Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till rättshjälp m. m. jämte motioner

Betänkande 1975/76:JuU24

JuU 1975/76: 24

Justitieutskottets betänkande
1975/76: 24

med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt gäller anslag till
rättshjälp m. m. jämte motioner

ANDRA HUVUDTITELN
Rättshjälp m. m.

1. Rättshjälpskostnader. Regeringen har i propositionen 1975/76:100 bilaga
4 (justitiedepartementet) under punkten E 1 (s. 63) föreslagit riksdagen att
till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag
av 107 000 000 kr.

Motioner

I motionen 1975/76:174 av herr Sjöholm (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära att förslag skyndsamt framläggs till ett system
med fast anställda offentliga försvarare i brottmål enligt de riktlinjer som
angivits i motionen.

1 motionen 1975/76:1078 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, m, fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller att rättshjälpsutredningen får i uppdrag
att positivt pröva frågan om en återgång till tidigare regler på rättshjälpens
område för näringsidkare och att komma med förslag till ökad rättshjälp
för innovatörer vid patentintrång.

I motionen 1975/76:1084 av herrar Stridsman (c) och Mattsson i Skee
(c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag
om möjlighet för svensk medborgare eller i riket bosatt att i brottmål som
handläggs utom riket erhålla svensk rättshjälp eller motsvarande.

I motionen 1975/76:1088 av fru Swartz (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförs om resekostnad för tilltalad
i brottmål.

1 motionen 1975/76:2053 av herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkas att riksdagen
antar sådan ändring i rättshjälpslagen att den som är berövad friheten
eller mot vilken förslag om frihetsberövande har väckts får rätt till offentligt
biträde enligt vad som anförts i motionen.

Utskottet

Från förevarande anslag bestrids de rättshjälpskostnader (förmåner) som
enligt rättshjälpslagen skall betalas av allmänna medel, dvs. framför allt

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 24

Juli 1975/76:24

2

ersättning till offentlig försvarare samt biträde vid allmän rättshjälp. I propositionen
föreslås en uppräkning av anslaget med 17 milj. kr. till 107 milj.
kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning.

Sedan rättshjälpslagen trädde i kraft den 1 juli 1973 har i skilda sammanhang
aktualiserats olika frågor angående tillämpningen av den nya
lagstiftningen. I vissa hänseenden har vidtagits ändringar i lagen (se prop.
1974:71, JuU 18, rskr 235 och prop. 1975/76:47, JuU 17, rskr 112). I maj
1975 har uppdragits åt särskilda sakkunniga, rättshjälpsutredningen (Ju
1975:07), att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemet.

Enligt direktiven för utredningen bör dess arbete i första hand inriktas
på att effektivisera de olika rättshjälpsformerna. Härvid aktualiseras såväl
dessas tillämpningsområde och innehåll som olika organisatoriska frågor.
Utgångspunkten bör enligt direktiven vara att allmän rättshjälp också i fortsättningen
skall utgöra grunden för systemet, kompletterad med rättshjälp
åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde. Utredningen
har i år fött tilläggsdirektiv, som bl. a. tar sikte på utredningens omprövning
av frågan om näringsidkares möjlighet att få rättshjälp. Enligt tilläggsdirektiven
skall utredningen också undersöka spörsmålet om kostnadsansvaret
för motparts rättegångskostnad och frågan om en utvidgning av rättshjälpsförmånerna
vid bodelning.

I motionen 1078 framställs yrkande om att rättshjälpsutredningen bör
få i uppdrag att positivt pröva frågan om en återgång till tidigare regler
på rättshjälpens område för näringsidkare samt att komma med förslag till
ökad rättshjälp för innovatörer vid patentintrång. I motionen 2053 yrkas
att riksdagen skall besluta sådan ändring i rättshjälpslagen, att den som
är berövad friheten eller i ärendet riskerar ett frihetsberövande ges en ovillkorlig
rätt att fö offentligt biträde.

Både frågan om rättshjälp åt näringsidkare och frågan om rättshjälp genom
offentligt biträde har utskottet behandlat vid tidigare tillfällen och senast
förra året (se JuU 1975/76:17).

Beträffande frågan om i vilken utsträckning rättshjälp bör kunna meddelas
näringsidkare erinrade utskottet förra året om sitt uttalande år 1974 att en
omprövning av spörsmålet borde komma till stånd utan onödigt dröjsmål
(JuU 1974:18, rskr 235) och hänvisade till att det enligt direktiven för rättshjälpsutredningen
ankommer på utredningen att undersöka om nuvarande
regel såvitt avser näringsidkares möjlighet att få rättshjälp bör vidmakthållas.
I det läge spörsmålet sålunda hade kommit fann utskottet anledning att
understryka sitt uttalande år 1974 om vikten av att särskild uppmärksamhet
ägnas de speciella problem av jämställdhetsnatur som onekligen föreligger
för mindre och medelstora företagare när det gäller rätten till rättshjälp.
Utskottet framhöll på nytt angelägenheten av att den ifrågavarande omprövningen
kommer till stånd utan onödigt dröjsmål. En tillfredsställande
lösning av spörsmålet ansågs av utskottet i själva verket vara så angelägen,

Juli 1975/76:24

3

att utskottet förordade att frågan skulle behandlas av utredningen med förtur.
Vad utskottet uttalat gavs regeringen till känna.

I de förut nämnda tilläggsdirektiven till rättshjälpsutredningen förordar
departementschefen med anledning av riksdagens beslut att utredningen
undersöker bl. a. den här berörda frågan med beaktande av vad utskottet
anfört. Detta får enligt utskottets mening, även med beaktande av vad tillläggsdirektiven
i övrigt innehåller, anses innebära att utredningen i enlighet
med utskottets uttalande förra året givits i uppdrag att med förtur behandla
frågan om rättshjälp åt näringsidkare.

Önskemålet i motionen 1078 att rättshjälpsutredningen ges i uppdrag att
positivt pröva reglerna om rättshjälp åt näringsidkare är således redan tillgodosett.
Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i den delen
erfordras därför inte.

Inte heller det i sistnämnda motion framställda önskemålet att rättshjälpsutredningen
får i uppdrag att lägga fram förslag till ökad rättshjälp för innovatörer
vid patentintrång påkallar någon åtgärd från riksdagens sida, eftersom,
enligt vad utskottet inhämtat, även denna fråga kommer att tas upp
till bedömning av utredningen.

Vid sitt övervägande förra året av frågan om vidgade möjligheter till
rättshjälp genom offentligt biträde erinrade utskottet om att det här var
fråga om en av de rättshjälpsreformer som skall ses över av den förut nämnda
utredningen. Utskottet utgick från att spörsmålet skulle förutsättningslöst
övervägas av utredningen.

Anledning till annat ståndpunktstagande än det som intogs förra året
föreligger inte. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen är därför
inte erforderlig.

I motionen 174 begärs förslag till ett system med fast anställda offentliga
försvarare i brottmål. I motionen anges vissa problem kunna uppstå när
det uppkommer fråga för rätten att till offentlig försvarare förordna en avlägset
boende s. k. kändisadvokat. Motionären anför vidare bl. a. att det
vid några tingsrätter utvecklats en ordning, enligt vilken vissa advokater
får alla eller de flesta uppdragen som offentliga försvarare. Enligt motionären
är det lika viktigt att det inom rättsväsendet finns en krets av fast anställda
offentliga försvarare som att rättsväsendet förfogar över en kader av goda
och väl utbildade domare och åklagare.

Motionsspörsmålet har tidigare varit aktuellt i riksdagen. Det har behandlats
bl. a. av första lagutskottet år 1968 och av justitieutskottet i samband
med rättshjälpsreformens antagande år 1972.

I anledning av en år 1968 väckt motion om en fast organisation av statsanställda
offentliga försvarare framhöll första lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande (1LU 1968:24) att det från psykologisk synpunkt måste
vara värdefullt att den tilltalade i enlighet med gällande ordning kan anförtro
sig åt en offentlig försvarare med oberoende ställning i förhållande till myn -

JuU 1975/76:24

4

digheterna.

Vid rättshjälpsreformens antagande år 1972 prövade utskottet en motionsvägen
framförd kritik som gick ut på att vid olika domstolar en mindre
krets advokater favoriserades i fråga om erhållande av offentligt försvar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1972:12) avstyrkte utskottet
bifall till motionen i fråga. I motiveringen berörde utskottet först det i motionen
framförda förslaget att offentlig försvarare borde utses av annat organ
än domstolen. Härvidlag pekade utskottet å ena sidan på de principiella
skäl som enligt utskottet med viss styrka talade för förslaget. Å andra sidan
hänvisade utskottet till de avsevärda praktiska olägenheter som ett förverkligande
av förslaget kunde medföra. I detta hänseende framhöll utskottet
särskilt att stor skyndsamhet ofta är påkallad i mål där offentlig försvarare
förordnas och att onödig omgång i sådana fall självfallet bör undvikas. Risken
för att uppdragen skulle styras till viss eller vissa advokater motverkades
enligt utskottets mening av bestämmelsen att den advokat som parten själv
utsett till försvarare i princip skall förordnas. Utskottet förutsatte att det
i motionen upptagna spörsmålet var uppmärksammat inom regeringens kansli.

I samma lagstiftningsärende prövade utskottet i en annan motion yppade
farhågor för att advokatkårens självständighet skulle kunna äventyras genom
rättshjälpsreformen. Härvidlag framhöll utskottet att en självständig advokatkår
utgör en institution av mycket stor betydelse för vår rättsordning.
Utskottet uttalade vidare att reformen självfallet inte fick innebära någon
rubbning av principen att advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande
till det allmänna.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att den nuvarande ordningen
inte innebär olägenheter som motiverar en reformering. Utskottet
vidhåller därför riksdagens ställningstaganden från 1968 och 1972 samt avstyrker
bifall till motionen.

I motionen 1084 begärs utredning och förslag om möjlighet för svensk
medborgare eller här i landet bosatt person att erhålla svensk rättshjälp
eller motsvarande i brottmål som handläggs utomlands. I motionen anförs
att det främst i landets gränsområden händer att svenska medborgare eller
här bosatta personer lagfors vid utländsk domstol och att därvid rättshjälp
från Sverige i form av offentlig försvarare eller motsvarande inte beviljas.

1 anslutning till motionsyrkandet vill utskottet till en början konstatera
att ordningen för en tilltalads försvar vid lagföring inför utländsk domstol
av naturliga skäl inte kan regleras i svensk processrättslig lagstiftning. Rättegångsbalkens
och rättshjälpslagens regler i detta hänseende gäller därför
enbart rättegången inför svenska domstolar.

Möjlighet till bistånd åt bl. a. svenska medborgare i brottmål som handläggs
utomlands föreligger emellertid enligt den i samband med rättshjälpsreformen
antagna lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

JuU 1975/76:24

5

i utlandet m. m. Enligt bestämmelser i den lagen, som kompletteras av
stadganden i instruktionen (1963:83) för utrikesrepresentationen, kan nämligen
svenska medborgare och här bosatta flyktingar och statslösa personer
av svensk beskickning eller svenskt konsulat få ekonomiskt bistånd i den
utsträckning som behövs för att de skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd.
Bistånd utgår i situationer då någon anhållits, häktats eller eljest
berövats friheten genom beslut av domstol eller annan myndighet i utlandet.
Bistånd utgår även till den som, utan att vara berövad friheten, i annat
land lagfors för brott eller är föremål för förfarande som avser hans avlägsnande
från landet, omhändertagande för vård eller annat frihetsberövande,
om påföljden eller åtgärden skulle för honom innebära ett allvarligt
ingrepp. Biståndet får omfatta kostnad för utredning och bevisning samt
för ersättning till försvarare, rättegångsbiträde, ombud eller tolk. Biståndet
kan avse även annan kostnad.

Enligt utskottets mening tillgodoser den nu beskrivna ordningen de önskemål
som framställs i motionen 1084. Motionen ger emellertid utskottet
anledning framhålla att vissa svårigheter synes föreligga att föra ut informationen
rörande möjligheterna till ekonomiskt bistånd i brottmål utomlands.
Utskottet utgår från att vederbörande myndigheter ägnar särskild
uppmärksamhet åt spörsmålet att förbättra informationen i berört hänseende.
Härvidlag kan det enligt utskottets mening vara påkallat att vidta speciella
åtgärder när det gäller befolkningen i landets gränsområden. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.

I motionen 1088 tas upp ett spörsmål angående resekostnad för tilltalad
i brottmål. Motionären syftar på den situationen att en tilltalad, som hämtats
till rättegångsförhandling genom polisens försorg, står utan egna möjligheter
att bekosta hemresan efter förhandlingen. I dylika fall borde domstolen
enligt motionären genom kontakt med sociala myndigheter försäkra sig om
att den hämtade får hjälp till hemresan. De sociala myndigheternas kostnader
kan ersättas genom samhällets rättshjälp. Enligt motionsyrkandet bör riksdagen
ge regeringen till känna vad motionären anfört.

1 anledning av motionen vill utskottet erinra om att kostnader för tilltalads
resa och uppehälle vid inställelse inför domstol ingår bland de förmåner
som enligt rättshjälpslagen utgår vid annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål
än offentlig försvarare. Nu avsedd rättshjälp får beviljas den tilltalade om
hans beräknade årsinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande tre gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Det är domstolen som beslutar
i fråga om sådan rättshjälp skall beviljas. Ansökan kan göras muntligen
inför rätta. Det är också domstolen som bestämmer vilken ersättning som
skall utgå.

Enligt rättshjälpskungörelsen gäller att domstolen skall ombesörja att ersättningen
tillställs den berättigade. Vidare gäller att den som har rätt till
ersättning för inställelse också har rätt att få förskott, vilket i här aktuella

JulJ 1975/76:24

6

fall skall begäras hos domstolen. Förskott skall utbetalas kontant. I fråga
om reseersättning får förskottet också ges i form av färdbiljett.

Som framgår av det anförda kan de fall som motionen tar sikte på lösas
på ett tillfredsställande sätt med tillämpning av gällande bestämmelser. Enligt
utskottets mening påkallas därför inte någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen. Utskottet vill dock understryka vikten av att en
tilltalad i det läge som avses i motionen inte ställs utan medel till hemresa.
Spörsmålet hur sådana situationer skall kunna undvikas synes närmast vara
av handläggningsteknisk art och inrymmer krav på att tillfredsställande information
når den tilltalade. Utskottet utgår från att domstolsverket ägnar
frågan erforderlig uppmärksamhet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1976/77
anvisar ett förslagsanslag av 107 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare m. m. avslår
motionen 1975/76:1078,

3. att riksdagen beträffande offentligt biträde avslår motionen
1975/76:2053,

4. att riksdagen beträffande fast anställda offentliga försvarare avslår
motionen 1975/76:174,

5. att riksdagen beträffande rättshjälp i brottmål utomlands avslår
motionen 1975/76:1084,

6. att riksdagen beträffande resekostnad för tilltalad avslår motionen
1975/76:1088.

2. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet. Bidrag till allmänna
advokatbyråer. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 2
och E 3 (s. 64-66) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1976/77 .anvisar

1. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till allmänna advokatbyråer ett förslagsanslag av
500 000 kr.

3. Ersättning åt vittnen m. m. Regeringen har under punkten E 4 (s. 66 och
67) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt vittnen m. m. för budgetåret
1976/77 anvisa ett förslagsanslag av 20 500 000 kr.

Motioner

I motionen 1975/76:1063 av herr Glimnér (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av bestämmelserna om ersättning till vittnen
m. fl. med sikte på en uppjustering av utgående ersättning, som bör utgå
på mera rättvisande grunder än som nu är fallet.

JuU 1975/76:24

7

1 motionen 1975/76:1101 av herr Gillström (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av ersättningsreglerna för vigselförrättare.

Utskottet

Från anslaget bestrids en rad olika kostnader för rättegångsväsendet och
vissa andra kostnader, bl. a. de i föreliggande motioner berörda ersättningarna
till vittnen och till särskilt förordnade vigselförrättare.

Ersättning av allmänna medel till vittne, målsägande m. fl. utgår enligt
vittnesersättningskungörelsen (1973:262) f. n. med högst 100 kr./dag för
mistad inkomst eller på annat sätt åsamkad ekonomisk förlust (ersättning
för tidsspillan). Därjämte ersätts nödvändiga kostnader för uppehälle (traktamente)
och för resa (reseersättning). Traktamentet får bestämmas till högst
35 kr. om dagen eller, om den som kallats har utgift för nattlogi eller andra
särskilda omständigheter föreligger, till högst 75 kr. Reseersättning utgår
enligt de grunder som gäller för statstjänstemän i lägsta reseklass vid tjänsteresa
inom landet.

Gällande maximibelopp för ersättning för tidsspillan fastställdes den 1
juli 1975, då det höjdes från 85 kr./dag. Samtidigt skedde också en uppräkning
av traktamentsbeloppen till nyss angiven nivå.

Med utgångspunkt i den ordning som gällde före den 1 juli 1975 framhålls
i motionen 1063 att en alltför låg ersättning till vittnen inte får utgöra hinder
att få fram vittnesmål. Motionären efterlyser en skälig ersättning till vittnen
m. fl. och åberopar penningvärdets fall till stöd för en höjning. I yrkandet
begärs en översyn av ersättningsbestämmelserna med sikte på en uppjustering
av ersättningsbeloppen, vilka bör utgå efter mera rättvisa grunder
än f. n.

Utskottet delar i och för sig den av motionären framförda uppfattningen
om angelägenheten av att ersättningsbeloppens storlek inte får öva inflytande
på allmänhetens beredvillighet att vittna inför domstol. Med hänsyn till
den höjning av maximibeloppen som vidtogs den 1 juli 1975 får emellertid
syftet med motionen anses vara tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionen.

Enligt 4 kap. 1 i; giftermålsbalken ingås äktenskap med kyrklig eller borgerlig
vigsel. Enligt 5 S samma balk tillkommer behörighet att förrätta borgerlig
vigsel dels lagfaren domare i allmän underrätt, dels den som länsstyrelsen
särskilt förordnar till vigselförrättare.

Ersättning till särskilt förordnad vigselförrättare utgår enligt kungörelsen
(1964:678) med närmare föreskrifter om borgerlig vigsel med 40 kr. för varje
vigsel som vigselförrättaren förrättar. Har han samma dag förrättat mer
än en vigsel utgör ersättningen 20 kr. för varje vigsel utöver den första.
För särskilt förordnad vigselförrättare meddelar länsstyrelsen bestämmelser
om tjänstgöringstid.

JuU 1975/76:24

8

I motionen 1101 framhålls att de angivna ersättningsreglerna visat sig
orättvisa. Enligt motionären får vigselförrättare i de flesta kommuner offra
en stor del av lördag och söndag för oftast bara en enda vigsel. Iordningställande
av lokaler och andra förberedelser tar enligt motionären samma
tid antingen det gäller en eller flera vigslar. Enligt motionären kan det i
stora kommuner förekomma 15-20 vigslar per dag, vilket kan ge en mycket
stor ersättning. I yrkandet begärs en översyn av reglerna om ersättning
till vigselförrättare.

Utskottet har viss förståelse för den i motionen framförda uppfattningen
att den nuvarande ersättningsordningen kan medföra ojämnheter på så sätt
att ersättningen för en enstaka förrättning under en lördag eller en söndag
kan förefalla låg medan den sammanlagda ersättningen för ett stort antal
förrättningar under en och samma dag kan förefalla hög. Vid bedömningen
av motionsspörsmålet måste emellertid också beaktas att fråga är om uppdrag
av en alldeles speciell karaktär. Rådande olikformighet framstår också som
mindre påtaglig om man ser till den totala ersättning en vigselförrättare
får under en längre tidsperiod. Enligt utskottets uppfattning innebär nuvarande
ordning inte sådana olägenheter att riksdagen bör ta initiativ till
en översyn i enlighet med motionärens önskemål. Utskottet avstyrker bifall
till motionen.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning under ifrågavarande
punkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Ersättning ät vittnen m. m. för budgetåret
1976/77 anvisar ett förslagsanslag av 20 500 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande översyn av vittnesersättningskungörelsen
avslår motionen 1975/76:1063,

3. att riksdagen beträffande översyn av ersättningsreglerna för särskilt
förordnade vigselförrättare avslår motionen 1975/76:1101.

Stockholm den 4 mars 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herrar Polstam (c), Johansson i Växjö (c),
Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Schött (m), Nilsson i Visby (s). Lövenborg
(vpk), fru Wiklund (c), fru André (c), fru Andersson i Kumla (s), herrar
Lundgren (s), Mathsson i Fagersta (s), Raneskog (c) och Nyquist (fp).

GOTAB 51429 Stockholm 1976