Med anledning av motioner om viss ändring i skogsvårdslagen m. m.

Betänkande 1975/76:JoU2

JoU 1975/76:2

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:2

med anledning av motioner om viss ändring i skogsvårdslagen m. m.
Motionerna

I motionen 1975:1524 av herr Dahlgren m. fl. (c) hemställs A. att riksdagen
beslutar att upphäva 8 a § i skogsvårdslagen, eller - om riksdagen ej anser
sig kunna bifalla yrkandet under A - B. att riksdagen då beslutar uppdra
åt skogsstyrelsen att utforma tillämpningsföreskrifterna till 8 a § skogsvårdslagen
i enlighet med i motionen framfört andrahandsyrkande att anmälningsplikt
beträffande avverkningar slopas för kalhyggen på mindre än 3
ha.

I motionen 1975:1557 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen
1. beslutar upphäva 8 a § skogsvårdslagen, 2. därest yrkandet under 1 icke
skulle bifallas beslutar sådan ändring av nämnda paragraf att anmälan endast
skall omfatta slutavverkningar och ske först då sådan avverkning är slutförd.

I motionen 1975:1579 av herr Norrby m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att i avvaktan på förslag i anledning av 1973 års skogsutredning
upphäva den av fjolårets riksdag införda paragrafen, 8 a 8, i skogsvårdslagen.

Bakgrund

Enligt lagen (1974:1026) om ändring i skogsvårdslagen (1948:237) har
i sistnämnda lag införts en ny paragraf, 8 a 5, av följande lydelse:

Skogsmarkägare är skyldig att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen
om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 1975.

Den nu aktuella regeln i skogsvårdslagen om anmälningsplikt beträffande
vissa avverkningar har tillkommit genom beslut av 1974 års höstriksdag
på förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1974:166. (JoU 1974:52, rskr
1974:405). Regeln som bl. a. avsetts underlätta skogsvårdsstyrelsernas uppföljning
av återväxtåtgärder bygger på förslag i rapporten (Ds Jo 1974:2)
Kalhyggen av en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet, som år 1972
tillsattes för att studera omfattningen och verkningarna av kalhyggena och
att kartlägga markberedning i skogsmark.

I prop. 1974:166 anförde departementschefen i förevarande avseende följande.

1 Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 2

JoU 1975/76: 2

2

Arbetsgruppen föreslår obligatorisk anmälan till skogsvårdsstyrelsen av
alla planerade hyggen. Enligt arbetsgruppen skulle en sådan anmälan möjliggöra
en bättre rådgivnings- och kontrollverksamhet främst i fråga om
återväxtåtgärder. Vidare skulle anmälningsförfarandet innebära möjligheter
till bättre sysselsättningsplanering. De flesta remissinstanserna är positiva
till någon form av anmälningsförfarande. I fråga om tidpunkten föranmälan
råder emellertid delade meningar bland remissinstanserna. Naturvårdsverket,
flera länsstyrelser och de flesta skogsvårdsstyrelserna är positiva till
arbetsgruppens förslag om förhandsanmälan. Några remissinstanser, däribland
skogsstyrelsen, anser att anmälan behöver göras först i samband med
avverkning eller sedan hygget tagits upp. Domänverket och ett par stiftsnämnder
anser att anmälning av hyggen inte bör omfatta statens och kyrkans
skogsmarker. LRF motsätter sig en anmälningsplikt med hänvisning till
att skogsvårdsstyrelsernas resurser i första hand bör användas för en intensifiering
av skogsvården. Om sådan anmälningsplikt införs, börden enligt
LRF i vart fall begränsas till hyggen som är större än fem hektar.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning att det från såväl skogsvårds- som
arbetsmarknads- och miljöskyddssynpunkt finns ett behov av att avverkningar
anmäls till skogsvårdsstyrelserna. Jag ansluter mig också till förslaget
att anmälan skall göras i god tid i förväg innan avverkning företas och
att anmälningsskyldigheten skall omfatta alla skogsägare. En förutsättning
för att skogsvårdsstyrelsernas rådgivning i återväxtfrågor skall bli effektiv
är sålunda att avverkningen inte redan har ägt rum. Vidare förutsätter det
samrådsförfarande i naturvårdsfrågor som jag kommer att behandla i ett
följande avsnitt att anmälan görs i förväg. Det är enligt min mening inte
heller tillfredsställande att som några remissinstanser föreslår begränsa anmälningarna
till hyggen större än fem hektar. Av arbetsgruppens redovisning
framgår att hälften av kalmarksarealen utgörs av hyggen som är mindre
än fem hektar. Av denna areal är enligt redovisningen närmare 40 96 äldre
än fem år. Det innebär med andra ord att det under en period av minst
fem år efter avverkningen inte har åstadkommits någon tillfredsställande
föryngring på dessa marker. Redan detta förhållande är enligt min mening
skäl nog för att låta anmälningsförfarandet omfatta alla hyggen. Det ankommer
på Kungl. Majit att besluta i dessa frågor.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag att i skogsvårdslagen
i avsnittet om avverkning tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare
att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning
som skall äga rum på hans mark. Närmare bestämmelser om tidpunkten
för anmälan och hur skyldigheten skall fullgöras bör det ankomma på skogsstyrelsen
att meddela. För större markägare bör anmälningsskyldigheten
kunna fullgöras i form av en redovisning av planer för framtida avverkning
vilka bör följas upp genom definitiv anmälan i god tid innan åtgärden påbörjas.
Skogsstyrelsen bör också kunna medge undantag från anmälningsskyldighet
i vissa fall, t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring. Motsvarande
anmälningsskyldighet bör gälla för kyrkans mark och för mark
under domänverkets förvaltning. Som arbetsgruppen framhållit kommer den
föreslagna anmälningsskyldigheten dessutom att underlätta den långsiktiga
planeringen av sysselsättning och utbildning inom skogsbruket. Enligt min
mening är det angeläget att förbättra planeringen av sysselsättningen för
de anställda i skogsbruket.

JoU 1975/76:2

3

Det merarbete som kommer att uppstå vid skogsvårdsstyrelserna i samband
med anmälningsförfarandet kommer enligt min uppfattning inte att
bli mer omfattande än att dessa kommer att klara det med befintliga resurser.

Jordbruksutskottet, som anslöt sig till departementschefens uppfattning,
anförde för sin del.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att återväxtåtgärderna i
skogsbruket intensifieras. Åtgärder bör vidtas snabbt för att bli verkligt effektiva,
inte minst mot bakgrund av det kraftiga underskott i landets virkesbalans
som med nuvarande avverkningsvolym kan väntas uppstå om
ca 15-20 år. Otvivelaktigt bör en anmälningsskyldighet i fråga om avverkningar
kunna bidra till att möjliggöra en bättre rådgivnings- och kontrollverksamhet
från skogsvårdsstyrelsernas sida i fråga om återväxtåtgärder.
Vidare bör ett anmälningsförfarande som arbetsgruppen framhållit kunna
ge underlag för en bättre sysselsättningsplanering inom skogsbruket. Ett
anmälningsförfarande bör också, lämpligt utformat, kunna utnyttjas för att
underlätta det utvidgade samrådsförfarande beträffande i naturmiljön mera
ingripande företag, som förordas på annat ställe i propositionen, såvitt avser
20 S NVL.

Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen att det från
såväl skogsvårds- som arbetsmarknads- och miljöskyddssynpunkt finns ett
behov av att avverkningar anmäls till skogsvårdsstyrelserna. Som framgår
av det föregående har de flesta remissinstanserna, bl. a. flertalet skogsvårdsstyrelser,
ställt sig positiva till någon form av anmälningsförfarande. I fråga
om tidpunkten för anmälan råder dock delade meningar. Bl. a. kan noteras
att flertalet skogsvårdsstyrelser ställer sig positiva till arbetsgruppens förslag
om förhandsanmälan, medan bl. a. skogsstyrelsen anseratt anmälan behöver
göras först i samband med avverkning eller sedan hygget tagits upp.

Utskottet ansluter sig för sin del till förslaget att anmälan skall göras
i god tid i förväg innan avverkning företas och att anmälningsskyldigheten
skall omfatta alla skogsägare. En förutsättning för att skogsvårdsstyrelsernas
rådgivning i äterväxtfrågor skall bli effektiv är sålunda att avverkningen
inte redan har ägt rum. Vidare förutsätter det förenämnda samrådsförfarande!
i naturvårdsfrågor att anmälan görs i förväg. Som förut anförts är
avsikten med anmälningsskyldigheten bl. a. att skogsvårdsstyrelsernas uppföljning
av återväxtåtgärder underlättas. Det är då särskilt viktigt att anmälningsförfarandet
utformas på ett sätt som gagnar angivna syfte och inte
blir administrativt tungrott. Utskottet, som inte har någon erinran mot departementschefens
principiella bedömning när det gäller omfattningen av
anmälningsskyldigheten, anser att en viss frihet i utformningen av anmälningsförfarandet
bör kunna godtas. Som anförs i propositionen bör det ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta i dessa frågor. Närmare bestämmelser
om tidpunkten för anmälan och hur skyldigheten skall fullgöras bör det
ankomma på skogsstyrelsen att meddela. För större markägare bör anmälningsskyldigheten
kunna fullgöras i form av en redovisning av planer för
framtida avverkning, vilka bör följas upp genom en ny anmälan i god tid
innan åtgärden påbörjas, i den mån avvikelser sker från de angivna planerna.
Skogsstyrelsen bör också kunna medge undantag från anmälningsskyldighet
i vissa fall, t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring eller mycket små
avverkningar som inte har någon nämnvärd inverkan från vare sig miljövårds-
eller skogsvårdssynpunkt. Ett starkt krav är under alla omständigheter
att bestämmelserna utformas så att handläggningsordningen blir

1* Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 2

JoU 1975/76:2

4

så litet betungande som möjligt såväl för de enskilda markägarna som för
berörda myndigheter, utan att syftet med anmälningsskyldigheten förfelas.

Tili det anförda kan fogas att en förhandsanmälan kan medverka till
att förhindra att avverkningar i strid mot jämnhetskravet i 7 S skogsvårdslagen
kommer till stånd.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utskottet med bifall till propositionen,
såvitt nu är i fråga, att skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning
tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare att enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelse om avverkning som skall äga rum
på hans mark.

Utskottets ställningstagande innebär bl,a. att utskottet avstyrker såväl
i motionerna 1974:2005 och 1974:2008 framförda avslagsyrkanden som i
motionen 1974:2011 framförda ändringsförslag i nu berörda fråga.

I samtliga nyss angivna motioner synes kravet på förhandsanmälan av
planerad avverkning i samband med tidigare berört samrådsförfarande i naturvårdsfrågor
i princip ha accepterats. Enligt motionerna 1974:2005 och
1974:2008 bör i övrigt 1973 års skogsutredning avvaktas. En begränsning
av anmälningssystemet i enlighet med motionärernas förslag skulle bl. a.
innebära att slutavverkningar, s. k. kalhyggen, utanför av länsstyrelse angivna
områden inte skulle förhandsanmälas. Utskottet vill till detta foga
den kommentaren, att utskottet anser att det inte bara från skoglig synpunkt
utan minst lika mycket från miljövårdssynpunkt är viktigt att skogsvårdsstyrelsen
för möjlighet att på ett tidigt stadium med markägaren diskutera
lämpliga åtgärder i syfte att i möjligaste mån tillgodose såväl behovet av
en effektiv skogsåterväxt som önskemålet om en skonsam behandling av
naturmiljön.

I förevarande sammanhang vill utskottet även erinra om att 1973 års
skogsutredning bl. a. har att särskilt beakta möjligheterna att inom ramen
för skogsvårdslagstiftningen tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen,
varvid utgångspunkten skall vara att skogsmarken skall utnyttjas
på från samhällets synpunkt bästa sätt. De sakkunniga bör också närmare
belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida
avverkningspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga
bl. a. göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas
av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten.

Utskottet utgår från att skogsutredningen vid sitt fortsatta arbete noga
följer tillämpningen av det förordade anmälningssystemet i fråga om avverkningar
och om utredningen finner det påkallat framlägger erforderliga
förslag i syfte att ytterligare underlätta skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
när det gäller uppföljningen av återväxtåtgärderna.

I en till betänkandet 1974:52 fogad reservation, nr 10, yrkade utskottets
borgerliga ledamöter med anledning av vissa i ärendet väckta motioner på
att 8 a S i förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen inte skulle antas.
Enligt reservanternas mening borde utskottets yttrande under förevarande
punkt haft bl. a. följande lydelse:

Utskottet vill i denna fråga understryka att det är särskilt viktigt att anmälningsförfarandet
utformas på ett sätt som gagnar angivna syften och
inte blir onödigt tungrott. I motionen 1974:2011 har anvisats vissa vägar
för att nå detta syfte. bl. a. genom efterhandsanmälningar i viss utsträckning.

JoU 1975/76:2

5

men även andra möjligheter kan givetvis tänkas. Att det i propositionen
förordade systemet är ägnat att skapa ett betydande administrativt merarbete
för skogsvårdsstyrelserna utan att garantera någon märkbar effekt i sak står
utom allt tvivel. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på att i propositionen föreslagen ordning inte hindrar markägare att efter
fullgjord förhandsanmälan låta utföra planerad avverkning. Särskilt tillstånd
härtill torde inte fordras annat än i de fall som åsyftas vid det enligt 20 §
NVL förordade obligatoriska samrådsförfarande! i vissa från naturvårdssynpunkt
värdefulla områden. Beträffande vikten av att hålla kalhyggesverksamheten
inom gränser som kan godtagas från såväl naturvårds- som
skogsvårdssynpunkt återkommer utskottet i det följande.

I förevarande sammanhang vill utskottet emellertid erinra om att 1973
års skogsutredning bl. a. har att särskilt beakta möjligheterna att inom ramen
för skogsvårdslagstiftningen tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen,
varvid utgångspunkten skall vara att skogsmarken skall utnyttjas
på från samhällets synpunkt bästa sätt. De sakkunniga bör också närmare
belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida
avverknigspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga
bl. a. göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas
av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten. Det i propositionen
framlagda förslaget berör enligt utskottets mening ett centralt avsnitt
av skogsutredningens uppdrag. Det framstår under angivna förhållanden
motiverat att skogsutredningens prövning i ämnet avvaktas innan detaljföreskrifter
av det slag som innefattas i lagförslagets 8 a S utfärdas.

Utskottet utgår från att skogsutredningen noggrant beaktar arbetsgruppens
synpunkter på hithörande frågor och, om den finner det påkallat, framlägger
erforderliga förslag i syfte att underlätta skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
när det gäller uppföljningen av återväxtåtgärderna. Utskottet är inte berett
att dessförinnan taga ställning till ett allmänt anmälningssystem av det slag
som angivits i propositionen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utskottet i anledning av motionerna
1974:2005, 1974:2008 och 1974:2011, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
inte f. n. fattar beslut att i skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning
skall tas in en bestämmelse om skyldighet för markägare att underrätta
skogsvårdsstyrelse om avverkning som skall äga rum på hans mark. Utskottets
förslag innebär att 8 a 5 utgår ur lagförslaget.

Riksdagen följde vid sin behandling av ärendet den 14 december 1974
utskottets förslag. Ärendet avgjordes, enär vid omröstning lika röstetal uppkom,
162-162, genom lottning.

Enligt 1 S kungörelsen (1974:1029) om anmälan av skogsavverkning har
skogsstyrelsen att efter samråd med statens naturvårdsverk meddela bestämmelser
om anmälan av skogsavverkning enligt 8 a 5 skogsvårdslagen.
Sådana bestämmelser har, med giltighet tills vidare från och med den 1
juli 1975, meddelats i styrelsens anvisningar den 11 maj 1975.

JoU 1975:76/2

6

Utskottet

Riksdagen beslöt förra året att i skogsvårdslagen i avsnittet om avverkning
införa en bestämmelse om skyldighet för markägare att enligt bestämmelser
som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans
mark. Enligt riksdagsbeslutet (prop. 1974:166, JoU 1974:52, rskr 1974:405)
borde det ankomma på skogsstyrelsen att meddela närmare bestämmelser
om tidpunkten för anmälan och hur skyldigheten skulle fullgöras. För större
markägare borde anmälningsskyldigheten kunna fullgöras i form av redovisning
av planer för framtida avverkning vilka borde följas upp genom
definitiv anmälan i god tid innan åtgärden påbörjades. Det anfördes vidare
att skogsstyrelsen borde kunna medge undantag från anmälningsskyldighet
i vissa fall t. ex. i fråga om beståndsvårdande gallring. Motsvarande anmälningsskyldighet
borde gälla för kyrkans mark och för mark under domänverkets
förvaltning.

Syftet med den nya bestämmelsen i skogsvårdslagen, 8 a §, var dels att
underlätta skogsvårdsstyrelsernas uppföljning av återväxtåtgärder dels att
underlätta den långsiktiga planeringen av sysselsättning och utbildning inom
skogsbruket.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1974:166 med förslag till ändringar
i bl. a. skogsvårdslagen uttalades allmän enighet om behovet av en
intensifiering av återväxtåtgärderna inom skogsbruket. Däremot rådde delade
meningar om ändamålsenligheten i det föreslagna systemet med förhandsanmälan
av vissa avverkningar. De som vände sig mot förslaget om
införande av anmälningsskyldigheten uttryckte bl. a. farhågor för att systemet
skulle skapa betydande administrativt merarbete för skogsvårdsstyrelserna
utan att garantera någon märkbar effekt i sak. Dessutom ansågs
att resultatet av 1973 års skogsutrednings arbete borde avvaktas innan beslut
fattades i ämnet. Som redovisats i det föregående avgjordes ärendet i riksdagen
genom lottning i enlighet med jordbruksutskottets förslag. Lagändringen
trädde i kraft den 1 januari 1975.

I de vid början av riksmötet 1975 väckta motionerna 1975:1524,1975:1557
och 1975:1579 yrkas på upphävande av 8 a f; skogsvårdslagen, alternativt
begränsning av anmälningsskyldigheten till att gälla vissa avverkningar av
större omfattning. Skälen till motionsyrkandena är i huvudsak desamma
som anfördes mot lagändringen vid riksdagsbehandlingen förra året, nämligen
befarad risk för tungroddhet och onödigt administrativt merarbete
samt hänvisning till skogsutredningens pågående överväganden av hithörande
frågor.

Som framgår av den föregående redogörelsen har regeringen i särskild
kungörelse (1974:1029) föreskrivit att skogsstyrelsen efter samråd med statens
naturvårdsverk har att meddela bestämmelser om anmälan av skogsavverkning
enligt 8 a § skogsvårdslagen. Sådana bestämmelser har, med

JoU 1975/76:2

7

giltighet från och med den 1 juli innevarande år, meddelats i styrelsens
anvisningar den 11 maj 1975. Enligt nämnda anvisningar begränsas anmälningsskyldigheten
i princip till slutavverkningar omfattande minst 0,5
ha. Anmälan skall i allmänhet göras minst en månad före avverkningens
igångsättande eller, inom område som länsstyrelsen ansett som samrådsområde
eller område, där särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda
naturmiljön, minst två månader före avverkningens igångsättande. Innehållet
i anvisningarna i övrigt framgår av den till detta betänkande fogade
bilagan.

Erinringar har riktats mot anmälningssystemets utformning, varvid bl. a.
framhållits att reglerna, trots att anmälningsskyldigheten inte är förbunden
med tillståndstvång, skapar onödigt komplicerade förhållanden inom skogsbruket.

Självfallet är det angeläget att strävandena mot en god skogsvård och
en ökad skogsproduktion kan ske i samförstånd och på ett sätt som står
i överensstämmelse med såväl samhällets som de enskilda skogsägarnas
intressen. De nya bestämmelserna har dock som nyss nämnts endast varit
i kraft under några månader. Det synes därför för tidigt att göra en meningsfull
bedömning av erfarenheterna av systemet.

Utskottet vill emellertid erinra om att riksdagen förra året utgick från
att skogsutredningen vid sitt fortsatta arbete noga följde tillämpningen av
det förordade anmälningssystemet i fråga om avverkningar och om utredningen
fann det påkallat framlade erforderliga förslag i ämnet. Det kan
förutsättas att i motionerna berörda frågor om såväl gränsdragningen med
hänsyn till avverkningsarealens storlek som tidpunkten för anmälningsskyldighetens
fullgörande härvidlag kommer under förutsättningslös prövning.

Mot bakgrund av det sist anförda finner utskottet lämpligt att nu behandlade
motioner överlämnas till skogsutredningen för beaktande i belysning
av bl. a. erfarenheterna av tillämpningen av de bestämmelser som
skogsstyrelsen utfärdat i ämnet.

Utskottet hemställer

att riksdagen hos regeringen anhåller att motionerna 1975:1524,
1975:1557 och 1975:1579 överlämnas till 1973 års skogsutredning
för beaktande.

Stockholm den 7 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s). Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg
(s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister
i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp
(s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Enlund (fp), Persson i Heden
(c)* och Andersson i Ljung (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1975/76:2

8

Särskilt yttrande

av herr Jonasson (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herr Wachtmeister i Johannishus
(m), fru Fredrikson (c), herrar Enlund (fp), Persson i Heden (c)
och Andersson i Ljung (m):

Som redovisas i detta betänkande var meningarna starkt delade vid förra
årets riksdagsbehandling av regeringens förslag till införande av anmälningsplikt
för skogsmarksägare rörande avverkningar som skall äga rum på hans
mark. Från många håll uttrycktes allvarliga farhågor för det betydande administrativa
merarbete och de olägenheter i övrigt som kunde förväntas
bli en följd av det nya anmälningssystemet. Förslaget till lagändring genomfördes
också med minsta möjliga marginal, med lottens hjälp.

Skälen mot ett införande av den nya 8 a § i skogsvårdslagen utvecklades
utförligt i den till utskottets betänkande 1974:52 fogade reservationen 10
av herr Larsson i Borrby m. fl. Enligt vår mening äger vad där anfördes
alltjämt giltighet. Att vi trots detta inte tillstyrker motionsyrkandena om
upphävande av föreskrifterna om anmälningsskyldighet utan i stället ansluter
oss till förslaget att sända över motionerna till 1973 års skogsutredning
för beaktande beror på att vi i nuläget har ansett att saken bäst gagnas
om nämnda utredning får tillfälle att som ett led i sina allmänna överväganden
- i belysningen av bl. a. erfarenheterna från anmälningssystemet
- särskilt pröva frågan om en lämplig form för intensifiering av återväxtåtgärderna
inom skogsbruket. Vi hyser förhoppningen att utredningen skall
kunna utforma ett system som är på en gång effektivt och så litet administrativt
betungande som möjligt för såväl de skogsvårdande myndigheterna
som för markägarna.

JoU 1975/76:2

9

Bilaga

Utdrag ur skogsstyrelsens tillämpningsanvisningar den 11 maj 1975 till skogsvårdslagen Anmälan

om avverkning

Inledningsvis erinras om att anmälan - med nedanstående undantag -inte är förenad med någon tillståndsgivning från skogsvårdsstyreisen för
avverkningens genomförande. Det förutsätts dock att avverkningen sker
enligt skogsvårdslagens bestämmelser.

Skogsmarks ägare skall före avverknings igångsättande i den utsträckning
som nedan sägs anmäla planerad avverkning till skogsvårdsstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
avser sådan avverkning (slutavverkning) som föranleder
åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd enligt 14 § skogsvårdslagen
och som ensam eller tillsammans med intilliggande ej tidigare anmäld,
planerad eller utförd avverkning omfattar minst 0,5 ha.

Anmälan skall således göras oavsett om marken efter avverkning skall
föryngras genom självsådd eller skogsodling. Observera även att såväl avverkningar
i egen regi som upplåtelse av avverkningsrätt (rotposter) och
avverkningsuppdrag skall anmälas. Under en första övergångstid skall således
anmälas även sådana rotposter som sålts redan vid ikraftträdandet
eller sådana avverkningsuppdrag som föreligger vid sagda tillfälle.

En kantjustering av ett hygge behöver inte anmälas om justeringen totalt
inte omfattar 0,5 ha och om den slutavverkning som medförde hyggets
tillkomst varit anmäld. Däremot måste en slutavverkning som omfattar
mindre än 0,5 ha anmälas om den ligger kant i kant med ett hygge uppkommet
efter en icke anmälningspliktig avverkning och om det efter avverkningen
uppstår en sammanhängande återväxtyta om minst 0,5 ha.

Anmälan skall göras på fastställd blankett. Annan skriftlig anmälan kan
godkännas av skogsvårdsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsen bör godkänna skriftlig anmälan som lämnas i annan
form än på fastställd blankett under förutsättning att i huvudsak lämnas
uppgifter enligt fastställd blankett. Då det är fråga om ett mer rutinmässigt
frångående av den fastställda blanketten - exempelvis då markägaren vill
utnyttja den planeringsrutin som skogsägareföreningen erbjuder - bör godkännande
ske först efter överläggningar mellan skogsvårdsstyrelsen och
markägaren eller dennes organisation.

Anmälan skall göras minst en månad före avverkningens igångsättande.
Vid omständigheter som markägaren inte kunnat förutse må anmälan dock
göras senare. Skogsvårdsstyrelsen kan i sådant fall kräva att avverkningens
igångsättande uppskjuts om behov av närmare undersökning bedöms föreligga.

Omständigheter som må föranleda senare anmälan kan vara ändring av
planerad avverkning orsakad av dålig markbärighet eller stormfällning etc.

10

eller önskan att rationellt utnyttja tillgänglig avverkningskapacitet etc. Om
avverkningen av sådant skäl är omedelbart förestående, bör anmälan per
telefon kunna godtas. Det förutsätts att telefonanmälan sker endast i undantagsfall
och den skall snarast kompletteras med skriftlig anmälan.

Inom område som länsstyrelsen angett enligt 4 § KK om anmälan av
skogsavverkning (1974:1029) skall anmälan ske minst 2 månader före avverkningens
igångsättande. Efter godkännande av skogsvårdsstyrelsen må
anmälan göras senare om skäl föreligger p.g.a. omständigheter som markägaren
inte kunnat förutse.

Det förutsätts att länsstyrelsen tillkännager gränserna för här ifrågavarande
områden i länskungörelse med angivande av vilka fastigheter som berörs.

Skogsvårdsstyrelsen bör höra länsstyrelsen innan anmälan som gjorts senare
än 2 månader före avverkningens igångsättande godkänns.

Anmälan är giltig endast för den tidsperiod som angetts för avverkningens
igångsättande.

Då avverkning inte utförts inom den tidsperiod som angetts i blanketten,
förfaller anmälan automatiskt.

När svårigheter föreligger att förutse tidsperiod för avverkningens igångsättande,
exempelvis för rotposter och i vissa fall avverkningsuppdrag, kan
i anmälan anges alternativa tidsperioder för avverkningens igångsättande.
När avverkningen igångsätts under någon av de angivna tidsperioderna,
bör detta meddelas till skogsvårdsstyrelsen.

Anmälan av avverkning till vilken fordras skogsvårdsstyrelsens tillstånd
enligt 26 ij skogsvårdslagen (avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog)
anses vara fullgjord i och med att sådant tillstånd begärs.