Med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m., jämte motioner

Betänkande 1976/77:CU39

CU 1976/77:39

Civilutskottets betänkande
1976/77:39

med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om
kommunal energiplanering, m. m., jämte motioner

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen 1976/77:129 (industridepartementet)
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om kommunal energiplanering,

2. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

3. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1976/77:

230 av herr Johansson i Hållsta (c) vari föreslås att riksdagen beslutar
uppdra åt regeringen att inom ramen förenergihushållningsnormen fastställa
att vid nybyggnation skall luft- eller vattenbaserat värmesystem användas
för uppvärmning, om inte starka, särskilda skäl häremot föreligger,

915 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att
hos regeringen anhålla om att inom ramen för energihushållningsnormen
fastställes att vid nybyggnation av bostäder för permanent bruk luft- eller
vattenbaserat värmesystem skall användas för uppvärmning, samt att
undantag endast skall beviljas då särskilda skäl föreligger,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976 / 77:

1563 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att kommunerna ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen,
t. ex. genom förköpsrätt av eldistributionsföretag, statligt stöd
för fullföljandet av sådana köp samt samhällets ansvar att tillhandahålla
råkraft till rimliga priser,

1602 av herr Bergman m. fl. (s) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär en jämförande undersökning av
skillnader i energiförbrukningen vid olika mönster för bebyggelsens utformning
och lokalisering,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 39

CU 1976/77:39

2

beträffande inriktningen av arbetet i den fysiska riksplaneringen,

1603 av herr Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen med anledning
av propositionen 1976/77:129 begär att regeringen utreder frågan
om begränsning av rätten att installera direktverkande elvärme utan de
begränsningar som framgår av propositionen.

Yttrande

Näringsutskottet har i det härvid som bilaga fogade yttrandet NU
1976/77:3 y ställt sig positivt till den föreslagna lagstiftningen om kommunal
energiplanering samt tillstyrkt förslaget till lag om ändring i ellagen men
inte funnit skäl förorda ett sådant uttalande som föreslås i motionen
1976/77:1563 (s).

Utskottet

Lag om kommunal energiplanering

Enligt lagförslaget åläggs (1 §) kommun att ”i sin planering främja hushållningen
med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel”.
Ansvaret innebär först och främst att kommunerna i en planering som är
av betydelse för energiförbrukningen skall sträva efter lösningar som främjar
energihushållningen - lösningar som syftar till att åstadkomma effektivare
energianvändning till rimliga kostnader utan att nödvändiga eller önskvärda
behov sätts åsido. Ansvaret innebär också att kommunerna skall verka för
att energibehoven tillgodoses genom en säker och tillräcklig energitillförsel.

Vidare föreskrivs (2 §) vissa skyldigheter för kommunen i fråga om samråd
och samverkan mellan kommuner och mellan kommun och andra betydande
intressenter på energiområdet.

Något formellt krav på en viss planutformning ställs inte upp. Kommunernas
skyldigheter begränsas av de befogenheter och resurser som står
dem till buds. Kommunen är dock (7 §) skyldig att lämna uppgifter om
fullgörandet av kommunens åligganden.

När kommunerna sålunda åläggs att ”i sin planering” främja energihushållningen
m. m. innebär detta inte några förändringar i kommunernas nuvarande
befogenheter och faktiska möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet.
Vad kommunerna åläggs är att inom ramen för den planering
de eljest bedriver ta särskild hänsyn till energiaspekterna. Lagen täcker därmed
såväl planeringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering.

I propositionen anförs att kommunerna självfallet måste väga intresset
av en god energihushållning och en säker och tillräcklig energitillförsel mot
andra samhällsintressen: sysselsättning, miljövård, försörjningsberedskap,
hushållning med mark och vatten, god boendemiljö m. m. Också ekonomiska
faktorer måste beaktas.

CU 1976/77:39

3

Enligt byggnadslagstiftningen har kommunerna huvudansvaret för bebyggelseplaneringen,
som skall ske med tillbörlig hänsyn till energihushållningens
behov. Härtill knyter också an vad i propositionen anförts om skyldigheten
att beakta även energibehovet för transporter och att detta exempelvis
kan ske genom att ta till vara möjligheter till samlokalisering av
bostäder, arbetsplatser, serviceinrättningar m. m.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda utgått från att den nu föreslagna
lagstiftningen avsetts inte formellt påverka tillämpningen av de
allmänna bestämmelserna om planläggning i 9 § byggnadsstadgan (BS). Lagstiftningen
kan dock komma att indirekt påverka de bakomliggande bedömningarna
och, något som i sig är önskvärt, även utformningen av den
motivering för ett planförslag som skall lämnas enligt 16 $ BS. På samma
sätt är det möjligt att ett ytterligare ökat kommunalt engagemang i energifrågorna
kan indirekt påverka den allmänna lämplighetsprövningen enligt
5 § byggnadslagen och prövningen av byggnads detaljlokalisering enligt 39 §
BS. Det bör dock noteras att byggnadslagstiftningens krav i och för sig
inte skärps genom den nu föreslagna lagen. Det får förutsättas att en önskvärd
samordning, även formellt och metodiskt sett, kommer att beaktas i pågående
arbete på en revision av byggnadslagstiftningen.

I motionen 1976/77:1602 (s) föreslås riksdagen dels (yrkandet 1) begära
en undersökning av skillnaden i energiförbrukningen vid olika mönster för
bebyggelsens utformning och lokalisering, dels (yrkandet 2) göra ett uttalande
som närmast torde syfta till att energihushållningsfrågorna bör ytterligare
beaktas i den fysiska planeringen.

Härtill anknytande frågor har också tagits upp i flera remissyttranden
över det bakomliggande utredningsförslaget (prop. s. 27-29). Statens institut
för byggnadsforskning har bl. a. framhållit (s. 28-29) att kunskaperna är bristfälliga
i fråga om samband mellan bl. a. bebyggelsemönster och energianvändning.
Sådana studier har emellertid inletts inom institutet även inom
dess samhällsplaneringsgrupp. Frågeställningarna är obestritt viktiga. Något
initiativ från riksdagens sida i detta sammanhang är emellertid inte påkallat.
Frågorna får, såvitt det ankommer på regering och riksdag, beaktas i samband
med bedömningen av byggnadsforskningen i övrigt och sålunda i samband
med kommande programbedömningar. Motionen avstyrks sålunda.

Den kommunala planeringen för energiförsörjning är i flera avseenden
integrerad i den fysiska planeringen. 1 propositionen anförs att det ligger
i sakens natur att kommunerna för sin planering måste ta ställning till
hur byggnader m. m. skall försörjas med energi - något som gäller oavsett
om kommunen har ett direkt engagemang i distribution eller produktion
av energi eller inte. Den föreslagna lagen syftar här emellertid till en viss
skärpning: kommunen har att överväga om den har möjlighet och anledning
att förstärka sitt engagemang på energiförsörjningsområdet.

I motionen 1976/77:1563 (s) föreslås riksdagen uttala sig för att kommunerna
ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen
t. ex. genom förköpsrätt till eldistributionsföretag, statligt stöd för fullföl1*
Riksdagen 1976177. 19 sami Nr 39

CU 1976/77:39

4

jandet av sådana köp samt ett samhällets ansvar för att tillhandahålla råkraft
till rimliga priser. Förslaget står sålunda inte i motsättning till lagförslaget
som sådant utan avser i första hand att initiera ytterligare kommunala handlingsmöjligheter.

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till betänkandet NU 1976/77:45.
Däri behandlades bl. a. i prop. 1976/77:100 bilaga 15 (s. 150-176, 303-305)
föreslagna riktlinjer för en fortsatt strukturrationalisering inom eldistributionen
liksom förslag till lag om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.,
varigenom införts tillståndstvång för bl. a. förvärv och upplåtelse med nyttjanderätt
av sådan anläggning. Däri behandlades också motioner (c) (s) om
förköpsrätt till eldistributionsanläggning. Näringsutskottet avstyrkte enhälligt
motionsförslagen. Riksdagen följde utskottet.

Civilutskottet har inte funnit anledning att gå ifrån näringsutskottets bedömningar
i den till dess ansvarsområde i första hand hörande frågan om
förköpsrätt m. m. till eldistributionsföretag. Den kommunala distributionen
omfattar nu två tredjedelar av alla abonnenter. Civilutskottet noterar också
näringsutskottets påpekande att samhället redan till följd av ägarförhållandena
har ett avgörande inflytande över distributionen av och prissättningen
på råkraft. Motionärernas syfte att säkra ett grundläggande samhällsinflytande
över distribution och produktion av elektrisk energi får anses tillgodosett
redan nu. Inte heller civilutskottet kan därför tillstyrka ett uttalande
enligt motionsförslaget.

I lagförslagets 7 $ åläggs kommunerna att på begäran lämna uppgifter
om fullgörandet av kommunernas skyldigheter enligt 1 eller 2 $. Det ankommer
på regeringen att bestämma den närmare utformningen av bl. a.
denna redovisning.

Redovisningen skall fylla den dubbla uppgiften att ge underlag för energipolitiska
bedömningar för landet i dess helhet och att bilda utgångspunkten
för avstämningar mellan staten och enskilda kommuner eller grupper av
kommuner. Dessa uppgifter markerar därmed också ett huvudsyfte med
den föreslagna planeringsskyldigheten.

Utskottet har inte heller någon erinran mot lagförslaget i övrigt och tillstyrker
att det antas av riksdagen.

Ändring i el lagen m. m.

Lagförslaget innebär att distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmning
inte skall föreligga inom område där fjärrvärme distribueras eller avses
bli distribuerad.

Överväganden i denna del ansluter väl till lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar.
I sammanhanget bör också erinras om att som förutsättning
för bostadslån gäller att huset ansluts till befintlig fjärrvärmeanläggning,
om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl däremot inte föreligger.
Ett generellt gällande syfte är att åstadkomma rationell användning av el -

CU 1976/77:39

5

energi och att motverka en orationell uppbyggnad av distributionsnäten.

Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget.

I anslutning till lagförslaget har i propositionen också, utan särskilt yrkande
i denna del, gjorts uttalanden om användningen av el för uppvärmning
rn. m. även i ett vidare perspektiv. Det aviseras en utredning av frågan
om hur en begränsning av ökningstakten i elförbrukningen lämpligen kan
åstadkommas i områden där fjärrvärme eller liknande centraliserade vattenburna
värmesystem är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme.

I motionen 1976/77:1603 (vpk) föreslås att frågan om begränsning av rätten
att installera direktverkande elvärme utreds även för områden där ett fjärrvärmealternativ
e. d. inte är aktuellt. I de under allmänna motionstiden
väckta motionerna 1976/77:230 (c) och 915 (s) föreslås vidare att riksdagen
begär ett till byggnadslagstiftningen knutet förbud mot att, annat än i vissa
undantagsfall, använda andra än luft- eller vattenbaserade värmesystem.
Yrkandet i den senare motionen är begränsat till bostäder för permanent
bruk. I den förstnämnda motionen (vpk) utgår förslaget från syftet att såväl
begränsa elförbrukningen i allmänhet som att ge ökad frihet i val av alternativa
energikällor för uppvärmning. De båda sistnämnda motionerna
utgår i huvudsak från önskemålet att ge ökad flexibilitet.

Den i propositionen angivna utredningen beträffande områden där fjärrvärme
o. d. är ett alternativ torde närmast syfta till kompletterande regler
inom byggnadslagstiftningens ram. I byggnadsstadgan har införts skärpta
krav på byggnaders utformning med hänsyn till energihushållning. Bestämmelserna
gäller för såväl nybyggnad som sådan ombyggnad som enligt byggnadsstadgan
är att hänföra till nybyggnad. I denna del gäller bl. a. de motiv
som angetts för den föreslagna ändringen i ellagen. Utanför de angivna
områdena är emellertid motsvarande överväganden aktuella redan med hänsyn
till önskemål om att inte försvåra en framtida övergång till andra uppvärmningsformer.
Även om ett ställningstagande skulle anstå till ett kommande
energipolitiskt beslut är det enligt utskottets mening nödvändigt
att dessförinnan ytterligare klargöra de faktorer som påverkar bedömningarna
när det gäller att förbereda en anpassning till alternativa uppvärmningsformer.
Utskottet har ansett sig kunna utgå från att så sker. Med en
sådan bedömning skulle motionerna 1976/77:230 (c) och 915 (s) bli tillgodosedda.
Syftet med motionen 1976/77:1603 (vpk) blir också i huvudsak
tillgodosett. Riksdagen har emellertid inte anledning att i detta sammanhang
påkalla utredning i några specifikt angivna former. Motionerna avstyrks
därför.

Ändring i sekretesslagen

Utskottet tillstyrker att lagförslaget antas.

CU 1976/77:39

6

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de vid propositionen 1976/77:129 fogade
förslagen till

a. lag om kommunal energiplanering,

b. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

c. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1602,

3. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1563,

4. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:230, 915 och 1603.

Stockholm den 17 maj 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Nänarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Åkerfeldt (c),
Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fru Landberg (s), herr
Nisser (m), fru Dahl (s), herrar Persson i Karlstad (s), Hägelmark (fp), Sandberg
(c), Håkansson i Trelleborg (s) och Norrby (c).

Reservationer

Herrar Bergman, Henrikson, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar
Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) har reserverat sig
mot betänkandet i följande delar:

1. Beaktande av energihushållningskrav i den fysiska planeringen

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Härtill anknytande”
och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Ett krav på att kommunerna i sin fysiska planering skall beakta energihushållningsaspekter
får en praktiskt ringa betydelse om det inte finns
några givna utgångspunkter. En del forskning har gjorts och redovisats.
Man hart. ex. konstaterat att för uppvärmning av en lägenhet i flerfamiljshus
krävs endast 75-80 % av den energi som - vid samma utrymmesstandard
- åtgår för uppvärmning av småhus. Den årliga energiförbrukningen för
det genomsnittliga småhuset har beräknats vara drygt 50 % större än för

CU 1976/77:39

7

en genomsnittlig lägenhet i flerfamiljshus. Glesare bebyggelse ger sämre
förutsättningar för kollektiv trafik och därmed en ökad andel bilresor som
påverkar energiförbrukningen. Det har också redovisats ansatser till en ytterligare
forskning på detta område.

Som också anförs i propositionen är självfallet planeringen inte beroende
av endast en av de faktorer som skall beaktas enligt 9 8 BS. Det måste
ytterst ske en vägning mellan olika synpunkter och krav. En förutsättning
för att en sådan politisk vägning skall kunna ske och förankras genom
medborgarinflytandet är att de skilda kravens effekter kan bedömas med
någorlunda säkerhet. På energiområdet kan dessa effekter av olika mönster
genom en fortsatt forskning komma att få gripbara uttryck. Enligt utskottets
mening bör riksdagen därför redan i detta sammanhang uttala sig för ytterligare
insatser, i första hand då i delar som kan ge ett konkret underlag
för de i första hand kommunala avvägningarna.

Uttalanden om att de energipolitiska aspekterna skall få ökad tyngd i
planeringen blir praktiskt innehållslösa om de inte följs upp genom faktiskt
verkande lagstiftning. Riksdagen bör därför uttala sig för att detta sker.
dels utskottet under 2 bort hemställa:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1602 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ökade möjligheter för kommunernas engagemang i energiförsörjningen

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Civilutskottet
har” och slutar ”enligt motionsförslaget” bort lyda:

Det finns enligt civilutskottets mening inte anledning att här ta ställning
till specifika åtgärder för att vidga samhällets inflytande över distribution
m. m. av elektrisk energi. Motionens grundläggande syfte är emellertid i
första hand att i anslutning till förslaget om kommunal energiplanering
påkalla ett riksdagens uttalande om vikten av att samhället ges ett vidgat
reellt inflytande på detta område - något som inte står i strid mot nu gällande
riktlinjer. Kommuns möjligheter att genom framställningar till koncessionsmyndigheterna
påverka förhållandena kan inte anses vara tillräckliga. Riksdagen
bör-för att markera sin grundinställning i dessa för energiplaneringens
verkställighet viktiga frågor - med anledning av motionen som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels utskottet under 3 bort hemställa:

3. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1563 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

CU 1976/77:39

8

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1976/77: 3 y

över propositionen 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal
energiplanering, m. m. jämte motion

Till civilutskottet

Civilutskottet har genom beslut den 19 april 1977 hemställt om yttrande
av näringsutskottet över propositionen 1976/77: 129 med förslag
till lag om kommunal energiplanering jämte motioner.

Motionen 1976/77: 1563 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) avser ett
ämne som hör till näringsutskottets handläggning, övriga motioner som
har föranletts av propositionen har utskottet inte funnit anledning att
gå in på.

Näringsutskottet får anföra följande.

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som statsmakterna lade fast
år 1975 skall energiplaneringen bl. a. syfta till att dämpa ökningen av
energikonsumtionen. Näringsutskottet framhöll (NU 1975: 30 s. 24) att
detta kräver energiska åtgärder i besparingssyfte. Det förslag till lag
om kommunal energiplanering som — på grundval av en utredning av
kommittén för kommunal energiplanering — läggs fram i propositionen
1976/77: 129 är att se som ett instrument för besparingssträvandena.
I lagförslaget slås fast att kommunerna i sin planering skall främja
hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.
Föredragande statsrådet framhåller att det är utomordentligt
viktigt att möjligheterna till rationellare energiförsörjning genom samordnade
lösningar tas till vara. Näringsutskottet, som i annat sammanhang
(NU 1976/77: 38) behandlar motionsyrkanden om en i lag reglerad
skyldighet för kommunerna och företag att samplanera energiförsörjningen,
ansluter sig till denna bedömning. Åtgärder för att åstadkomma
en utbyggnad av fjärrvärmenät, kraftvärmeverk och utnyttjande
av överskottsenergi bör stödjas. Kommunernas planeringsansvar skall
enligt propositionen vara till formen oreglerat. Detta finner utskottet väl
motiverat. Planeringen kan då lätt anpassas till ändringar i förutsättningarna.
Vidare underlättas att resultaten av det forsknings- och utvecklingsarbete
som nu pågår kan beaktas i den kommande kommunala
planeringen.

Utskottet finner att det planeringsansvar som åläggs kommunerna kan
öka möjligheterna att genomföra en rationell energipolitik i landet. Ut -

CU 1976/77:39

9

skottet ställer sig alltså positivt till den föreslagna lagstiftningen om
kommunal energiplanering.

I propositionen föreslås vidare en ändring i lagen (1902: 71) innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Kommittén
har påpekat att eldistributör enligt nuvarande bestämmelser i ellagen
i princip är skyldig att inom det område för vilken han har koncession
tillhandahålla ström åt envar som har behov därav för normalt
förbrukningsändamål. Denna distributionsplikt anses omfatta också el
för husuppvärmning. Det har enligt kommittén förekommit fall då eldistributörer
har ansett sig skyldiga att leverera el för husuppvärmning
även inom områden med fjärrvärme. Detta kan medföra en orationell
utbyggnad av distributionsnäten för såväl el- som fjärrvärme. Den
ändring i 2 § 4 mom. ellagen som föreslås i propositionen syftar till att
åstadkomma rationell användning av elenergi och till att motverka att
distributionsnäten för el- och fjärrvärme byggs ut parallellt. Ändringen
tar sikte på en situation då så sker och innebär att distributionsskyldighet
i vad gäller ström för uppvärmningsändamål inte föreligger ”inom
område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad”. I detta
uttryck ligger, framhåller föredragande statsrådet, att planerna på fjärrvärme
är konkreta och att fjärrvärme verkligen är ett realistiskt alternativ
till elvärme vid valet av uppvärmningsform.

Användningen av elvärme för bostadsuppvärmning har ökat kraftigt
under 1970-talet. Den svarar för ca 22 % av ökningen av elkonsumtionen.
Enligt en prognos som industriverket har lagt fram kommer förbrukningsökningen
fram till år 1985 att uppgå till ca 20 %. Den föreslagna
inskränkningen i distributionsskyldigheten tar inte sikte på att
begränsa elkonsumtionen. Den innebär dock att den kommunala energiplaneringen
underlättas och att kommunernas möjligheter att styra utvecklingen
i en riktning som är rimlig från resurs- och ändamålssynpunkt
ökas. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

I motionen 1976/77: 1563 yrkas alt riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om vikten av att
kommunerna ges reella möjligheter att styra utvecklingen av energiplaneringen,
t. ex. genom rätt till förköp av eldistributionsföretag, statligt
stöd för fullföljandet av sådana köp samt samhällets ansvar för att
tillhandahålla råkraft till rimliga priser. Motionärerna uttalar att det, om
planering och kommunalt ansvar skall fungera på ett effektivt sätt, också
krävs att kommunen ges företräde till områdeskoncessioner för eldistributionen
inom aktuella områden.

Näringsutskottet behandlade förra året (NU 1975/76: 45) motionsyrkanden
om förtursrätt för kommunerna till eldistributionsanläggning.
Utskottet erinrade därvid om de riktlinjer för den fortsatta strukturomvandlingen
på eldistributionsområdet som hade lagts fram i budgetpropositionen
1975/76. Enligt dessa borde en viktig utgångspunkt för det

CU 1976/77:39

10

fortsatta rationaliseringsarbetet vara att de enskilda elkonsumenterna
tillförsäkras gynnsamma distributionsförhållanden. Utskottet underströk
att kommunerna i detta sammanhang i första hand blir företrädare för
konsumenternas intressen. De ifrågavarande motionsyrkandena avstyrktes
av utskottet och avslogs av riksdagen. Utskottet finner inte anledning
att nu frångå sin tidigare inställning. Vad beträffar synpunkten i
motionen att försörjningen med råkraft bör göras till en samhällets angelägenhet
vill utskottet erinra om att statens vattenfallsverk producerar
ca hälften av den råkraft som distribueras i Sverige. Ytterligare 10%
av råkraften kommer från anläggningar vari kommuner har ett majoritetsintresse.
Redan till följd av ägarförhållandena har samhället alltså
ett avgörande inflytande över distributionen av och prissättningen på
råkraft. Ett sådant uttalande som föreslås i motionen 1976/77: 1563
finner utskottet inte skäl att förorda.

Stockholm den 5 maj 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Blomkvist
(s). Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), Petersson i Ronneby (c). Högström
(s), Siegbahn (m), Häll (s), Olsson i Järvsö (c) och Wästberg i
Stockholm (fp).

GOTAB 55113