Namnlagen (Betänkande 2007/08:CU6 Civilutskottet)

Anf. 69 LiseLotte Olsson (V)

Fru talman! Jag stod här även förra våren och debatterade namnlagen. Precis som då kan jag konstatera att regeringen har valt att inte göra något åt de problem som namnlagen orsakar. Jag berättade då om Pia som är transvestit och som på papperet heter Lennart fast hon vill heta Pia, och alla hennes anhöriga kallar henne Pia. Pia och många andra människor har i dag ingen möjlighet att byta namn. I dag krävs det att en person kan uppvisa läkarintyg på att han eller hon genomgår eller har genomgått utredning för att byta kön för att ett namnbyte ska vara möjligt. För Pia har det aldrig handlat om att genomgå könsbyte. För de transpersoner som däremot vill genomgå könskorrigerande operation blir väntan på att få byta namn orimligt lång, som om det inte vore nog med den press som det innebär att leva i ett samhälle som fördömer och diskriminerar dig. Nej, du ska dessutom tvingas bära ett namn som representerar en könsidentitet som du inte har och som inte är du. Under förra årets debatt om namnlagen efterlystes forskning som stöder att en förändrad namnlag skulle ge människor ett ökat välbefinnande. Jag har letat efter sådan forskning på alla möjliga håll, men sorgligt nog finns det ytterst lite skrivet om transpersoners livsvillkor. De personer som jag har varit i kontakt med i verkliga livet så att säga kan däremot vittna om att namnfrågan är ett av många problem för transpersoner. Statens folkhälsoinstitut gav 2005 ut en rapport om HBT-personers hälsosituation. Den rapporten är i princip det enda som jag har hittat som handlar om transpersoner. Att det fanns brister i forskningen om transpersoner visste jag men inte att den var så total. Det är någonting som vi verkligen kan efterlysa. I rapporten från Folkhälsoinstitutet framgår det i alla fall tydligt att transpersoner som grupp mår betydligt sämre på alla sätt och vis än icke-transpersoner. Ett sätt att minska pressen på dem är att ändra namnlagen. Det är ett litet steg som skulle betyda otroligt mycket för dessa personer. Jag tycker att vissa här har gjort denna fråga till en icke-fråga och försöker att få oss som vill ändra namnlagen att framstå som lite löjliga. Det handlar om så väldigt få människor, får vi höra. Men för att ni ska få lite perspektiv på detta kan jag berätta om en kvinna som har genomgått hela denna process med utredning och sedan operation. Hon är yrkesofficer och påpekade för mig hur extremt viktigt det är i hennes jobb med namnbrickor och ID-kort. Naturligtvis har namnlagen varit ett stort problem i hennes vardag då hon under en längre tid var tvungen att bära sitt gamla namn trots att hon levde, fungerade och arbetade som kvinna. Så även om forskning saknas säger i alla fall mitt sunda förnuft och min omtanke om människor som lever i en utsatt situation att en ändring av namnlagen kan få många människor i liknande situationer att må bättre. Jag vill också nämna Vänsterpartiets reservation om retroaktiva ändringar av namnidentitet. Här tycker jag att majoriteten är lite feg som inte vågar ta tag i den här viktiga frågan trots att det innebär merjobb för till exempel arbetsgivare och skolor att ändra gamla intyg och betyg. Jag tror tvärtemot majoriteten att arbetsbördan inte alls skulle bli så stor som man tror. Nu för tiden är de flesta dokument elektroniska, och det borde vara lätt att ändra namnet. För de människor som berörs är detta en mycket viktig fråga. Gamla dokument med fel namn kan ställa till mycket problem och tvinga en person att "komma ut" som före detta transsexuell inför en blivande arbetsgivare. Det vill inte många göra. Namnlagen har flera brister, och många brister nämns inte i detta betänkande. Jag har tagit upp några. Men i och med att namnlagen har så många brister som vi är överens om tycker jag att den länge omtalade och förväntade översynen av namnlagen är någonting som regeringen borde ta itu med genast. Den har vi väntat på i flera år. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 70 Jan Lindholm (Mp)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet. Föregående talare har argumenterat för en del av de frågor som berörs i motionerna som tas upp i betänkandet. Jag ska inte upprepa så mycket. Det är väl känt att jag i mina anföranden här i kammaren brukar försöka hitta på en del sätt att argumentera för att visa hur de frågor som behandlas i betänkandet kan kopplas till behovet av tunga investeringar i järnvägssektorn. Men när jag har läst igenom detta betänkande har jag haft svårigheter att hitta de tydliga kopplingarna mellan förslagen och de reservationer som finns och någon form av argumentation för att det är viktigt med dubbelspår mellan Falun och Borlänge. Därför hoppar jag över det den här gången. Några blir kanske besvikna över det. Fru talman! Man kan ändå göra en koppling till Dalarna därför att man i min valkrets i Dalarna har väldigt starka traditioner kring namngivning, både när det gäller personnamn, ortsnamn och gårdsnamn - alla frågor som berör namnlagen. Det finns motioner som handlar särskilt om gårdsnamn. Jag är inte infödd mas, vilket säkert hörs när jag talar. Det gör att jag inte har den ordentliga förankring som gör att jag vågar försöka mig på att beskriva alla typer av problem som finns kring namnfrågor i vårt län och som jag har fått beskrivna ett otal gånger från dem som är mer kunniga i detta. Jag vågar inte riktigt ge mig på att ta upp det heller eftersom det kan hända att någon som är mer kunnig på det begär replik på mitt anförande. Då sitter jag i klistret. Men jag kan i alla fall försäkra er om att det finns ett oerhört stort intresse i Dalarna kring regelverket för namngivning. Namnlagen är alltså en mycket viktig, intressant och aktuell fråga. Detta gör ändå att det finns anledning för mig att uttrycka rätt stor besvikelse över att regeringen, som jag ser det, ändå tänker dra denna fråga i långbänk. Jag uppfattade att det under den förra mandatperioden, under de två år som jag satt i riksdagen, fanns ett stort intresse från den förra oppositionen, den nuvarande maktkartellen, att ta itu med frågan om en revidering av namnlagen. När jag läser om ställningstagandena i betänkandet uppfattar jag att detta inte prioriteras särskilt högt från majoritetens sida. Vi har ju sett hur regeringen under de 15 månader man hittills suttit vid makten har lyckats dra i långbänk många frågor som har med diskriminering att göra. Inte alla motioner som behandlas i betänkandet har en sådan dimension, men många av de frågor som väckts har det. Eftersom den här regeringen så effektivt har lyckats dra frågor med samma politiska sprängkraft i långbänk tror jag att inte, fru talman, att vi ska vänta oss något förslag från regeringen under den här mandatperioden. Trots att jag har anmält mig för ytterligare talartid ska jag inte utnyttja mer tid än så här, utan jag nöjer mig med det sagda och yrkar avslutningsvis bifall till reservation 1.

Inger René (M)

Anf. 71 Inger René (M)

Fru talman! I skolböcker från förr i världen fanns det ofta ett rim, på försättsbladet. Det stod så här: N.N. - där skulle man skriva sitt eget namn - är mitt namn, mig till heder och ingen skam. Det är mig i dopet givet och i livsens bok inskrivet. Första gången man hittade detta var i en visbok som är från så långt tillbaka som 1600-talet. Varför börjar jag då med detta uråldriga rim när vi pratar om namnlagen? Jo, jag tycker att det visar vilken betydelse namnet har för den personliga identiteten. När det här gamla rimmet skrevs var det förhållandevis enkelt att namnge ett nyfött barn. Vissa förnamn gick i släkten. I efternamn fick Pers barn naturligen heta Persson - punkt. Det låter praktiskt, men redan i slutet av 1800-talet efterfrågades ett mer ordnat system för våra personnamn. Syftet var att fler skulle välja ärftliga släktnamn så att man på det sättet kunde härleda personer. Det resulterade i vår första namnlag som antogs 1901. 62 år senare fick vi nästa namnlag som vidgades bland annat till rätten till namnbyte. Med den nuvarande lagen, som tillkom 1982, ville riksdagen bland annat öka valfriheten och förenkla proceduren för dem som ville byta förnamn eller efternamn. Antalet önskemål om namnbyte ökar år för år. Förra året nåddes vad man kan kalla för all-time-high. Då valde ungefär 7 500 personer att byta namn. I de allra flesta fallen rörde det sig om efternamnet. I nu gällande lag står det om nybildade namn att dessa inte får godkännas om de till bildning, uttal eller stavning har en sådan språklig form att de inte är lämpliga som efternamn här i landet. I dag kommer människor från alla de håll till Sverige. De är bärare av andra namntraditioner än våra inhemska. Vi behöver bara vända oss till länder som Island och Norge - ja, för den delen också Danmark - så visst behöver lagen ses över. Ett annat bekymmer med dagens namnlag rör oftast kvinnor. Det gäller då hur vi hanterar mellannamn. Situationen underlättas inte av att namnkombinationer ibland behandlas på ett sätt, ibland på ett annat sätt. Det gör, för att nämna en praktisk nackdel, att det kan vara svårt att i ett register av något slag hitta personer just därför att de kan registreras både på sitt mellannamn och på sitt slutnamn. Jag skulle kunna räkna upp flera skäl till att namnlagen verkligen behöver ses över. Vi har hört en del skäl till det här från talarstolen. Det vanligaste när namnlagen diskuteras eller när det skrivs om den i tidningarna är att det upplevs som ett godtycke vilka namn - det rör sig då om både förnamn och efternamn - som godkänns och vilka som underkänns. Det kan vara obegripligt att man till exempel inte får heta Myran när man får heta Blomman, Lilja eller Mango. I Norge har man en betydligt liberalare syn på detta med namnlag och namn. Där lär till exempel Kolaautomat vara godkänt som förnamn. Gudärgod - jag vet inte om de i namnet ingående orden skrivs i en följd eller om namnet skrivs med mellanslag mellan de ingående orden - lär också vara ett godtagbart namn. Hur som helst är vi alltså överens om att namnlagen behöver reformeras. Redan 2001 gav riksdagen regeringen i uppdrag att komma med förslag om en ny namnlag. Då kan man undra varför den förra regeringen inte gjorde det. Här har det talats om månader. Vi har alltså haft 15 månader på oss. Den gamla regeringen hade, om jag nu räknat rätt, 86 månader på sig för att komma med förslag om en ny lag. Mot den bakgrunden tycker jag att reservation 1 är ett präktigt självmål. Där säger man att regeringen borde skynda sig. Jag skulle kunna returnera bollen och säga att den socialdemokratiska regeringen hade två regeringsperioder, det vill säga fem år eller 84 månader, på sig för att skriva en proposition. I reservationen säger man också att arbetet har påbörjats. Men om man ringer till departementet och frågar vad den socialdemokratiska regeringen gjorde blir svaret att onsdagen den 7 december 2005 hade Justitiedepartementet en tvåtimmarshearing om namnlagen. Men sedan blev det programmet en hyllvärmare. Inget annat hände. Det finns ingenting skrivet och ingenting förberett. Det finns absolut inga direktiv. Man hade chansen men tog den inte. Alliansregeringen har, som sagt, haft drygt ett år på sig. Jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.

Maria Kornevik Jakobsson (C)

Anf. 72 Maria Kornevik Jakobsson (C)

Fru talman! Till grund för gällande lagstiftning om namnlagen finns en strävan efter jämlikhet mellan kvinnor och män och efter lika behandling av barn vilkas föräldrar är gifta med varandra och barn med ogifta föräldrar. Detta är en bra grund att stå på. Men det har på flera håll visat sig att lagen, som denna i dag ser ut, kan ställa till med problem för den enskilde. Därför välkomnar Centerpartiet den aviserade översynen av namnlagen. Det här har ju under en alldeles för lång tid legat som en hyllvärmare i den gamla regeringens bokhylla. Precis som regeringen fastslår är det viktigt att få kartlägga problemen - hur de ser ut, var de uppstår och vilka konsekvenserna blir för den enskilde. Ett av de redan definierade bekymren kan uppstå för personer som genomgått könsbyte. Att inte kunna visa upp en giltig legitimation kan, det förstår var och en, ställa till med stora bekymmer. LiseLotte Olsson från Vänsterpartiet gav en levande beskrivning av ett enskilt fall. Tyvärr är de fallen inte så få som vi kanske tror. Det kan också gälla små vardagsbekymmer som att gå in på biblioteket för att låna en bok, att hämta ett paket på posten eller att ha ett årskort på SJ. På legitimationskortet står det Göran, men det är Maria som ska stå där och legitimera sig. Följaktligen får hon inte boken eller paketet. Inte heller får hon åka på sitt årskort. Förmodligen måste hon lösa enkel biljett eller kliva av tåget. Som föregående talare sagt kan problem uppstå även när betyg och anställningsbevis ska visas upp. Att vid en anställningsintervju behöva börja med att bli så privat och personlig som en redogörelse av hela ens livshistoria innebär kan inte vara någon lagstiftares mening. Fru talman! Att hitta en tillfredsställande lösning som också uppfyller kravet på en säker hantering är viktigt i översynsarbetet. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det är bara omkring nio månader sedan vi här i kammaren senast debatterade precis samma ärende som i detta betänkande. Vi var då överens om behovet av att förändra nuvarande namnlag. Den är från 1982. Den är inte i och för sig så gammal, men tidens förändringar har gjort att den alldeles uppenbarligen är föråldrad. Man kan göra en jämförelse med samäganderättslagen som är från 1904, alltså över hundra år gammal. Den har vi ännu inte tagit upp, men den behöver också moderniseras. Vi har tillkännagivanden som vi alla står bakom. Det ska ske en översyn och en utredning. Frågan handlar om att komma i gång med utredningen. Det har vi fått förvissningar om från departementet. Det ska startas en utredning under det här året. Med det är vi faktiskt nöjda. Vi skulle naturligtvis kunna, som vissa av de tidigare debattörerna gjort, diskutera varför det dröjer och vem som varit långsammast, alliansregeringen eller den socialdemokratiska regeringen. Men jag tycker för min del att det är en helt meningslös debatt att föra. Det viktiga är naturligtvis att få till stånd en utredning. Det löfte vi har fått från departementet ska vi från allianspartiernas sida se till uppfylls. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det är bara omkring nio månader sedan vi här i kammaren senast debatterade precis samma ärende som i detta betänkande. Vi var då överens om behovet av att förändra nuvarande namnlag. Den är från 1982. Den är inte i och för sig så gammal, men tidens förändringar har gjort att den alldeles uppenbarligen är föråldrad. Man kan göra en jämförelse med samäganderättslagen som är från 1904, alltså över hundra år gammal. Den har vi ännu inte tagit upp, men den behöver också moderniseras. Vi har tillkännagivanden som vi alla står bakom. Det ska ske en översyn och en utredning. Frågan handlar om att komma i gång med utredningen. Det har vi fått förvissningar om från departementet. Det ska startas en utredning under det här året. Med det är vi faktiskt nöjda. Vi skulle naturligtvis kunna, som vissa av de tidigare debattörerna gjort, diskutera varför det dröjer och vem som varit långsammast, alliansregeringen eller den socialdemokratiska regeringen. Men jag tycker för min del att det är en helt meningslös debatt att föra. Det viktiga är naturligtvis att få till stånd en utredning. Det löfte vi har fått från departementet ska vi från allianspartiernas sida se till uppfylls. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Det är bara omkring nio månader sedan vi här i kammaren senast debatterade precis samma ärende som i detta betänkande. Vi var då överens om behovet av att förändra nuvarande namnlag. Den är från 1982. Den är inte i och för sig så gammal, men tidens förändringar har gjort att den alldeles uppenbarligen är föråldrad. Man kan göra en jämförelse med samäganderättslagen som är från 1904, alltså över hundra år gammal. Den har vi ännu inte tagit upp, men den behöver också moderniseras. Vi har tillkännagivanden som vi alla står bakom. Det ska ske en översyn och en utredning. Frågan handlar om att komma i gång med utredningen. Det har vi fått förvissningar om från departementet. Det ska startas en utredning under det här året. Med det är vi faktiskt nöjda. Vi skulle naturligtvis kunna, som vissa av de tidigare debattörerna gjort, diskutera varför det dröjer och vem som varit långsammast, alliansregeringen eller den socialdemokratiska regeringen. Men jag tycker för min del att det är en helt meningslös debatt att föra. Det viktiga är naturligtvis att få till stånd en utredning. Det löfte vi har fått från departementet ska vi från allianspartiernas sida se till uppfylls. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 74 Jan Ertsborn (Fp)

Fru talman! Vi debatterar som sagt namnlagen, och det har vi gjort många gånger i den här kammaren. Under den senare perioden med socialdemokratisk minoritetsregering med stöd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet har man i princip inte gjort någonting. Jag var med på den hearing som Inger René tidigare berättade om och som var det enda som åstadkoms sedan 2001, och det beslutades att det skulle göras en översyn. Den hearingen mynnade enligt mitt minne inte alls ut i någon klar och tydlig bild av vad som var de stora problemen med namnlagen. Men det finns nu en utredning aviserad. Med tanke på hearingen kan vi i dag inte se att just en sådan utredning skulle hastas före allt annat arbete som vi förväntar oss inom vårt ansvarsområde i utskottet ska göras. Jag vill gärna redan inledningsvis säga att jag tycker att det är viktigt att en utredning och översyn genomförs, men det kan inte anses vara mer prioriterat än många andra av de viktiga frågor som vi har inom vårt ansvarsområde. Dock kommer den att startas inom innevarande år. Det väntar vi på. Vad finns det då under detta? Förnamn kan redan nu bytas ut, strykas eller det kan läggas till något genom anmälan till Skatteverket. En sådan anmälan får göras endast vid ett tillfälle. Enligt 34 § namnlagen får man som förnamn inte godkänna namn som kan väcka anstöt, det vet vi. Det kan ge obehag för den som bär ett sådant namn. Vanligtvis är förnamnet könsbundet. Det tycker jag är bra. Det skapar ett slags ordning och reda. Oavsett vad vill vi ha för lagstiftning kommer alltid kvinnor och män, flickor och pojkar att vara av olika kön. Därför är det alltid bra att ha ett så precist uppdelningsinstrument som möjligt. Vi har ändå namn som inte är könsbundna, till exempel Kim och Alex. Dem kan både pojkar och flickor bära. Just namn är redan i dag anledning till exempelvis mobbning. Hur många barn mobbas inte för sitt namn? Där har vi en jätteviktig anledning att se över vad som är rimligt och vad som inte är rimligt. Att retroaktivt ändra identitet, som vissa vill göra efter ett könsbyte, kan även det bli fel. Man kan byta namn, men om man får ett nej från Skatteverket tycker jag att det ska respekteras. Vi vill inte öppna för möjligheten att byta till förnamn som är förknippat med ett helt annat kön. Den man har varit när man gör ett könsbyte har man varit, och därefter kommer nya möjligheter. Jag vill yrka avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet och uttalar igen att det är viktigt att den översyn och utredning som är aviserad också görs.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 75 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Det som jag tycker är intressant är att det har kommit ett antal tillkännagivanden i den här frågan. Ett tillkännagivande innebär alltså att en majoritet i utskottet kräver att regeringen sätter i gång med ett arbete. Det har varit flera krav från vårt utskott, som tidigare hette lagutskottet. Det som är intressant att helt plötsligt är det inte längre tillkännagivanden som kommer i strid ström. Det kanske beror på att vi har fått ett regeringsskifte. Jag tycker att det nu är lite upp till bevis. Om man nu tycker att frågan om en översyn av namnlagen har varit viktig och så brådskande, varför är den inte brådskande nu när den har varit brådskande ända sedan 2001? Jag tycker att det är en fråga som man kan ställa. Som tidigare talare har sagt hade vi en debatt här i samma fråga för nio månader sedan. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte speciellt mycket. Dessutom påbörjade den tidigare regeringen ett arbete före valet för att titta på vad man skulle kunna ha för punkter i en utredning. Mycket av arbetet är alltså redan gjort. Där sade man att allting som har med förnamn, mellannamn och efternamn att göra behöver ses över. Redan där har man ett tydligt direktiv till utredningen. Internationell privaträtt kopplat till namn är också en intressant fråga, liksom handläggning av mål och ärenden enligt namnlagen. Det finns väldigt tydliga direktiv redan nu som man skulle kunna lämna över till en utredning. Patent- och registreringsverket har dessutom sagt att det finns ett stort behov av att se över namnlagen. De har också specificerat vad som är problem. Det handlar om möjlighet för medborgare att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt. Många upplever att de gamla reglerna, som är drygt 20 år gamla, helt enkelt inte har följt med tiden. Man måste hitta en bättre balans mellan det allmännas behov av tydliga regler på det här området och enskildas önskemål och möjlighet att tillgodose dem. I debatten har det kommit fram många relevanta synpunkter. En sak som jag skulle vilja ta upp gäller makar. Det är vanligt i dag att en kvinna gifter sig med en man och då antar mannens namn tillsammans med sitt gamla namn. Det har blivit allt vanligare. Tidigare var det självklart att hon tog över mannens namn. Nu är det allt fler som efterfrågar att mannen och kvinnan skulle kunna ha samma namn utan att man tar över den andras namn. Det förekommer självklart att en man tar över en kvinnas namn, men det är ovanligare. Önskemålet är att man skulle kunna skapa ett nytt gemensamt familjenamn, till exempel Larsson Nilsson, kanske inte det vackraste namnet. Men det är ett exempel på att man helt enkelt lägger ihop efternamnen. Därmed får mannen och kvinnan, eller två män och två kvinnor, ett gemensamt namn. Det skulle underlätta när man får barn. I dag kan barnen ha andra namn än föräldrarna, vilket kan ställa till problem. Det kan vara barn som har tillkommit i en samborelation. Om föräldrarna sedan gifter sig, antingen med den andra föräldern eller med någon annan, har man helt plötsligt en familj där nästan alla har olika efternamn. Det är några exempel. Sedan vet jag att min partikollega Börje Vestlund kommer att ta upp andra frågor när det gäller könsbyte. Det här behöver moderniseras, och jag hoppas att det sker snarast.

Hillevi Larsson (S)

Anf. 75 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Det som jag tycker är intressant är att det har kommit ett antal tillkännagivanden i den här frågan. Ett tillkännagivande innebär alltså att en majoritet i utskottet kräver att regeringen sätter i gång med ett arbete. Det har varit flera krav från vårt utskott, som tidigare hette lagutskottet. Det som är intressant att helt plötsligt är det inte längre tillkännagivanden som kommer i strid ström. Det kanske beror på att vi har fått ett regeringsskifte. Jag tycker att det nu är lite upp till bevis. Om man nu tycker att frågan om en översyn av namnlagen har varit viktig och så brådskande, varför är den inte brådskande nu när den har varit brådskande ända sedan 2001? Jag tycker att det är en fråga som man kan ställa. Som tidigare talare har sagt hade vi en debatt här i samma fråga för nio månader sedan. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte speciellt mycket. Dessutom påbörjade den tidigare regeringen ett arbete före valet för att titta på vad man skulle kunna ha för punkter i en utredning. Mycket av arbetet är alltså redan gjort. Där sade man att allting som har med förnamn, mellannamn och efternamn att göra behöver ses över. Redan där har man ett tydligt direktiv till utredningen. Internationell privaträtt kopplat till namn är också en intressant fråga, liksom handläggning av mål och ärenden enligt namnlagen. Det finns väldigt tydliga direktiv redan nu som man skulle kunna lämna över till en utredning. Patent- och registreringsverket har dessutom sagt att det finns ett stort behov av att se över namnlagen. De har också specificerat vad som är problem. Det handlar om möjlighet för medborgare att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt. Många upplever att de gamla reglerna, som är drygt 20 år gamla, helt enkelt inte har följt med tiden. Man måste hitta en bättre balans mellan det allmännas behov av tydliga regler på det här området och enskildas önskemål och möjlighet att tillgodose dem. I debatten har det kommit fram många relevanta synpunkter. En sak som jag skulle vilja ta upp gäller makar. Det är vanligt i dag att en kvinna gifter sig med en man och då antar mannens namn tillsammans med sitt gamla namn. Det har blivit allt vanligare. Tidigare var det självklart att hon tog över mannens namn. Nu är det allt fler som efterfrågar att mannen och kvinnan skulle kunna ha samma namn utan att man tar över den andras namn. Det förekommer självklart att en man tar över en kvinnas namn, men det är ovanligare. Önskemålet är att man skulle kunna skapa ett nytt gemensamt familjenamn, till exempel Larsson Nilsson, kanske inte det vackraste namnet. Men det är ett exempel på att man helt enkelt lägger ihop efternamnen. Därmed får mannen och kvinnan, eller två män och två kvinnor, ett gemensamt namn. Det skulle underlätta när man får barn. I dag kan barnen ha andra namn än föräldrarna, vilket kan ställa till problem. Det kan vara barn som har tillkommit i en samborelation. Om föräldrarna sedan gifter sig, antingen med den andra föräldern eller med någon annan, har man helt plötsligt en familj där nästan alla har olika efternamn. Det är några exempel. Sedan vet jag att min partikollega Börje Vestlund kommer att ta upp andra frågor när det gäller könsbyte. Det här behöver moderniseras, och jag hoppas att det sker snarast.

Hillevi Larsson (S)

Anf. 75 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Det som jag tycker är intressant är att det har kommit ett antal tillkännagivanden i den här frågan. Ett tillkännagivande innebär alltså att en majoritet i utskottet kräver att regeringen sätter i gång med ett arbete. Det har varit flera krav från vårt utskott, som tidigare hette lagutskottet. Det som är intressant att helt plötsligt är det inte längre tillkännagivanden som kommer i strid ström. Det kanske beror på att vi har fått ett regeringsskifte. Jag tycker att det nu är lite upp till bevis. Om man nu tycker att frågan om en översyn av namnlagen har varit viktig och så brådskande, varför är den inte brådskande nu när den har varit brådskande ända sedan 2001? Jag tycker att det är en fråga som man kan ställa. Som tidigare talare har sagt hade vi en debatt här i samma fråga för nio månader sedan. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte speciellt mycket. Dessutom påbörjade den tidigare regeringen ett arbete före valet för att titta på vad man skulle kunna ha för punkter i en utredning. Mycket av arbetet är alltså redan gjort. Där sade man att allting som har med förnamn, mellannamn och efternamn att göra behöver ses över. Redan där har man ett tydligt direktiv till utredningen. Internationell privaträtt kopplat till namn är också en intressant fråga, liksom handläggning av mål och ärenden enligt namnlagen. Det finns väldigt tydliga direktiv redan nu som man skulle kunna lämna över till en utredning. Patent- och registreringsverket har dessutom sagt att det finns ett stort behov av att se över namnlagen. De har också specificerat vad som är problem. Det handlar om möjlighet för medborgare att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt. Många upplever att de gamla reglerna, som är drygt 20 år gamla, helt enkelt inte har följt med tiden. Man måste hitta en bättre balans mellan det allmännas behov av tydliga regler på det här området och enskildas önskemål och möjlighet att tillgodose dem. I debatten har det kommit fram många relevanta synpunkter. En sak som jag skulle vilja ta upp gäller makar. Det är vanligt i dag att en kvinna gifter sig med en man och då antar mannens namn tillsammans med sitt gamla namn. Det har blivit allt vanligare. Tidigare var det självklart att hon tog över mannens namn. Nu är det allt fler som efterfrågar att mannen och kvinnan skulle kunna ha samma namn utan att man tar över den andras namn. Det förekommer självklart att en man tar över en kvinnas namn, men det är ovanligare. Önskemålet är att man skulle kunna skapa ett nytt gemensamt familjenamn, till exempel Larsson Nilsson, kanske inte det vackraste namnet. Men det är ett exempel på att man helt enkelt lägger ihop efternamnen. Därmed får mannen och kvinnan, eller två män och två kvinnor, ett gemensamt namn. Det skulle underlätta när man får barn. I dag kan barnen ha andra namn än föräldrarna, vilket kan ställa till problem. Det kan vara barn som har tillkommit i en samborelation. Om föräldrarna sedan gifter sig, antingen med den andra föräldern eller med någon annan, har man helt plötsligt en familj där nästan alla har olika efternamn. Det är några exempel. Sedan vet jag att min partikollega Börje Vestlund kommer att ta upp andra frågor när det gäller könsbyte. Det här behöver moderniseras, och jag hoppas att det sker snarast.

Börje Vestlund (S)

Anf. 76 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag ska först be kammarens ledamöter om ursäkt. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt i dag, så jag var helt övertygad om att den här debatten skulle komma upp senare. Därför har jag inte kunnat vara med och lyssna på hela debatten, och jag ber om ursäkt för det. Mitt ingångsläge i den här frågan har varit transpersoners behov av att byta namn. Då menar jag inte bara de som byter kön utan också de som lever i sitt motsatta kön under längre tid men av någon anledning inte väljer att byta kön. För dem är det här ett problem. Det blir ett problem inte bara i de sociala kontakterna utan också när man lever i ett kön men inte har för avsikt att byta kön rent medicinskt och göra det ingrepp som det kräver. Det här är en fråga som rör ganska få människor, men möjligheten till namnbyte skulle göra väldigt mycket för dem. Vi har stått här i ganska många år, och jag är lite förvånad över att den här frågan drar ut på tiden. Jag deltog i en debatt förra mandatperioden, och då var i alla fall Folkpartiet och Centerpartiet ganska arga på oss därför att vi inte hade genomfört den här utredningen. Ingenting gjorde vi under den perioden, påstod man. Och nu har man suttit här i snart två år och ingenting har skett. Jag tycker att det är ganska allvarligt att man inte kan få i gång det här arbetet. Så svårt kan det inte vara att skriva direktiven. Även om jag är medveten om att det här med efternamnen är en mycket mer komplicerad fråga än den om förnamnen, är det allvarligt att man inte kan få i gång ens en utredning på det här området. En del partier har klart och tydligt redovisat sin uppfattning att det inte finns något behov av att man ska kunna byta namn innan man genomgått ett könsbyte. Det kan också vara en inställning, men då kanske det finns andra och bakomliggande skäl till att regeringen inte skyndar på med utredningen och ens kommer till skott med den. Man säger här att utredningen ska komma till stånd nu. Jag tror det när jag får se det. Jag tycker att det finns all anledning, inte minst för alla transpersoner, att vara djupt besviken på regeringen som absolut inte gör någonting åt en fråga som trots allt är ganska liten och förhållandevis lagtekniskt enkel. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Börje Vestlund (S)

Anf. 76 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag ska först be kammarens ledamöter om ursäkt. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt i dag, så jag var helt övertygad om att den här debatten skulle komma upp senare. Därför har jag inte kunnat vara med och lyssna på hela debatten, och jag ber om ursäkt för det. Mitt ingångsläge i den här frågan har varit transpersoners behov av att byta namn. Då menar jag inte bara de som byter kön utan också de som lever i sitt motsatta kön under längre tid men av någon anledning inte väljer att byta kön. För dem är det här ett problem. Det blir ett problem inte bara i de sociala kontakterna utan också när man lever i ett kön men inte har för avsikt att byta kön rent medicinskt och göra det ingrepp som det kräver. Det här är en fråga som rör ganska få människor, men möjligheten till namnbyte skulle göra väldigt mycket för dem. Vi har stått här i ganska många år, och jag är lite förvånad över att den här frågan drar ut på tiden. Jag deltog i en debatt förra mandatperioden, och då var i alla fall Folkpartiet och Centerpartiet ganska arga på oss därför att vi inte hade genomfört den här utredningen. Ingenting gjorde vi under den perioden, påstod man. Och nu har man suttit här i snart två år och ingenting har skett. Jag tycker att det är ganska allvarligt att man inte kan få i gång det här arbetet. Så svårt kan det inte vara att skriva direktiven. Även om jag är medveten om att det här med efternamnen är en mycket mer komplicerad fråga än den om förnamnen, är det allvarligt att man inte kan få i gång ens en utredning på det här området. En del partier har klart och tydligt redovisat sin uppfattning att det inte finns något behov av att man ska kunna byta namn innan man genomgått ett könsbyte. Det kan också vara en inställning, men då kanske det finns andra och bakomliggande skäl till att regeringen inte skyndar på med utredningen och ens kommer till skott med den. Man säger här att utredningen ska komma till stånd nu. Jag tror det när jag får se det. Jag tycker att det finns all anledning, inte minst för alla transpersoner, att vara djupt besviken på regeringen som absolut inte gör någonting åt en fråga som trots allt är ganska liten och förhållandevis lagtekniskt enkel. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	111	19
m	83	0	14
c	22	0	7
fp	25	0	3
kd	21	0	3
v	0	19	3
mp	0	17	2
Totalt	151	147	51

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	107	2	1	20
m	84	0	0	13
c	22	0	0	7
fp	25	0	0	3
kd	21	0	0	3
v	0	19	0	3
mp	16	1	0	2
Totalt	275	22	1	51

Namnlagen

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om namnlagen (CU6)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om namnlagen (CU6)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Namnlagen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 69 LiseLotte Olsson (V)

Anf. 70 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 71 Inger René (M)

Anf. 72 Maria Kornevik Jakobsson (C)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 73 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 74 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 75 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 75 Hillevi Larsson (S)

Anf. 75 Hillevi Larsson (S)

Anf. 76 Börje Vestlund (S)

Anf. 76 Börje Vestlund (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Ändringar i namnlagen

Beslut:

Utskottets förslag:

Retroaktiva namnbyten

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden