Med anledning av propositionen 1979/80:111 om ersättning vid viltskador m. m. jämte motion

Betänkande 1979/80:JoU36

JoU 1979/80:36

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:36

med anledning av propositionen 1979/80:111 om ersättning vid
viltskador m. m. jämte motion

Propositionen

1 propositionen 1979/80:111 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. anta ett inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

2. godkänna de grunder för ersättning vid viltskador som förordats i
propositionen.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs att 26 § 3 mom. och 26 a § lagen (1938:274) om rätt
till jakt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §'

3 mom.

Av influtna jaktvårdsavgifter skall Av influtna jaktvårdsavgifter skall

bildas en fond (jaktvårdsfonden), bildas en fond (jaktvårdsfonden),

vilken efter regeringens bestämman- vilken efter regeringens bestämmande
användes till främjande av jakt- de skall användas för att främja

vården inom riket. För sådant ända- jaktvården inom riket och för andra

mål skola ock användas de övriga ändamål som har samband med jaktmedel
som enligt vad därom må vara vården. För sådana ändamål skall

särskilt stadgat skola tillföras nämn- också användas de övriga medel som

da fond. enligt särskilda föreskrifter skall till föras/onden.

26 a §

Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får meddela som regeringen bestämmer får med föreskrifter

om fridlysning, jakttider dela föreskrifter om fridlysning,

och jaktmedel samt de föreskrifter i jakttider och jaktmedel samt de

1 Senaste lydelse 1974:1069.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 36

JoU 1979/80:36

2

Nuvarande lydelse

övrigt som behövas för att jakt och
viltskydd skall kunna bedrivas på ett
sätt som tillgodoser såväl allmänna
som enskilda intressen. Regeringen
bemyndigas också att besluta föreskrifter
om avgifter för älg eller
kronhjort som fälles.

Föreslagen lydelse

föreskrifter i övrigt som behövs för
att jakt och viltskydd skall kunna
bedrivas på ett sätt som tillgodoser
såväl allmänna som enskilda intressen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bemyndigas
också att besluta föreskrifter om
avgifter för älg, kronvilt eller dovvilt
som fälls.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Motionen

Utskottet har i detta ärende behandlat motionen 1979/80:695 av Erik
Hovhammar (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en
översyn av gällande bestämmelser för ersättning på grund av älgskador i
enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

I propositionen föreslås att nya grunder för ersättning vid viltskador skall
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980. Enligt dessa skall ersättning kunna erhållas
på i huvudsak likartade grunder för skada av älg, kronvilt och dovvilt i
jordbruksföretag och i trädgårdsföretag. Ersättningen kommer i regel att
utgå ur älgskadefonderna som kommer att tillföras medel i form av
fällavgifter för samtliga de tre nämnda djurarterna. För skador av annat vilt
skall ersättning kunna utgå efter prövning i varje särskilt fall av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättning för skador av
björn, varg, järv, lo eller örn på tamdjur skall dock lämnas enligt samma
grunder som hittills.

Den nu gällande övre arealgränsen på 60 ha odlad mark eller 200 ha annan
mark för ersättning vid viltskada i jordbruksföretag avskaffas. I stället införs
en allmän självrisk som görs beroende av företagens storlek och som
reducerar ersättningen för skada. För skador i jordbruksföretag med
obetydlig areal och mindre trädgårdsföretag skall ingen ersättning kunna
utgå.

Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Propositionen innehåller i övrigt bl. a. vissa uttalanden rörande de
situationer då ersättning för viltskada avses utgå efter prövning i varje särskilt
fall. Skador förorsakade av älg, kronvilt och dovvilt på skog anges som
exempel på sådana skador. Enligt föredragande departementschefen finns

JoU 1979/80:36

3

det skogsägare som drabbas så hårt av betesskador på skog att det ter sig
stötande att de skall bära förlusten ensamma. Det får därför anses rimligt att
dessa skogsägare skall kunna erhålla ersättning genom bidrag till nyplantering
eller omplantering av den skadade ung- eller plantskogen. Likartad
bedömning bör enligt propositionen göras i vissa fall av omfattande
skadegörelse på fröplantager. Hithörande ärenden avses prövas av regeringen
eller av myndighet sorn regeringen bestämmer.

I fråga om övriga skadevållande viltarter framhåller föredraganden att de
problem som de enskilda yrkesfiskarna åsamkas till följd av sälförekomst inte
kan lämnas utan avseende. Så har t. ex. på vissa platser på västkusten
sälskador av inte obetydlig art tenderat att öka de senaste åren. Enligt
föredraganden är det dock tillräckligt att ersättning - i likhet med vad som
förordats i fråga om vissa skador på skog - kan utgå efter prövning av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer om det är uppenbart
oskäligt att den skadedrabbade själv svarar för kostnaden.

Ersättning efter likartade grunder föreslås kunna utgå för skador orsakade
av övriga viltarter som enligt propositionen kan befaras komma att orsaka
mera betydande viltskador. Som exempel nämns bl. a. gäss och bäver.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen
föreslagna grunderna för ersättning vid viltskador som här i korthet
redovisats. Det i propositionen framlagda förslaget om ändring i lagen om
rätt till jakt föranleder inte heller någon erinran från utskottets sida.

I motionen 695 framhålls att vissa skogsägare, framför allt i Kronobergs
län, åsamkats stora olägenheter på grund av den ökande älgstammen. Dessa
består bl. a. i ökade skador på nyplanteringar av tall. Enligt motionären
borde det finnas möjlighet för skogsägare att erhålla ersättning för viltskador
av åsyftat slag. Motionen utmynnar i ett yrkande om översyn av gällande
bestämmelser om ersättning för älgskador i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Utskottet finner att det huvudsakliga syftet med motionen får anses
tillgodosett genom det av utskottet nyss tillstyrkta regeringsförslaget rörande
ersättning i hithörande fall. Något särskilt initiativ från riksdagens sida synes
därför inte påkallat i denna fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1938:274) om rätt till jakt,

2. att riksdagen godkänner de grunder för ersättning vid viltskador
som förordats i propositionen,

3. att riksdagen förklarar motionen 1979/80:695 besvarad med vad
utskottet anfört.

JoU 1979/80:36

4

Stockholm den 24 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m)*, Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg
(s)*, Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan
Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Jens Eriksson (m), Stig Alftin (s) och
Wivi-Anne Radesjö (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64989 Stockholm 1980