med anledning av proposition 1980/81:200 om olympiska vinterspel i Sverige år 1988 jämte motioner

Betänkande 1980/81:KrU35

KrU 1980/81:35

Kulturutskottets betänkande
1980/81:35

med anledning av proposition 1980/81:200 om olympiska vinterspel i
Sverige år 1988 jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i proposition 1980/81:200 (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser
som kan följa av att olympiska vinterspel anordnas i Sverige år 1988,

2. godkänna de riktlinjer i övrigt för frågans fortsatta handläggning som
förordats i propositionen.

I skrivelse till regeringen den 26 november 1980 överlämnade Falu
kommun en utredning om förutsättningarna för olympiska vinterspel i Falun
och Åre år 1988. Utredningen hade gjorts av representanter för stiftelsen
Svenska Skidspelen, Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), Åre slalomklubb
samt stiftelsen Jämtfjäll. Falu kommun hemställde i sin skrivelse att
utredningen skulle analyseras av regeringen tillsammans med de berörda
kommunerna och att regeringen skulle ställa för ändamålet lämplig expertis
till förfogande.

Sedermera har Falu kommun hos Internationella olympiska kommittén
(IOK) ansökt om spelen. Sveriges Olympiska Kommitté har ställt sig bakom
kommunens ansökan och hos den internationella kommittén deponerat
erforderligt belopp för att ansökan skall gälla samt till densamma sänt in de
uppgifter om spelens tänkta arrangemang m. m. som formellt krävs.

Förutsättningarna för olympiska vinterspel i Falun och Åre har övervägts
av en för ändamålet tillkallad utredningsman. Denne har den 7 maj 1981
avlämnat betänkandet (Ds JoU 1981:4) Vinter-OS i Falun/Åre 1988.

Förslaget i propositionen innebär att staten - bl. a. genom att ta på sig den
ekonomiska risk som är förknippad med spelen - skall stödja den ansökan
som gjorts om förläggning av 1988 års olympiska vinterspel till Sverige. Om
spelen förläggs hit bör enligt propositionen en organisationskommitté
tillsättas för den fortsatta planeringen liksom för genomförandet. En
utgångspunkt för denna planering bör vara det utredningsmaterial som nu
finns tillgängligt. I kommittén bör ingå företrädare för staten, kommunerna
och idrottens organisationer. Staten bör med hänsyn till den ekonomiska
garantin ha ett avgörande inflytande i kommittén. I propositionen förutsätts
vidare att ett kompletterande utredningsarbete skall genomföras. Därjämte
måste mer detaljerade överläggningar föras mellan staten, berörda kommuner
och idrottens organisationer - bl. a. SOK - beträffande organisation och
ansvarsfördelning inför och under eventuella olympiska vinterspel i Sverige.

1 Riksdagen 1980181. 13 sami. Nr 35

KrU 1980/81:35

: t K >(MWM l\A

2

Detta fortsatta utrednings- och förhandlingsarbete bör slutföras före IOK:s
session i Baden-Baden den 20-29 september 1981, vid vilken frågan om
värdskapet för 1988 års olympiska vinterspel slutgiltigt skall avgöras.
Riksdagens ställningstagande bör enligt propositionen göras beroende av att
enighet nås mellan parterna i de fortsatta förhandlingarna och av att
kvarstående prövning av Faluns och Åres allmänna förutsättningar att
arrangera spelen inte visar på några avgörande svårigheter.

Motionerna

Med anledning av proposition 1980/81:200 har väckts motionerna

1980/81:2204 av Georg Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag i proposition 1980/81:200 om ett bemyndigande för
regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som kan följa av att
olympiska vinterspel anordnas i Sverige 1988,

1980/81:2205 av Bonnie Bernström (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att
kostnaderna för olympiska vinterspelen 1988 enbart får täckas med de medel
som vanligtvis anslås till idrotten och att kostnaden för staten därmed inte får
bli en totalt ökad kostnad för statens utgifter för idrotten,

1980/81:2206 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar bemyndiga regeringen att ikläda staten högst 70 milj. kr. av de
ekonomiska förpliktelser som kan följa av att olympiska vinterspel anordnas
i Sverige år 1988,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
möjligheterna att ge ökad varaktighet åt nödvändiga kapitalinvesteringar,

1980/81:2207 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:200,

2. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:200 uttalar att
Sverige i framtiden skall söka OS-arrangemang efter de riktlinjer som anförs
i motionen.

Utskottet

Utskottet får med anledning av propositionen först erinra om att riksdagen
för tre år sedan behandlade frågan om olympiska vinterspel i Sverige år 1984
(prop. 1977/78:146, KrU 1977/78:23, rskr 1977/78:275). Vad som då
åsyftades var ett OS-arrangemang som i största möjliga utsträckning skulle
utnyttja befintliga idrottsanläggningar och där kostnaderna skulle begränsas
genom att ambitionerna hölls på en rimlig nivå. Propositionen byggde på en
särskild utredning av vilken bl. a. framgick att spelen kunde beräknas
resultera i ett underskott om ca 75 milj. kr. Underskottet förutsattes bli täckt
med statliga medel, men det framhölls samtidigt att de olympiska arrange -

KrU 1980/81:35

3

mangen kunde beräknas ge fördelaktiga effekter i flera olika avseenden,
även rent ekonomiskt.

Utskottet tillstyrkte propositionen och den bifölls därefter av riksdagen.
Utskottet framhöll i sitt betänkande bl. a. att satsningen på olympiska spel
inte fick inverka menligt på utvecklingen av det statliga idrottsstödet under
kommande år. Vad beträffar frågan om ekonomiska garantier för de berörda
kommunerna framhöll utskottet att det avtal som avsågs bli träffat mellan
staten och kommunerna innehöll klara principer för värdkommunernas
ekonomiska åtaganden.

Sveriges ansökan om värdskapet för 1984 års olympiska vinterspel vann
inte bifall hos den Internationella olympiska kommittén. 1984 års vinterspel
kommer i stället att förläggas till Sarajevo i Jugoslavien. En anledning till
avslaget har förmodats vara att spelen vid en förläggning till Sverige avsetts
bli fördelade på fyra orter.

I den ansökan från svensk sida om värdskapet för 1988 års olympiska
vinterspel som getts in till Internationella olympiska kommittén står Falu
kommun som huvudarrangör med de alpina grenarna förlagda till Åre. I
propositionen föreslås nu att riksdagen skall bemyndiga regeringen att dels
ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som kan följa av att olympiska
vinterspel anordnas i Sverige år 1988, dels godkänna de riktlinjer i övrigt för
frågans fortsatta handläggning som förordats i propositionen.

Vad först beträffar de praktiska förutsättningarna för
anordnande av spelen konstateras i propositionen att de båda kommunerna
Falun och Åre inom internationella idrottskretsar har ett gott anseende för
sin förmåga att organisera och genomföra förstklassiga internationella
tävlingar. Genom att utnyttja befintliga anläggningar i kombination med
föreslagna nya får de båda orterna fullgoda olympiska tävlingsarenor, heter
det vidare. I fråga om nödvändiga investeringar i nya anläggningar pekas
emellertid samtidigt främst på två problem. Det ena gäller den planerade nya
bob- och rodelbanan i Falun. Eftersom det inte f. n. finns någon intressent
som är beredd att överta denna bana efter spelen kan det bli nödvändigt att
riva banan när spelen genomförts. Kostnaderna härför har tagits med i den
ekonomiska kalkylen. Det andra problemet gäller hotellkapaciteten i Falun
vilken f. n. synes vara otillräcklig för ett evenemang av den omfattning som
vinterspelen kommer att få. Hur inkvarteringsfrågorna i Falun bäst skall
lösas behöver övervägas ytterligare.

Vad angår omfattningen av det ekonomiska åtagande som
staten föreslås göra har kostnaderna för spelen i den särskilda utredningen
Vinter-OS i Falun/Åre 1988 beräknats till ca 515 milj. kr. Därav avser ca 210
milj. kr. investeringar i anläggningar, ca 175 milj. kr. massmediearrangemang
och ca 130 milj. kr. driftkostnader före och under spelen. Intäkterna,
främst av TV-rättigheter, har beräknats till ca 445 milj. kr. Enligt dessa
beräkningar innebär vinterspelen ett risktagande i storleksordningen ca 70
milj. kr.

1* Riksdagen 1980181. 13 sami. Nr 35

KrU 1980/81:35

4

Såväl i den särskilda utredningen som i propositionen har det betonats att
denna kalkyl är behäftad med stor osäkerhet. Den föreslagna statliga
garantin kan alltså i verkligheten komma att gälla ett helt annat belopp. I
propositionen görs emellertid den bedömningen att det finns förutsättningar
för att de samlade kostnaderna för spelen i stort sett kan komma att
motsvaras av inkomsterna.

Vad beträffar frågan om var det ekonomiska ansvaret för spelen
skall ligga konstaterar utskottet att det i nyssnämnda särskilda utredning -vilken åberopas som underlag för förslagen i propositionen - redovisats att
kommunerna förklarat sig villiga att på vissa punkter göra avsteg från den av
dem hävdade principen att staten skall bära det totala ekonomiska ansvaret.
Mot en gemensam ersättning motsvarande 20 % av biljettintäkterna har
kommunerna nämligen gjort vissa åtaganden, exempelvis att ställa tävlingsarenornatill
förfogande för spelen och tillhandahålla kommunal service i den
omfattning som tävlingsarrangemang av ifrågavarande slag kan kräva.

I propositionen förutsätts liksom i utredningen att kommunerna skall
uppbära viss del av biljettintäkterna. Enligt vad utskottet inhämtat är det
avsikten att kommunerna - trots att det i propositionen förekommer en
formulering som kan förstås på annat sätt - som motprestation skall
ekonomiskt svara för vissa åtaganden på sätt som närmare utvecklats i
utredningen. Utskottet förutsätter att så blir fallet om spelen kommer till
stånd.

I propositionen uttalas att det även med ett underskott av den storleksordning
som utredningens riskbedömning anger är motiverat att staten tar på
sig den ekonomiska risk som är förknippad med spelen. Staten bör vidare
svara för finansieringen av investeringarna m. m. fram till dess inkomster av
spelen inflyter. Som motiv för ett statligt engagemang av
denna innebörd anförs att spelen kommer att rikta intresset mot landet, ge
valutainkomster och öka aktiviteten,' främst i Falun och Åre. Vidare
framhålls att den svenska exportindustrin uttalat stort intresse för saken och
att spelen kommer att ge den svenska idrotten en betydande stimulans.
Slutligen uttalas att skäl också finns för att Sverige - vars idrottsutövare i stor
utsträckning deltagit i olympiska spel i andra länder - nu, som det uttrycks,
bjuder igen och svarar för spelen. I propositionen markeras särskilt att det
ansetts motiverat med ett positivt ställningstagande trots den stramhet som i
nuvarande statsfinansiella läge bör prägla statens ekonomiska engagemang.

Hemställan under mom. 2 i propositionen innebär att riksdagen bör
godkänna de riktlinjer i övrigt för frågans fortsatta handläggning
som förordats i propositionen. Utskottet har i det föregående
redovisat vad som i detta avseende anförts i propositionen.

I motion 2204 uttalas att det finns anledning att ifrågasätta Sveriges
möjligheter att i den nu rådande ekonomiska situationen ansöka om att få
arrangera 1988 års vinterspel. Allt talar enligt motionärerna för att det krävs

KrU 1980/81:35

5

stor återhållsamhet med statsutgifterna i framtiden om den svenska
ekonomin skall kunna saneras. Noggranna prioriteringar och avvägningar
kommer att krävas innan utgifter beslutas. Motionärerna påpekar att
Sveriges riksidrottsförbund framhållit värdet av att olympiska spel kan
anordnas i Sverige men också slagit fast att detta är under förutsättning att
inte idrottsanslagen drabbas av eventuella utgifter för de olympiska spelen.
Motionärerna delar Riksidrottsförbundets uppfattning och betonar sin oro
för att idrottsrörelsen kommer att få sämre villkor om pengar måste satsas på
att täcka ett underskott för olympiska vinterspel. Mot denna bakgrund
avstyrker motionärerna propositionens förslag om ett bemyndigande för
regeringen att ikläda staten ekonomiska förpliktelser för ifrågavarande
vinterspel.

I motion 2205 uttalas att olympiska spel är av betydelse för att
internationella kontakter skall komma till stånd. Om Sverige skall kunna
delta i ett internationellt idrottsligt utbyte måste Sverige också vara berett att
ta på sig kostnaderna för att anordna sådana spel. Detta får dock inte betyda
att angelägna samhällsomsorger som barnomsorgen kommer i kläm. Av
detta skäl får inte de extra kostnader som uppstår för olympiska spel tas av
något annat anslag än medel som sedvanligtvis anslås till idrotten. I motionen
yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd. Motionären
framhåller också att den ståndpunkt hon intagit innebär att risktagandet till
stor del läggs över på idrottsföreningarna. Av det skälet är det viktigt att
föreningarna anstränger sig för att få in frivilliga medel till det olympiska
arrangemanget.

Vad beträffar motion 2206 uttalas det i denna att det är en brist i
propositionen att det inte anges någon gräns för de ekonomiska förpliktelser
som staten skall ikläda sig. De krav på prutningar och ökad budgeteffekt som
ställs på den offentliga sektorn måste även få gälla i ett sammanhang som
detta. Redan en täckning av en förlust på 70 milj. kr. med skattemedel ger
upphov till en prioriteringsdebatt när alltför knappa medel satsas på viktiga
problemområden. Som ett av flera exempel på dylika områden nämns
bevarandet av våra värdefullaste kulturbyggnader. I motionen yrkas att det i
propositionen föreslagna bemyndigandet för regeringen skall begränsas till
att gälla högst 70 milj. kr.

I samma motion framhålls det som ytterligare en brist i propositionen att
det inte i denna diskuteras, om inte de för spelen avsedda tillfälliga
anläggningarna kan ges ökad livslängd, exempelvis genom användande av en
byggnadsplanering och en byggnadsteknik som från början tar sikte på
flexibla användningsområden. Enligt motionären skulle detta vara ett sätt att
bevara stora värden och samtidigt bidra till ett förbättrat ekonomiskt utfall.
Yrkande 2 i motionen innebär att riksdagen som sin mening bör ge till känna
för regeringen vad som i motionen anförts om möjligheterna att ge ökad
varaktighet åt nödvändiga kapitalinvesteringar.

Kritiska synpunkter på uppläggningen av de planerade vinterspelen har

KrU 1980/81:35

6

framförts i motion 2207. Motionärerna anser att olympiska arrangemang
i största möjliga utsträckning bör utnyttja befintliga idrottsanläggningar
och att kostnaderna bör begränsas genom att ambitionerna hålls på en
rimlig nivå. I motionen framhålls också att olympiska arrangemang är
motiverade, inte minst för sitt idrottsliga värde, och att de olympiska
reglerna, även om de bör modifieras och moderniseras, utgör en motvikt mot
de kommersiella intressenas frammarsch inom idrotten. Motionärerna yrkar
avslag på propositionen med hänvisning till att de olympiska arrangemangen
i Falun och Åre har en felaktig inriktning (yrkande 1). Därjämte yrkas att
riksdagen gör ett uttalande om att Sverige i framtiden skall söka OSarrangemang
efter de riktlinjer som anförs i motionen (yrkande 2).

Gemensamt för motionerna 2205 och 2206 yrkande 1 är att det statliga
åtagandet i fråga om de planerade vinterspelen föreslås få en från förslaget i
propositionen något avvikande innebörd. Enligt motion 2205 bör de
kostnader för vinterspelen som kan uppkomma som följd av det statliga
åtagandet täckas av de medel som vanligtvis anslås till idrotten.

Utskottet kan inte ansluta sig till motionärens uppfattning. Om och när det
blir fråga om att anvisa medel för att infria det föreslagna statliga åtagandet är
detta ett av de många moment som ingår i det reguljära budgetarbetet.
Utskottet avstyrker därför motion 2205.

En maximering av det statliga kostnadsansvaret till 70 milj. kr. enligt
yrkande 1 i motion 2206 förutsätter att någon annan intressent än staten är
villig att ta på sig ansvaret för eventuella kostnader över nämnda belopp. Att
de båda kommunerna inte är villiga att göra detta framgår av propositionen.
Med hänsyn härtill och till att det inte, såvitt utskottet känner till, finns någon
annan tänkbar garant avstyrker utskottet motion 2206 yrkande 1.

En samlad bedömning av de synpunkter som anförts för och emot det i
propositionen föreslagna statliga åtagandet i fråga om de planerade
olympiska vinterspelen 1988 har för utskottets del resulterat i att utskottet
anser övervägande skäl tala för att regeringen erhåller det i propositionen
begärda bemyndigandet. Som framhållits i propositionen bör dock detta
bemyndigande gälla endast under förutsättning att det fortsatta utredningsoch
förhandlingsarbetet leder till enighet i förhandlingsfrågorna och
därjämte klarlägger att det inte finns några avgörande svårigheter i fråga om
Faluns och Åres allmänna förutsättningar att arrangera spelen. Det nu
anförda innebär att utskottet tillstyrker förslaget under mom. 1 i propositionen
och avstyrker motionerna 2204 och 2207 yrkande 1.

Vad angår propositionens hemställan under mom. 2 har utskottet inte
funnit anledning till erinran eller särskilda uttalanden. Utskottet tillstyrker
alltså propositionen i denna del.

I motion 2206 har framhållits att det ekonomiskt är av stor betydelse att de
anläggningar som uppförs för vinterspelen planeras och utformas med sikte
på att de skall kunna utnyttjas så länge som möjligt. Utskottet delar
motionärens uppfattning härvidlag och förutsätter att synpunkten beaktas i

KrU 1980/81:35

7

det kommande planeringsarbetet. Någon särskild hänvändelse från riksdagen
till regeringen i denna fråga anser utskottet dock inte erforderlig.
Utskottet avstyrker därför motion 2206 yrkande 2.

Vad slutligen beträffar motion 2207 yrkande 2 vill utskottet framhålla att
det är den eller de kommuner som har intresse för saken som har att göra
ansökan om värdskapet för olympiska spel. Utskottet anser inte att det finns
någon anledning för riksdagen att nu göra något uttalande om eventuella
andra olympiska spel i Sverige än de nu planerade vinterspelen. Utskottet
avstyrker därför nämnda yrkande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:200 och med
avslag på motionerna 1980/81:2204,1980/81:2205,1980/81:2206
yrkande 1 och 1980/81:2207 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
bemyndigar regeringen att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser
som kan följa av att olympiska vinterspel anordnas i
Sverige år 1988,

2. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:200 och med
avslag på motion 1980/81:2207 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
godkänner de riktlinjer i övrigt för den fortsatta handläggningen
av frågan om olympiska vinterspel i Sverige år 1988 som
förordats i propositionen,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:2206 yrkande 2,

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:2207 yrkande 2.

Stockholm den 2 juni 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Tyra Johansson (s), Ingrid Diesen (m), Lars-Ingvar Sörenson (s),
Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m), Catarina Rönnung (s), Kerstin
Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Stina
Eliasson (c), Maja Bäckström (s), Börje Stensson (fp) och Karin Israelsson

(c).

KrU 1980/81:35

8

Reservation

Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén,
Catarina Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla och Maja Bäckström (alla s)
anser att utskottet bort avstyrka propositionen och att därför

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Gemensamt för”
och på s. 7 slutar ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Då det gäller att bedöma om staten bör träda in som ekonomisk garant för
de planerade olympiska vinterspelen 1988 finns det enligt utskottets mening
anledning att klart markera att situationen nu i väsentliga avseenden är en
annan än den som förelåg 1977, då riksdagen ställde sig bakom en svensk
anhållan om värdskapet för 1984 års vinterspel. För det första tänkte man sig
då att spelen skulle förläggas till fyra olika orter för att man så mycket som
möjligt skulle kunna utnyttja befintliga anläggningar. Som redan nämnts var
denna splittring möjligen en av anledningarna till att den svenska ansökan
om spelen inte bifölls. Nu är avsikten den att spelen skall koncentreras till två
orter, vilket bl. a. medför den konsekvensen att en dyrbar anläggning för
bob- och rodelåkning måste byggas för att efter spelen med all sannolikhet
åter rivas.

Av avgörande betydelse för en bedömning av det statliga åtagandet är
emellertid framför allt den förändring av det samhällsekonomiska läget som
inträffat sedan 1977. I det läge som nu råder är det nödvändigt att vara
mycket försiktig med utfästelser om statliga garantier för bestridande av
kostnader av den storlek det här rör sig om i synnerhet som det garantibelopp
som kan komma att utkrävas inte är maximerat. Om den svenska ekonomin
skall kunna saneras krävs det stor återhållsamhet med statsutgifterna i
framtiden. Noggranna prioriteringar och avvägningar kommer att krävas
innan utgifter beslutas. En påfallande brist i propositionen är att denna - i
motsats till vad fallet var med 1977/78 års proposition - inte berör frågan
huruvida det statliga stödet till idrotten kommer att påverkas om den statliga
garantin för 1988 års vinterspel måste infrias. Utskottet vill påpeka att
Riksidrottsförbundet visserligen ställt sig bakom förslaget om vinterspel i
Falun och Åre men gjort detta under det uttryckliga förbehållet att ett statligt
åtagande i fråga om dessa spel inte får leda till att de statsanslag till idrotten
som går genom Riksidrottsförbundet hålls tillbaka.

Utskottet finner det oroande att frågan om idrottsanslagen inte berörts i
propositionen och befarar allvarligt att framtida statliga kostnader för
ifrågavarande vinterspel kommer att negativt påverka anslagsutvecklingen
för idrottsrörelsen. Utskottet anser att regeringen inte bör erhålla det i
propositionen föreslagna bemyndigandet att ikläda staten ekonomiska
förpliktelser för eventuella vinterspel i Sverige år 1988.

Det i motion 2206 framförda förslaget att den statliga garantin skall
begränsas till att gälla högst 70 milj. kr. saknar enligt utskottets mening
realistisk grund. Det bygger på förutsättningen att någon annan intressent än

KrU 1980/81:35

9

staten är villig att ta på sig ansvaret för eventuella kostnader över nämnda
belopp utan att det gjorts sannolikt att det finns någon sådan intressent. Att

de båda kommunerna inte är villiga att ta detta ansvar framgår av

propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att ett eventuellt beslut av
riksdagen om ett statligt åtagande måste få bindande verkan för hela den
aktuella perioden under de förutsättningar som angivits i propositionen.

Med det nu anförda avstyrker utskottet propositionen samt motionerna
2205 och 2206 yrkande 1. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2204 och
2207 yrkande 1. Av den ståndpunkt utskottet intagit följer att utskottet
avstyrker även yrkande 2 i motion 2206.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande bemyndigande för regeringen att

ikläda staten ekonomiska förpliktelser med anledning av

olympiska vinterspel 1988 med anledning av motionerna
1980/81:2204 och 1980/81:2207 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
samt vad utskottet anfört avslår proposition 1980/81:200
ävensom motionerna 1980/81:2205 och 1980/81:2206 yrkande
1,

2. att riksdagen beträffande riktlinjer i övrigt för den fortsatta
handläggningen av frågan om olympiska vinterspel i Sverige
1988 med bifall till motion 1980/81:2207 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga avslår proposition 1980/81:200,

GOTAB 69243 Stockholm 1981