Mellanstatliga organisationer

Betänkande 1997/98:UU7

Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU07

Mellanstatliga organisationer

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1997/98
UU7

Sammanfattning

Detta betänkande behandlar Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR12 angående
Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer jämte en
motion som väckts i anslutning till revisorernas förslag.
Utskottet finner förslagen intressanta men konstaterar att den pågående
utvecklingen innebär att flera av de av revisorerna påpekade förhållandena är
föremål för studier. I vissa fall är också åtgärder, vilka ligger i linje med
revisorernas förslag, under genomförande. Enligt utskottets uppfattning finns
det mot denna bakgrund inte anledning för riksdagen att för närvarande göra
något tillkännagivande till regeringen. Samtliga yrkanden besvaras.

Riksdagens revisorers förslag
I Förslag till riksdagen 1995/96:RR12 föreslår Riksdagens revisorer
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om budgetering och redovisning av resultat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om omprövning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om konsekvenser av medlemskapet i EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om riksdagens delaktighet samt
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har
anfört om behovet av lättillgänglig information.

Motionen
1996/97:U5 av Jan Bergqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att någon omprövning av Sveriges medlemskap i
Europarådet inte bör ske.

Utskottet

Sammanfattning av revisorernas förslag

Bakgrund
Utrikesutskottet har inom ramen för sitt arbete med uppföljning och utvärdering
genomfört en preliminär kartläggning av i vilka organisationer Sverige är
medlem. Mot bakgrund av denna har utskottet föreslagit en granskning av
Sveriges medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer. Riksdagens
revisorer presenterar i Förslag till riksdagen 1995/96:RR12 sin granskning och
de förslag som denna granskning föranlett. Revisorerna anser att det svenska
deltagandet i internationella mellanstatliga organisationer behöver
uppmärksammas, analyseras och regelbundet ifrågasättas.

Mellanstatliga organisationer
Revisorernas granskning behandlar Sveriges medlemskap i internationella
mellanstatliga organisationer. Med en internationell organisation avses, enligt
de internationella organisationernas union (Union of International
Associations), en organisation som uppfyller följande krav:
* Organisationens syfte skall ha internationell karaktär och organisationen
skall ha för avsikt att ha verksamhet som berör minst tre länder.
* Medlemskap måste vara öppet för var och en inom organisationens
verksamhetsområde.
* Tjänstemän eller förtroendemän bör representera de olika medlemsländerna. Om
antalet medlemsländer överstiger antalet platser på någon nivå i
organisationen bör ett rotationssystem användas.
* Organisationens stadga måste innehålla bestämmelser om val av beslutande
organ. Ett permanent säte måste finnas.
* Minst tre länder måste bidra till finansieringen. Det får inte finnas något
vinstsyfte för medlemmarnas räkning.
* Organisationen måste ha egen verksamhet.
* Bevis på aktuella aktiviteter måste finnas tillgängliga.
För att en organisation skall anses vara en mellanstatlig organisation måste
den också, förutom vad som fordras för en internationell organisation, uppfylla
kravet att ha bildats genom en överenskommelse mellan regeringarna i minst tre
stater. Sådana organisationer brukar benämnas IGO:er (Inter-Governmental
Organizations). De internationella organisationer som inte är mellanstatliga
har beteckningen NGO:er (Non-Governmental Organizations).

Genomförandet av revisorernas granskning
Riksdagens revisorers granskning har avgränsats till att främst avse följande
frågor:
* I vilka internationella mellanstatliga organisationer är Sverige medlem?
* Vilka är motiven för deltagande i olika organisationer och i vilken
utsträckning omprövas medlemskap?
* Vad innebär arbetet i olika internationella organisationer och vilken
aktivitetsnivå upprätthålls?
* Hur är arbetet inom Sverige fördelat och samordnat?
* Vilka typer av insatser är det fråga om? Vad får Sverige i utbyte av sitt
medlemskap?
* Hur har arbetet följts upp och utvärderats?
* Hur har Sveriges inträde i Europeiska unionen (EU) påverkat deltagandet i
internationella mellanstatliga organisationer?
* Vilka möjligheter har riksdagen att ta ställning till det svenska arbetet i
internationella mellanstatliga organisationer?
För att få en översiktlig bild av Sveriges deltagande i internationella
mellanstatliga organisationer genomförde revisorerna en enkät med departementen
om Sveriges engagemang i sådana organisationer inom deras respektive
ansvarsområde. Enkäten tillställdes expeditionscheferna i Regeringskansliet i
juni 1995.
Revisorerna har också svarat för genomförandet av fördjupade studier av det
svenska deltagandet i fem organisationer: FN:s sjöfartsorganisation (IMO;
International Maritime Organization), Helsingforskommissionen (Helcom),
Europeiska patentorganisationen (EPO; European Patent Organization), Europeiska
utvecklingsbanken (EBRD; European Bank of Reconstruction and Development) och
EU:s utbildningsprogram Sokrates.
Revisorerna har dessutom anordnat ett seminarium för att inhämta synpunkter.
I seminariet deltog ledamöter och tjänstemän från utrikesutskottet och
jordbruksutskottet, representanter för Utrikesdepartementet,
Kommunikationsdepartementet, Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet,
Förvaltningspolitiska kommissionen och Statskontoret.

Sammanfattning av revisorernas granskning

Sveriges engagemang i internationella mellanstatliga organisationer
Internationaliseringen har haft betydande återverkningar på stora delar av den
statliga förvaltningen. Vad som tidigare varit frågor av i huvudsak nationell
karaktär har successivt utvecklats till att bli frågor för över- eller
mellanstatliga beslutsorgan. Medlemskap och aktivt deltagande i internationella
mellanstatliga organisationer har ansetts vara ett sätt för Sverige att
tillvarata landets intressen. Det svenska engagemanget i internationella
mellanstatliga organisationer har därför vuxit snabbt under senare år. Sverige
är ett av de länder i världen som innehar medlemskap i flest sådana
organisationer.
Något entydigt svar på frågan i exakt hur många organisationer Sverige är
medlem finns dock inte. Olika kartläggningar av det internationella
engagemanget ger olika resultat beroende på vilka avgränsningar som görs.
Revisorerna betonar att inte heller deras undersökning nödvändigtvis behöver ge
någon fullständig bild av Sveriges mellanstatliga engagemang.
I enkätsvaren till revisorerna har departementen lämnat uppgifter om 190
organisationer och urskiljbara verksamheter inom organisationer. OECD:s,
Europarådets och Nordiska rådets kulturverksamheter är exempel på ?urskiljbara
verksamheter?. Antalet organisationer i enkätsvaren överensstämmer ganska väl
med resultatet av den preliminära kartläggning som utrikesutskottet tidigare
genomfört.
Utrikesdepartementet, Kommunikationsdepartementet och Jordbruksdepartementet
är de tre departement som, enligt enkätsvaren, har huvudansvaret för det
svenska deltagandet i flest organisationer.

Insatser och utbyte
Granskningen visar att i de flesta av de organisationer som beskrivs i
revisorernas enkät har Sverige blivit medlem då organisationen bildades.
Motivet för medlemskap är i allmänhet liktydigt med organisationens ändamål.
För de allra flesta organisationer anges att de motiv som gällde vid inträdet i
organisationen fortfarande gäller. Departementen har endast i två fall angivit
att motiv och ändamål har ändrats. Endast undantagsvis har formella
utvärderingar genomförts. Sverige har i enstaka fall utträtt ur internationella
mellanstatliga organisationer.
Revisorerna visar också att det inte finns någon samlad uppfattning om hur
stora obligatoriska avgifter och frivilliga bidrag som varje år utbetalas till
internationella organisationer. Av revisorernas enkät till departementen
framgår att utgifter för medlemskap i internationella mellanstatliga
organisationer uppgick till omkring 5 miljarder kronor för 1994. Drygt 2
miljarder utgörs av frivilliga bidrag. I beloppen ingår kostnaderna för
fredsbevarande operationer och för svenskt deltagande i
flygsäkerhetsmyndigheten Joint Aviation Authority, som betalas av
Luftfartsverket. I enkäten har årliga obligatoriska och frivilliga bidrag
efterfrågats. De obligatoriska avgifterna är beroende av vilka organisationer
Sverige är med i, medan de frivilliga bidragen kan variera vid oförändrat
medlemskap. De totala kostnaderna för deltagandet har inte efterfrågats.
Exempelvis har inte rese- och traktamentskostnader och kostnader för förlorad
arbetstid i Sverige kartlagts. Inte heller har de ersättningar Sverige i vissa
fall erhåller från de internationella organisationerna kartlagts. Till de
belopp som revisorerna redovisar kommer inbetalningar enligt kvoter, avtal om
kapitalpåfyllnad etc. Utöver direkta inbetalningar kommer vissa
garantiåtaganden.
Av revisorernas granskning framgår att Sverige i mellanstatliga
organisationer representeras såväl av regeringsledamöter och
departementstjänstemän som av företrädare för myndigheter, statliga bolag eller
intresseorganisationer. I vissa fall har ansvaret delegerats från departementen
till myndigheter eller bolag. I det mellanstatliga samarbetet deltar också
parlamentariker. Det gäller framför allt i Nordiska rådet, Europarådet, Förenta
nationerna (FN) och olika FN-organ samt Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE).
Inom Utrikesdepartementet har riktlinjer för ekonomisk styrning av
internationella organisationer utarbetats. Den som företräder regeringen vid
förhandlingar med en större internationell organisation till vilken bidrag
lämnats ur statsbudgeten skall, enligt dessa riktlinjer, verka för att
organisationen tillämpar de principer för ekonomisk redovisning som fastställts
för organisationerna i FN-systemet (United Nations System Accounting
Standards). Svenska representanter bör vidare verka för att organisationens
externa revision bedrivs enligt de principer (Auditing Standards) som
fastslagits av Intosai (International Organization of Supreme Audit
Institutions). Avvikelser från riktlinjerna uppges dock ibland vara
oundvikliga.
Av revisorernas enkät framgår att riktlinjerna ännu inte haft någon större
effekt för den ekonomiska styrningen av organisationerna. Många FN-organ följer
de principer för ekonomisk redovisning som fastställts för organisationerna
inom FN-systemet. Några organisationer, t.ex. Europarådet, uppges ha egna
principer. Det stora flertalet enkätsvar till revisorerna utvisar dock att
organisationerna inte tillämpar de principer för ekonomisk redovisning som
fastställts för FN-systemets organisationer, eller att det är oklart om
organisationerna gör det eller inte.
Revisorerna menar att det kan finnas två anledningar till att regeringens
riktlinjer ännu inte har haft någon större effekt: det kan bero på att det
svenska inflytandet i organisationerna är litet eller på att de svenska
deltagarna inte har tillmätt riktlinjerna någon särskilt stor betydelse.

Uppföljning och utvärdering, redovisning till riksdagen
Av den granskning som revisorerna redovisar framgår att Sverige endast
undantagsvis har gjort egna utvärderingar av deltagandet i internationella
mellanstatliga organisationer. De utvärderingar som gjorts har vanligen
resulterat i bedömningen att Sveriges medlemskap i en bestämd organisation är
väl motiverat och att de medel som Sverige anslår används på från svensk
synpunkt värdefulla aktiviteter. I några fall har utvärderingen föranlett
organisatoriska förändringar i organisationen eller beträffande det svenska
deltagandet. I enkätsvaren till revisorerna redovisas också några utvärderingar
som gjorts inom organisationerna.
Revisorerna karaktäriserar den skriftliga informationen till riksdagen om
arbetet i internationella mellanstatliga organisationer som knapphändig.
Informationen har i huvudsak varit deskriptiv och främst gällt aktiviteter som
redan har genomförts. Endast i liten utsträckning har de överväganden som
gjorts eller skall göras inom ramen för det mellanstatliga samarbetet
redovisats för riksdagen. Enligt revisorerna kan detta bl.a. förklaras av
tidsförskjutningar mellan den svenska budgetprocessen och de beslutsprocesser
som rör Sveriges åtaganden i de internationella mellanstatliga
organisationerna.
Riksdagen får kontinuerlig information om arbetet i internationella
mellanstatliga organisationer på olika sätt. Revisorerna beskriver t.ex. hur
regeringen i 1995 års budgetproposition redovisade Sveriges internationella
engagemang i respektive departements bilaga. Revisorerna nämner också den
årliga berättelsen till riksdagen om verksamheten i Nordiska rådets svenska
delegation, den årliga redogörelsen till riksdagen från Sveriges delegation i
Europarådets parlamentariska församling och regeringens skrivelse med en
redogörelse för verksamheten i Europarådets ministerkommitté. Därtill omtalas
regeringens årliga redogörelse för verksamheten i Europeiska unionen och
regeringens skrivelse om verksamheten i OSSE samt regeringens skrivelse
1995/96:40 FN inför framtiden. Revisorerna uppmärksammar också hur regeringen
tidigare, genom skriften Fakta om svenskt bistånd, som ingått som en
underbilaga till budgetpropositionen, har redogjort för det svenska biståndet.
För budgetåren 1993/94 och 1994/95 har i stället årsberättelserna Svenskt
bistånd respektive Sveriges utvecklingssamarbete upprättats inom UD.
Förändringen innebär - enligt revisorerna - att riksdagen inte längre
tillställs lika utförliga redogörelser för det svenska biståndet som tidigare.
Vid sidan av skriftliga redogörelser får riksdagen information genom den
årliga s.k. utrikesdeklarationen och genom muntliga redovisningar av tjänstemän
till berörda utskott eller ledamöter. Ledamöter av riksdagens utskott kan också
få information genom kolleger som deltar som ledamöter i olika internationella
sammanslutningar.
Revisorerna påpekar att även om riksdagen inte har begärt ytterligare
formella redogörelser för arbetet i internationella mellanstatliga
organisationer från regeringen, har man välkomnat sådana redogörelser.

Förändringar till följd av Sveriges medlemskap i EU
Revisorernas granskning har även gällt frågan om - och i så fall hur - de nya
samverkansformerna till följd av det svenska EU-medlemskapet påverkar
medlemskap och arbete i de internationella mellanstatliga organisationer i
vilka Sverige är medlem.
För den övervägande delen av fallen kan man av departementens enkätsvar
utläsa att EU-medlemskapet inte har påverkat Sveriges deltagande i
organisationen. Samtidigt redovisas relativt många exempel på att deltagandet
faktiskt har påverkats av medlemskapet i EU. Beträffande det nordiska
samarbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet anges i enkätsvaren att
Sveriges deltagande sannolikt kommer att påverkas av medlemskapet i EU. I ännu
högre grad förefaller EU-medlemskapet ha påverkat arbetssättet i de
internationella mellanstatliga organisationerna.
I enkätsvaren finns exempel på att medlemskapet i EU har inneburit att
Sverige blivit medlem i internationella organisationer som man tidigare inte
var medlem i eller där man tidigare bara var observatör. Även innebörden av
medlemskapet i en organisation kan ha ändrats till följd av medlemskapet i EU.
Vidare ges exempel på att möjligheten att lämna organisationen har begränsats.
Revisorernas enkät ger också exempel på att Sverige minskat sitt engagemang i
organisationen, att samarbetsformerna har förändrats eller att deltagandet har
påverkats av att Norge inte är med i EU. Andra exempel är att arbetet i
organisationen betraktas på ett annat sätt än tidigare, att
finansieringsformerna har förändrats eller att Sverige representeras av
departement i stället för som tidigare av myndigheter.

Att förvalta det internationella
Revisorerna har också behandlat frågan vad det alltmer omfattande och
intensifierade arbetet i internationella mellanstatliga organisationer betyder
för den svenska statsförvaltningen och då specifikt för riksdagens och
regeringens möjligheter att styra och för relationerna mellan riksdag, regering
och myndigheter.
Arbetet i internationella mellanstatliga organisationer förutsätter
nationella ställningstaganden i en rad frågor. De som representerar Sverige i
en mellanstatlig organisation vill inte inför representanter från andra länder
framstå som inbördes oense eller motsägelsefulla. Revisorernas granskning visar
att man i Sverige lägger ned mycket arbete på att förbereda sammankomster i
internationella mellanstatliga organisationer. I förberedelsearbetet deltar
inte bara företrädare för regeringen och statliga myndigheter utan också bl.a.
intresseorganisationer.
Vikten av att finna en svensk ståndpunkt i internationella organisationer har
tidigare berörts av Statskontoret i en undersökning om EU-medlem-skapets
effekter på svensk statsförvaltning. Undersökningen visar att
myndighetstjänstemän som deltar i EU-organens arbete ofta får enbart muntliga
direktiv. Statskontoret rekommenderar att formkraven skärps genom skriftliga
instruktioner och rutinmässig återrapportering, vilket skulle öka regeringens
styrmöjligheter. Regeringen skulle bl.a. lättare kunna följa Sveriges och andra
länders ståndpunkter under ett ärendes gång.
Arbetet i internationella mellanstatliga och överstatliga organisationer
innebär att regler av olika slag utformas och fastställs på tre olika nivåer:
nationell, europeisk och global nivå. Enligt revisorerna får det betydelse för
den offentliga förvaltningens arbete i Sverige. Den svenska
förvaltningsstrukturen har emellertid hittills i allt väsentligt varit uppbyggd
med utgångspunkt i nationella behov.
Revisorernas granskning indikerar att ett vidgat deltagande i internationella
mellanstatliga organisationer leder till att den centrala statsförvaltningen -
och dess förmåga att skapa och förmedla svenska ståndpunkter - blir mer
betydelsefull än tidigare. Frågor som tidigare har handlagts av statliga
myndigheter blir i högre grad frågor för Regeringskansliet. Behovet av ett
kontinuerligt informationsutbyte mellan departement och myndigheter leder till
att den informella styrningen ökar, enligt revisorerna. Myndigheternas
traditionella självständighet minskar när gränserna mellan departement och
myndigheter suddas ut. Samtidigt skapas kontaktnät kring de internationella
mellanstatliga organisationerna. Dessa avser inte bara kontakter mellan
departement och myndigheter utan innefattar också privata företag och
intresseorganisationer av olika slag. De följer inte nödvändigtvis
nationsgränserna utan kan innefatta både svenska och utländska deltagare.
Revisorerna anser att svenska tjänstemäns och politikers förmåga att förstå
hur internationella mellanstatliga organisationer arbetar och inbördes
samspelar är avgörande för Sveriges möjligheter att tillgodose sina egna
intressen och driva bestämda uppfattningar. Om insikter i det internationella
samarbetets villkor är begränsade hos tjänstemännen och politikerna finns det
en risk för att det internationella arbetet kommer att skötas av en liten grupp
tjänstemän som specialiserat sig på olika organisationer.

Revisorernas överväganden och förslag
Revisorernas granskning har sammanfattningsvis utvisat att Sverige tillhör de
stater som är mest engagerade i internationella mellanstatliga organisationer.
Engagemanget har utvecklats och utvidgats under en lång följd av år och det
förefaller ha ökat till följd av Sveriges medlemskap i EU. De svenska bidragen
uppgår till mer än fem miljarder kronor per år. Motiven för medlemskap har
sällan ändrats. Bara i undantagsfall har det internationella samarbetet
utvärderats genom formella analyser av vilka kostnader och intäkter som är
förknippade med Sveriges medlemskap. Vidare har granskningen visat att
riksdagen får knapphändig information om pågående arbete i internationella
mellanstatliga organisationer. Det svenska EU-medlemskapet har på olika sätt
påverkat medlemskapet i internationella mellanstatliga organisationer.
Granskningen har också påvisat behovet av att en svensk ståndpunkt formuleras i
det internationella mellanstatliga samarbetet och att tjänstemän och politiker
har insikter i hur det internationella samarbetet bedrivs och kan påverkas.
De överväganden och förslag som revisorerna har redovisat mot bakgrund av sin
granskning sammanfattas i detta avsnitt.

Budgetering och redovisning av resultat (yrkande 1)
Revisorernas granskning har visat att kartläggningar av Sveriges deltagande i
internationella mellanstatliga organisationer kan ge olika resultat. Något
entydigt svar på frågan i hur många internationella mellanstatliga
organisationer Sverige är medlem finns därför inte. Sammanställningar över i
hur många organisationer Sverige är medlem, hur många organisationer respektive
departement har ansvar för och ungefär vilka belopp som direkt betalas för
medlemskapet, ger därför endast en allmän bild av omfattningen av det svenska
engagemanget.
Revisorerna anser att sådana sammanställningar ger begränsad information. Om
de är ofullständiga och t.ex. saknar uppgifter om kostnaderna i Sverige för
medlemskap finns risk för att de blir vilseledande. Trots att
sammanställningarna kan förefalla mycket exakta ger de inte tillräcklig
information för att kunna tjäna som underlag för bedömningar av värdet av
svenskt medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer.
Enligt revisorernas uppfattning bör det svenska arbetet i internationella
mellanstatliga organisationer så långt möjligt betraktas som en del av den
statliga verksamheten och styras på samma sätt som andra delar av denna
verksamhet. Samma krav på produktivitetsutveckling, budgetering och
resultatredovisning som gäller för statliga myndigheter bör således även gälla
för det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer.
Revisorerna menar att deltagandet i internationella mellanstatliga
organisationers arbete är en särskild uppgift för statliga myndigheter och
därför kan betraktas som en speciell verksamhetsgren. Sådant arbete bör enligt
revisorernas mening särredovisas i myndigheternas anslagsframställningar och i
regeringens budgetförslag. Sådana särskilda redovisningar för arbetet i
internationella mellanstatliga organisationer skulle tydliggöra det
internationella arbetet. Riksdagen skulle därmed få underlag för egna
ställningstaganden. Revisorerna menar att det inte behöver betyda att varje
organisation måste tilldelas ett eget anslag. Utgifterna för arbetet i
organisationerna skulle mycket väl kunna fördelas på flera olika
verksamhetsområden.
Revisorerna utgår därför från att regeringen tar initiativ till de
förändringar av redovisningen som fordras för att riksdagen genom
budgetprocessen skall få en bättre överblick över det svenska arbetet i
internationella mellanstatliga organisationer.
Revisorerna menar att myndigheterna även i sina årsredovisningar bör
särredovisa kostnaderna och resultatet för sin internationella verksamhet.
Denna del av resultatredovisningen bör granskas av Riksrevisionsverket på samma
sätt som redogörelser för andra verksamhetsgrenar.
Från och med budgetåret 1995/96 skall departementens årsredovisningar även
innehålla en resultatredovisning. Revisorerna förutsätter i sitt förslag att
departementen i dessa kommer att redovisa vilka utgifter man har haft för
internationellt samarbete och hur värdet av detta samarbete bedöms.
Enligt revisorernas bedömning bör myndigheternas och departementens
resultatredovisningar tillsammans kunna ge en bild av hur arbetet i
internationella mellanstatliga organisationer har bedrivits och vad det har
kostat. Revisorerna föreslår att resultatredovisningarna 1997 får utgöra
underlag för en redogörelse till riksdagen för arbetet i internationella
mellanstatliga organisationer. Revisorerna förutsätter att regeringen samtidigt
redovisar ställningstaganden till engagemangets omfattning i enskilda fall och
till principiella frågor som rör svenskt deltagande i internationella
mellanstatliga organisationer.
För radikala omprövningar av medlemskapet i enskilda fall behövs dock enligt
revisorernas bedömning mer inträngande studier av arbetet i bestämda
organisationer som underlag.

Omprövning (yrkande 2)
Revisorernas granskning visar att Sverige i allt väsentligt behåller sitt
medlemskap i de organisationer man en gång beslutat sig för att delta i. Det
tycks inte finnas något system för att ompröva - och verkligen ifrågasätta -
det svenska deltagandet.
Liksom vad gäller annan statlig verksamhet bör värdet av att Sverige är
medlem i bestämda internationella mellanstatliga organisationer enligt
revisorernas mening regelmässigt omprövas. Frågan om det svenska arbetets
inriktning och omfattning bör då prövas, liksom Sveriges finansiella åtaganden.
Särskilt gäller det i de fall då Sverige har varit medlem under lång tid,
betydande statliga anslag beviljas och resultatredovisningen har varit
ofullständig eller bristfällig. Det gäller också för organisationer där det
knappast är aktuellt att ifrågasätta Sveriges medlemskap, såsom FN, OECD eller
Nordiska rådet. I dessa fall handlar det om att ompröva formerna för och
omfattningen av deltagandet samt inriktningen av organisationens verksamhet. I
andra organisationer kan det, enligt revisorerna, vara motiverat att
ifrågasätta medlemskapet som sådant.
Revisorerna menar att de utvärderingar som görs av myndigheter och
departement behöver kompletteras med mer oberoende bedömningar, eftersom det är
naturligt att utvärderingar som genomförs av dem som själva deltar i arbetet i
en organisation präglas av deltagarnas speciella erfarenheter och intressen.
Det finns därför risk för att sådana utvärderingar inte ger någon tydlig
information till den som inte själv är insatt i arbetet i en speciell
organisation. Särskilt i de fall större förändringar av det svenska deltagandet
kan vara aktuella eller inför nya avtal om kapitalinsatser och garantiåtaganden
finns det enligt revisorerna behov av kompletterande oberoende bedömningar till
de utvärderingar som myndigheter och departement gör. Revisorerna anser att
regeringen årligen bör föranstalta om ett antal omprövningar av deltagandet i
internationella mellanstatliga organisationer.
En omprövning av Sveriges medlemskap i en internationell mellanstatlig
organisation kan göras efter olika kriterier. Revisorerna anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till hur en systematisk omprövning av
medlemskapet i internationella mellanstatliga organisationer skulle kunna
utformas.

Konsekvenser av medlemskapet i EU (yrkande 3)
Revisorernas granskning visar att medlemskapet i internationella mellanstatliga
organisationer på olika sätt har påverkats av Sveriges medlemskap i EU. Av
enkätsvaren kan det, enligt revisorerna, vara svårt att härleda någon entydig
tendens, men det finns flera exempel på att Sveriges handlingsfrihet har
reducerats som en följd av EU-medlemskapet. Sverige är numera obligatorisk
medlem i ett antal organisationer. I flera organisationer framför EU en
gemensam ståndpunkt, som medlemsstaterna i förväg kommit överens om. Sverige
deltar då i de internationella organisationernas arbete inte i första hand som
enskild nation utan i egenskap av EU-medlem.
Enligt revisorernas bedömning är dock frågan om hur Sveriges deltagande i
internationella mellanstatliga organisationer har påverkats av medlemskapet i
EU - och vilka konsekvenser det får för det svenska arbetet - otillräckligt
belyst. Frågan har inte behandlats i Statskontorets utvärdering av EU-
medlemskapets effekter för svensk statsförvaltning, men passar enligt
revisorernas bedömning väl in i Förvaltningspolitiska kommissionens arbete.
Revisorernas förslag innebär att regeringen ges i uppdrag att genom
Förvaltningspolitiska kommissionen eller på annat sätt utreda frågan om hur
medlemskapet i EU har påverkat det svenska arbetet i internationella
mellanstatliga organisationer. Riksdagen bör informeras om resultatet av detta
arbete.

Riksdagens delaktighet (yrkande 4)
I revisorernas granskning har riksdagen inte framställts som särskilt aktiv i
det internationella mellanstatliga arbetet. Sveriges internationella engagemang
sägs ha inverkat inte bara på statsförvaltningens uppgifter utan också på
förhållandet mellan departement och myndigheter. Allt flera frågor tas om hand
genom samarbete mellan olika myndigheter, mellan departement och myndigheter
eller i Regeringskansliet. Revisorerna visar att frågor som tidigare hanterades
av myndigheter har flyttats till departementen. Gränsdragningen mellan
departements- och myndighetsuppgifter har blivit alltmer oklar. Enligt
revisorerna har departementens informella styrning av myndigheterna ökat.
Sveriges internationella engagemang förefaller ha resulterat i att
inflytandet över betydelsefulla verksamheter har förskjutits från riksdagen
till regeringen och till tjänstemän snarare än politiker. Tjänstemännens
inflytande kan ha ökat på de folkvalda politikernas bekostnad. Samtidigt vidgas
de internationella organisationernas inflytande över svenska förhållanden. Det
har också visat sig att det blir allt viktigare att det finns en uttalad svensk
ståndpunkt i de frågor som kommer upp till avgörande i internationella
sammanhang.
Revisorerna anser att riksdagen kan utöva ett väsentligt inflytande över
arbetet i internationella mellanstatliga organisationer genom
ställningstaganden till medlemskapet som sådant och till de
resultatredovisningar som revisorerna förutsatt att regeringen kommer att
lämna.
Riksdagen behöver också ges möjligheter att påverka de svenska ståndpunkterna
och besluten i de internationella mellanstatliga organisationerna. Berörda
utskott behöver informeras om arbetet i organisationerna på ett så tidigt
stadium att beslut och ståndpunkter verkligen kan påverkas. För detta behöver
man mer information om arbetsformerna i olika organisationer. Sådan information
skulle t.ex. kunna omfatta uppgifter om hur budgetprocesserna ser ut, när avtal
löper ut och hur långt arbetet med regler av olika slag har nått.
Frågan hur riksdagen skall informeras om pågående arbete i internationella
mellanstatliga organisationer har emellertid inget givet svar. Revisorerna
pekar på den beredningsordning som har utvecklats för EG/EU-frågor och menar
att den bör kunna vara vägledande även när det gäller frågor som rör arbetet i
internationella mellanstatliga organisationer.
Statskontoret har tidigare rekommenderat skriftliga instruktioner till dem
som utses att representera Sverige i EU samt rutinmässig återrapportering från
tjänstemännen till regeringen. Sådana skärpta formkrav gör det lättare för
regeringen att styra arbetet och förbättrar regeringens möjligheter att följa
verksamheten. Revisorerna menar att arbetet i internationella mellanstatliga
organisationer bör dokumenteras på motsvarande sätt. Det skulle öka riksdagens
möjligheter till insyn i organisationernas arbete. Både utrikesutskottet och
övriga utskott bör ges möjlighet att följa det internationella arbetet på ett
sådant sätt att de kan ta till vara tillfällen att påverka arbetets inriktning.
Den översyn av statsförvaltningens förhandlings- och beredningsstruktur som
Statskontoret har föreslagit bör inte begränsas till endast EU-frågor utan även
innefatta arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Det är
väsentligt att riksdagens möjligheter att påverka det internationella arbetet
beaktas i en sådan översyn, menar revisorerna.
Revisorerna föreslår att regeringen prövar olika former för att öka
riksdagens möjligheter att påverka förestående avgöranden i internationella
mellanstatliga organisationer.
Hur riksdagens inflytande över svenska samhällsförhållanden över huvud taget
har påverkats av den ökade internationaliseringen behöver enligt revisorernas
mening belysas närmare. Revisorerna efterlyser därför en redogörelse för
förhållandet mellan riksdag, regering, förvaltningsmyndigheter och
internationella mellanstatliga organisationer. Den frågan bör bli föremål för
en särskild utredning.

Behov av lättillgänglig information (yrkande 5)
Av det tidigare har framgått att revisorerna förordar att regeringen i
väsentliga avseenden utvecklar den information om arbetet i internationella
mellanstatliga organisationer som lämnas till riksdagen. Revisorerna menar att
riksdagen måste ges goda förutsättningar att - genom frågor, motioner eller på
annat sätt - reagera på speciella händelser eller förhållanden som rör arbetet
i dessa organisationer.
Samlade uppgifter om internationella mellanstatliga organisationer som t.ex.
finns i Yearbook of International Organizations eller liknande publikationer
ger inte den direkta och lättillgängliga information om specifikt svenska
förhållanden som riksdagens ledamöter skulle behöva. Revisorerna anser att
riksdagens arbete skulle underlättas om man kontinuerligt hade tillgång till
konkreta uppgifter om det svenska engagemanget i internationella mellanstatliga
organisationer. Revisorerna föreslår därför att uppgifter om sådana
organisationer sammanförs i ett datorbaserat register som även görs
tillgängligt för andra användare.
En databas över internationella mellanstatliga organisationer där Sverige är
medlem eller på annat sätt engagerat skulle kunna innehålla uppgifter om
organisationens syfte, om vilket departement som är närmast ansvarigt, vilken
myndighet som representerar Sverige i organisationen, om Sveriges ekonomiska
bidrag med flera uppgifter. Den skulle också kunna innehålla uppgifter från den
dokumentation kring aktuella frågor som revisorerna efterfrågat ovan. Ett
datorbaserat register skulle ge riksdagens ledamöter möjligheter att på ett
översiktligt sätt informera sig om arbetet i internationella mellanstatliga
organisationer. De skulle få underlag för att på eget initiativ ta fram
utförligare information som utgångspunkt för frågor till regeringen och förslag
till riksdagen.
Revisorerna anser det vara angeläget att olika vägar prövas för att öka
politikers och medborgares insikt i hur internationellt arbete bedrivs och hur
det kan påverkas. Genom att göra informationen om Sveriges medlemskap och
arbete i internationella mellanstatliga organisationer mer lättillgänglig kan
statsmakterna skapa förutsättningar för ett vidgat intresse för internationella
frågor. Sådan information förbättrar också förutsättningarna för att svenska
ståndpunkter kan formuleras efter offentlig debatt och beslut av riksdagen.

Revision
Revisorerna behandlar också frågan om extern revision av Regeringskansliet och
de utbetalningar som sker direkt från departementen. En betydande del av de
utbetalningar regeringen beslutar om avser åtaganden inom ramen för det
mellanstatliga samarbetet.
Vikten av att utbetalningar till internationella mellanstatliga
organisationer blir föremål för extern revision understryks av Riksdagens
revisorer, som på grund av då pågående utredningsarbete i frågan dock inte lade
fram något särskilt förslag i detta avseende. Sedan riksdagsrevisorerna
presenterat sitt förslag har extern revision upphandlats.

Sammanfattning av motionen
I den enskilda motionen U5 (s) anförs att Sveriges medlemskap i Europarådet
inte bör omprövas. I samband med revisorernas överväganden och förslag om
omprövning görs en uppräkning av sådana mellanstatliga organisationer där det,
enligt revisorerna, knappast är aktuellt att ifrågasätta Sveriges medlemskap. I
uppräkningen nämns FN, OECD och Nordiska rådet. Motionärerna anser att
Europarådets arbete är av fundamental betydelse för utvecklingen i hela Europa
och att ingen annan organisation kan ersätta Europarådet. Sveriges medlemskap i
Europarådet är av sådan dignitet att organisationen borde ha varit med i
revisorernas uppräkning enligt motionärerna, som också menar att det skulle
väcka utomordentligt stort uppseende om Sveriges riksdag skulle fatta beslut
som innebär ett ifrågasättande av medlemskapet i Europarådet. Enligt
motionärerna kan revisorernas förslag att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad revisorerna anfört om omprövning därför endast
tillstyrkas under förutsättning av att Sveriges medlemskap i Europarådet inte
omprövas.

Utskottets överväganden
Inom ramen för arbetet med uppföljning och utvärdering inom sitt
beredningsområde har utrikesutskottet i skilda sammanhang funnit anledning att
intressera sig för olika aspekter av svenskt medlemskap i mellanstatliga
organisationer. Efter interna diskussioner under riksmötet 1992/93 genomförde
utskottet en egen pilotstudie på detta tema. På basis av vunna erfarenheter
hemställde utskottet om Riksdagens revisorers bistånd med en mera omfattande
granskning av förhållandena på området. Resultatet av den av revisorerna
genomförda studien redovisas i Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR12
angående Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer,
som ligger till grund för föreliggande betänkande.
Utskottets initiativ, som tidsmässigt föregått en rad andra studier men även
åtgärder på statsbudgetens område, synes, bl.a. av åberopningar att döma, ha
haft viss betydelse för den följande utvecklingen inom Sverige. Internationellt
finns få jämförbara utvärderingar.
Utskottet har erfarit att det under slutet av 1997 förekom kontakter mellan
Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och Statskontoret om förutsättningarna
för vidare studier av Sveriges medlemskap i mellanstatliga organisationer.
Statskontoret har på grundval härav genomfört en förstudie angående formerna
för och omfattningen av det svenska engagemanget i mellanstatliga
organisationer, vilken för närvarande är föremål för överväganden inom
Regeringskansliet.
Den pågående utvecklingen innebär att flera av de av revisorerna påpekade
förhållandena är föremål för studier. I vissa fall är också åtgärder, vilka
ligger i linje med revisorernas förslag, under genomförande. Enligt utskottets
uppfattning finns det mot denna bakgrund skäl för riksdagen att anstå med mera
långtgående ställningstaganden.

Budgetering, redovisning m.m.
Revisorerna utgår från perspektivet att det svenska arbetet i mellanstatliga
organisationer så långt möjligt bör betraktas som en del av den statliga
verksamheten och styras på samma sätt som andra delar av denna verksamhet.
Sedvanliga krav på produktivitetsutveckling, budgetering och
resultatredovisning bör således gälla även för det svenska arbetet i
mellanstatliga organisationer.
I revisorernas förslag rörande budgetering och redovisning efterlyses en mer
utförlig information till riksdagen om det internationella samarbetets
kostnader och resultat. Revisorerna föreslår att det av departementens och
myndigheternas års- och resultatredovisningar skall framgå vilka utgifter man
har haft för internationellt samarbete och hur värdet av samarbetet bedöms.
Enligt förslaget bör regeringen ta sådana initiativ att riksdagen genom
budgetprocessen får en överblick över Sveriges arbete i mellanstatliga
organisationer (yrkande 1).
De framförda förslagen är ur många synpunkter beaktansvärda. Samtidigt finns
det skäl att ifrågasätta om det av revisorerna anlagda perspektivet är helt
adekvat utan betydande kvalifikationer.
I motsats till vad som gäller för flertalet andra former av statlig
verksamhet har statsmakterna i den internationella miljö det här är fråga om
betydligt mindre möjligheter att utöva inflytande och kontroll. Ofta handlar
Sveriges engagemang i diverse organisationer mera om att med långsiktiga
insatser bidra till konstruktiva processer än om att uppnå lätt verifierbara
resultat. Detta sätter naturligen gränser för exempelvis de krav på styrning
och produktivitetsutveckling som kan ställas på det svenska arbetet i
mellanstatliga organisationer. I de fall det dessutom rör sig om organisationer
av politisk karaktär framträder även andra begränsningar i det huvudsakligen
förvaltningsorienterade synsätt som revisorerna anlägger. Övervägandena i det
följande bör ses mot denna bakgrund.
Utskottet delar revisorernas uppfattning om det angelägna i att uppgifter om
Sveriges åtaganden i mellanstatliga organisationer redovisas och att en
rättvisande bild av kostnader och resultat därvid presenteras. Det borde i
princip vara möjligt att i myndigheternas budgetunderlag och i regeringens
budgetförslag avläsa kostnaderna för - och få en uppfattning om värdet av -
deltagandet i mellanstatliga organisationers arbete. Samtidigt kan det
konstateras att budgetpropositionerna under senare år i ökande utsträckning
innehållit redovisningar under respektive utgiftsområde av Sveriges engagemang
i mellanstatliga organisationer. Utskottet förutsätter att en utveckling i
denna riktning fortsätter.
Frågan om myndigheternas och Regeringskansliets årsredovisning m.m. regleras
i förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Av 5 § i nämnda
förordning framgår att en årsredovisning bl.a. skall omfatta en
resultatredovisning. Regeringskansliet fick en ny organisation från den 1
januari 1997 genom förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet. Enligt 45 § i denna skall också Regeringskansliet tillämpa
de ekonomiadministrativa bestämmelser som gäller för myndigheter under
regeringen, om regeringen inte beslutar något annat. Regeringskansliet skall
dock inte lämna resultatredovisning enligt förordningen (1996:882) om
myndigheters årsredovisning m.m.
Det finns inte anledning att räkna med annat än att myndigheterna och
Regeringskansliet tillämpar bestämmelserna om års- och resultatredovisningar
samt om Riksrevisionsverkets roll m.m. i den utsträckning som förordningen
(1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. föreskriver. Det borde kunna
förutsättas att myndigheterna och Regeringskansliet i dessa sammanhang och på
ett ändamålsenligt sätt redovisar kostnader och resultat av engagemanget i
mellanstatliga organisationer.
Riksdagen får av regeringen regelbundet, oftast årligen, redogörelser för
arbetet i vissa mellanstatliga organisationer, bl.a. Europarådets
ministerkommitté, Nordiska rådet och OSSE. Dessa ger främst en uppfattning om
det politiska värdet av Sveriges deltagande i respektive organisation men
innehåller inte sällan också bedömningar av ekonomisk och administrativ
karaktär. Ett intryck är att Sverige i dessa och liknande organisationer
strävar mindre efter att uppnå omedelbara och lättverifierbara resultat och mer
efter att bidra till långsiktigt betydelsefulla, konstruktiva processer. Vad
gäller exempelvis Nordiska rådet kan också konstateras att, bl.a. till följd av
svenska insatser, framgång nåtts i strävandena att på ett kostnadseffektivt
sätt anpassa och modernisera organisationen.
Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 1 besvarat.

Omprövning
Ett av revisorernas förslag avser regelbunden omprövning av det svenska
engagemanget i mellanstatliga organisationer. Regeringen bör, enligt
revisorernas uppfattning, återkomma till riksdagen med förslag om utformning av
sådana systematiska omprövningar av det svenska medlemskapet i olika
organisationer (yrkande 2).
Revisorerna redovisar i sin granskning några omprövningar som har skett under
de senaste åren. Sedan de framlade sitt förslag har regeringen, vilket bl.a.
framgår av den senaste budgetpropositionen, i flera fall genomfört ytterligare
omprövningar av inriktningen och omfattningen av Sveriges engagemang i olika
organisationer samt av de svenska finansiella åtagandena till följd av
medlemskapet. I ett betydande fall, som implicerar medlemskap i och samarbete
med mellanstatliga organisationer, nämligen det svenska östsamarbetet, har
regeringen låtit genomföra en oberoende, internationell bedömning. En närmare
redovisning av denna görs i proposition 1997/98:70, vilken i mars 1998
överlämnades till riksdagen.
Man kan således konstatera att det redan skett en viss utveckling i riktning
mot vad revisorerna föreslagit och att redovisningar av de omprövningar som
gjorts av svenskt samarbete med, respektive medlemskap i, mellanstatliga
organisationer gjorts inom ramen för budgetprocessen. Utskottet utgår från att
den iakttagna tendensen kommer att fortsätta. Ett tillkännagivande med den av
revisorerna föreslagna innebörden skulle därför på sakernas nuvarande
ståndpunkt kunna anstå.
Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 2 besvarat.
I den enskilda motionen U5 (s) yrkar motionärerna att Sveriges medlemskap i
Europarådet inte bör omprövas.
Europarådets huvuduppgift är att främja respekten för demokrati, mänskliga
rättigheter och rättsstatens principer. Under 1990-talet har Europarådet fått
en ny och viktig roll i demokratiseringsprocessen i de central- och
östeuropeiska staterna, varav flertalet redan har upptagits som fullvärdiga
medlemmar i organisationen. Såväl i nyblivna medlemsländer som i
kandidatländerna anordnas stödprogram med inriktning främst på uppbyggnad av
rättssamhället och förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och
politiska systemet.
Representanter för regering och riksdag deltar regelbundet i Europarådets
arbete, inom ramen för ministerkommittén respektive den rådgivande
parlamentariska församlingen. Sveriges stats- och utrikesministrar har under
1990-talet avlagt ett flertal betydelsefulla besök i Europarådet.
På grundval av den redovisning som regeringen samt riksdagens
Europarådsdelegation lämnar granskar utskottet årligen Europarådets verksamhet
och Sveriges engagemang i organisationen. I sina granskningsbetänkanden har
utskottet hittills regelmässigt framhållit den vikt det fäster vid det
värdefulla arbete som utförs av organisationen. Detta innebär emellertid inte
att Europarådet, lika litet som någon annan mellanstatlig organisation i vilken
Sverige är medlem, för all framtid eller under alla tänkbara förutsättningar
bör undantas från en ifrågasättande granskning. Utskottet konstaterar också i
sammanhanget att Europarådet självt i olika sammanhang tagit initiativ till
översyner och effektiviseringar. I ett nu aktuellt fall gäller detta
organisationen av prövning av mål enligt Europakonventionen.
Med det anförda anser utskottet motion U5 (s) besvarad.

Konsekvenser av det svenska EU-medlemskapet
Revisorernas tredje förslag innebär att regeringen genom någon utredning ges i
uppdrag att undersöka vilka konsekvenser EU-medlemskapet har haft på Sveriges
engagemang i mellanstatliga organisationer (yrkande 3).
Förslaget är av intresse bl.a. mot bakgrund av preliminära bedömningar som
tyder på att arbetsbelastningen i de främst berörda departementen, såsom UD och
Jordbruksdepartementet, ökat med 25-30 % sedan inträdet i EU. Också andra delar
av statsförvaltningen kan förmodas ha fått vidkännas betydande resursmässiga
konsekvenser.
Statskontoret, som haft i uppdrag att kartlägga och analysera förändringar i
statsförvaltningens organisation och arbetsformer till följd av EU-medlemskapet
samt i utvecklingen av formerna för samordning mellan regering och
förvaltningsmyndigheterna, har publicerat en rapport om EU-medlemskapets
effekter på svensk statsförvaltning (Statskontoret 1996:7). Som Riksdagens
revisorer konstaterar har inte frågan om hur Sveriges medlemskap i
mellanstatliga organisationer påverkats av EU-medlemskapet behandlats i denna
utvärdering. Denna fråga aktualiseras emellertid i den ovan nämnda, av
Statskontoret genomförda förstudien, som överlämnats till Regeringskansliet.
Förvaltningspolitiska kommissionen har haft i uppdrag att utreda problem av
liknande slag. I sitt huvudbetänkande I medborgarnas tjänst. En samlad
förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57) berörs i någon mån här aktuella
frågor, liksom, fast i mindre utsträckning, i rapporten Europa och staten.
Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning (SOU 1997:30). Viktigt i
detta sammanhang är kommissionens slutsatser om den ökande betydelsen av
informella samarbetsorgan och s.k. nätverk.
Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 3 besvarat.

Riksdagens delaktighet
Revisorerna behandlar också frågan om riksdagens inflytande på arbetet i de
mellanstatliga organisationerna (yrkande 4).
De föreslår en översyn/utredning kring frågan om riksdagens möjligheter att
påverka de svenska ståndpunkterna och besluten i mellanstatliga organisationer
men även en särskild utredning för att belysa frågan om hur riksdagens
inflytande över svenska samhällsförhållanden över huvud taget har påverkats av
den ökande internationaliseringen.
I förlängningen av de problem som revisorerna lyfter fram ligger frågor om
hur operativ riksdagen skall vara och, ytterst, om den konstitutionella
balansen mellan statsorganen. Frågor av denna typ har tidigare, på uppdrag av
talmanskonferensen, berörts bl.a. av Riksdagsutredningen.
Utskottet har, inom sitt beredningsområde, tagit begränsade initiativ, som
kan sägas bottna i de frågeställningar revisorerna lyfter fram. Främst gäller
detta olika åtgärder för att följa verksamheten inom FN.
Delvis mot bakgrund av revisorernas förslag har utskottet även initierat en
studie (?FN-konferensprojektet?) för att bl.a. analysera hur riksdagens
inflytande över samhällsförhållanden har påverkats av den ökade
internationaliseringen. Frågeställningen omfattar också förhållandet mellan
riksdag, regering, förvaltningsmyndigheter, folkrörelser och mellanstatliga
organisationer. Avsikten är bl.a. att genom detta projekt få belyst
internationaliseringens konsekvenser för den representativa demokratin.
Det är nu åtta år sedan maktutredningen presenterade sin slutrapport
Demokrati och makt i Sverige (SOU 1990:44). Mot bakgrund av de stora
förändringarna i Sveriges ekonomi, i den kommunala sektorn och i den
internationella marknadens sätt att fungera har regeringen nyligen tillsatt en
demokratikommitté. Denna parlamentariska kommitté har fått i uppdrag att belysa
de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret
möter inför 2000-talet. Kommittén skall fokusera sitt arbete på
internationaliseringen av ekonomin, Sverige i Europeiska unionen, nya
informations- och kommunikationsmönster (informationstekniken) samt
förändringarna i den offentliga sektorn.
De frågeställningar som Riksdagens revisorer har identifierat torde bli väl
belysta inom ramen för det av utskottet initierade utvärderingsprojektet och av
den nämnda parlamentariska kommittén.
Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 4 besvarat.

Behov av lättillgänglig information
Revisorernas förslag innebär även att regeringen skulle ges i uppdrag att
upprätta ett datorbaserat register med uppgifter om det svenska engagemanget i
mellanstatliga organisationer. Detta register skulle göras tillgängligt också
för allmänheten (yrkande 5).
Det är angeläget att olika vägar prövas för att öka såväl politikers som
medborgares insikter i och intresse för hur internationellt arbete bedrivs. Ett
register med uppgifter om det svenska engagemanget i mellanstatliga
organisationer skulle kunna vara ett instrument för att uppnå detta syfte.
Information av den typ som skulle kunna ingå i det av revisorerna föreslagna
registret finns dock sedan länge redan tillgänglig i andra sammanhang.
Utrikesdepartementet har ett övergripande ansvar i Regeringskansliet för
traktatfrågor. Departementets enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och
traktaträtt (UD-FMR) ansvarar bl.a. för ett traktatregister och publikationen
Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).
Traktatregistret innehåller ett stort antal uppgifter om de internationella
överenskommelser som varje år ingås med andra stater och med internationella
organisationer. Utrikesdepartementet publicerar överenskommelserna i serien
Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).
Av förordningen (1990:1070), vilken föregåtts av en inom Utrikesdepartementet
genomförd utredning (Regler om publiceringen av Sveriges internationella
överenskommelser; Ds 1990:13), framgår att överenskommelser som Sverige ingår
med andra stater eller mellanfolkliga organisationer skall offentliggöras i
publikationen Sveriges internationella överenskommelser (SÖ), såvida
överenskommelsen inte är av mindre vikt eller på grund av sekretesslagen inte
får lämnas ut.
En tämligen ingående granskning av publicering m.m. av internationella
överenskommelser gjordes våren 1992 av konstitutionsutskottet (bet.
1991/92:KU30). Konstitutionsutskottet påpekade därvid en rad brister i
förvaltningsmyndigheternas förteckningar över internationella överenskommelser
och även när det gäller inlämnandet av förteckningar. Emellertid, konstaterade
konstitutionsutskottet, hade regeringen redan vidtagit en rad åtgärder för att
förbättra redovisningen.
Också i den årliga publikationen Utrikesfrågor redovisas i ett kapitel vad
som hänt beträffande Sveriges överenskommelser med främmande makter m.m. under
det gångna året.
Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 5 besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande budgetering, redovisning m.m.
att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 1 besvarat med vad
utskottet anfört,
2. beträffande omprövning av medlemskap m.m.
att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 2 besvarat med vad
utskottet anfört,
3. beträffande medlemskap i Europarådet
att riksdagen förklarar motion 1996/97:U5 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU
att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 3 besvarat med vad
utskottet anfört,
5. beträffande riksdagen och mellanstatliga organisationer
att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 4 besvarat med vad
utskottet anfört,
6. beträffande behovet av information
att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 5 besvarat med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 26 mars 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena
Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén
(m), Ingrid Näslund (kd) och Magnus Johansson (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Riksdagens revisorers förslag.......................1
Motionen............................................1
Utskottet...........................................2
Sammanfattning av revisorernas förslag 2
Bakgrund 2
Mellanstatliga organisationer 2
Genomförandet av revisorernas granskning 2
Sammanfattning av revisorernas granskning 3
Sveriges engagemang i internationella mellanstatliga organisationer
3
Insatser och utbyte 4
Uppföljning och utvärdering, redovisning till riksdagen 5
Förändringar till följd av Sveriges medlemskap i EU 6
Att förvalta det internationella 7
Revisorernas överväganden och förslag 8
Budgetering och redovisning av resultat (yrkande 1) 8
Omprövning (yrkande 2) 9
Konsekvenser av medlemskapet i EU (yrkande 3) 10
Riksdagens delaktighet (yrkande 4) 10
Behov av lättillgänglig information (yrkande 5) 12
Revision 12
Sammanfattning av motionen 13
Utskottets överväganden 13
Budgetering, redovisning m.m. 14
Omprövning 15
Konsekvenser av det svenska EU-medlemskapet 16
Riksdagens delaktighet 17
Behov av lättillgänglig information 18
Hemställan 19