Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens (IMF) finansieringslösning till förmån för fattiga länder
Betänkande 2012/13:FiU14
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Trycklov
- 2012-10-29
- Avgörande
- 2012-11-07
- Debatt
- 2012-11-07
- Beslut fattades
- 2012-11-07
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Riksbanken ska få delta i IMF:s finansieringslösning för fattiga länder (FiU14)
Riksdagen godkände att Riksbanken deltar i Internationella valutafondens, IMF:s, finansieringslösning till förmån för fattiga länder. IMF:s styrelse har tagit initiativ till att föra över vinst från försäljning av delar av IMF:s guldreserv till förmån för IMF:s fond för fattiga länder. En finansiering från Riksbanken inverkar inte på bankens balansräkning.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till framställningen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 motion och 1 framställning / redogörelse.
Från riksdagens organ
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 16 oktober 2012, justerades 25 oktober 2012 och får trycklov 29 oktober 2012.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2012-10-16
Riksbanken ska få delta i IMF:s finansieringslösning för fattiga länder (FiU14)
Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner att Riksbanken deltar i Internationella valutafondens, IMF:s, finansieringslösning till förmån för fattiga länder. IMF:s styrelse har tagit initiativ till att föra över vinst från försäljning av delar av IMF:s guldreserv till förmån för IMF:s fond för fattiga länder. En finansiering från Riksbanken inverkar inte på bankens balansräkning.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 99 Erik Almqvist (SD)
Herr talman! Jag tänkte inleda den här debatten med en kort grundkurs i demokrati.
Det mest grundläggande i demokratin är att makten utgår från folket, och den här makten i sin tur ingår i en representativ demokrati som förvaltas av de folkvalda representanterna. Där ingår bland annat vi riksdagsledamöter. Vi har fått ett uppdrag att förvalta lagstiftande makt men också att förvalta gott om pengar, skattemedel, en stor del av svenska folkets resurser. Det är ett ansvar som Alliansen och de rödgröna förvaltar synnerligen illa när det kommer till framför allt den fråga som vi just nu diskuterar, IMF. Det finns flera exempel, IMF är ett.
När vi outsourcar demokrati - det är det vi gör när vi skjuter över medel till IMF - outsourcar vi makt över svenska medel till en institution som inte är folkvald. Vi skapar så att säga ett internationellt monster i form av IMF. Vi saknar själva inflytande, vi har i praktiken noll inflytande över IMF. Men IMF får allt inflytande i världen genom enorma finansiella muskler som bland annat Sverige med många andra länder garanterar, trots att IMF varken är folkvald eller förvaltar något förtroende för några som helst väljare. Den här makten utnyttjar IMF maximalt. Man ställer omfattande och detaljerade politiska krav på länder som är beroende av IMF:s stöd. Många gånger handlar det om att man kräver minskade budgetramar för skola, vård och pensioner. I många fall har man krävt att vatteninfrastruktur privatiseras i olika länder. Ganska nyligen har man krävt att ett land skulle minska det demokratiska inflytandet över centralbanken.
Det här är alltså en maktförskjutning som är så viktig för vår regering att vi i praktiken betalar IMF för att ta våra pengar och bruka dem till sin egen makt.
Vi såg så sent som tidigare i år hur regeringen skrev under avtal om att låna ut pengar, 100 miljarder kronor, till IMF för en ränta på 0,1 procent, alltså långt under inflation. Det innebär i praktiken att vi sade att vi är beredda och villiga att betala för att ni ska ta våra pengar och använda dem för att utöva makt runt om i världen utifrån er egen politiska agenda, som vi inte har inflytande över och som inga folk genom några som helst omröstningar har haft möjlighet att få inflytande över.
Det blir lite extra märkligt när man ser hur å andra sidan en annan hand inom regeringens palett av statsråd - eller hur vi nu ska bedöma allianspolitiken - biståndsminister Gunilla Carlsson talar om hjälp till andra länder i behov av bistånd. Hon har bland annat i debattartiklar talat om vikten av att man inte detaljstyr vad medlen ska gå till. Man ska inte detaljstyra andra länders politik. Men när det kommer till IMF är vi villiga att ställa upp på en mångmiljardrullning in i en organisation som inte gör annat än detaljstyr andra länder. Skillnaden är bara att vi själva inte har någonting att säga till om detaljstyrningen.
Det är dags att Sverige börjar visa lite mer ryggrad. Det är endast de svenska folkvalda som ska fatta viktiga beslut om svenska skattemedel. Vi ska inte sälja oss själva till makthungriga internationella organisationer med svag demokratisk legitimitet. Där räknar jag in såväl IMF som EU. Det är dags att vi börjar ta mer ansvar för de svenska skattemedlen och den svenska politiska makten, som våra väljare gett sitt förtroende.
Bistånd och hjälp i andra länder bör utgå från svenska prioriteringar och intressen enligt den demokratiska principen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.
Anf. 100 Peder Wachtmeister (M)
Herr talman! Jag tänker hålla mig till sakfrågan. Å andra sidan ska jag tacka Erik Almqvist för lektionen i demokrati. Jag började som politiker redan 1979 och har väl vandrat den långa vägen inom politiken och är en av de få pensionärerna här i rummet, men det är alltid bra att höra en ny vinkling på demokrati.
Tillbaka till sakfrågan: Sakfrågan är den att frågan har ställts hur man ska använda guldreserven i IMF. Nu har guld varit en väldigt bra placering, det kan man inte komma ifrån. Dessutom är de flesta partierna i det här huset väldigt imponerade av IMF:s arbete, speciellt vad gäller tillväxt och fattigdomsbekämpning. Det handlar om ett sjuttiotal länder, och det skulle vara omöjligt för Sverige att hantera så många länder med den avancerade metod som IMF gör det.
I dag betalar vi 50 miljoner om året över vår biståndsbudget. Om man får tillbaka 70 miljoner till regering och riksdag innebär det att man bara får in det i biståndskassan för att sedan betala ut igen. Det känns något meningslöst. Hela vår biståndsbudget för nästa år är över 31 miljarder kronor. Tar vi bort julvecka, påskvecka och lite semester rör det sig om en miljard i veckan som kan användas till biståndsprojekt, och det är ett ganska stort företag i jämförelse med ett exportföretag i Sverige i dag.
Med det yrkar jag bifall till finansutskottets förslag och avslag på motionen.
Anf. 101 Erik Almqvist (SD)
Herr talman! Det är, precis som Peder Wachtmeister säger, väldigt svårt att hålla så många bollar i luften som IMF gör. Sverige skulle inte på egen hand kunna hålla dem i luften om vi skulle ha något slags utlåningsverksamhet i ett trettiotal länder i världen. Men det bör inte heller vara målsättningen.
Jag tycker att vi kan titta på Alliansens egen biståndspolitik för att hitta en bättre förlaga här. Där har man valt att renodla biståndet med att mer koncentrera på biståndsinsatser där vi faktiskt kan göra konkret skillnad, där vi i Sverige har en kompetens att påverka och där vi ser tydliga resultat. Det perspektivet bör vi ha i all form av hjälparbete och biståndsarbete eller hur vi nu ska beskriva det när vi är ute och ska hjälpa till i andra delar av världen. När det kommer till rena biståndssatsningar ska vi efterleva den här tydligt deklarerade principen, men när det kommer till bistånd eller ekonomisk hjälp i form av lån för att få olika stater och länder på fötter släpper vi helt plötsligt allt ansvar och alla de intressen som vi annars ser från Sveriges sida. Då låter vi IMF, en internationell organisation utan demokratiskt inflytande, följa sin egen politiska agenda och använda våra pengar som ett maktmedel. Det är det som är vår invändning, inte det faktum att vi hjälper till.
Om nu Peder Wachtmeister har varit engagerad i politiken sedan 1979 måste han ha noterat den här förskjutningen, från att Sverige förr i tiden hade ett större inflytande över sina egna medel till att vi i allt större utsträckning kommer att lämna över resurser till såväl IMF som EU och därmed minska vårt eget inflytande och våra insatser runt om i världen.
Anf. 102 Peder Wachtmeister (M)
Herr talman! EU-frågan är väl inte föremål för debatt här i dag. IMF och Världsbanken har funnits väldigt länge. Sverige har haft ett stort förtroende för hur de har hanterat detta, och vi har ett inflytande. Även om man kallar det indirekta val har vi ett inflytande på vad som händer i dag.
De arbetar med helt andra metoder. Vi kan till exempel gå tillbaka till Island som vi hjälpte för några år sedan. Det handlar inte om att den svenska staten betalar ut 6 miljarder i kontanta medel, utan man lämnar en garanti. IMF lånar upp pengar på den allmänna finansmarknaden. Hittills har Sverige aldrig behövt betala ut några pengar på grund av en dålig affär från IMF:s eller Världsbankens sida. Med de garantier som alla 160 länder lämnar har de kunnat klara av den verksamheten. Det innebär att de sköter den väl. Jag har aldrig hört något negativt från de svenskar som har varit engagerade i de här organisationerna tidigare.
Anf. 103 Erik Almqvist (SD)
Herr talman! Jag betvivlar inte att människor som är engagerade i den här organisationen inte är kritiska mot den här organisationen.
Faktum är att IMF ställer långtgående, detaljerade, politiska krav som jag tycker är orimliga i många fall. Jag känner inte att Sverige alltid måste ställa sig bakom det.
Island är ett exempel, vi kan också ta upp Ungern som är ett mer aktuellt exempel. Då blir även EU relevant i sammanhanget eftersom EU och IMF har fört gemensamma förhandlingar med Ungern där man ställer långtgående politiska krav. Man tycker till exempel att det demokratiska inflytandet över centralbanken är för stort. Man har synpunkter att de har för generösa pensionssystem. Man har synpunkter på att de plockar in skatt på banktransaktioner. Det handlar om den typen av synpunkter.
Jag vet inte när vi i Sveriges riksdag bestämde att det är en politik som vi vill sprida och uppifrån tvinga på nationer runt om i världen utan att de själva och deras folkvalda regeringar vill gå den vägen. Men det är den vägen vi går när vi lämnar lånegarantier till IMF, oavsett om de sedan förverkligas eller inte.
Även om vi får igen pengarna är det fortfarande så att om IMF realiserar den här möjligheten att låna av Sverige - vi har lovat dem 100 miljarder kronor till en ränta på 0,1 procent - innebär det i praktiken att med hänsyn till inflationen betalar vi IMF pengar varje år från det att de utnyttjar det här lånelöftet. Vi betalar IMF pengar varje år för att de ska använda våra pengar till den politiska påtryckning som jag just beskrev.
Då måste vi ställa oss själva frågan: Är detta en politisk påtryckningsverksamhet som vi vill bidra till? Vet IMF alltid bättre än vi själva vad vi tycker är en vettig politisk väg att gå, vilka krav på omvärlden vi tycker är rimliga och när och var vi ska ställa dem?
Anf. 104 Peder Wachtmeister (M)
Herr talman! Erik Almqvist motsäger sig själv. Om IMF inte ställer tuffa krav på ett land som till exempel Ungern eller Grekland riskerar de här pengarna att försvinna i det landets verksamhet, och man har inte en chans att få tillbaka dem. Så hanterar en bank frågorna. Tar man en stor risk måste man ha tuffa regler. Det är ingen skillnad. Det är inte IMF:s närvaro eller inte som vi diskuterar utan hur man hanterar pengarna.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 7 november 2012.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Medgivande för Riksbanken att delta i Internationella valutafondens (IMF) finansieringslösning till förmån för fattiga länder
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen medger att Riksbanken för Sveriges del deltar i den finansieringslösning som Internationella valutafonden (IMF) föreslagit till förmån för fattiga länder, kallad PRGT, och att Riksbanken för detta ändamål använder Sveriges andel av vinsten från försäljningen av delar av IMF:s guldreserv, vilket beräknas utgöra högst 7,05 miljoner SDR (drygt 70 miljoner kronor).
Därmed bifaller riksdagen framställning 2011/12:RB4 och avslår motion 2012/13:Fi1.- Reservation 1 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 94 0 0 18 M 95 0 0 12 MP 20 0 0 5 FP 20 0 0 4 C 18 0 0 5 SD 0 20 0 0 KD 16 0 0 3 V 17 0 0 2 Totalt 280 20 0 49
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.