med anledning av motioner om vissa arrenderättsliga frågor

Betänkande 1979/80:LU20

Lagutskottets betänkande
1979/80: 20

med anledning av motioner om vissa arrenderättsliga frågor

I betänkandet behandlas dels en motion som rör förtursrätt för arrendator
vid försäljning av jordbruksfastighet, dels en motion som avser rätt för
nyttjanderättshavare att i vissa fall inlösa mark.

Motionsyrkandena

1979180:221 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
lagstiftning som innebär att arrendator, som brukar jordbruksföretag som
är aktuellt för försäljning, skall ha förtursrätt till förvärv, om lantbruksnämnd
inte Finnér honom uppenbart olämplig.

1979180:1615 av Jörn Svensson m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar införa rätt till friköp av tomtmark
för bostadshus på ofri grund och antar följande

Förslag till

Lag om friköp av tomtmark för hus på ofri grund

1 § Den som med nyttjanderätt för bostadsändamål innehar annan tillhörig
mark har rätt att lösa till sig tomtmark upp till en areal av 0,25 hektar
under förutsättning

dels att marken icke är i kommunal ägo,

dels att marken sedan den 1 januari 1980 varit bebyggd med boningshus,
som under samma tid utgjort permanent bostad åt nyttjanderättsinnehavaren.

2 § Står mark, som påfordras för inlösen, under skydd enligt gällande
natur- eller miljövårdslagstiftning, skall länsstyrelsen besluta huruvida inlösen
lämpligen bör ske.

3 § Inlösningsrätt enligt denna lag kan ej upphävas eller inskränkas genom
avtal.

4 § Kostnad för lantmäteriförrättning i samband med inlösen enligt denna
lag gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Motionsmotiveringar

Motionen 221

Motiveringen till yrkandet återfinns i motionen 1979/80: 220, vilken hänvisats
till jordbruksutskottet. Motionärerna anför att vid försäljning av
1 Riksdagen 1979/80. 8 sami. Nr 20

LU 1979/80:20

2

jordbruksmark viss förtur till köp bör ges den arrendator som brukar den
jord som skall försäljas under förutsättning dock att arrendatorn bedöms
lämplig.

Motionen 1615

I motionen hänvisas till ensittarlagen och till den betydelse som lagen
hade för arrendatorerna. Lagens besittningsvillkor har emellertid enligt
motionärerna gjort att de som från 1930-talet byggt hem på ofri grund inte
kunnat påfordra friköp av marken. Motionärerna framhåller att det alltjämt
finns en kategori äldre människor kvar, vilka före utgången av år 1976, då
ensittarlagen upphörde att gälla, formellt hade kunnat inlösa sina arrendefastigheter
men som saknade ekonomiska möjligheter härtill eller som på
grund av bristande information inte förstod sina juridiska rättigheter.

Enligt motionärerna måste det anses angeläget att garantera trygghet till
hus och hem för de här berörda medborgarna. Motionärerna understryker
att det handlar om människor i mestadels små omständigheter, som ofta
fått leva ett hårt liv, som vanligen inte fått åtnjuta mycket av samhälleliga
förmåner och för vilka det kan vara något av en livstragedi att bli tvingade
till flyttning.

Med hänsyn till det anförda föreslår motionärerna att en laglig möjlighet
att friköpa tomtmark tillskapas. Ägare till hus på ofri grund bör enligt en
sådan lag kunna påfordra friköp av den tomtmark de anser nödvändig upp
till en maximal areal av 0,25 hektar. Rätten till inlösen bör - åtminstone
t. v. — begränsas till att gälla mark för permanentbostäder. Inlösningsrätten
bör inte omfatta kommunalt ägd mark. Lagen bör vara tvingande och
icke kunna begränsas genom privata avtal. I fråga om hus belägna på mark
som står under skydd enligt natur- eller miljövårdslagstiftning bör länsstyrelsen
få avgöra, huruvida friköp av tomten är lämpligt från skyddssynpunkt.

Motionärerna hävdar att deras lagförslag är av okomplicerad natur och
att man därför inte behöver avvakta något förslag från arrendelagskommittén.

1925 års ensittarlag

Ensittarlagen kom till för att skydda egnahem som före den 1 januari
1919 uppförts på arrenderad mark. Enligt lagen var den som innehade
annan tillhörig mark med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål
och där ägde boningshus under vissa förutsättningar berättigad att lösa till
sig marken, även om jordägaren motsatte sig det. Lagen ägde ej tilllämpning
beträffande mark, som tillhörde kronan, stad. köping eller municipalsamhälle
eller beträffande mark som innehades med tomträtt. Rätt till
friköp tillkom ursprungligen den som innehade nöjaktig bostad uppförd
före den 1 januari 1919. Genom lagändring 1967 ändrades denna tidpunkt
till den 1 juni 1928. Samtidigt begränsades inlösningsrätten genom att i

LU 1979/80: 20

3

lagtexten infördes krav på att nyttjanderättshavaren skulle ha varit stadigvarande
bosatt på lägenheten sedan sistnämnda dag. Slutligen föreskrevs
att ensittarlagen skulle gälla endast till utgången av år 1976.

Ensittarlagen har under årens lopp haft stor betydelse. Från allmän
synpunkt innebar lagen emellertid vissa olägenheter därigenom att det vid
ensittarförrättningar endast skedde en ofullständig prövning i jord- och
planpolitiskt hänseende. Dessa olägenheter blev under 1960-talet alltmer
framträdande samtidigt som lagens sociala betydelse minskade. Denna
utveckling ledde fram till 1967 års beslut om en begränsning av lagens
giltighet till utgången av år 1976.

Arrendelagsutredningen

Med anledning av en riksdagsskrivelse tillsattes år 1975 arrendelagskommittén.
Enligt direktiven skall kommittén vidta den av riksdagen begärda
översynen av bestämmelserna om arrendeavgift vid förlängning av arrendeavtal,
dödsbos besittningsskydd, uppsägningsförfarandet samt instansoch
fullföljdsordningen i arrendetvister. Utredningen skall även behandla
vissa andra frågor, t. ex. taxeringsvärderegeln vid bostadsarrende.

Ytterligare reformfrågor har sedermera kommit under kommitténs prövning
genom att regeringen till kommittén har överlämnat skrivelser från
lantbruksstyrelsen och arrendatorernas organisationer för att tas under
övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. Bland de önskemål
om reformer som har tagits upp i dessa skrivelser märks frågan om maximitiden
för arrendeupplåtelser, avtalstidens längd vid kommunala gårdsarrenden,
investeringar på arrendestället, undantag från förbudet mot överlåtelse
av arrenderätten, införande av en förköps- och friköpsrätt för
arrendatorn samt underarrendatorns rättsliga ställning. Vidare har kommittén
på riksdagens inititativ (LU 1977/78:26, rskr 1977/78:248) fått i
uppdrag att göra en översyn av reglerna om sidoarrende.

Arrendelagskommittén avgav 1978 ett delbetänkande (SOU 1978:36)
Arrenderätt I, Jordbruksarrendatorns besittningsskydd m. m. I betänkandet
lade kommittén fram förslag till ändrade bestämmelser om jordbruksarrende.
Ändringsförslagen avsåg bestämmandet av arrendevillkor vid förlängning
av arrendeavtal, jordägarens rätt till självinträde, dödsbos besittningsskydd
och uppsägningsförfarandet. Vidare föreslogs följdändringar i
reglerna om bostadsarrende och fiskearrende.

Kommitténs förslag lades till grund för en proposition till 1978/79 års
riksmöte (prop. 1978/79:183). 1 propositionen togs dock inte med förslaget
till ändrade regler om uppsägningsförfarandet.

Regeringen utfärdade den 22 februari 1979 tilläggsdirektiv till arrendelagskommittén.
Enligt direktiven skall kommittén med beaktande av synpunkter
som framförts i remissyttrandena över delbetänkandet göra en
förnyad genomgång av förslaget till en reform av uppsägningsförfarandet
och besittningsproceduren i arrendetvister. Vid utformningen av förslaget

LU 1979/80: 20

4

bör kommittén också beakta de principiella lösningar som hyresrättsutredningen
kan komma att välja för hyresrättens del. Genom direktiven har
kommittén fått i uppdrag att behandla även vissa andra frågor. Här kan
nämnas åtgärder för att begränsa antalet muntliga arrendeavtal, problemet
med skriftliga avtal som endast löper ett år i sänder, reglerna om förverkande
av arrenderätten, vissa dispensfrågor samt fideikommissarrendatorernas
rättsställning. I direktiven framhålls vidare att bland jordägare och
arrendatorer har särskilt intresse visats för frågorna om införande av en
förköps- och friköpsrätt för arrendator, när arrendefastighet säljs. Departementschefen
understryker vikten av att dessa frågor blir allsidigt belysta
och att kommittén eftersträvar lösningar som tillgodoser de skilda intressen
som kan föreligga.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med prövningen av 1978/79 års proposition om ändringar i
reglerna om jordbruksarrende behandlade lagutskottet bl. a. en motion om
införande av hembudsskyldighet för säljare av arrendefastighet, en motion
om rätt för arrendator till tvångsinlösen av arrendefastighet samt en motion
med samma yrkande som i den nu aktuella motionen 1615.

Beträffande de två förstnämnda motionerna fann utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (LU 1978/79: 23) att någon riksdagens
åtgärd inte var nödvändig på grund av motionerna eftersom frågorna om
förköps- och friköpsrätt för jordbruksarrendatorer redan var föremål för
utredning.

När det därefter gällde frågan om inlösningsrätt för bostadsarrendator
framhöll utskottet att det enligt tilläggsdirektiven till arrendelagskommittén
ålåg kommittén att överväga i vilken utsträckning de förslag som kunde
komma att läggas fram beträffande jordbruksarrende borde föranleda ändringar
i fråga om bostadsarrende. Utskottet utgick därför ifrån att även
frågan om förköps- och friköpsrätt för bostadsarrendatorer skulle komma
att behandlas av kommittén. Eftersom kommitténs förslag inte borde föregripas
fann utskottet att ställning inte då borde tas till motionsförslaget.
Utskottet avstyrkte därför bifall även till denna motion.

Utskottet

1 betänkandet behandlas dels motionen 221 vari yrkas att riksdagen skall
begära förslag till lagstiftning som ger arrendator förtursrätt att vid försäljning
av arrendefastigheten förvärva denna, dels motionen 1615 vari yrkas
att riksdagen skall besluta införa en rätt för innehavare av bostadshus på
ofri grund att friköpa tomtmarken.

Frågan om rätt för jordbruksarrendator att vid försäljning av den arrenderade
fastigheten med förtur få förvärva denna behandlades av utskottet
senast våren 1979 med anledning av motionsyrkanden. Utskottet konstaterade
i sitt av riksdagen godkända betänkande att frågan var efter tilläggs -

LU 1979/80: 20

5

direktiv föremål för arrendelagskommitténs överväganden. Någon riksdagens
åtgärd var därför enligt utskottets mening inte nödvändig på grund av
motionerna. Enligt vad utskottet nu inhämtat avser kommittén att lägga
fram sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1980-1981. Med hänsyn härtill bör
motionen 221 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även frågan om rätt för ägare av bostadshus på ofri grund att friköpa
tomtmark prövades i 1979 års ärende med anledning av en motion med
samma yrkande som i motionen 1615. Utskottet framhöll att det enligt
direktiven ålåg arrendelagskommittén att överväga i vilken utsträckning de
förslag som kunde komma att läggas fram beträffande jordbruksarrende
borde föranleda ändringar i fråga om bostadsarrende. Utskottet utgick
därför ifrån att även frågan om förköps- och friköpsrätt för bostadsarrendatorer
skulle komma att behandlas av kommittén. Eftersom kommitténs
förslag inte borde föregripas fann utskottet att ställning inte då borde tas
till motionsförslaget. Utskottet anser alltjämt att kommitténs förslag bör
avvaktas innan ställning tas till frågan om införandet av den i motionen
föreslagna friköpsrätten. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen
1615.

Utskottet hemställer

1. beträffande förtursrätt för jordbruksarrendator att riksdagen
avslår motionen 1979/80:221,

2. beträffande friköpsrätt för bostadsarrendator att riksdagen avslår
motionen 1979/80:1615.

Stockholm den 26 februari 1980
På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s)*. Bernt Ekinge (fp). Inger Lindquist
(m)*. Ivan Svanström (c)*, Stig Olsson (s). Elvy Nilsson (s). Joakim Ollén
(m). Martin Olsson (c). Ingemar Konradsson (s). Owe Andréasson (s)*,
Marianne Karlsson (c), Margot Håkansson (fp), Margareta Gard (m),
Ingrid Segerström (s) och Lars Hedfors (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980