att
den ordning som rådde före 1987 var bättre.

Utgångspunkten för förslagen att stärka skyddet för arter och
biotoper bör vara följande. Naturvårdslagens regler om
reservatsbildning och andra skyddsformer utgör grunden i
naturvårdsarbetet. Inköp av mark är förenat med stora kostnader.
Därför är det angeläget att planera omfattningen av de behov
som finns. Den övergripande målsättningen för naturvården kan
dock inte uppnås enbart genom bildande av nationalparker,
naturreservat m.m. Naturvårdshänsyn och ekologisk anpassning av
samhällsverksamheter som påverkar den biologiska mångfalden är
därför av avgörande betydelse för att målet skall uppfyllas.

För de areella näringarna liksom för andra samhällsområden bör
samma princip gälla, nämligen att näringen skall bära de
kostnader som uppstår när verksamheten anpassas till
miljökraven. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna med anledning av motion Jo612
yrkande43.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande principerna för intrångsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612
yrkande43 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Strandstädning (mom. 19)

Inga-Britt Johansson (s) och Lennart Brunander(c) anför:

Under fem månader, fr.o.m. maj t.o.m. september 1992, har ca
200 beredskapsarbetare i 24 arbetslag städat så gott som
samtliga öar och stränder på fastlandet från Göteborgs skärgård
till Strömstad. Skräpmängderna har varit gigantiska och man
räknar med att ha samlat in mellan 70000 och 80000 sopsäckar
samt eldat upp drygt 1500kbm brännbart skräp. Bara på en
mindre ö höll ett arbetslag på i tre veckor för att städa en
mindre vik och samlade då ihop drygt 900 sopsäckar. I en kommun
med 4000 invånare samlade man ihop 8500 sopsäckar. Plasten
dominerar skräpet till 70%, och merparten har tillverkats i
annat land än Sverige. Skräpet transporteras med strömmarna till
kusten.

Trots en insats på 20 miljoner kronor är stränderna ännu inte
rena. Kvar finns oljeklumpar från spill från oljeborrningarna
ute i Nordsjön och utsläpp från fartyg.

Problemet behandlas i samband med de ordinarie
överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas ram.
Därtill finns kanske en liten möjlighet att i nuvarande
arbetsmarknadsläge avsätta pengar inom ramen för
sysselsättningsskapande åtgärder.

Detta är ingen tillfredsställande lösning. Behov av städning
kommer att finnas varje år inom överskådlig tid, och man kan
inte hänvisa till det kommunala avfallsansvaret i en fråga som
oförskyllt drabbar fattiga kustkommuner vilka inte har någon
möjlighet att finansiera strandstädning i den omfattning som
behövs. Vi anser det vara en nationell angelägenhet att
Bohusläns och även Hallands stränder inte förstörs av det avfall
som dumpas ute på Nordsjön.