med anledning av propositionen 1977/78:46 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte motioner

Betänkande 1977/78:JuU14

JuU 1977/78:14

Justitieutskottets betänkande
1977/78:14

med anledning av propositionen 1977/78:46 om fortsatt giltighet av
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte
motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:46 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall

Härigenom föreskrives att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall, vilken gäller till utgången av år 1977, skall ha fortsatt giltighet
till utgången av år 1978.

Motionerna

1 motionen 1977/78:72 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar avslå propositionen.

I motionen 1977/78:106 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
avslår propositionen.

I den under den allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta
motionen 1976/77:644 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen måtte
besluta att med omedelbar verkan upphäva lagen om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall.

Utskottet

Mot bakgrund av de många politiska terrordåd som under senare år ägt rum
i stora delar av världen antog riksdagen år 1973 lagen (1973:162)om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund
(terroristlagen) (prop. 1973:37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1
maj 1973 och gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen
åren 1974 och 1975 förlängdes lagens giltighetstid, senast till utgången av år
1975 (prop. 1974:55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975:72, JuU 17, rskr
137).

Genom lagstiftning år 1975 överfördes terroristlagens bestämmelser om
användning av vissa spanings- och tvångsåtgärder till lagen (1975:1360) om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fali (spaningslagen). Övriga bestäm 1

Riksdagen 1977/78. 7 sami. Nr 14

JuU 1977/78:14

2

melser i terroristlagen införlivades samtidigt med utlänningslagen (1954:193)
och ändrades på vissa punkter (prop. 1975/76:18, JuU 12, rskr 122).
Spaningslagen gavs, liksom terroristlagen, begränsad giltighetstid och gällde
till utgången av år 1976. Genom beslut av riksdagen år 1976 förlängdes lagens
giltighetstid till utgången av år 1977 (prop. 1976/77:33, JuU 13, rskr 91). I
lagen har under våren 1977 gjorts viss ändring som trätt i kraft den 21 april
1977 (prop. 1975/76:202, JuU 1976/77:20, rskr 129).

De aktuella bestämmelserna i utlänningslagen och spaningslagen ger
möjligheter att under vissa speciella förutsättningar ingripa med skilda
åtgärder som har till syfte att minska riskerna för att vårt land blir
skådeplatsen för internationella terroristdåd. De tar sikte enbart på utlänningar
som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka
genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitt hemland
systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra
det också i Sverige. Som förutsättning för bestämmelsernas tillämpning gäller
att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående
verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till
handling som nyss har sagts (20 § utlänningslagen). Sådan utlänning kan
avvisas eller utvisas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid
inte verkställas om s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder
föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse i det land
dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper
sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Han kan då i stället bli
föremål för kontroll och övervakning enligt 51 § femte stycket utlänningslagen
och enligt spaningslagen. Under vissa förutsättningar kan enligt
spaningslagen sådana spanings- och tvångsåtgärder som husrannsakan,
kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning
användas mot honom. Detta gäller dock endast om det finnes vara av
betydelse för att utröna huruvida sådan grupp eller organisation som nyss
sagts planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för
politiska syften. För att brevkontroll och telefonavlyssning skall få tillgripas
gäller dessutom att synnerliga skäl för åtgärden skall föreligga.

Förutsättningarna för att åtgärder av nu angivet slag skall få vidtas avviker
från vad som enligt rättegångsbalken gäller om användningen av tvångsmedel
vid misstanke om brott eftersom rättegångsbalken i motsats till
reglerna i spaningslagen inte ger möjlighet till ingripande uteslutande i
förebyggande syfte. Garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av den
särskilda spaningslagen har emellertid byggts in såväl i de bestämmelser som
gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler, vilka har till
syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

1 propositionen 1975/76:202 lades fram förslag till nya regler om telefonavlyssning
vid förundersökning m. m. Förslaget innebar att de provisoriska
reglerna i lagen (1952:98) om telefonavlyssning vid förundersökning angående
grovt narkotikabrott m. m. skulle med vissa ändringar i syfte att stärka

JuU 1977/78:14

3

skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rättegångsbalken och ges
permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i spaningslagens regler,
vilka syftade till precisering av lagens tillämpningsområde. Propositionen
avslogs av riksdagen utom såvitt avser ändringarna i spaningslagen (JuU
1976/77:20, rskr 129). Ärendet återgick i övrigt till regeringens kansli för
översyn och ytterligare överväganden. Chefen för justitiedepartementet
avser att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning som
skall göra den av riksdagen begärda översynen (se prop. 1977/78:11).

1 motionerna 1977/78:72 och 106 yrkas avslag på förslaget i den nu
föreliggande propositionen att spaningslagen skall ges förlängd giltighetstid. I
motionen 1976/77:644 yrkas att riksdagen måtte besluta att med omedelbar
verkan upphäva spaningslagen. Till stöd för sina yrkanden åberopar motionärerna
främst det förhållandet att lagstiftningen medger ingripande mot den
som inte är misstänkt för brott. Vidare hävdas bl. a. att lagstiftningen innebär
ett moment av diskriminering av utländska medborgare.

Vad gäller lagstiftningens utformning i de hänseenden som berörs av
motionärerna har utskottet tidigare intagit den ståndpunkten att angelägenheten
av att ge lagstiftningen erforderlig effektivitet påkallar de lösningar som
motionärerna vänder sig emot samt att lagstiftningen tillgodoser rimliga
rättssäkerhetskrav (JuU 1973:18 och 1975:17). Genom ändringar i lagstiftningen
åren 1975 och 1977 har rättssäkerhetsaspekten tillgodosetts ytterligare.

Vad särskilt gäller invändningen att lagstiftningen skulle innebära diskriminering
av utländska medborgare har utskottet tidigare anfort att de
ifrågavarande reglerna inte innebär något avsteg från grundtankarna i vår
utlänningslagstiftning. Utskottet har samtidigt framhållit att lagstiftningen
enbart gäller det ringa fåtal presumtiva terrorister, som på grund av sin
farlighet drabbats av avvisnings- eller utvisningsbeslut men som likväl
tillåtits stanna i Sverige därför att de är politiska flyktingar eller av andra
särskilda skäl. Utskottet har ansett att bestämmelserna därigenom också kan
sägas tjäna som en trygghetsgaranti för invandrare som känner sig hotade av
främmande organisationer. Utskottet har i anslutning härtill uttalat att all
anledning saknas till den oro i invandrarkretsar, som lagstiftningen enligt
motionärerna gett upphov till.

När det gäller frågan om det alltjämt behövdes en lagstiftning om särskilda
tvångsåtgärder i terroristsammanhang intog utskottet i samband med
behandlingen av förslaget till spaningslagen den ståndpunkten att ett mera
definitivt ställningstagande borde anstå till dess den då pågående utredningen
om telefonavlyssning redovisat resultatet av sitt arbete. Utredningens
sedermera avgivna betänkande låg till grund för den reglering i fråga om
telefonavlyssning som föreslogs i den förut nämnda propositionen 1975/
76:202. I den propositionen uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet
att det alltjämt fanns behov av särskilda tvångsåtgärder för att
förebygga våldsdåd av den art som den aktuella lagstiftningen riktar sig mot.

JuU 1977/78:14

4

I propositionen 1976/77:33 uttalade föredragande statsrådet att det mot
bakgrund av den fortgående internationella terroristverksamheten är angeläget
att vi alltjämt håller en hög beredskap för att förebygga våldshandlingar i
vårt land. För att möjliggöra detta kunde det enligt statsrådet i vissa lägen
behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den
aktuella lagen medger. Med hänsyn härtill och då det inte förekommit något
som gav anledning att anta att lagen tillämpats på ett sätt som stred mot dess
syfte eller på ett sätt som kunde ställa rättssäkerheten i fara, förordades att
lagens giltighetstid förlängdes till utgången av år 1977.

När frågan nu återkommer får utskottet hänvisa till sina tidigare överväganden
rörande behovet av den aktuella lagstiftningen. Dessa äger enligt
utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet vill därutöver framhålla att
sedan frågan senast behandlades av riksdagen ytterligare ett stort antal
terroristdåd med politisk bakgrund begåtts på skilda håll i världen och att
åtskilliga av dessa varit flygplanskapningaroch andra svåra våldshandlingar,
alltså en rad sådana internationella terroristdåd som den svenska lagstiftningens
bestämmelser är avsedda att motverka. Utskottet vill också hänvisa
till den redogörelse för terroristlagstiftningens tillämpning under tiden den 1
oktober 1976-den 22 september 1977 som upptagits i regeringens skrivelse
1977/78:56. Av redogörelsen framgåratt spaningslagens bestämmelser under
redovisningsåret inte tillämpats i något fall.

Det förhållandet att spaningslagen inte har behövt tillämpas under det
senaste året kan, som föredragande statsrådet anför, inte tas till intäkt för att
den är obehövlig; övrig lagstiftning kan även i fortsättningen visa sig vara
otillräcklig när det gäller att förebygga sådana våldsdåd som det här är fråga
om. I sammanhanget måste också beaktas lagstiftningens förebyggande
effekt.

Mot bakgrunden av det anförda finner utskottet att det fortfarande
föreligger ett behov av spaningslagens bestämmelser. Utskottet tillstyrker
därför att lagens giltighetstid förlängs till utgången av år 1978 och avstyrker
bifall till motionerna 1976/77:644,1977/78:72 och 1977/78:106. Samtidigt vill
utskottet erinra om att den pågående översynen av utlänningslagstiftningen
och den kommande översynen av reglerna om telefonavlyssning kan komma
att beröra också spaningslagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:46 och med
avslag på motionerna 1976/77:644,1977/78:72 och 1977/78:106
antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall.

Stockholm den 13 december 1977

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

JuU 1977/78:14

5

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Bertil
Johansson (c), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Gunde Raneskog (c),
Kerstin Andersson i Kumla (s), Håkan Winberg (m), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Svea Wiklund (c), Gunilla André (c), Helge Klöver (s) och
Margareta Andrén, (fp).

'

GOTAB 57163 Stockholm 1977