Med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmåner till hemmamakar och till dem som begärt undantagande från ATP

Betänkande 1975/76:SfU32

SfU 1975/76:32

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1975/76:32

med anledning av motioner om sjukförsäkringsförmåner till hemmamakar
och till dem som begärt undantagande från ATP

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1975/76:268 av herrar Molin (fp) och Jonsson i Alingsås (fp)
vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att höja sjukpenningen för hemmamake med tillsynsansvar
för barn eller annan anhörig från 8 till 15 kr. per dag,

2. hos regeringen begär förslag till hösten 1976 till finansiering av den
höjda sjukpenningen för hemmamake i enlighet med vad i motionen anförts;

motionen 1975/76:1177 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och
fru Fredgardh (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan
om höjning av hemmamakes sjukpenning i enlighet med vad i motionen
anförts blir föremål för utredning;

motionen 1975/76:1186 av herrar Hyltander (fp) och Jonsson i Mora (fp)
vari hemställs att riksdagen beslutar att från regeringen begära förslag om
sådan ändring i lagen om allmän försäkring att även den som begärt utträde
ur ATP-systemet bereds möjlighet att på proportionellt rimliga villkor ansluta
sig till den allmänna sjukförsäkringen.

Gällande rätt

Lagen om allmän försäkring (AFL) omfattar sjukförsäkringen och den
allmänna pensioneringen (folkpensioneringen och tilläggspensioneringen).
De båda försäkringarna är samordnade enligt principen att det inte bör uppkomma
vare sig luckor i försäkringsskyddet eller någon form av dubbelersättning.
Rätt att uppbära sjukpenning från sjukförsäkringen föreligger
därför i princip till dess ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå.
Försäkringskassa har möjlighet att tillerkänna en försäkrad som åtnjuter
sjukpenning förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom.

Sjukpenning utgår till i försäkringskassa inskriven försäkrad under förutsättning
antingen att hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till
minst fyratusenfemhundra kronor eller att han är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make eller, i annat fall, med barn under 16 år till
honom och hans make eller med någon, med vilken han varit gift eller
har eller har haft barn. Den senare försäkringsformen benämns i dagligt
tal hemmamakeförsäkringen.

1 Riksdagen 1975/76. 11 sami. Nr 32

SfU 1975/76:32

2

Sjukpenning utgår med 90 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst. Sådan inkomst är inkomst - lön eller naturaförmåner -som försäkrad för år räknat kan komma att tills vidare åtnjuta antingen
som arbetstagare (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst
av annat förvärvsarbete). Vid bestämmandet av den sjukpenninggrundande
inkomsten medräknas inte inkomster över sju och ett halvt basbelopp. Har
försäkrad inkomst såväl av anställning som av annat förvärvsarbete bortses
vid beräkningen i första hand från inkomster av sistnämnda slag. Sjukpenning
för hemmamakeförsäkrad utgör 8 kr. per dag. Den som tillhör
hemmamakeförsäkringen har möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring.
Den sammanlagda sjukpenningen kan i sådant fall uppgå till högst
20 kr. per dag.

Inkomst av förvärvsarbete, som försäkrad utför under sina aktiva år, grundar
rätt till tilläggspension. Pensionen är avvägd i förhållande till årsinkomsternas
storlek och antalet verksamma år. Inkomsten hänförs antingen
till inkomst av anställning eller till inkomst av annat förvärvsarbete. Den
pensionsgrundande inkomsten beräknas på summan av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
det vid årets ingång gällande basbeloppet och uppgår till högst sju och en
halv gånger samma belopp. Det belopp som inte får grunda rätt till pension
avräknas även i detta fall i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete.

Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra
som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning att välja en karenstid
om 3, 33 eller 93 dagar. Däremot finns inte möjlighet att välja pensionsnivå
inom tilläggsförsäkringen, om man bortser från rätten att med reducerat
belopp göra förtida uttag eller fr. o. m. den 1 juli 1976 delpensionera sig.

Försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen för tillläggspension
såvitt angår inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Om undantagande skett, tas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
hänsyn endast till inkomst av anställning. Undantagande kan återkallas
tidigast fr. o. m. det årsskifte som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet
i fem år. Har anmälan om undantagande återkallats, kan den försäkrade
inte ånyo göra sådan anmälan. Undantagande från försäkringen för tillläggspension
medför för den försäkrade även den konsekvensen att sjukpenningförsäkringen
upphör att gälla.

Sjukförsäkringen finansieras till 85 procent av socialförsäkringsavgifter
från arbetsgivarna eller sjukförsäkringsavgifter från egenföretagare och andra
med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Staten bidrar med
återstoden av kostnaderna för försäkringen. Den som är ansluten till den
s. k. hemmamakeförsäkringen erlägger avgift endast i den mån han är ansluten
till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter från arbetsgivarna
och egenföretagarna eller övriga med inkomst av annat förvärvsarbete.

SfU 1975/76:32

3

Frågornas tidigare behandling

Sjuk/örsäkringsskyddetför hemmamake

Motioner om förbättringar av sjukförsäkringen för hemarbetande har årligen
prövats av riksdagen sedan 1973.1 samband med att riksdagen nämnda
år beslöt att sjukpenningen fr. o. m. den 1 januari 1974 skulle utgöra skattepliktig
och pensionsgrundande inkomst höjdes sjukpenningen för hemmamakar
från 6 kr. till 8 kr. per dag samtidigt som skattefriheten för denna
sjukpenning bibehölls. Det belopp för vilket man kunde teckna frivillig
tilläggsförsäkring höjdes från 9 kr. till 12 kr. per dag. Beträffande motionsyrkande
om en ytterligare höjning av sjukpenningen för hemarbetande med
vårduppgifter framhöll socialförsäkringsutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1973:21 att spörsmålet om höjd sjukpenning till hemmamake
fick ses i samband med frågan om ATP-poäng för barnavårdande
arbete i hemmet. Utskottet pekade på svårigheterna att vid utformandet
av en obligatorisk sjukpenningförsäkring för hemmamakar skapa rättvisande
regler i fråga om ersättning för de skiftande kostnader som bortfallet av
hemmamakes insats förorsakade och underströk också, att det skulle komma
att bli nödvändigt att lämna bidrag till försäkringen av statsmedel med
hänsyn till att avgifterna för många familjer skulle komma att bli mycket
betungande. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen. Utskottet intog
samma ståndpunkt åren 1974 och 1975. Sistnämnda år erinrade utskottet
om att riksdagen år 1974 på förslag av socialförsäkringsutskottet i dess betänkande
1974:6 begärt en förutsättningslös översyn av vissa ATP-frågor,
däribland frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet, och att utredningsuppdraget
lämnats till pensionsålderskommittén. I den mån det
visade sig möjligt att åstadkomma en sådan pensionsrätt kunde enligt utskottets
mening frågan om en utbyggnad av den obligatoriska sjukförsäkringen
för hemarbetande med vårduppgifter komma i ett annat läge.

Sjukforsäkringsskyddet för dem som begärt undantagande från A TP

Sammankopplingen mellan sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen
tillkom år 1962 i samband med lagen om allmän försäkring. Sjukpenningen
var vid denna tidpunkt och fram till den 1 januari 1974 uppdelad på grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning. Socialförsäkringskommittén, vars utredningsarbete
låg till grund för reformen, anförde i anslutning till frågan
om sammankoppling av de båda försäkringsslagen att den vid sitt ställningstagande
beaktat att tilläggssjukpenningen tillsammans med grundsjukpenningen
liksom förtidspensionen från folk- och tilläggspensioneringen utgjorde
ett riskskydd. Sjukpenningen och förtidspensioneringen borde samordnas
så att rätten till sjukpenning i princip upphörde vid samma tidpunkt
som rätten till förtidspension inträdde. Samordningen förutsatte att förmånerna
från sjukförsäkringen och pensioneringen var någorlunda likvär -

SfU 1975/76:32

4

diga. Denna likvärdighet riskerade att gå förlorad om man medgav undantagande
från endast endera sjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen.
I praktiken skulle enligt kommittén uppstå stora svårigheter att vid
långvarig sjukdom och invaliditet dra in en relativt hög sjukpenning och
ersätta den med enbart en förhållandevis låg förtidspension från folkpensioneringen.
Följden skulle bli en oförsvarlig extra belastning på sjukpenningförsäkringen.

Vid riksdagsbehandlingen 1962 avslogs motioner om att företagare skulle
kunna begära undantagande från endast en av försäkringsformerna.

Andra lagutskottet (2LU 1962:27 s. 215 ff.) motiverade ställningstagandet
bl. a. med att en valfrihet att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen
eller tilläggspensioneringen inte var förenlig med den samordning
mellan sjukförsäkringen och pensioneringen som avsågs med lagen
om allmän försäkring. En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen men
inte tilläggspensioneringen skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk
försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som stod utanför
tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten
att tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen
skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades
i förslaget till lag om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den vanskliga
gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet
inte möjligt. Utskottet framhöll också att en fristående sjukpenningförsäkring,
som byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, skulle
ge upphov till tryck på de pensionsbeviljande organen att dröja med att
bevilja pension längre än som normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade
utskottet att den som ansåg sig själv kunna svara för långtidsskydd
också borde kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. Beträffande ökade
valmöjligheter vid anslutning till tilläggspensioneringen uttalade utskottet
att rätt till anslutning till enbart förtids- och efterlevandeskyddet skulle
innebära en lämplig lösning av företagarnas individuella trygghetsproblem.
En valfrihet av detta slag skulle emellertid bryta mot den grundläggande
konstruktionen inom tilläggspensioneringen. Att bygga in en sådan valfrihet
i systemet skulle därför med största sannolikhet göra detta ohanterligt. I
vart fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade.

Under åren 1963-1970 (2LU 1963:44, 1964:22, 1965:9, 1966:4, 1967:9,
1968:3, 1969:6 och 1970:4) har motioner i frågan avslagits av riksdagen med
hänvisning till skälen för riksdagens ställningstagande 1962.

När genom beslut av 1973 års riksdag sjukpenningen fr. o. m. den 1 januari
1974 blev skattepliktig och pensionsgrundande inkomst slopades uppdelningen
av sjukpenningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning liksom
sjukpenningklasserna. Inkomstgränsen för rätt till sjukpenning höjdes från
1 800 kr. till nuvarande 4 500 kr. För dem som begärt undantagande från
tilläggspensioneringen fick omläggningen den konsekvensen att de förlorade
den tidigare utgående grundsjukpenningen. Flertalet av dem hade dock rätt

SfU 1975/76:32

5

till sjukpenning från hemmamakeförsäkringen och därmed även möjlighet
att ansluta sig till den frivilliga försäkringen. Vidare antog riksdagen med
anledning av ett motionsyrkande övergångsbestämmelser av innebörd att
de som begärt undantagande fick möjlighet att, med verkan fr. o. m. den
1 januari 1974, återkalla detta före utgången av mars månad samma år.

Vid fjolårets riksdag väcktes ånyo frågan om rätt för dem som begärt
undantagande från tilläggspensioneringen att tillhöra sjukpenningförsäkringen.
Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1975:13 att det torde vara svårt att helt slopa sammankopplingen
mellan sjukpenningförsäkringen och försäkringen för tilläggspension men
att utskottet samtidigt var medvetet om att den aktuella frågan genom
1973 års riksdagsbeslut kommit i ett i viss mån annat läge. Utskottet syftade
därvid på dem som mist sin möjlighet att erhålla grundsjukpenning. Det
var enligt utskottets mening otillfredsställande att dessa inte hade möjlighet
att i någon form av frivillig försäkring inom den allmänna försäkringens
ram bereda sig ett grundskydd vid sjukdom. Utskottet förordade därför
en översyn av gällande bestämmelser i syfte att söka åstadkomma ett sådant
grundskydd.

Riksförsäkringsverket har den 17 april 1975 fått i uppdrag av regeringen
att göra den förordade översynen.

Utskottet

Obligatoriskt ansluten till sjukförsäkringen är dels den som har en årlig
sjukpenninggrundande inkomst av minst 4 500 kr., dels den vars inkomst
understiger nämnda belopp, men som är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller med någon, med vilken han varit gift eller har eller
har haft barn. Sjukpenningen i förstnämnda fall motsvarar 90 % av inkomstbortfallet,
medan i det senare fallet försäkringen, i dagligt tal benämnd
hemmamakeförsäkringen, ger en ersättning av 8 kr. per dag. Hemmamakeförsäkrad
har dessutom möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring,
varvid den sammanlagda sjukpenningen kan uppgå till högst 20 kr.
per dag. Sjukpenningen som utgår från hemmamakeförsäkringen och den
frivilliga sjukpenningförsäkringen är i motsats till annan sjukpenning icke
skattepliktig.

Motionerna 268 av herrar Molin och Jonsson i Alingsås och 1177 av
herr förste vice talmannen Bengtson och fru Fredgardh syftar till en förbättring
av sjukpenningen från hemmamakeförsäkringen. Motionärerna i
den förra motionen finner det uppenbart att nuvarande sjukpenning inte
alls förmår täcka de extra kostnader som är förenade med sjukdom för
hemmamake vare sig kostnaderna hänför sig till tillfällig hjälp för barnomsorg
i hemmet eller hjälp med vård av annan anhörig i hemmet. Sjukpenningen
för hemmamake med tillsynsansvar för barn eller annan anhörig
måste därför, menar motionärerna, fastställas med ledning av de kostnader

SfU 1975/76:32

6

som uppkommer till följd av att den hemarbetandes arbetsinsats bortfaller.
Härigenom skulle även jämställdheten mellan förvärvsarbetande och hemarbetande
ökas. Höjningen bör enligt motionärerna ske etappvis och de
föreslår som ett första steg en höjning till 15 kr. per dag fr. o. m. den 1
januari 1977. Denna bör delvis finansieras med statsbidrag, och förslag bör
föreläggas riksdagen under hösten innevarande år. Inte heller motionärerna
i motionen 1177 anser nuvarande belopp tillräckliga vid sjukdom, utan menar
att frågan om en höjning av sjukpenningen från hemmamakeförsäkringen
till 12 kr. per dag och om kostnaderna för täckande av höjningen bör bli
föremål för en snabb utredning.

Som inledningsvis redovisats har riksdagen vid behandlingen tidigare år
av motionsyrkanden med liknande innebörd pekat på att frågorna om ATPpoäng
för barnavårdande arbete i hemmet och om höjd sjukpenning till
hemmamake har samband med varandra. Riksdagen erinrade förra året (SfU
1975:1) om den förutsättningslösa översyn av vissa ATP-frågor, däribland
den om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet som riksdagen begärt 1974
och att detta uppdrag lämnats till pensionskommittén. I den mån det visade
sig möjligt att åstadkomma en sådan pensionsrätt kunde enligt riksdagens
mening frågan om en utbyggnad av den obligatoriska sjukförsäkringen för
hemarbetande med vårduppgifter komma i ett annat läge.

Pensionskommittén väntas redovisa sitt utredningsuppdrag i nu nämnda
del i slutet av innevarande år. Utskottet anser att resultatet av detta utredningsarbete
bör avvaktas innan man tar ställning till yrkandena i motionerna
268 och 1177. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

Försäkrad som har inkomst av annat arbete än anställning har möjlighet
att göra anmälan om undantagande från försäkringen för tilläggspension
såvitt angår denna inkomst. Undantagandet medför att vid beräkning av
såväl pensionsgrundande som sjukpenninggrundande inkomst för tid efter
ingången av året näst efter det då anmälan gjorts hänsyn endast tas till
eventuell inkomst av anställning.

Sjukpenningen var fram till den 1 januari 1974 uppdelad i grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning. Undantagande från ATP påverkade då
endast rätten till tilläggssjukpenning, medan skyddet i form av grundsjukpenning
fortfarande gällde. I samband med omläggningen till ett system
med beskattad sjukpenning slopades grundsjukpenningen, och de som begärt
undantagande från ATP miste därmed detta skydd. De fick dock möjlighet
att under en övergångstid av tre månader återkalla undantagandet. Utformningen
av reglerna för hemmamakeförsäkringen medgav också att de som
begärt undantagande och inte hade sjukpenninggrundande inkomst av anställning
men som fyllde hemmamakeförsäkringens villkor om sammanboende
med make eller barn blev anslutna till denna försäkring. Endast
en femtedel, eller 6 000 personer, av dem som begärt undantagande beräknas
f. n. stå helt utan försäkringsskydd.

I motionen 1186 framhåller motionärerna, herrar Hyltander och Jonsson

SfU 1975/76:32

7

i Mora, att sammankopplingen mellan undantagande från ATP och rätten
att vara ansluten till sjukförsäkringen innebär en brist i valfriheten när det
gäller att ordna trygghetsfrågan för två olika typer av livssituationer. De
hänvisar till att frågan om den enskildes möjligheter att vara sjukpenningförsäkrad
utan att samtidigt vara ansluten till ATP-systemet fortfarande
är olöst. Riksdagen bör därför, menar de, begära förslag från regeringen av
innebörd att även den som begärt utträde ur ATP får möjlighet att på proportionellt
rimliga villkor ansluta sig till sjukförsäkringen.

Riksdagen har genom sitt ställningstagande föregående år redan förordat
att möjlighet ges till någon form av grundskydd vid sjukdom för dem som
genom 1973 års sjukpenningreform miste möjligheten till ett sådant skydd.
Resultatet av pågående utredningsarbete, som med hänsyn till frågans art
kan beräknas bli slutfört relativt snart, bör enligt utskottets mening avvaktas
innan riksdagen vidtar någon ytterligare åtgärd. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen 1186.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande sjukpenningförmåner till hemmamakar avslår motionerna
1975/76:268 och 1975/76:1177,

2. beträffande sjukpenningförmåner till dem som begärt undantagande
från ATP avslår motionen 1975/76:1186.

Stockholm den 23 mars 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Augustsson
(s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm
(c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c),
herrar Lindström* (s), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c),
Nisser* (m) och Hagberg i Borlänge* (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

beträffande sjukpenningförmåner lill hemmamakar

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson i Nennesholm (c),
Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c) och herr Andersson i Nybro (c) vilka
anser

SfU 1975/76:32

8

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Pensionskommittén
väntas” och slutar med ”till motionerna.” bort ha följande
lydelse:

Det framstår som uppenbart att den schablonmässiga kostnadsersättning
som utgår vid hemmamakes sjukdom - 8 kr. per dag - inte alls täcker
de kostnader som uppkommer, t. ex. när ersättare måste anskaffas för hjälp
med vård av barn eller annan anhörig i hemmet. Mot bakgrund av bl. a.
de ökade lönekostnaderna för en ersättare anser utskottet det befogat att
sjukpenningen för hemmamakar höjs väsentligt. Finansieringen bör därvid
delvis ske genom statsbidrag. Frågan bör bli föremål för en snabb utredning
med riktpunkt att i första hand få till stånd en höjning fr. o. m. den 1 januari
1977 av hemmamakesjukpenningen till lägst 12 kr. per dag.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen beträffande sjukpenningförmåner till hemmamakar
med anledning av motionerna 1975/76:268 och 1975/76:1177
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

beträffande sjukpenningförmåner lill dem som begärt undantagande från ATP

2. av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Nisser (m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Riksdagen
har” och slutar med ”motionen 1186.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att frågan om möjlighet
att ansluta sig till sjukförsäkringen inte bör vara beroende av anslutningen
till ATP-systemet. Utskottet anser därför att lagen om allmän
försäkring bör ändras så, att de som begärt undantagande från ATP får
möjlighet att ansluta sig till sjukförsäkringen mot en kostnad som motsvarar
vad andra medborgare får betala för denna trygghet under sjukdom. Förslag
härom bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande sjukpenningförmåner till dem som begärt
undantagande från ATP med bifall till motionen 1186 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 51544 Slockholm,! 976