Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nationaldagen - ny helgdag

Betänkande 2004/05:KU6

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Nationaldagen - ny helgdag(pdf, 293 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:6 Nationaldagen - ny helgdag

Beslut

Nationaldagen blir allmän helgdag 2005 (KU6)

Den 6 juni blir en röd dag i almanackan från och med 2005. Riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag om att göra nationaldagen till en allmän helgdag. Beslutet innebär också att annandag pingst från och med 2005 inte längre kommer att vara en allmän helgdag. I många andra länder är nationaldagen en helgdag. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle, enligt riksdagen, vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än vad den har i dag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 3
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-11-16
Justering: 2004-11-18
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-19
Trycklov: 2004-11-19
Reservationer: 1
Betänkande 2004/05:KU6

Alla beredningar i utskottet

2004-11-09, 2004-11-11, 2004-11-16

Nationaldagen blir allmän helgdag 2005 (KU6)

Den 6 juni blir en röd dag i almanackan från och med 2005. Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag om att göra nationaldagen till en allmän helgdag. Beslutet innebär också att annandag pingst från och med 2005 inte längre kommer att vara en allmän helgdag. I många andra länder är nationaldagen en helgdag. Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle, enligt regeringen och KU, vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än vad den har i dag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-11-25
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:KU6, Nationaldagen - ny helgdag

Debatt om förslag 2004/05:KU6

Webb-tv: Nationaldagen - ny helgdag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Einarsson (V)
Anf. 143 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Vi folkvalda anklagas ibland för att inte lyssna på argument och inte ha förmågan att ändra oss när vi inser att vi har fel. I det här fallet har Vänsterpartiet ändrat sig inte mindre än två gånger under ganska kort tid. Vi tillhörde den majoritet som under lång tid inte såg något skäl för att göra nationaldagen till helgdag. Sedan lät vi oss förledas till att stödja det beslut som riksdagen fattade för några år sedan om att uppdra åt regeringen att återkomma med ett sådant förslag. Dock har vi nu bättrat oss och yrkar avslag på detta förslag. Jag ska försöka förklara varför. Regeringen är inte särskilt utförlig i sin motivering för att göra nationaldagen till helgdag. Det som finns är egentligen en enda mening. Det anges att det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identitet som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Nej, så är det inte, menar jag. Det är tvärtom så att begreppet nationell identitet blir alltmer problematiskt i en värld som präglas av internationalisering och globalisering. Det finns oerhört många människor i vårt land vars identitet kanske inte i första hand har att göra med det som vi brukar betrakta som det svenska, det svenska språket eller den svenska kulturen. De har en identitet i andra språk och i andra kulturer, men är likväl svenska medborgare eller bor i det här landet och tillhör Sverige. Det blir i tilltagande mån så att identiteter av olika slag blandas och överlappar varandra. Det tror jag i grunden är en positiv utveckling. Att då försöka att på konstlad väg återskapa en nationell identitet, som kanske aldrig riktigt har funnits, tror jag är ganska utsiktslöst. Det finns något slags avundsjuka, vad kan jag förstå. Man tittar på Norge och kanske på Frankrike och deras nationaldagsfirande. Jag tror att det är fullständigt omöjligt att återskapa, eller - rättare sagt - skapa en progressiv patriotism som man ju kan kalla såväl den norska som den franska patriotismen. Det har ju att göra med dessa länders specifika historia. Vi i Sverige har inte haft något Eidsvold 1814. Vi har inte frigjort oss från det svenska kungahuset och upplöst en union. Vi har inte stormat Bastiljen heller. Vad ska vi hänga upp vår nationalism eller patriotism på? Gustav Vasa? Det känns väl inte så oerhört modernt. Inte ens grundlagen 1809 känns väl helt fräscht att bygga en nationell känsla på. Till detta kommer naturligtvis en hel del praktiska problem som har att göra med att de innebär en viss arbetstidsförlängning, vilket i sin tur innebär att kollektivavtal ska omförhandlas. Det har påpekats för oss av såväl Svenskt Näringsliv som av LO. Dessutom kan man ifrågasätta det folkliga stödet för att ersätta en långhelg med en enstaka i veckan hoppande helgdag. Ytterligare annat att förtiga i denna sak. Jag tror det enda rimliga ställningstagandet ändå är det som den svenska riksdagen i många år hade, nämligen att inte göra den 6 juni till allmän helgdag. Därför yrkar jag bifall till reservationen som är lagd av mig och av Gustav Fridolin från Miljöpartiet.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 144 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag satt i går på mitt arbetsrum, lite sent som det kan bli, och gick igenom mejlen som dröjt sig kvar lite för länge, som det också kan bli. Då hörde jag ett litet pling. Det kom ett mejl. Det var en elev från en skola jag hade besökt för ett tag sedan som genom den digitala tekniken ville ge sig till känna. Jag rensade ut ytterligare mejl, och sedan öppnade jag och läste vad han, vi kan kalla honom Johan, hade skrivit. I mejlet fanns ett enda ord: "Populist." Jag funderade lite på detta. Jag hade varit på den här skolan och pratat om vikten av att vi tar ansvar för kommande generationer genom skatteväxling, att vi visar humanism genom öppna gränser och en värdig kriminalvård - kanske inte så populistiska frågor. Jag sände en fråga tillbaka: Vad menar du? Han svarade: Ni är populister i Miljöpartiet, ni som vill försvara pingsthelgen! Herr talman! Det där mejlet var lite jobbigt för mig. Jag fick gå tillbaka och titta i mitt manuskript inför dagens debatt och ändra i det. Jag hade ju tänkt beskylla Socialdemokraterna och borgerligheten för just populism när de vill göra nationaldagen till helgdag. Vad kan möjligen vara mer populistiskt än att ledigförklara en dag strax efter skolavslutningen? Men Johans mejl fick mig att inse en sak: För just den här reformen som majoriteten nu enats om finns det faktiskt inget folkligt stöd. De allra flesta tycker att det är ganska dumt att byta ut en långhelg mot en ledighet som ibland infaller mitt i veckan och ibland på en helg. Facken påtalar att det innebär att årsarbetstiden blir längre då annandag pingst jämt infaller på en måndag medan nationaldagen ibland kan infalla på en helg. Kyrkorna förklarar att just pingsten är populär för bröllop och konfirmationer. Restaurang- och hotellbranschen berättar att just långhelgerna under våren brukar många människor unna sig lite ledigt, ta en tågfärd ut i landet och njuta av en weekend. Svenskt Näringsliv och LO har skriftligen uppvaktat utskottet och desperat försökt få majoriteten att förstå att ingångna kollektivavtal måste förhandlas om genom den snabba förändringen. En lång rad föreningar som redan hade planerat årskonferenser vid pingsten rycker nu sitt hår för att få ihop kalendariet efter den hastiga förändringen. Men ingenting hjälper. Majoriteten har bestämt sig, och nu kör man på. Möjligen lite förvirrande tittades allmänheten i ansiktet med orden: Men ni var ju så mycket för en helgfri nationaldag förr, när vi inte hade berättat att det var pingsten som fick ryka. Fattas bara annat när halva folket snart är utbränt av en tung arbetsbelastning. Herr talman! Jag kan lugna Johan. Miljöpartiet är inga populister. Vi har varit mot att göra just nationaldagen till helgdag hela tiden, till skillnad från Vänsterpartiet, och ser hellre att en arbetstidsförkortning görs allmän. Men jag får väl ändå tillstå att varken s eller alliansen är några populister i den här frågan, snarare politiska masochister. Ty enligt undersökningar firar 80 % inte nationaldagen över huvud taget, medan de allra flesta trivs med en långhelg en bit in på våren. Herr talman! För oss som har svårt att förstå anledningen till att nationaldagen ska göras till helgdag är det logiskt att gå tillbaka till propositionen och titta vad man skriver för motiv där. Vilka argument har man för att helgförklara den 6 juni? Jo, där står att "det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull". Jaså! Ses det några särskilt växande uttryck för denna ökade positiva nationalism, något kramande av flaggstänger eller snidande av dalahästar ute i stugorna? Kanske ser regeringen och borgerligheten det. Jag gör det inte. Tvärtom tror jag att det just i ett internationellt och mångkulturellt samhälle inte är positivt att binda nationsbegreppet till sådant som etnicitet, språk och det väldigt diffusa "kulturarvet". Framhåll i stället allas lika rätt, den gränslösa gemenskapskänslan, världsmedborgarskapet! Låt mig citera en mycket klok talare som en gång från den här talarstolen uttryckte det så här: "Naturligtvis går det inte att förtränga eller bortse från att" de som vill göra nationaldagen till helgdag "och säkerligen flera med dem riktigt längtar efter en helgdag späckad av nationell känsla, av fest och kanske yra. Jag har hört denna längtan i rösten, och även lite avundsjuka, när det har talats om andra länders nationaldagar och hur man firar dem. - - - Jag har tänkt på det där. En sådan känsla och ett sådant uttryck kan aldrig konstrueras fram eller beslutas om genom ett klubbslag här i riksdagen. Det är väl så att varje nation, varje lands historia och människors insikter och erfarenhet formar uttrycken för hur man firar." Så sade Socialdemokraternas Barbro Hietala Nordlund 2001. Även om hon kanske inte längre tillstår att det stämmer så tror jag på det. Sverige har inte en sådan historia att vi har ett särskilt datum då vi kan fira vår frihet från ockupanter, tvärtom höll jag på att säga. I Sverige firar vi den storslagna naturen, Norrbottens fjäll, Skånes slätter, Bohusläns kust. Sådant firande görs nog ofta snarare i stillhet året om än genom parader längs Drottninggatan en gång om året till åminnelse av Gustav Vasas kröning. I Sverige firar vi statarnas och arbetarnas frihet, men snarare på 1 maj än den 6 juni. Denna insikt var så gemensam en gång, Barbro Hietala Nordlund, varför gäller den inte längre? Herr talman! Jag har absolut ingen anledning att motsätta mig att nationaldagen kan och i dag också används positivt ibland. Inte minst har nationaldagen på sina håll blivit en dag då nya medborgare i kommunen eller landet välkomnas och då manifestationer mot främlingsfientlighet och rasism hålls. Särskilt drivande i det arbetet har skolor och arbetsplatser varit. Jag är rädd för att det arbetet omintetgörs om man just denna dag inte ska gå till skolan eller jobbet. I stället ges främlingsfientliga och inskränkt nationalistiska krafter som nu växer fram en möjlighet att ta över dagen. På många håll i landet finns stora klyftor mellan människor som utnyttjas av rasistiska grupperingar. Det hålls nynazistiska marscher, gäng sätts mot gäng, homosexuella klubbar blir sönderbrända i attacker och fönsterrutor hos demokratiska partier krossas. Det har gått så långt att människor mister livet i motsättningar i vårt land. Det här måste vi tillsammans arbeta mot, och det gör vi också genom en bred samling mot rasismen. Där hjälper det inte att öppna för ledighet på nationaldagen. Jag är rädd för att man inte riktigt förstår hur illa ställt det är på sina håll och att det här faktiskt kan leda till negativa konsekvenser. Herr talman! Man kan också undra över prioriteringen ibland. I dag är det FN:s dag mot kvinnovåldet. Varje dag utnyttjas och misshandlas kvinnor. Ojämställdheten är stor. En stor del av befolkningen tvingas vara rädd när man går hem från jobbet i det mörker som drabbar vårt land vid den här tiden på året. Men att göra internationella kvinnodagen till helgdag är inget utskottet fastnar vid. I Sverige bor 100 000 muslimer, men några krav på att göra sista dagen i ramadan till helgdag hörs inte heller. Klimatförändringarna skapar översvämningar, människor dör i miljöförstöringens spår; vem visste ens om att världsmiljödagen var den 5 juni? Inom FN byggs nu en internationell brottmålsdomstol upp, en ny och revolutionerande världsordning där folkrätt går före makt kan komma. FN-dagen till helgdag, någon? Nej, i stället ska man i Sverige 2004 markera språket, historien och kulturarvet. I ett mångkulturellt och sekulariserat samhälle har systemet med nationellt fastställda helgdagar möjligen tappat sin betydelse. I stället borde var och en ges ökade möjligheter att själv styra sitt helguttagande efter religiösa, sekulariserade eller andra livsval. Men det är en långsiktig fråga. Att nu på stående fot inför nästa år, mot fackens och kyrkornas vilja, driva igenom att pingsten naggas till förmån för den 6 juni ställer vi inte upp på. Bifall till reservationen, avslag på förslaget i betänkandet!
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 145 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag redan från 2005, och annandag pingst upphör samtidigt som nationell helgdag om kammaren vid voteringen nästa vecka följer konstitutionsutskottets förslag. Den här frågan har debatterats återkommande under alla mina snart elva år här i riksdagen. I processen, som har varit elva år lång, har mitt parti och jag kommit till insikt om att man rakt inte behöver göra det som Gustav Fridolin gjorde nyss, en motsats mellan svenskhet och mångfald. Nationaldagsfrågan ses väl inte som någon storpolitisk sak. Men inte desto mindre har den väckt stort engagemang, och vi har fått bevis på det genom många kontakter de senaste veckorna vid beredningen. Konstitutionsutskottets betänkande tillstyrker regeringens proposition i dess helhet. Propositionen är i sin tur svaret på en beställning från riksdagen 2002. Frågan är nu utredd två gånger, Nationaldagsutredningen 1994 och 6 juni-utredningen vars betänkande var klart i maj i år. Ekonomiska konsekvenser, kyrkliga och sociala faktorer har studerats. Man har analyserat och redovisat. En sedvanlig remissbehandling har mynnat ut i, till trots av det Gustav Fridolin nyss sade, att majoriteten av remissvaren var positiva. Jag tror att jag har läst 49 remissvar. Herr talman! Vänsterpartiets och Miljöpartiets företrädare inledde den här debatten. De har talat för sin gemensamma reservation till utskottets ställningstagande. Eftersom jag själv i så många år tillhörde dem som framförde motargument mot införandet av nationaldagen som helgdag - precis som Gustav Fridolin citerade, min klokskap, som han sade - borde jag kanske inte bli förvånad. Men jag anser att Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation till betänkandet spelar ut majoritetens motiv och argument väl förenklat och just populistiskt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger: Vi vill framhäva det multietniska. Så fortsätter man: Att framhäva nationaldagen med sin historiska bakgrund i en tämligen inskränkt nationalism genom att göra den till helgdag vore ett steg i fel riktning. Nej till det, säger Vänsterpartiet. Men, herr talman, om det vore så att det är regeringens och riksdagens syfte att framhäva nationaldagen med det inskränkta nationalistiska i vår historia hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet rätt. Men nu har de fel. Det är inte nationalism, inte rojalism heller eller populism som har varit drivande för oss i den här frågan. Med anledning av vad ni faktiskt skriver i er reservation behöver det tydligen också sägas i den här debatten. Men det borde vara klart med tanke på hur lång tid och i hur många debatter i nationaldagsfrågan som vi har haft möjlighet att rensa bort eventuella nationalistiska motiv eller undertoner för det folkliga nationaldagsfirande som vi vill se utvecklas och stärkas. Herr talman! Den svenska riksdagen representerande sju partier, törs jag påstå, kommer att markera motstånd till ett nationaldagsfirande som inrymmer sådant som måste avskys i varje demokratiskt samhälle, det vill säga inskränkt nationalism, intolerans och rasism. Det vi i stället vill framhålla är att nationaldagens ställning kan stärkas, innehållet kan utvecklas mot mer folkligt firande och en gemenskap och en glädje över att leva i ett land där det råder fred och frihet sedan så lång tid. Att veta var man har sin tillhörighet - identiteten om man så vill säga - och var man hör hemma är grundläggande för att veta vart man vill gå i den vida världen. 6 juni-utredningen har mycket bra text om det här. Tiden medger inte högläsning, bara ett litet utdrag: Det bor människor från många olika kulturer i Sverige. Mer än var tionde invånare är född utomlands. Ytterligare 800 000 personer som är födda här har en eller två utrikesfödda föräldrar. Herr talman, jag är en av dem som har en utrikesfödd förälder. Det är inte minst viktigt för alla dem som har kommit från olika länder att få stärka den nationella tillhörigheten och identiteten för att forma sin egen framtid i Sverige. Så uppmärksammar utredningen det som vi i våra debatter så ofta har uppmärksammat. Många kommuner försöker göra nationaldagen till en bra dag för integration och gemenskap där nya svenskar är i medelpunkten. Herr talman! LO och TCO har i sina remissvar - det är riktigt - sagt att den 6 juni inte bör göras till helgdag på någon annan helgdags bekostnad. Dessutom har de tillsammans med Svenskt Näringsliv sagt att ikraftträdandet borde skjutas på till 2007, eftersom kollektivavtal som gäller sträcker sig till början av 2007. Man har lyft fram problematiken att årsarbetstiden förlängs med cirka två timmar per år när annandag pingst avskaffas som helgdag. Det är en effekt som uppstår när en måndag som är ledig varje år - annandag pingst infaller på en måndag - ska ersättas av den 6 juni som kommer att infalla på en lördag eller söndag två år av sju. Utskottet ställer sig bakom regeringens argumentation, det vill säga vi är medvetna om att reformen kan få betydelse för kollektivavtalen liksom på en rad andra områden. Men, skriver regeringen i sin proposition, vi är övertygade om att arbetsmarknadens parter kan lösa eventuella problem. Frågan om den 6 juni som allmän helgdag har varit aktuell under lång tid, och de flesta har nog varit införstådda med att dagen inom en snar framtid kommer att vara röd dag och att en annan befintlig helgdag skulle flyttas. Herr talman! Jag måste innan talartiden är slut också få hinna med något av det som har kallats för kyrkans kamp för annandag pingst. Det är förståeligt att kyrkan vill värna sina helgdagar. Svenska kyrkans företrädare har markerat pingstens centrala roll och kyrkoårets rytm. Men, herr talman, med respekt för det som har framförts såväl av kyrkan som från dem som har talat om kollektivavtalens giltighet vill jag säga att efter allt utredande och remissbehandlande där man har resonerat och gjort avvägningar har man nu för andra gången ansett att annandag pingst är lämpligast utbytesdag. Tidigare var det också viss acceptans från Svenska kyrkan för att den dagen var utbytbar. Sveriges Kristna Råd hade förordat annandag pingst som utbytbar om någon kyrklig helgdag skulle tas i anspråk. Med respekt vill jag ändå få sagt att pingstens teologiska betydelse inte tas bort eller minskar. Pingstafton och pingstdagen finns kvar med allt det innehåll som är centralt i firandet. Jag delar deras uppfattning som menar att kyrkoårets rytm är mer beroende av helgdagarnas inbördes ordningsföljd än antalet annandagar. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och därmed också avslag på reservation.
Mats Einarsson (V)
Anf. 146 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Barbro Hietala Nordlund företräder sitt partis nuvarande ståndpunkt på ett så bra sätt som låter sig göras. För detta ska hon ha respekt. Hon gjorde också några mycket viktiga markeringar mot det som man kan kalla för inskränkt nationalism. Det tycker jag ska noteras. Men jag vill samtidigt peka på att vi i vår reservation i och för sig icke har beskyllt regeringen för att vilja framhäva någon sådan inskränkt nationalism. Vad vi säger är följande: Att framhäva nationaldagen med sin historiska bakgrund i en tämligen inskränkt nationalism genom att göra den till helgdag vore ett steg i fel riktning. Detta menar jag är korrekt. Det är en korrekt beskrivning av nationaldagens historiska bakgrund. Man skulle kunna tänka sig att regeringen hade argumenterat på det utåtriktade öppna mångkulturella sättet för en nationell helgdag. Därför var det en besvikelse, både att se utredningen och sedan regeringens proposition. Man gör inte det på något bra sätt utan man landar, vad gäller propositionen, bara i en enda mening. Som skäl för förslaget anger man: Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identitet som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull. Det är att falla tillbaka på en nationalism som i sin förlängning kan bli inskränkt, om jag uttrycker mig lite försiktigt. Detta är exkluderande formuleringar, inte inkluderande. Jag tycker att det är viktigt att påpeka hur argumentationen ser ut för den här förändringen av lagstiftningen.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 147 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Jag tycker också att det är viktigt att sätta in den här frågan i den process som har förevarit här i riksdagen. Den formulering som regeringen har använt sig av i propositionstexten har också företrätts av Vänsterpartiet på den tiden när det här passade Vänsterpartiet. Jag skulle kort vilja påminna om det. Jag tyckte att det var klokt. Det är trevligt när vi citerar varandra som kloka personer. Jag kan citera en vänsterpartist som för mig är en mycket klok person. Han finns inte kvar i riksdagen längre, men jag minns honom med stor förtjusning som en god arbetskamrat här. Det är Kenneth Kvist. Han var en ivrig förespråkare för nationaldagen som helgdag, och han tog ofta upp det historiska perspektivet på ett väldigt initierat och engagerat sätt. Han sade ungefär så här: Vi har blad i vår svenska historia, precis som alla länder har i sina historier, som vi inte ser med stolthet på. Men vi har kultur, tradition och en historia som ändå förenar Sverige i att vara ett mångkulturellt land. Jag tycker att det ligger mycket klokhet i det. Vad jag inte ställer upp på är det som håller på och sker i den här diskussionen, något slags motsättning mellan svenskhet och mångfald. Flera kamrater till mig har varit i Sydafrika. Konstitutionsutskottet har varit där. Där ser vi hur man bygger en gemensam nation. Jag fick av utskottskollegan Pär-Axel Sahlberg, som nyss har haft kontakter där, veta hur man bygger sin nation på mångfald, olika språk, olika religioner och hudfärg. Det finns i detta en stor och stark stolthet och glädje som man vill manifestera.
Mats Einarsson (V)
Anf. 148 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Om Kenneth Kvist hade haft möjlighet att skriva den här propositionen tror jag att den skulle ha varit något annorlunda. Det är möjligt att han på ett bättre sätt än vad regeringen har förmått hade kunnat övertyga även mig i den här frågan. Det ska jag låta vara osagt. Nåväl, det är naturligtvis ingen motsättning mellan svenskhet och mångfald och behöver inte vara det. Det är inte det som är det problematiska. Det problematiska är när man försöker att knyta svenskheten till det nationella. Nationen består i dag av svenskar men också av en mängd andra etniciteter, kulturer, språkgrupper och religioner och vad du vill. Det är där det blir problematiskt. Man tar en etnicitet, låt vara den största, och knyter den till det nationella, till statsbildningen och indirekt också till medborgarskapet. Det är där som problematiken uppkommer, och det är där som jag tror att man ska vara försiktig med att så att säga manifestera nationen i kulturella termer.
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 149 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Mats Einarsson har varit med under lång tid, arbetat på det sätt som vi har gjort i den här frågan och gjort markeringar i uttalanden i debatter och så vidare, och han måste väl ändå tillstå att vi inte på något vis kan anklagas för att vara de som lägger upp något slags mystifierad folksjäl, som luktar unken nationalism.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 150 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag sade också i mitt anförande att nationaldagen både kan användas och i dag ofta används på ett bra sätt i många områden. Jag har själv hållit 6 juni-tal hemma i Vittsjö, som jag kommer ifrån. Vi har varit ute i skolor på nationaldagen och pratat om allas lika värde. Jag har sett det arbete som många gör för att välkomna nya medborgare, och det är ett jättebra arbete. Några som drar ett väldigt tungt lass och tar många bra initiativ i det arbetet är skolor och arbetsplatser, de institutioner som kommer att stängas ned den här dagen, om propositionen bifalls. Då ska man inte gå till skolan och inte gå till sina arbetsplatser den 6 juni. I stället lämnas det utrymme - jag tror ändå att det finns stora andra strömningar att gå ut och manifestera just den dagen - för de främlingsfientliga högerextrema krafterna att gå ut och ta över den nationaldag som vi har försökt göra till någonting positivt. Det är därför som jag vill fråga Barbro: Den här reformen när nationaldagen nu blir helgdag, vilka tror du egentligen tjänar på den? Vårt gemensamma arbete mot rasism och främlingsfientlighet eller de främlingsfientligas vilja att ta över den här dagen?
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 151 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Den här dagen blir vad vi gör den till, och vi har ett gemensamt ansvar, vi som företräder demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter. Till min glädje har jag i dag sett en liten, liten notis om att Korpen, som ju är en folkrörelse, hade tagit tag i det här och sagt: Vi vill göra den 6 juni till en aktiviteternas dag. Jag minns inte hur man formulerade det, men om det nu är så att folkrörelser vill ta tag i det här och få ut människor att göra trevliga och roliga gemenskapsaktiviteter, då är vi på god väg. Jag menar också att vi alla måste ta ansvar för att det blir en bra dag. Beskedet härifrån till de antidemokratiska krafterna måste vara att vi kommer att vifta med vår svenska flagga och att vi, om vi vill det, kommer att sjunga nationalsången. Vi från folket, komna från all världens håll, kommer aldrig att acceptera att våra symboler ska tas i beslag av grupper som missbrukar dem. Vi ska använda dem tillsammans.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 152 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Ja, det är precis som Barbro säger: Den här dagen blir vad vi gör den till, och det är ju därför som vi är många krafter - Barbro, jag och som jag hoppas alla riksdagens partier - som arbetar på att göra nationaldagen till någonting bra. Vi vill få bort den inskränkta nationalism som den en gång byggde på och i stället välkomna nya medborgare och göra manifestationer mot rasism. Skolor och arbetsplatser har varit viktiga verktyg för att göra det. Jag tror att man lite sätter krokben för sitt eget arbete om man genomför den här reformen. Man omintetgör det arbete som vi gör och lämnar fritt för de främlingsfientliga att ta över dagen. Jag kommer att vara med om att kämpa för att det inte ska hända, det lovar jag, men jag är rädd för att vi skapar problem som vi inte har i dag. Jag ställde i mitt anförande också en annan fråga. Det handlar ju om prioriteringar. Man kan fundera på vad som är de viktiga samhällsproblemen i Sverige 2004 och som verkligen borde lyftas fram med särskilda dagar och manifestationer. Är det mäns våld mot kvinnor genom internationella kvinnodagen, miljöproblem genom världsmiljödagen eller världsmedborgarskap genom att göra FN-dagen till helgdag? Eller är det att vi ska värna det svenska språket, det svenska kulturarvet, den svenska historien och det svenska samhällsbygget, som det står i propositionen? Var ligger egentligen de prioriteringar som regeringen står för? Vilket är viktigast att lyfta fram? Arbetet mot mäns våld mot kvinnor eller det svenska språket eller det svenska samhällsbygget?
Barbro Hietala Nordlund (S)
Anf. 153 Barbro Hietala Nordlund (S)
Herr talman! Nationaldagen är den symboldag som vi har, och det är den dag som har utvecklats alltifrån när den hette Gustav Vasas dag och sedan svenska flaggans dag. Nationaldagen kan vi använda till de goda krafternas dag. Gör inte en motsättning mellan att vi arbetar mot kvinnovåld, för frihet och så vidare! Det har genom åren kommit fram en enorm massa förslag i motioner på dagar som skulle vara helgdagar, mer eller mindre konstruerade, därför att nästan varje dag i vår almanacka ju är en proklamerad dag för någonting ofta väldigt gott. Jag gillar inte det motsatsförhållande som Gustav Fridolin ställer upp i den här frågan. Jag måste också få säga, herr talman, att jag tycker att det blir lite gnälligt när man radar upp alla faror och olyckor som kan inträffa med en sådan här dag. Om vi, som Gustav Fridolin nyss sade, är så överens att också han skulle vara med och arbeta, tycker jag att vi ska ta det som utgångspunkt för att det ska komma någonting gott av det här. Ansvaret är vårt gemensamma.
Carl-Erik Skårman (M)
Anf. 154 Carl-Erik Skårman (M)
Herr talman! Jag är lite förvånad över dramatiken i diskussionen. Jag tror egentligen inte heller att dramatiken är bra för nationaldagens framtid. Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över att den här mycket länge diskuterade frågan nu har nått sitt avgörande. I tio år har man diskuterat den, och det har skrivits debattartiklar, pratats vid kaffebord och gjorts utredningar om saken. De allra flesta har uppenbarligen varit för nationaldagen. Nationaldagen borde vara en i huvudsak ledig dag, men hur det ska åstadkommas har föranlett omfattande tankearbete och idéproduktion hos många människor, alltifrån djupa teologiska funderingar om vilka helgdagar som är mest heliga och omistbara till mycket praktiska synpunkter på när almanackorna ska tryckas. Det visar sig i dag en förvånande upphetsning och energiutbrott i Miljöpartiet. Arbetsmarknadens parter har funnit att gör man nationaldagen arbetsfri, medför det vissa år en arbetstidsminskning med vissa ekonomiska konsekvenser. Större delen av dessa kompenseras genom att en annan arbetsfri dag, annandag pingst, försvinner. Kyrkointressena har varit oense. Sveriges Kristna Råd, kyrkorna och kyrkomötet har vad jag förstått inte varit alldeles eniga om att föreslå en viss dag, utan det fanns rätt så stora motsättningar där. Men problemen är nog överkomliga. Det ökande intresset för att fira nationaldagen svarar uppenbarligen mot ett ökande behov hos befolkningen. Traditionen kring firandet av nyblivna svenskars medborgarskap tillhör det mest positiva i samband med det ökande intresset för nationaldagen i vår alltmer internationaliserade värld. Det är bara att hoppas att det fredliga och idylliska sättet att fira nationaldagen fortsätter och att det inte blir så mycket dramatik kring det. Rentav kan man önska sig att vi tar efter våra tidigare unionsbröder i Norge och gör nationaldagen till en rolig, festlig festdag på försommaren.
Liselott Hagberg (Fp)
Anf. 155 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Den här frågan som vi nu debatterar har så att säga varit på tapeten länge. Det är förstås relativt vad som kan betraktas som lång tid, men i vilket fall har den behandlats vid väldigt många olika tillfällen och varit föremål för mer än en utredning. Vid riksmötet 2001/02 på våren, innan jag själv kom in i riksdagen, beslutade riksdagen att nationaldagen den 6 juni bör bli allmän helgdag. Samtidigt uttalade riksdagen att det ankommer på regeringen att utarbeta ett förslag till hur. Man måste säga att det har dragit ut på tiden en del! Nåväl - regeringen tillsatte i alla fall en utredning som i maj i år presenterade sitt förslag, och i den utredningen har flera olika aspekter belysts, både ekonomiska och sociala, men även kyrkliga. Utredningen kom så fram till, vilket även vi tycker är rimligt av samhällsekonomiska och andra skäl, att i samband med införandet av den 6 juni som ny helgdag ska någon annan helgdag tas bort. Efter nogsam analys föreslås att annandag pingst ska upphöra som helgdag, och det är också det förslag som utskottet beslutat sig för att lägga fram till riksdagen för beslut. Här kan tilläggas att en majoritet av remissinstanserna delar utredarens uppfattning vad gäller den 6 juni som helgdag. När det sedan handlar om vilken helgdag som ska tas bort eller bytas ut har synpunkter framförts av till exempel LO och Svenskt Näringsliv, men även av Svenska kyrkan. LO:s och Svenskt Näringslivs synpunkter faller väl samman, och här finns det en koppling, som har sagts tidigare, till kollektivavtalen. Svenska kyrkan för sin del föreslår att annandag pingst ska vara kvar som helgdag och att Kristi himmelsfärdsdag i stället ska flyttas till en lördag. Jag har inte tänkt göra några djupgående historiska återblickar, för det tycker jag har gjorts redan härifrån talarstolen. Som jag redan tidigare har sagt har den här frågan debatterats väldigt många gånger. Genom åren har det skrivits många motioner på det här temat, och det har förstås även funnits möjlighet att motionera utifrån den proposition som ligger till grund för dagens betänkande. Men det har inte kommit in någon stor flod av motioner. Jag tänkte använda den tid som finns kvar till några reflexioner över Svenska kyrkans förslag. Jag tycker det är lite intressant, särskilt ur en teologisk aspekt. Just det borde ju väga tungt, tycker jag, när det gäller just en kyrkas ställningstagande. Herr talman! Våra helgdagar bygger, som alla vet, på en kristen tradition. Den som är intresserad av varför Kristi himmelsfärdsdag är placerad just där den är placerad i almanackan kan slå upp böckernas bok, Bibeln, och läsa Apostlagärningarnas första kapitels tredje vers. Där kan man nämligen läsa att under 40 dagar efter uppståndelsen visade sig Jesus för lärjungarna. Uppståndelsen ägde som bekant rum på påskdagen, och efter 40 dagar från påskdagen hamnar man just på en torsdag, som är Kristi himmelsfärdsdag. Nu föreslår Svenska kyrkan att just den dagen ska flyttas två veckodagar till en lördag. Nåväl - Kyrkomötet och Kyrkostyrelsen har gjort sina ställningstaganden. För vår del är det inte särskilt problematiskt att annandag pingst upphör att vara helgdag i framtiden. Vi tycker att det är hög tid att sätta ned foten och fullfölja det beslut som riksdagen fattade under våren 2002, nämligen att den 6 juni ska bli helgdag. Med de här orden yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 156 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag är glad att jag är smålänning. Jag är visserligen född skåning, men jag räknar mig som naturaliserad smålänning. Jag är glad att jag är svensk, men jag är också glad att jag är EU-medborgare. Det finns ingen motsättning i det. Jag kan fira hembygdens dag utan att vara extrem hembygdsromantiker, och likadant kan jag fira nationaldagen utan att vara extremist när det gäller nationalism. Jag tror att det är väldigt viktigt. Redan under mitt första riksdagsår drabbades jag av den här frågan, 1991/92, då vi i motsats till Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet enades om att ge ett tillkännagivande om en utredning om nationaldagsfrågorna, och nu går vi alltså äntligen i mål i och med det beslut vi kommer att ta i nästa vecka i den här frågan. När det gäller nationaldagen finns det kanske nästan lika många uppfattningar som det finns medborgare. En del pratar om att det borde vara midsommarafton. Också när man pratar om vilken helgdag som man ska ta bort för att få nationaldagen som helgdag finns det massor av olika uppfattningar. Någon gång måste man besluta sig, överge sin beslutsångest och komma fram till ett beslut. Man kan ju beklaga att annandag pingst försvinner, men som många remissinstanser har sagt är detta det minst dåliga alternativet i sammanhanget, och vi kan för vår del ställa upp bakom det här beslutet. Det här med nationell identitet anses då vara problematiskt i förhållande till internationalisering. Jag förstår inte riktigt det problemet. Det konstiga är att de partier som hävdar svensk isolationism i förhållande till EU också är de som är motståndare till att man ska fira den svenska nationaldagen som helgdag. Det är ganska intressant. Det finns ju anledningar till att fira nationaldagen. Vi har ju frigörelsen från Danmark den 6 juni från 1500-talet, vi har också antagandet av 1809 års regeringsform och det första beslutet i den nya regeringsformen togs också den 6 juni 1973. Det finns alltså vissa anledningar härtill. Vi har ju inte i närtid några nationella traumatiska upplevelser. Vi har till exempel inte upplevt krig på ungefär 200 år. Det gör att vi inte riktigt har samma känsla som många av dem som har upplevt detta i närtid. Det blir något annat. Vi upplever sådana känslor kanske en och annan gång när man till exempel vinner brons i fotboll. Då kan det bli den här typen av känslor. Jag tycker att det är en rimlig lösning att man nu firar nationaldagen som helgdag den 6 juni. Vi ställer oss bakom utskottets förslag i betänkandet.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 157 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag förstår att Ingvar Svensson inte förstår den miljöpartistiska ståndpunkten - det brukar han inte göra, höll jag på att säga. Kanske är det jag som också i andra debatter uttrycker mig otydligt. Vårt EU-motstånd och vår kritik mot EU baseras i något helt annat än inskränkt nationalism. Det handlar också, precis som den här debatten, om att vi ser ett världsmedborgarskap och en värld som är så mycket större än Sverige och så mycket större än EU samtidigt som vi har principen att makt ska vara så nära människor som möjligt. Så jag får det nog att gå väl ihop att ena dagen - på förmiddagen i dag, till och med - propagera mot EU och att EU får mer makt och andra dagen - lite senare på dagen - säga nej till att Sveriges nationaldag blir en helgdag. Jag är inte nationalist. Jag är världsmedborgare och EU-motståndare.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 158 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag förstår då att EU-samarbetet inte handlar om ökad internationalisering enligt Fridolins definition. Men jag undrar lite över en sak. I er reservation skriver ni att nationaldagen i en del sammanhang används positivt för att välkomna nya invånare i vårt land och motverka främlingsrädsla, och att detta arbete skulle försvåras om dagen gjordes arbetsfri. Det var en väldigt intressant konklusion. Jag skulle gärna se att Gustav Fridolin utvecklar detta. På vilket sätt är då detta att man gör dagen till helg ett hinder för att välkomna nya invånare? Underlättar det inte egentligen aktiviteter för att välkomna nya invånare i vårt land?
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 159 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! EU har väl inte alltid varit ett inslag i internationaliseringen. Det är väl minst lika ofta som EU har ställt sig mot den övriga världen, till exempel när det gäller EU:s tullmurar mot den fattiga världen och EU:s fruktansvärda flyktingpolitik som stänger människor ute. Man får ibland bilden av att EU är det verkligt nationalistiska projektet på vår kontinent där den övriga världen ska hållas borta. Men jag ska svara på Ingvar Svenssons fråga. Vi försöker överge att nationaldagen har en bakgrund av inskränkt nationalism och i stället använda den positivt och välkomna nya medborgare i kommuner eller i landet och ordna manifestationer mot rasism. Viktigt i detta arbete har varit de initiativ som har tagits av skolor och arbetsplatser. Det som ni nu gör är att bestämma att man inte ska gå till skolan eller arbetsplatsen just den 6 juni. Och det arbete som hittills har gjorts blir därmed omintetgjort. Vi kommer att göra annat arbete. Men jag vägrar att ta något ansvar för reformen, som Barbro Hietala Nordlund sade. Jag tycker att detta är en dålig reform, och jag är rädd för att den kommer att utnyttjas av de främlingsfientliga krafterna.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 160 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Vi kanske inte ska ha en EU-debatt här, men det finns ingen saklig grund för det som Gustav Fridolin påstår i det sammanhanget om EU. EU är en bit av en ökad internationalisering. Det utesluter inte att man har ett samarbete även i ett vidare perspektiv. Det har varken Miljöpartiet eller Vänsterpartiet förstått än. Gustav Fridolin var i början inne på att han skulle vara populist. Men jag förstår att mp bara betyder moderat populist.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 161 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det här är en diskussion som nu rundas av. Det är klart att det inte är lätt att komma sist när det mesta redan har sagts. Jag kommer därför att fatta mig relativt kort. Den 6 juni har en historia i vårt land. Den har dock varit nationaldag sedan 1983 och har utvecklats under tiden. Det var naturligtvis också då en diskussion. Om man skulle införa en nationaldag, skulle det då bli en dag som ägnades åt inskränkt nationalism, eller var det en dag som skulle kunna samla människor? Jag tycker att Gustav Fridolin på ett bra sätt har åskådliggjort hur man har kunnat utveckla den nya nationaldagen för att jobba för att skapa en gemensam identitet, då vi verkligen samlar alla som bor i detta land till gemensamma aktiviteter vid ett tillfälle. Sedan har vi många andra dagar med olika perspektiv. Det är första maj, internationella kvinnodagen, miljödagen, kyrkornas olika dagar. Det är många perspektiv som vi har i andra sammanhang. Men alldeles oavsett vad vi har för bakgrund har alla vi som bor i Sverige en möjlighet att tillsammans fira en dag. Det tycker jag är positivt. Det är en lång vånda som tidigare har beskrivits sedan 1991-1992 då de ekonomiska aspekterna skulle utredas och när man kom tillbaka och sade att det var annandag pingst som skulle tas bort som helgdag. Det är snart tio år sedan den dagen pekades ut. Det är alltså ingen nypåkommen dag som skulle kunna ersätta eller skapa utrymme ekonomiskt för en arbetsfri nationaldag. Det har alltså gått rätt lång tid, och vi har goda exempel. Nationaldagen har inte tagits över av mörka krafter. Det är snarare beträffande andra dagar som vi ganska snart måste ut på gator och torg för att diskutera och möta de krafter som försöker ta över på odemokratiska grunder. Det har vi all anledning att uppmärksamma. Men den här dagen är som sagt var viktig med andra utgångspunkter. Låt oss använda den för att stärka vår gemensamma identitet och inse att globaliseringen är en del av vår vardag och att vi är en del av globaliseringen. Och vi har på det sättet möjlighet till gemensamma tag. Jag håller med om det som Barbro Hietala Nordlund sade när det gäller respekt för Svenska kyrkans, LO:s och Svenskt Näringslivs synpunkter, men jag konstaterar också att frågan inte är ny. Den har funnits på dagordningen, och det har varit tydligt vad som ska komma. Jag är också övertygad om att det här är en sak som man kommer att kunna bära utan någon tung känsla. Låt oss - alla som bor i det här landet oavsett varifrån vi kommer, vilka vi är eller var vi befinner oss i terrängen - i stället göra den 6 juni 2005 till en festdag för gemensam framtid. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-01
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Nationaldagen - ny helgdag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:253) om allmänna helgdagar.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:23 och avslår motionerna 2004/05:K2, 2004/05:K3 och 2004/05:K4.
    • Reservation 1 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1290114
    m440011
    fp38145
    kd26025
    v02505
    c17104
    mp01124
    Totalt25438948
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.