med anledning av propositionen 1978/79:29 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte motion

Betänkande 1978/79:JuU14

JuU 1978/79:14

Justitieutskottets betänkande
1978/79:14

med anledning av propositionen 1978/79:29 om fortsatt giltighet av
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte
motion

Propositionen

I propositionen 1978/79:29 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall, vilken gäller till utgången av år 1978, skall ha fortsatt giltighet
till utgången av år 1979.

Motionen

I motionen 1978/79:42 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
avslår propositionen.

Utskottet

Mot bakgrund av de många politiska terrordåd som under senare år ägt rum
i stora delar av världen antog riksdagen år 1973 (prop. 1973:37, JuU 18, rskr
121, SFS 1973:162) ett förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av
vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen). Lagen trädde i
kraft den 1 maj 1973 och gällde till utgången av april 1974. Därefter förlängdes
lagens giltighetstid successivt, senast till utgången av år 1975 (prop. 1974:55,
JuU 12, rskr 150 och prop. 1975:72, JuU 17, rskr 137).

Genom lagstiftning år 1975 överfördes terroristlagens bestämmelser om
användning av vissa spanings- och tvångsåtgärder till lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Övriga bestämmelser
i terroristlagen införlivades samtidigt med utlänningslagen (1954:193)
och ändrades på vissa punkter (prop. 1975/76:18, JuU 15, rskr 122).
Spaningslagen gavs, liksom terroristlagen, begränsad giltighetstid och gällde
till utgången av år 1976. Genom beslut av riksdagen år 1976 förlängdes lagens
giltighetstid till utgången av år 1977 (prop. 1976/77:33, JuU 13, rskr 91). I
lagen gjordes år 1977 viss ändring varigenom dess tillämpningsområde

1 Riksdagen 1978/79. 7 sami. Nr 14

JuU 1978/79:14

2

preciserades (prop. 1975/76:202, JuU 1976/77:20, rskr 129). Lagens giltighetstid
har därefter förlängts till utgången av år 1978 (prop. 1977/78:46, JuU
14, rskr 105).

De aktuella bestämmelserna i utlänningslagen och spaningslagen ger
möjligheter att under vissa speciella förutsättningar ingripa med skilda
åtgärder som har till syfte att minska riskerna för att vårt land blir
skådeplatsen för internationella terroristdåd. De tar sikte enbart på utlänningar
som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka
genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitt hemland
systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra
det också i Sverige. Som förutsättning för bestämmelsernas tillämpning gäller
att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående
verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till
handling som nyss har sagts (20 § utlänningslagen). Sådan utlänning kan
avvisas eller utvisas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid
inte verkställas om s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder
föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse i det land
dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper
sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Han kan då i stället bli
föremål för kontroll och övervakning enligt 51 § femte stycket utlänningslagen
och enligt spaningslagen. Under vissa förutsättningar kan enligt
spaningslagen sådana spanings- och tvångsåtgärder som husrannsakan,
kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning
användas mot honom. Detta gäller dock endast om det finnes vara av
betydelse för att utröna huruvida sådan grupp eller organisation som nyss
sagts planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för
politiska syften. För att brevkontroll och telefonavlyssning skall få tillgripas
gäller dessutom att synnerliga skäl för åtgärden skall föreligga.

Förutsättningarna för att åtgärder av nu angivet slag skall få vidtas avviker
från vad som enligt rättegångsbalken gäller om användningen av tvångsmedel
vid misstanke om brott eftersom rättegångsbalken i motsats till
reglerna i spaningslagen inte ger möjlighet till ingripande uteslutande i
förebyggande syfte. Garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av den
särskilda spaningslagen har emellertid byggts in såväl i de bestämmelser som
gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler, vilka har till
syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

I propositionen 1975/76:202 lades fram förslag till nya regler om telefonavlyssning
vid förundersökning m. m. Förslaget innebar att de provisoriska
reglerna i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelserom tvångsmedel i vissa
brottmål och lagen (1969:39) om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m. m. skulle med vissa ändringar i syfte att
stärka skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rättegångsbalken
och ges permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i spaningslagen,
vilka syftade till bl. a. precisering av lagens tillämpningsområde. Proposi -

Juli 1978/79:14

3

tionen avslogs av riksdagen utom såvitt avser ändringarna i spaningslagen
(JuU 1976/77:20, rskr 129). Ärendet återgick i övrigt till regeringens kansli för
översyn och ytterligare överväganden. Chefen för justitiedepartementet har,
efter regeringens bemyndigande den 29 juni 1978, tillkallat en kommitté med
uppdrg att göra bl. a. den av riksdagen begärda översynen (Dir. 1978:57). I
avvaktan på resultatet av kommitténs utredningsarbete har giltighetstiden
för 1952 och 1969 års lagar förlängts till utgångenavår 1979(prop. 1978/79:22,
JuU 10, rskr 35).

I motionen 1978/79:42 yrkas avslag på förslaget i den nu föreliggande
propositionen att spaningslagen skall ges förlängd giltighetstid. Till stöd för
yrkandet åberopar motionärerna främst det förhållandet att lagstiftningen
medger ingripande mot den som inte är misstänkt för brott. Vidare hävdas
bl. a. att lagstiftningen vilar på utlänningsförakt och sålunda innebär ett
moment av diskriminering av utländska medborgare.

Vad gäller lagstiftningens utformning i de hänseenden som berörs av
motionärerna har utskottet tidigare intagit den ståndpunkten att angelägenheten
av att ge lagstiftningen erforderlig effektivitet påkallar de lösningar som
motionärerna vänder sig emot samt att lagstiftningen tillgodoser rimliga
rättssäkerhetskrav (JuU 1973:18 och 1975:17). Genom ändringar i lagstiftningen
åren 1975 och 1977 har rättssäkerhetsaspekten tillgodosetts ytterligare.

Vad särskilt gäller invändningen att lagstiftningen skulle innebära diskriminering
av utländska medborgare har utskottet tidigare anfört att de
ifrågavarande reglerna inte innebär något avsteg från grundtankarna i vår
utlänningslagstiftning. Utskottet har samtidigt framhållit att lagstiftningen
enbart gäller det ringa fåtal presumtiva terrorister, som på grund av sin
farlighet drabbats av avvisnings- eller utvisningsbeslut men som likväl
tillåtits stanna i Sverige därför att de är politiska flyktingar eller av andra
särskilda skäl. Utskottet har ansett att bestämmelserna därigenom också kan
sägas tjäna som en trygghetsgaranti för invandrare som känner sig hotade av
främmande organisationer.

När det gäller frågan om det alltjämt behövdes en lagstiftning om särskilda
tvångsåtgärder i terroristsammanhang intog utskottet i samband med
antagandet av spaningslagen den ståndpunkten att ett mera definitivt
ställningstagande borde anstå till dess den då pågående utredningen om
telefonavlyssning redovisat resultatet av sitt arbete. Utredningens sedermera
avgivna betänkande låg till grund förden reglering j fråga om telefonavlyssning
som föreslogs i den förut nämnda propositionen 1975/76:202. 1 den
propositionen uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet att det
alltjämt fanns behov av särskilda tvångsåtgärder för att förebygga våldsdåd av
den art som den aktuella lagstiftningen riktar sig mot.

1 propositionen 1976/77:33 uttalade föredragande statsrådet att det mot
bakgrund av den fortgående internationella terroristverksamheten är ange -

JuU 1978/79:14

4

lägetatt vi alltjämt hälleren hög beredskap föratt förebygga våldshandlingar i
vårt land. För att möjliggöra detta kunde det enligt statsrådet i vissa lägen
behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den
aktuella lagen medger. Med hänsyn härtill och då det inte förekommit något
som gav anledning att anta att lagen tillämpats på ett sätt som stred mot dess
syfte eller på ett sätt som kunde ställa rättssäkerheten i fara förordades att
lagens giltighetstid förlängdes till utgången av år 1977. Riksdagen biföll
propositionen och avslog ett motionsyrkande av motsvarande innebörd som
det nu föreliggande (JuU 1976/77:13, rskr 91).

Vid riksdagens prövning förra året av frågan om fortsatt giltighetstid för
spaningslagen gjordes en likartad bedömning (prop. 1977/78:46, JuU 14, rskr
105).

När frågan nu återkommer får utskottet hänvisa till sina tidigare överväganden
rörande behovet av den aktuella lagstiftningen. Dessa äger enligt
utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet vill därutöver framhålla att
sedan frågan senast behandlades av riksdagen ytterligare ett stort antal
terroristdåd med politisk bakgrund begåtts på skilda håll i världen. Utskottet
vill också hänvisa till den redogörelse för terroristlagstiftningens tillämpning
under tiden den 23 september 1977-den 11 september 1978 som upptagits i
regeringens skrivelse 1978/79:31. Av redogörelsen framgår att spaningslagens
bestämmelser under redovisningsperioden inte tillämpats i något fall.

Det förhållandet att spaningslagen inte har behövt tillämpas under den
nämnda tiden kan, som föredragande statsrådet anför, inte tas till intäkt för
att den är obehövlig; övrig lagstiftning kan även i fortsättningen visa sig vara
otillräcklig när det gäller att förebygga sådana våldsdåd som det här är fråga
om. I sammanhanget måste också beaktas lagstiftningens förebyggande
effekt.

Mot bakgrunden av det anförda finnér utskottet att det fortfarande
föreligger ett behov av spaningslagens bestämmelser. Utskottet tillstyrker
därför att lagens giltighetstid förlängs till utgången av år 1979 och avstyrker
bifall till motionen. Samtidigt vill utskottet erinra om att pågående översyn av
utlänningslagstiftningen och av reglerna om telefonavlyssning kan komma
att beröra också spaningslagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:29 och med
avslag på motionen 1978/79:42 antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Stockholm den 5 december 1978

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

JuU 1978/79:14

5

Nä/yarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s). Åke Polstam (c), Bertil
Johansson (c). Arne Nygren (s). Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c).
Kerstin Andersson i Kumla (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Svea
Wiklund (c), Gunilla André (c), Helge Klöver (s), Joakim Ollén (m), Margareta
Andrén (fp) och Karl-Gustaf Mathsson (s).

GOTAB 58892 Stockholm 1978