med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. såvitt avser avsnittet 3.1 om trafiksignaler för gående i bilaga 5 (kommunikationsdepartementet)

Betänkande 1978/79:TU25

TU 1978/79:25

Trafikutskottets betänkande
1978/79:25

med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. såvitt avser avsnittet 3.1 om
trafiksignaler för gående i bilaga 5 (kommunikationsdepartementet) Propositionen I

propositionen 1978/79:111 bilaga 5 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen har
anförts om trafiksignaler för gående.

Utskottet

Under avsnitt 3.1 Trafiksignaler för gående tar föredragande statsrådet upp
frågan om den bristande respekten för rött ljus i gångsignal. Frågan har
behandlats i en promemoria som upprättats inom kommunikationsdepartementet.
I denna konstateras att polisen endast undantagsvis bedömer det
som möjligt eller meningsfullt att ingripa mot överträdelser av förbudet att gå
mot rött ljus. Detta förhållande sägs kunna få negativa återverkningar på den
allmänna trafikmoralen. Därför diskuteras olika sätt att komma till rätta med
problemet. Den i promemorian förordade lösningen innebär att man
upphäver den särskilda straffsanktionen för överträdelse av förbudet att gå
mot rött ljus. Sanktionen för ifrågavarande förseelse är böter och utgår som
ordningsbot med 25 kr.

Promemorian har remissbehandlats. Förslaget däri har tillstyrkts av bl. a.
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande rådet, medan bl. a.
statens vägverk, trafiksäkerhetsverket (TSV), Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) och trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)
avstyrkt detsamma.

1 sina överväganden framhåller föredraganden att promemorieförslaget
skall ses mot bakgrund av strävandena att komma till rätta med de allvarliga
olägenheter som är förenade med straffbud som inte kan övervakas effektivt.
Föredraganden delar den mening som har framförts härom i promemorian.
Vidare uttalar föredraganden sympati med strävandena hos de remissinstanser
som befarar att effektiva insatser för informationen och trafikundervisningen
skulle försämras om straffsanktionen togs bort. Föredraganden säger
sig emellertid inte kunna dela de farhågor om allvarliga trafiksäkerhetsförsämringar
som dessa instanser har uttryckt. Innebörden av förslaget är att
förbudet mot att gå mot rött ljus fortfarande finns kvar och informationen till
barnen sägs därmed kunna utformas på samma sätt som hittills. Föredra -

1 Riksdagen 1978/79. 15 sam!. Nr 25

TU 1978/79:25

2

ganden hänvisar till att regeringen uppdragit åt TSV att planera åtgärder som
är ägnade att förbättra signalregleringen vid övergångsställen m. m. Sådana
åtgärder framhålls emellertid såsom tidskrävande och man kan därför inte
avvakta utfallet därav. Med hänsyn därtill anser föredraganden att den
särskilda straffsanktionen för överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus bör
upphävas nu och förklarar sin avsikt att föreslå regeringen detta.

Utskottet vill med anledning av vad föredraganden anfört under förevarande
avsnitt i propositionen framhålla följande.

Det torde vara riktigt att efterlevnaden av förbudet att gå mot rött ljus är
mycket dålig på vissa platser i landet. Utskottet vill emellertid hänvisa till vad
de remissinstanser som avstyrkt det omnämnda promemorieförslaget har
anfört. Sålunda framhöll NTF att i den omfattande upplysnings- och
utbildningsverksamhet som föreningen bedriver för barn intar reglerna för
fotgängarna vid gång över gata eller väg en framskjuten plats. Barn i
förskoleåldern och i de tidiga skolåren deltar aktivt i trafiken i huvudsak som
gående. En central punkt i trafiksäkerhetsbudskapet är förbudet att gå mot
"röd gubbe”. Den regeln är i sin nuvarande utformning enkel och entydig.
Den är lätt att lära ut och den är lätt för barnen att förstå. Om man tar bort
straffet kommer med stor sannolikhet följden att bli att trafikanterna
uppfattar det som "fritt fram” att gå mot "röd gubbe”. Vidare frågade sig
NTF hur man skall kunna förklara skillnaden mellan förbud utan straff och
förbud med straff. NTF kunde av redovisade skäl, av vilka barnens säkerhet
är bland de tyngst vägande, inte acceptera förslaget att slopa straffet för
överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus.

Även utskottet anser att de synpunkter som NTF har fört fram bör
tillmätas största vikt vid överväganden av det slag varom här är fråga.
Utskottet vill vidare hänvisa till sina tidigare uttalanden i frågan. I det av
riksdagen godkända betänkandet TU 1974:22 förklarade sig utskottet finna
det otillfredsställande att lagbestämmelser kan överträdas i mycket stor
omfattning utan att åtgärder vidtas. Regeln att rött ljus innebär absolut
stopplikt fick emellertid anses vara mycket viktig ur trafiksäkerhetssynpunkt.
En uppluckring av denna princip, som även gäller internationellt,
skulle enligt utskottets mening kunna medföra svåröverskådliga konsekvenser.
Utskottet var därför inte berett att acceptera en lösning som skulle
innebära att förbudet skall vara kvar men att påföljd under vissa omständigheter
inte skall inträda. Utskottet erinrade slutligen om möjligheten att ändra
signalsystemet så att gångtrafikanterna uppfattar stoppsignalen som
meningsfull.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet inte funnit anledning att
frångå sin tidigare uppfattning i frågan anser sig utskottet inte kunna biträda
den av föredraganden aviserade åtgärden att slopa påföljden för överträdelse
av förbudet att gå mot rött ljus. Utskottet vill däremot understryka vikten av
att åtgärder vidtas i syfte att öka respekten för förbudet. Vad utskottet nu

TU 1978/79:25

3

anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:111, såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om trafiksignaler för gående.

Stockholm den 11 maj 1979

På trafikutskottets vägnar
CARL-WILHELM LOTHIGIUS

Närvarande: Carl-Wilhem Lothigius (m), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth
(s). Rolf Sellgren (fp). Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s). Bertil Zachrisson
(s), Erik Johansson i Hållsta (c), Wiggo Komstedt (m), Rune Johansson i
Åmål (s), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Georg Danell (m) och
Stina Eliasson (c).

Reservation

av Carl-Wilhelm Lothigius (m), Rolf Sellgren (fp), Rune Torwald (c), Erik
Johansson i Hållsta (c). Wiggo Komstedt (m) och Georg Danell (m)som anser
att utskottet bort tillstyrka den aviserade åtgärden och att därför

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet vill”
och på s. 3 slutar med "till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i allt väsentligt i de överväganden som legat till grund
för föredragandens här aviserade förslag. Utskottet är alltså av den uppfattningen
att ett slopande av straffet för överträdelse av förbudet att gå mot rött
ljus inte kommer att negativt påverka trafiksäkerheten. Mot ett bibehållande
av straffet kan däremot resas invändningar. Det torde vara riktigt såsom
brottsförebyggande rådet anfört i sitt remissyttrande att det förhållandet att
polisingripande sker så sällan kan leda till att respekten minskar för
strafflagarna över huvud taget. Samtidigt måste beaktas att ett antal personer
trots allt årligen bötfälls för förseelsen i fråga. Enligt uppgifter i den berörda
promemorian var under år 1977 detta antal 635, varav 9 i Stockholm, 2 i
Göteborg, 274 i Malmö och 350 i landet i övrigt. Utskottet kan inte finna att ett
sådant till synes godtyckligt upprätthållande av straffbud är vare sig lämpligt
eller acceptabelt. Mot bakgrund härav, och då polisens möjligheter att
åstadkomma någon förändring därvidlag får anses mycket små, finner
utskottet det riktigt att slopa straffet i fråga. Detta undanröjer självfallet inte
behovet av att vidta andra åtgärder i syfte att öka respekten för förbudet att gå
mot rött ljus och därigenom höja trafiksäkerheten. I det sammanhanget synes

TU 1978/79:25

4

det uppdrag som lämnats TSV väl ägnat att leda till väsentliga förbättringar i
detta hänseende.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredraganden i propositionen
1978/79: lil, såvitt nu är i fråga, anfört om trafiksignaler för
gående.

GOTAB 62195 Stockholm 1979