Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029
Betänkande 2024/25:FöU8
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 juni 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029 har behandlats (FöU8)
Riksdagen har behandlat en skrivelse om en nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029. I skrivelsen presenteras regeringens inriktning för Sveriges cybersäkerhet med fokus på tre områden, så kallade pelare:
- Pelare A: Systematiskt och effektivt cybersäkerhetsarbete
- Pelare B: Utvecklad kunskap och kompetensutveckling inom cybersäkerhet
- Pelare C: Förmåga att förhindra och hantera cybersäkerhetsincidenter.
Strategin innehåller mål inom flera områden och en handlingsplan som tar sikte på att bemöta de hot och sårbarheter som identifieras i strategin.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Nationell strategi för cybersäkerhet 2025-2029Skrivelse 2024/25:121
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-06-05
Trycklov: 2025-06-05
Betänkande 2024/25:FöU8
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029 har behandlats (FöU8)
Försvarsutskottet har behandlat en skrivelse om en nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029. I skrivelsen presenteras regeringens inriktning för Sveriges cybersäkerhet med fokus på tre områden, så kallade pelare:
- Pelare A: Systematiskt och effektivt cybersäkerhetsarbete
- Pelare B: Utvecklad kunskap och kompetensutveckling inom cybersäkerhet
- Pelare C: Förmåga att förhindra och hantera cybersäkerhetsincidenter.
Strategin innehåller mål inom flera områden och en handlingsplan som tar sikte på att bemöta de hot och sårbarheter som identifieras i strategin.
Utskottet föreslår att riksdagen ska lägga skrivelsen till handlingarna, det vill säga avsluta ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-06-12
Debatt om förslag 2024/25:FöU8
Webb-tv: Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029
Dokument från debatten
- Torsdag den 12 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:131
- Torsdag den 12 juni 2025Talarlista 2024/25:20250612
Protokoll från debatten
Anf. 107 Markus Selin (S)
Fru talman! För över två år sedan skrev Riksrevisionen en granskningsrapport om styrningen av samhällets informations- och cybersäkerhet. Två av huvudbudskapen till regeringen och oss i riksdagen var 1) att arbetet måste bli än mer strategiskt och 2) att en samlad styrning måste säkerställas, med en tydlig ansvarsfördelning.
Fru talman! Häng med nu, för jag ska försöka skildra den SD-stödda M-KD-L-regeringens arbete med vår cybersäkerhet de senaste två åren.
Digitaliseringsminister Slottner, kristdemokrat, släppte en egen digitaliseringsstrategi för två veckor sedan. Utrikesminister Malmer Stenergard, moderat, släppte en egen cyberstrategi för utrikesförhållanden för ett halvår sedan. Försvarsminister Jonson, moderat, har en egen cyberstrategi som gäller satellitkommunikation. Och till slut kom – vi debatterar den här i dag – den uppdaterade nationella strategin för cybersäkerhet, som har ministern för civilt försvar, Bohlin, moderat, som avsändare.
Det är klart att utbildningsministern från Liberalerna ska få klippa band när man öppnar ett nytt cybercampus och även kan få skriva en debattartikel om cyber tillsammans med andra ministrar. Men vi vet inte om och när justitieminister Gunnar Strömmer, moderat, kan förväntas hantera cyberfrågor. Det ska han nämligen, om det finns en tydlig koppling till terrorism, vilket även konstateras i Bohlins strategi.
Tidöpartierna har även utsett ett särskilt sändebud för internationella cyberfrågor med titeln ambassadör, vilket är intressant i sig då det digitala och internet inte alls förhåller sig till landgränser.
Härtill har regeringen en nationell säkerhetsstrategi som ska fånga tänkbara eller diffusa hot, bland annat hybridhot, det digitala och cyber, som är ett delområde. Det sägs att den nya rollen som nationell säkerhetsrådgivare innefattar ansvar för uppföljning av just denna säkerhetsstrategi på regeringens uppdrag.
Fru talman! Det kan tyckas tragikomiskt, men när vi debatterade Riksrevisionens granskningsrapport om styrningen av samhällets informations- och cybersäkerhet här i riksdagen poängterade den SD-stödda MKD-L-regeringen i sin skrivelse 2023/24:26 att – lyssna! – inrättandet av en nationell säkerhetsrådgivare skulle ge goda förutsättningar att uppnå en samlad styrning och effektiva former för just cybersäkerhetsfrågorna.
Nu vet vi alla hur det gick: pannkaka. Den första nationella säkerhetsrådgivaren var statsminister Ulf Kristerssons barndomskamrat, tillika bror till Moderaternas partisekreterare, och direktanställdes av statsministern. Den säkerhetsrådgivaren fick avgå efter en rad misstag med säkerheten.
Tagning två: Den andra rekryterade nationella säkerhetsrådgivaren tillträdde vid lunchtid en torsdag i maj och avgick vid midnatt, efter tolv timmar. Det sägs att det finns sexrelaterat material på vift någonstans.
Rollen är nu vakant igen, men ändå vet vi inte hur detta kopplas till nästa cyberkris. På regeringens hemsida står det nämligen att det ändå är statsministerns statssekreterare som ska leda krisarbetet.
Samtidigt är det, trots att vi lever i en osäker värld, anmärkningsvärt tyst från regeringen kring om och när cyber och det digitala skulle kunna användas för påverkansarbete, vilseledande digital information och kommunikation och spridning av desinformation – detta trots att den strategi vi debatterar i dag har fått namnet En ny era av cybersäkerhet och att vi lever i en tid med artificiell intelligens som kan göra än mer, än snabbare och än mer sofistikerat.
En väsentlig dimension inom just cyberkrigföring brukar beskrivas som när information samlats, sprids och stöps om, ofta med politiska motiv. Fenomenet, ska dock sägas, nämns i utrikesminister Malmer Stenergards cyberstrategi för utrikesförhållanden. Kulturminister Liljestrand, moderat, som även har ett bredare ansvar för demokratifrågor i regeringen, sa i höstas i SVT att hon gärna skulle vilja stoppa anonyma trollkonton och inte utesluter lagstiftning. Det skulle vara helt rätt, och det är välkommet från vår sida. Men annars är det väldigt tyst om detta.
Kopplingen till psykologiskt försvar saknas helt i Bohlins strategi, som vi nu debatterar. Det är förmodligen ingen vild gissning, men tystnaden från moderater, kristdemokrater och liberaler kan ha att göra med TV4:s granskning av Sverigedemokraternas anonyma konton på sociala medier förra sommaren. Som ni vet kunde Kalla fakta koppla 23 anonyma konton till SD:s kommunikationsavdelning, en trollfabrik.
Fru talman! I stort sticker Sverige ut negativt gällande cyberattacker. Och Check Point Research visade nyligen att cyberattackerna i Sverige under detta årets första kvartal ökade med 75 procent jämfört med fjolårets första kvartal. Just nu, när vi talar, är SVT utsatt för en massiv attack.
Omfattande satsningar behöver fortsatt göras på svensk cybersäkerhet. Vi socialdemokrater välkomnar såklart en ambitionshöjning inom området. Den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen överlämnade faktiskt Sveriges första nationella strategi för cybersäkerhet till riksdagen den 22 juni 2017.
Vi förstår att strategier och arbetssätt också måste uppdateras, men vi socialdemokrater ser ändå med tvekan på den uppdaterade strategin, där sex områden har bytt namn och blivit tre. Det är ganska snarlikt. Låt mig vara tydlig: Vi socialdemokrater är mycket tveksamma till att ett staplande av olika strategier skulle göra helheten mer strategisk eller mer samlad. Härtill kommer en växande otydlighet kring ansvarsfördelningen bland olika ministrar och departement och tillsättandet av olika roller.
En uppdaterad eller ny cyberstrategi borde också ha varit på plats innan duttandet med personaltillsättningar började. Detta handlar ytterst om vår, Sveriges, säkerhet. Ordet ”cyber” får inte strös runt bara för att det låter coolt, hippt och modernt i dag. Det är allvar.
Avslutningsvis vill jag också bli något mer detaljerad. Till den strategi för cybersäkerhet som vi i dag debatterar hör en bilaga benämnd Handlingsplan. Under presskonferensen den 20 mars kunde vi höra minister Bohlin, moderaten, säga att ”detta är inte en strategi som innehåller flum och omätbara mål”. Efter en titt i bilagan kan jag säga att det är anmärkningsvärt att mer än hälften av det sjuttiotal aktiviteter som räknas upp bland målen pågår ”tills vidare”. Det är alltså sådant som skulle ha gjorts ändå och sådant som pågår i vilket fall som helst.
Vem som helst med intresse för planering eller projektledning ser att det hela är väldigt fluffigt – eller för att låna den moderata ministerns egna ord: ”flum och omätbara mål”.
Sammantaget avser vi socialdemokrater att noga följa regeringen. Vi kommer såklart att fortsätta vårt arbete. Vi återkommer med fler konkreta förslag till riksdagen i andra sammanhang och lämnar just i dag ett särskilt yttrande.
(Applåder)
Anf. 108 Niels Paarup-Petersen (C)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.
I dag ska vi diskutera hur Sverige kan förebygga, upptäcka och hantera digitala angrepp på det som är särskilt viktigt för oss. Men jag vill börja med att lämna det digitala för det som är mycket jordnära.
En person som med glöd och engagemang har försökt att just förebygga, upptäcka och hantera angrepp på det viktigaste vi har i landet, nämligen den svenska demokratin, är Ulrica Schenström. I går lämnade hon oss. Många i den här kammaren har förlorat en människa som har bidragit till deras förståelse av världen och till deras plats i politiken som den ser ut i dag. Därför vill jag börja med ett tack till Ulrica för allt.
Med detta sagt vill jag fortsätta med att diskutera det betänkande vi har framför oss i dag. Först och främst vill jag säga tack till regeringen för att man har tagit fram en nationell strategi. Det är gott. Det behövs. Mycket mer behövs, kan man också säga.
Jag kan helt ärligt säga att jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att Centerpartiet är det enda parti som har tyckt att det finns tillräckligt många utmaningar med det här betänkandet för att man faktiskt ska komma med reservationer.
Sverige är under konstant attack, som det ser ut i dag. Varje vecka ligger Swish, Bank-id eller SVT nere. Sjukhus och Försäkringskassan ligger nere. Norrmejerier har legat nere. Elen har legat nere, liksom riksdagen. Vi är i krig, hade vi sagt om det var i den fysiska världen.
Vi tillåter helt avgörande tjänster att ligga nere varenda vecka. Det är faktiskt en skandal. Vi har tillsammans här i kammaren inte gjort tillräckligt. Men, som sagt, vi är det enda parti som i dagsläget har en tydlig cyberpolitik utöver det som regeringen har presenterat. Vi har ju lite synpunkter.
Fru talman! Vad är då de stora utmaningarna? Först och främst har man gett hela ansvaret för detta till FRA. Det är en utmaning att ge ansvaret för att hela samhället brett ska öka sin förmåga – vilket kräver enormt mycket samarbete, mycket kommunikation, mycket delning av också svår kommunikation och saker som kanske inte är så öppna – till Sveriges mest hemliga myndighet. Det är en utmaning. Många, också inom den mer hemliga världen, är väldigt oroliga för detta.
I USA gav man makten över detta område till NSA, som är den hemligaste myndigheten i USA. Sedan tog man bort det från NSA igen, för det funkade inte, för de kunde inte kommunicera. Hela deras kultur bygger på att hålla tyst, och nu skulle de alltså dela med sig. Det är en utmaning som är svår.
Vi har gång på gång lyft fram detta till regeringen, men varenda gång får vi svaret att det nog ska lösa sig. Men inget löser sig om man inte agerar för att få det löst. Detta är en enorm kulturutmaning för den myndighet som kanske är bäst i världen på att hålla käft.
FRA är fantastiskt. Alla andra länder använder våra förmågor när det gäller kabelmonitorering etcetera. Men FRA berättar ingenting. Ingen får veta vad som händer där utöver dem som man vill ska veta det. Den myndigheten ska nu sprida kunskap brett i samhället, till småföretag och så vidare för att de ska kunna öka sin motståndsförmåga. Det är svårt, för då ska myndigheten ha kontakt med hela samhället.
Konkurrenskraft, fru talman, är försvarskraft. Klarar vi inte att bygga ett samhälle som faktiskt fungerar hela vägen runt och som står emot, där vi fortsätter att få tillväxt tack vare att till exempel våra företag står emot, har vi ingen stark försvarskraft. Det är en jätteutmaning. Företagen har såklart en annan logik än försvaret.
Jag kan också ge ett annat exempel. Jag har förstått att det är en liten utmaning ibland när försvaret skickar kommunikation till vissa andra aktörer runt om i världen. Det gör man då med hela den hemliga apparaten, och sedan skickar de andra tillbaka med Signal, för det funkar ju. Men vi har en struktur i allt detta som är otroligt tung och bygger på att allting måste skyddas och vara hemligt. Men när vi då samtidigt ska öka kommunikationen med många andra parter blir det en stor utmaning.
Här behöver vi göra mer för att det ska bli enklare att göra rätt och enklare att få svar från myndigheterna. Hur Sveriges hemligaste och mest stängda myndighet ska lyckas skapa världens bästa och mest öppna samverkan ligger fortfarande i korten, och regeringen har fortfarande inget svar på hur man faktiskt ska göra. Det är en utmaning.
Fru talman! Sedan är det detta med bakdörrar i våra kommunikationsappar med mera. Enligt strategin, som vi alla ska diskutera här, är det helt avgörande att vi har en säker kommunikation i samhället. I en krissituation är det väldigt många som ska kommunicera med varandra. Det är kommuner och företag – det kan vara telekom och alla möjliga – som ska kommunicera för att det hela ska fungera. Då måste man ha säkra kommunikationsvägar som fienden inte får tillgång till.
Men regeringen vill förbjuda detta. De vill inte tillåta till exempel Signal framöver, som Ukraina använder hela tiden.
Centerpartiet har länge varit emot lagförslaget om det som kallas chat control, som kom från Socialdemokraternas kommissionär Ylva Johansson från början och som innebär att det ska installeras digitala bakdörrar i alla krypterade kommunikationstjänster, till exempel Signal men också Whatsapp och Imessage på Iphone.
Som tur är har chat control fastnat i EU:s lagstiftningshjul. Polen, som nu är ordförandeland, inser att det inte är vettigt. De har stoppat det, än så länge i alla fall. Vi får se vad som händer när Danmark tar över.
Men nu lägger regeringen fram ett lagförslag om samma sak – att det ska vara bakdörrar i alla våra kommunikationsappar. Man kan säga: Ja, men är det så farligt om polisen hela tiden kommer åt vad vi skriver om?
Först och främst är vi av den grundläggande uppfattningen att polisen inte har rätt till att per definition se allt vad jag eller någon annan i samhället gör. Det ska faktiskt krävas särskilda förutsättningar för att man ska kunna göra det. Ingen annan har rätt till det heller. Det tycker jag är en bra princip.
Men med regeringens förslag kan den kommunikation som vi, jag, svenska myndigheter och svenska företag vill hålla hemlig bli tillgänglig för tredje part med tekniskt kunnande. Jag kan garantera att Kina, Ryssland, Iran etcetera har tekniskt kunnande för det här. Det har visat sig att det är så. När USA införde liknande lagstiftning fick Kina till exempel tillgång till loggarna från Trumps telefoner – det gällde också Kamala Harris och JD Vance. Det kan man tänka sig har ett visst värde. Men det är den typen av lagstiftning som regeringen vill ha.
Det är därför Försvarsmakten och FRA är tydliga om vikten av tillgång till de totalsträckskrypterade kommunikationstjänsterna utan bakdörrar. De är jättetydliga. Försvarsmakten skriver själv i sitt svar på regeringens förslag att kravet på bakdörrar inte kommer att kunna uppfyllas. Jag kan citera: utan att införa sårbarheter eller bakdörrar som kan komma att nyttjas av tredje part.
Tredje part kan vara kriminella eller länder som inte vill Sverige väl, fru talman.
Det här är alltså det som regeringen vill införa.
Försvarsmakten har också konstaterat att underrättelsehotet mot Försvarsmakten är högt, och avlyssning av telefonsamtal och meddelanden är såklart ett känt tillvägagångssätt. Därför ska alla anställda, när det inte är superduperhemligt, använda Signal – som regeringen vill ska få bakdörrar, så att Kina, Ryssland etcetera kan komma åt detta.
Det är också så att Sveriges nationella cybersäkerhetscenter uppmanar oss alla att använda Signal till våra egna kommunikationer som är lite privata.
Vi i Centerpartiet vill precis som Försvarsmakten, fru talman, att svenska medborgare, myndigheter, företag etcetera ska ha tillgång till totalsträckskrypterade kommunikationstjänster utan installerade bakdörrar eftersom det är säkert. Det är ett måste för Sveriges säkerhet, som försvaret självt konstaterar.
Tillgång till säker kommunikation är även avgörande för journalister, som är en utmanad grupp nu för tiden, för visselblåsare, för oppositionspolitiker, för brottsoffer och för andra utsatta grupper. För många i andra länder är det jätteavgörande. Men regeringen vill stoppa det här. Därför frågar vi gång på gång om regeringen kommer att ändra sig och faktiskt lyssna på Försvarsmakten eller om regeringen kommer att fortsätta arbeta för att underminera Sveriges säkerhet genom att kräva att vi ska installera bakdörrar i våra säkra kommunikationsappar.
Det finns väldigt mycket mer att säga på det här området, men min talartid är ute.
Tack till regeringen för att man har tagit fram det här! Men ska vi göra det ordentligt behöver mer göras. Jag hoppas att vi kan samarbeta även i framtiden.
Anf. 109 Camilla Brunsberg (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till försvarsutskottets förslag till beslut.
I dag debatterar vi regeringens skrivelse om den nationella strategin för cybersäkerhet. Det är en strategisk vägledning i en tid där hoten och angreppen mot vårt land har blivit alltmer komplexa och gränsöverskridande. Och de har under senare år avsevärt ökat i både antal och styrka.
Cybersäkerhet handlar inte längre bara om teknik. Det handlar om tillit, om vår demokratis trygghet och om att kunna skydda det svenska samhällets nervsystem – elnät, vattenförsörjning, sjukhus, betalningar och kommunikation, sådant som vi ofta tar för givet fram tills det en dag slutar att fungera.
Den här strategin bygger på tre pelare, som jag tänkte nämna: systematiskt och effektivt cybersäkerhetsarbete, utvecklad kunskap och kompetens samt förmåga att hantera cybersäkerhetsincidenter.
Den här strategin har som mål att man ska kunna genomföra de förflyttningar som behövs och bemöta de hot och sårbarheter som finns. Regeringens och vår vision är tydlig: ett motståndskraftigt Sverige, där samhällsviktig verksamhet fungerar även under allvarliga kriser eller cyberattacker.
Och det behövs. Vi ser hur cyberhoten och attackerna ökar mot Sverige – från främmande makt, från organiserad brottslighet och från ideologiskt drivna cyberaktivister. Det handlar om överbelastningsattacker, som vi har sett i stor omfattning den här veckan, om teknikstöld, om ransomware-attacker och om påverkan på samhällsdebatten.
I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i just nu är cybersäkerheten en starkt integrerad del av totalförsvaret.
Jag vill passa på att lyfta fram hur den här strategin får betydelse också lokalt. I Blekinge, där jag själv är verksam, finns det flera nyckelaktörer inom cybersäkerhet och försvar. Karlskrona är navet för vår svenska marin. Här finns också flygflottiljen. Vi har Blekinge tekniska högskola och ett näringsliv som samverkar aktivt i totalförsvarssatsningar.
Detta gör Blekinge till en naturlig plats för spetskompetens inom cybersäkerhetsområdet. Här finns också goda förutsättningar att bygga upp just den forskning och innovation som strategin lyfter fram som avgörande. Blekinge tekniska högskola bedriver redan i dag forskning inom cybersäkerhet och systemteknik, och med regeringens satsning på Cybercampus Sverige kan den här typen av regional kompetens få en ännu tydligare roll.
Det är så vi stärker den nationella säkerheten och den regionala utvecklingen.
Strategin pekar också tydligt på behovet och betydelsen av att stärka det civila försvaret. Vi vet att våra fiender söker våra svagheter, inte bara i de militära systemen utan också i kommunal it-drift, i skolplattformar, i vattenreningsverk och i vårdsystem. Därför är det viktigt att hela samhället involveras.
Statliga myndigheter, kommuner och regioner men också företag – stora, små och medelstora – har ofta mycket att skydda men mindre resurser för att kunna göra det. Strategin innehåller mål för att stärka stödet till de här företagen och organisationerna genom utbildning, tekniskt stöd och vägledning.
Vi behöver också människor och kompetens. Strategin tar fasta på det. Vi behöver öka medvetenheten hos allmänheten. Vi behöver stärka utbildningen – från grundskolan till högskolan. Vi ska kunna erbjuda karriärväxling och traineeprogram och satsa på forskning och innovation. Vi har världsledande företag och starka forskargrupper, men vi behöver mer tvärvetenskap, mer samverkan och långsiktiga resurser.
Regeringen gör just nu detta genom forskningspropositionen och genom stöd till EU-finansiering. Det är en investering i både konkurrenskraft och säkerhet.
En särskild satsning gäller det nationella cybersäkerhetscentret, som nu har fått ett tydligt uppdrag. Det är rätt steg att ta, för vi behöver ett starkt nav som kan samordna, analysera och vägleda vid incidenter.
Cybersäkerheten är en av de stora frihetsfrågorna i vår tid, för vi ser i vilken omfattning detta påverkar vår vardag. Man måste kunna lita på samhällets tjänster. Det handlar om att skydda vår infrastruktur och om att värna vår integritet och vårt självbestämmande.
Med den här strategin visar vår regering att den tar frågan på största allvar. Vi stärker skyddet för vårt land – digitalt, civilt och militärt. Vi skapar trygghet, och vi skapar motståndskraft. Och vi gör det tillsammans – från Blekinge till riksdagen, från klassrummet till serverhallen och från småföretag till totalförsvarets kärna.
Anf. 110 Niels Paarup-Petersen (C)
Fru talman! Som jag konstaterade innan är det mycket bra att vi har fått fram en strategi, en uppdaterad sådan. Men det finns vissa utmaningar. En av dem gäller just det här med att det i strategin är väldigt tydligt att man måste ha säker kommunikation brett i samhället och att det samtidigt pågår ett arbete hos regeringen med att underminera de enda säkra kommunikationer som vi har, de som både NCSC, alltså Nationellt cybersäkerhetscenter, och försvaret säger måste finnas och måste vara kvar.
Därför vill jag fråga ledamoten: Hur tänker regeringen och Moderaterna om att de basala tjänster som krävs för att vi ska kunna kommunicera säkert utan att Kina, Ryssland, Iran eller kriminella får tillgång till vår kommunikation håller på att raderas från Sverige på grund av regeringens andra politik?
Anf. 111 Camilla Brunsberg (M)
Fru talman! Tack, ledamoten, för att du uppskattar vår nationella cybersäkerhetsstrategi! Den har vi gemensamt längtat efter, och det känns tryggt att den är uppskattad även av oppositionen. Jag tror att den kommer att bidra till en mycket bra redundans i vårt samhälle.
Själva sakfrågan om totalsträckskryptering är väldigt komplex och angelägen. Den är dock inte en del av cybersäkerhetsstrategin utan ett pågående arbete som nu hanteras av regeringen och bereds i Justitiedepartementet. Precis som ledamoten säger finns det ett lagförslag som remissinstanser nu analyserar. Det stämmer dock inte att regeringen har bestämt sig för att införa möjligheten att bygga in bakdörrar vid totalsträckskryptering.
Man analyserar såklart lagrådsremissen och remissvaren nogsamt, för det är en komplex fråga. Vi ska å ena sidan skydda utsatta barn från sexuella övergrepp på internet, å andra sidan samtidigt hitta tekniska och juridiska lösningar som gör att vi fortfarande, för landets säkerhet, kan ha en säker kommunikation.
Jag delar alltså ledamotens oro och farhågor gällande att undanröja möjligheten till säker kommunikation, och jag tror att alla i den här kammaren är överens om att vi behöver ha en säker kommunikation. Det stämmer dock inte som ledamoten säger att det har fattats beslut om att det ska vara självklart att kunna bygga in bakdörrar. Ärendet bereds just nu i Regeringskansliet.
Anf. 112 Niels Paarup-Petersen (C)
Fru talman! Vi har lite olika uppfattningar om det här. Regeringen har ändå lagt fram ett förslag som är ute på remiss och har därmed indikerat att man tycker att det är rätt. Man har ju också varit för chat control, som är samma sak. Om man både har varit för det i EU och skickat ett förslag på remiss tycker jag att det känns lite konstigt att säga att man inte är för. Det har inte beslutats, men regeringen har alltså vid flera olika tillfällen sagt att man stöder förslaget om en bakdörr, och det skulle i vanliga fall indikera att regeringen är för.
Men vi kan göra det väldigt enkelt för Moderaterna och Camilla Brunsberg, fru talman: Ska totalsträckskrypterade tjänster kunna finnas kvar i Sverige? Är Moderaterna för eller inte?
Anf. 113 Camilla Brunsberg (M)
Fru talman! Nu tycker jag att ledamoten gör det lite enkelt för sig. Frågan om en garanterad totalsträckskryptering i alla lägen och vid alla tekniker är för komplex för det.
Regeringen har inte lagt fram något skarpt lagförslag, utan man håller på att bereda frågan, en fråga som jag tror att ledamoten och jag och alla här i kammaren är överens om är ytterst komplex och allvarlig. Man behöver hitta tekniska och juridiska lösningar som både garanterar den personliga integriteten och säker kommunikation och som möjliggör verktyg för att hitta förövare som begår sexuella övergrepp mot barn.
Jag tror därför inte att frågan kan besvaras med ett enkelt ja eller nej. Frågan bereds på Justitiedepartementet, och jag är övertygad om att vi alla tar denna komplexa fråga på största allvar. Vi behöver en säker kommunikation i Sverige i framtiden, men vi behöver också hitta juridiska och tekniska lösningar för att kunna skydda barn från sexuella övergrepp.
Anf. 114 Emma Berginger (MP)
Fru talman! Varje dag öppnar många av oss mobilen och tar del av nyheter, skickar meddelanden till nära och kära, chattar med kollegor och skickar ett viktigt mejl. Vi kollar tidtabellen för bussen och tåget och blippar när vi går ombord eller genom spärren. Vi lyssnar på poddar och musik och beställer något trevligt att ha på oss. Vi swishar en slant till klasskassan och använder mobilt bank-id för att kolla saldo på kontot och lägga upp några räkningar för betalning. Men vad händer när det inte fungerar? I närtid har vi sett hur olika cyberattacker har påverkat allt från Swish och Bank-id till SVT:s sändningar. Störningarna har förvisso varit temporära och konsekvenserna ändå relativt begränsade.
Men vad händer om störningarna blir mer omfattande? Vad händer om störningarna inte bara gör att jag måste betala mina räkningar en dag senare eller missar en nyhetssändning? Det är nämligen inte bara våra privatliv som är beroende av digitala system. Allt från sjukvården till energiförsörjningen är i dagens samhälle kraftigt beroende av fungerande digitala system.
Miljöpartiet anser att cybersäkerheten måste höjas i alla verksamheter i samhället, både i offentlig sektor och privat sektor. Vi menar att Sverige behöver stärka sin förmåga att förebygga och bemöta cyberattacker. Därför är det bra med en uppdaterad nationell strategi för cybersäkerhet.
Miljöpartiet och Socialdemokraterna lade 2017 fram den första nationella strategin för samhällets informations- och cybersäkerhet. Den strategin uttryckte regeringens övergripande prioriteringar och utgjorde en plattform för Sveriges fortsatta utvecklingsarbete inom området. Strategin skulle ge långsiktighet och effektivitet i arbetet och höja medvetenheten och kunskapen i hela samhället.
Strategin från 2017 hade sex huvudområden. För vart och ett av dessa områden ställde regeringen upp ett antal målsättningar och inriktningar för hur målsättningarna skulle nås. Det var en bra strategi, men vi kan samtidigt konstatera att tiden och utvecklingen går framåt och att mycket har hänt sedan 2017. Inte minst är det säkerhetspolitiska läget ett helt annat i dag. Vi har ett storskaligt anfallskrig i Europa, och vi ser hur olika antagonistiska stormakter är beredda att använda cyberangrepp som en del av sin verktygslåda på ett mer omfattande sätt. Samtidigt finns det också kriminella som drivs av ekonomiska motiv för att göra cyberangrepp. Teknikutvecklingen, framför allt på AI-området, går också snabbt framåt och ändrar förutsättningarna både för hur attacker genomförs och för hur vi kan skapa skydd.
Det finns därför stora förväntningar på att samhället ska stärka cybersäkerheten. Men för att en strategi från en regering ska bli verkningsfull krävs att strategin resurssätts och omsätts i praktisk handling. Det krävs också tydliga mandat och tydligt ansvar. Regeringen har valt att lägga fram ett antal olika strategier som tangerar varandra, och ytterligare är på väg. En strategi är såklart ett tacksamt kommunikativt verktyg för en regering, men inom detta viktiga område krävs det handling.
Utöver det som strategin omfattar vad gäller den tekniska cybersäkerheten tangerar detta område även vad som förmedlas i digitala kanaler. Vi behöver stärka det psykologiska försvaret i samhället och bygga upp motståndskraften mot desinformation och påverkanskampanjer. Det innebär bland annat att vi behöver höja förmågan hos befolkningen att skilja på pålitliga källor och källor som inte är pålitliga. Det är svårt att i dag veta varifrån en desinformationskampanj kommer. Det kan vara nationella och internationella aktörer som ligger bakom eller individer, politiska organisationer och organiserad brottslighet. Vi rör oss alla i samma digitala rum, vilket leder till en otydlighet om vem som ska hantera hotet.
För att bemöta detta krävs ett stort samverkansnät mellan relevanta myndigheter men utan att vi tummar på den personliga integriteten. Vi behöver också stärka medie- och informationskunnigheten, det vi kallar MIK, i befolkningen, vilket inkluderar både text- och bildanalys. Det här är något som vi från Miljöpartiet lyfter fram i vår partimotion Stärkt beredskap och robustare samhälle, som har behandlats i ett annat betänkande.
Miljöpartiet anser också att EU bör utöka sitt samarbete på cyberförsvarsområdet. EU bör fortsätta att sätta gemensam press på sociala medier-jättarna, till exempel, så att de inte tillåter att desinformation sprids på deras plattformar.
Avslutningsvis, fru talman: Med tanke på det säkerhetspolitiska läget är det viktigare än någonsin att vi stärker vår förmåga att möta och hantera cyberangrepp men också desinformation och påverkanskampanjer. Sådana så kallade hybrida angrepp och attacker inträffar ständigt. Det är inte en fråga om huruvida de kommer att inträffa, utan när och i vilken omfattning.
Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029
Kunskapen och kompetensen att möta hoten måste spridas inom såväl offentlig som privat verksamhet och även hos privatpersoner. En uppdaterad strategi kan vara ett bra sätt att fokusera på frågorna, men det är avgörande hur man tänker följa upp strategin med handling och resurser. Vi från Miljöpartiet avser att noga följa regeringens arbete.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 juni.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:FöU8
Webb-tv: Beslut: Nationell strategi för cybersäkerhet 2025-2029
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juniProtokoll 2024/25:134
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Placeringen av arbetet med Sveriges totala cybersäkerhetsarbete
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3388 av Mikael Larsson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkande 1.- Reservation 1 (C)
Totalsträckskrypterade kommunikationstjänster
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3388 av Mikael Larsson och Niels Paarup-Petersen (båda C) yrkande 2.- Reservation 2 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (C) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 62 0 0 10 M 59 0 0 9 C 0 21 0 3 V 20 0 0 4 KD 16 0 0 3 MP 15 0 0 3 L 14 0 0 2 - 2 0 0 0 Totalt 281 21 0 47 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:121 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.