Med anledning av motioner om vattenvård m. m.

Betänkande 1979/80:JoU18

JoU 1979/80:18

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:18

med anledning av motioner om vattenvård m. m.

Motionerna

I motionen 1978/79:282 av Sture Ericson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om åtgärder för att motverka försurningen av
landets sjöar och vattendrag.

1 motionen 1978/79:1462 av Kjell Nilsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om utredningar och förslag som på såväl kort som
lång sikt löser de problem med försurning av vattendrag och jordbruksmark
som påtalats i motionen.

I motionen 1978/79:1464 av Evert Svensson m. fl. (s) hemställs,såvitt nu är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen hos regeringen begär en särskild utredning
om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund.

I motionen 1978/79:1465 av Lars-Ingvar Sörenson och Jan Bergqvist (båda
s) föreslås att riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ till en samlad
undersökning av petrokemiindustrins utsläpp i Stenungsund.

I motionen 1978/79:1672 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkande 1) - med hänvisning till vad som anförts i motionen
1978/79:1671 - att riksdagen hos regeringen anhåller att naturvårdsverket
med förtur kartlägger Vänerns miljötransporter och vidtar nödvändiga
åtgärder.

Försurningen av sjöar och vattendrag m. m.

Motionerna

Enligt motionen 1978/79:282 har försurningens inverkan på de biologiska
systemen på marken och i vattnet nu fått en sådan omfattning i vårt land att
den framstår som den mest allvarliga miljöförstöringen. Inom Örebro,
Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län har undersökningar av
försurningens utbredning bedrivits sedan början av 1970-talet. Av dessa
undersökningar framgår att andelen sjöar i Örebro län som inte kan stå emot
ytterligare surt nedfall ökar markant. 1 länet var 1975-1976 ca 65 % av sjöarna
försurade eller hotade. Våren 1977 var andelen ca 80 %. Provtagningar våren
1978 visade att situationen ytterligare försämrats. Begränsningen av svavelutsläppen
och övergång till andra energiformer än olja kan lokalt ha stor
betydelse men påverkar på kort sikt försurningens omfattning endast
obetydligt. Därför måste kalkning utföras för att hejda utvecklingen och
återställa redan skadad vattenmiljö. Sådana åtgärder - dvs. spridning av
krossad kalksten - har hittills utförts i vattendrag med en sammanlagd yta på

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 18

JtfU 1979/80:18

2

tillrinningsområdena av 2 000 km2. Behovet av sådan kalkning enbart i de
fyra ovan nämnda länen berör enligt motionen 38 000 km2.

Kostnaderna för de stora kalkningsprojekt som är nödvändiga bör enligt
motionärernas mening bäras av dem som orsakar försurningen. En speciell
miljövårdsavgift bör tas ut beräknad på mängden olja som förbränns.
Möjligen kan lågsvavliga kvaliteter premieras vid ett sådant avgiftsuttag. De
prishöjningar som en sådan miljövårdsavgift skulle medföra bör enligt
motionen bidra till en lägre oljeförbrukning och en snabbare övergång till
andra mindre miljöförstörande energiformer.

I motionen 1978/79:1462 framläggs mot bakgrund av framför allt utvecklingen
i Kronobergs län förslag till olika åtgärder mot försurningen av
vattendrag och jordbruksmark. Förslagen avser prövning av svavelfria
energislag som alternativ till de fossila bränslena, fortsatt nedtrappning av
svavelhalten i eldningsolja, preliminär utvärdering av försöksverksamheten
med kalkning av försurade vatten, kraftigt ökade statsbidrag till åtgärder mot
försurningen av känsliga vatten, intensifierade överläggningar på det internationella
planet, information samt ökade forskningsresurser.

Tidigare riksdagsbehandling

Problemen med svavelutsläpp vid förbränning av eldningsolja m. m. och
den ökade försurningen på grund härav har vid flera tillfällen tidigare
behandlats av riksdagen (bl. a. JoU 1978/79:14 och 34 samt JoU 1979/80:8). I
dessa sammanhang har särskild uppmärksamhet ägnats frågan om åtgärder
på det internationella planet för att begränsa svavelutsläppen. Med hänvisning
till att endast en del av de svavelföroreningar som drabbar landet kan
motverkas genom åtgärder på det nationella planet har utskottet därvid
understrukit vikten av att det även i internationella sammanhang skapas
förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläpp. Under riksmötet
1978/79 väckta motioner i ämnet har emellertid inte föranlett någon särskild
framställning till regeringen från riksdagens sida, bl. a. med hänvisning till
den verksamhet som pågår på ifrågavarande område.

I betänkandet JoU 1978/79:14 anförde utskottet sålunda:

Utskottet kan i anslutning till behandlingen av nu förevarande motioner
vitsorda behovet av att fortsatta ansträngningar görs bl. a. på det internationella
planet i syfte att åstadkomma en begränsning av svavelutsläppen. Med
hänsyn till den verksamhet som enligt det nyss anförda pågår på området
anser sig utskottet inte böra förorda något särskilt initiativ från riksdagens
sida såvitt avser regeringens åtgärder i internationella sammanhang. När det
gäller åtgärder inom landet saknar utskottet anledning anta annat än att man
från regeringens och berörda myndigheters sida kommer att fullfölja
pågående arbete i huvudsaklig överensstämmelse med riksdagens hösten
1976 fattade beslut i fråga om åtgärder för att motverka negativa effekter av
svavelutsläpp. Med det anförda bör motionerna 1977/78:791, yrkandet 6,
samt 1977/78:1261 och 1977/78:1265 kunna anses besvarade.

JoU 1979/80:18

3

1 samband med behandlingen av vissa energipolitiska frågor (prop.
1978/79:115, JoU 1978/79:34) anförde utskottet i samma ämne bl. a.:

Som utskottet tidigare anfort (bl. a. JoU 1978/79:14) kan endast en del av de
svavel föroreningar som drabbar landet motverkas genom åtgärder på det
nationella planet. Med hänsyn härtill är det utomordentligt viktigt att det
även i internationella sammanhang skapas förståelse för behovet av en
begränsning av svavelutsläppen. Den verksamhet som från svensk sida
bedrivs i olika internationella organisationer m. m. är självfallet värdefull.
För närmare uppgifter om denna verksamhet hänvisas till utskottets
betänkanden JoU 1976/77:26 och 1978/79:14.

Det kan tilläggas att fortsatta överläggningar om en minskning av
svavelutsläppen i hela Europa enligt vad utskottet erfarit kommer att inledas
vid årsskiftet 1979-1980 inom FN:s ekonomiska kommission för Europa
(ECE).

Utskottet vill med hänvisning till det anförda och i anslutning till motionen
1990, yrkandet 7 i återstående del, understryka det angelägna i att regeringen
med kraft fullföljer i olika sammanhang inledda strävanden att uppnå
internationella överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen.
Utskottet utgår från att motionens syfte härvidlag kan tillgodoses utan något
särskilt initiativ från riksdagens sida. Med vad utskottet anfört bör motionen i
förevarande del kunna anses besvarad.

I början av 1978 tillsattes en kommitté för behandling av frågor om
långväga transport av luftföroreningar. I en kommentar till beslutet anförde
dåvarande jordbruksministern, statsrådet Dahlgren, att luftföroreningarna
var ett allvarligt miljöproblem. För att minska de totala utsläppen krävdes det
kraftfulla åtgärder på det internationella planet. Kommitténs uppgift blev att
samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av dessa frågor
i olika internationella organisationer.

Problemen med transport av luftföroreningar över gränserna har, delvis på
svenskt initiativ, på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer,
såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Under
hösten 1977 presenterades i OECD resultatet av en studie om långväga
transport av luftföroreningar. Enligt denna skulle mer än hälften av de
svavelföroreningar som drabbar vårt land härröra från utsläppskällor utanför
Sverige. Inom ECE har Sverige och övriga nordiska länder drivit arbetet med
en bindande internationell konvention mot luftföroreningar som sprids över
gränserna. Konventionen är nu färdig och har undertecknats av Europas
miljöministrar i november 1979.

I samband med behandlingen av prop. 1978/79:115 har utskottet bl. a.
tillstyrkt regeringens framställning om tilläggsanslag för forskning rörande
skadeverkningarna vid oljeförbränning (JoU 1978/79:34). Av betydelse i
sammanhanget är också de uttalanden som i nämnda sammanhang gjordes
rörande användningen av kol som bränsle. Utskottet anförde härom bl. a.:

Utskottet vill starkt understryka vikten av att riskerna för miljön med en
ökad användning av kol blir tillfredsställande belysta. Det är också angeläget
att stränga krav på rening av luftutsläpp och en från miljösynpunkt

1* Riksdagen 1979/80. 16 sami Nr 18

JoU 1979/80:18

4

tillfredsställande hantering av de långsiktiga avfallsproblemen uppställs som
villkor vid användning av kol som bränsle i energiförsörjningen. Det nu
anförda innebär att motionerna 2358 och 2421 enligt utskottets mening
innehåller åtskilliga synpunkter som synes böra beaktas i detta sammanhang.
Utskottet anser det t. ex. i likhet med motionärerna angeläget att frågan om
tillståndsgivningoch kontroll i fråga om utsläpp av föroreningar från bränslen
samt naturvårdsverkets funktion som tillsynsmyndighet bör ägnas uppmärksamhet.
Viktigt är också att få fram underlag för utformning av kriterier som
begränsar bränslenas hälso- och miljöeffekter och som enligt utskottets
bedömning rimligtvis måste ligga till grund för tillståndsgivning och kontroll.
Mot angivna bakgrund finner utskottet starka skäl tala för att en plan
utarbetas rörande en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för
bl. a. metodutveckling, tillståndsgivning och kontroll av hithörande frågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2358 och 2421 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr 1978/79:431).

Utredning om utsläpp från den petrokemiska industrin i Stenungsund

Motionerna

I motionerna 1978/79:1464 och 1978/79:1465 anförs att länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län i mars 1978 hos regeringen begärt att en statlig
utredning rörande de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin
skulle tillsättas. Genom en sådan samlad utredning på forskningsnivå skulle
avsevärd kunskap kunna vinnas på ett område av stor betydelse för vårt land.
Bland motiven återfanns dels att den petrokemiska koncentrationen i
Stenungsund upptar huvuddelen av all sådan industri i vårt land, dels att man
här hade att göra med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område,
vilket skulle möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som
längre sikt genom en sådan inbrytning i miljö och natur.

Framställningar från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

I skrivelse till regeringen den 15 mars 1978 har länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län hemställt att regeringen skall ge naturvårdsverket i uppdrag att
genomföra en utredning av i motionerna åsyftat slag.

Länsstyrelsen har vidare i skrivelse den 23 januari 1979 hemställt om medel
för undersökning av en konstaterad grundvattenförsurning i Stenungsundsområdet.

Framställningarna är föremål för beredning inom jordbruksdepartementet.

Kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern

Motionen

1 motionen 1978/79:1671, vartill motionen 1978/79:1672 hänvisar, påtalas

JoU 1979/80:18

5

det tilltagande miljöhot, som de ökande transporterna av miljöfarligt gods på
Vänern innebär. Enligt motionärernas mening behöver naturvårdsverket
ökade resurser för att inventera alla kemikalietransporter till och från svenska
hamnar. Med förtur måste frågan om Vänerns miljöfarliga transporter
kaftläggas och förebyggande åtgärder vidtas.

Utredning, åtgärdsprogram, m. m.

Den år 1978 tillsatta kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter
hade till uppgift att göra en samlad översyn av hithörande problem och
att ta fram underlag för ett samlat handlingsprogram för att minska riskerna
vid miljöfarliga transporter till sjöss. Kommittén har redovisat resultatet av
sitt arbete i betänkandet (SOU 1979:43^45) Ren Tur - program för miljösäkra
sjötransporter. I betänkandet läggs fram ett handlingsprogram som är avsett
att genomföras under en femårsperiod. Programmet omfattar ett fyrtiotal
förslag till åtgärder, varav en del kan genomföras direkt medan andra anses
behöva förberedas ytterligare.

Ett åtgärdsprogram till stor del baserat på förenämnda betänkande
presenterades av den förutvarande regeringen i augusti 1979. Programmet
innefattade bl. a. att ett särskilt handlingsprogram skulle utarbetas för
miljösäkra sjötransporter i Vänern och Göta älv enligt ett uppdrag till berörda
länsstyrelser.

Kommittéförslaget har i övriga delar under innevarande höst remissbehandlats.
Remisstiden utgick den 1 november 1979.

Utskottet

I förevarande betänkande tar utskottet upp ett antal under allmänna
motionstiden 1979 väckta motioner eller motionsyrkanden rörande vattenvård.
I motionerna läggs fram förslag om åtgärder mot försurningen av
landets sjöar och vattendrag m. m., om utredning om utsläppen från den
petrokemiska industrin i Stenungsund samt om kartläggning av miljöfarliga
transporter på Vänern.

Försurningen av sjöar och vattendrag m. m. I motionerna 1978/79:282 och
1978/79:1462 framläggs mot bakgrund av framför allt utvecklingen inom
Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län resp. Kronobergslän
förslag till olika åtgärder för att motverka den allt snabbare försurningen av
sjöar, vattendrag och jordbruksmark.

Som tidigare redovisats har problemen med svavelutsläpp vid förbränning
av eldningsolja m. m. och den till följd härav ökade försurningen av mark och
vatten vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast under
innevarande riksmöte i samband med prövningen av ett antal motioner om
luftvård (se t. ex. JoU 1979/80:8). Vid riksdagsbehandlingen av hithörande

JoU 1979/80:18

6

frågor har särskild uppmärksamhet ägnats åt problemen med gränsöverskridande
luftföroreningar. Utskottet har i samband härmed understrukit det
angelägna i att man ffån den svenska regeringens sida med kraft fullföljer i
olika sammanhang inledda strävanden att uppnå internationella överenskommelser
om begränsning av svavelutsläppen (JoU 1978/79:34).

Som i det föregående redovisats har problemen med gränsöverskridande
luftföroreningar på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer,
såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom
ECE har Sverige och övriga nordiska länder arbetat för en internationell
ramkonvention mot luftföroreningar av angivet slag. En sådan konvention
har i mitten av november 1979 undertecknats av företrädare för ECEländerna.

Det torde i förevarande sammanhang böra understrykas att det är viktigt
att ECE-sekretäriatet för miljövårdsfrågor ges tillräckliga resurser för att
kunna genomföra det interimistiska arbete som krävs i avvaktan på
ratificeringen av konventionen. Utskottet förutsätter att man från svensk
sida med kraft kommer att verka härför.

I sitt nyss berörda betänkande JoU 1979/80:8 underströk utskottet ånyo
allvaret i de miljöproblem som svavelutsläppen ger upphov till. Med hänsyn
till problemen med de gränsöverskridande luftföroreningarna måste fortsatt
skärpt uppmärksamhet ägnas åt de internationella aspekterna på hithörande
frågor. Den nyssnämnda ECE-konventionen var enligt utskottets mening ett
viktigt led i strävandena mot en begränsning av svavelutsläppen inom
Europa. Denna typ av överenskommelse förutsätter emellertid ett ratificeringsförfarande
med åtföljande förhandlingar mellan medlemsstaterna innan
verksamheten kan ge praktiska resultat. Utskottet ansåg att det mot angivna
bakgrund kunde finnas anledning att också framhålla värdet av fortsatta
bilaterala kontakter och överenskommelser som ett komplement till strävandena
att på längre sikt åstadkomma bindande konventionsregler i angivna
miljöfrågor.

Utskottet, som får hänvisa till sina här återgivna uttalanden, vill erinra om
att riksdagen år 1976 med anledning av prop. 1976/77:3 om åtgärder för att
motverka negativa effekter av svavelutsläpp bl. a. beslöt att en försöksverksamhet
med kalkning av sjöar och vattendrag skulle påbörjas. Försöksverksamheten
förutsattes pågå under en femårsperiod. Riksdagen har därefter
med början budgetåret 1976/77 anvisat 10 milj. kr. årligen som bidrag till
nämnda försöksverksamhet.

I budgetpropositionen 1979 anförde dåvarande jordbruksministern att det
enligt hans uppfattning var angeläget att en utvärdering av dittillsvarande
kalkningsförsök gjordes så snart som möjligt. Regeringen har därefter gett
statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen uppdraget att göra denna utvärdering.
Resultatet härav har redovisats i en rapport till regeringen i september
1979. Rapporten har därefter remissbehandlats. Enligt vad utskottet erfarit är
avsikten att frågan skall tas upp i den kommande budgetpropositionen. Det

JoU 1979/80:18

7

kan i sammanhanget vidare hänvisas till att nuvarande regering i sin
regeringsförklaring bl. a. förklarat att fortsatta åtgärder skall vidtas mot
försurningen.

Med anledning av vad i ärendet utretts finner utskottet anledning anta att
syftet med de båda nu behandlade motionerna kommer att beaktas utan
någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet föreslår att riksdagen
anser motionerna besvarade med vad utskottet anfört.

Utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund. I
motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 hemställs om en
särskild utredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin.
Bland motiven nämns dels att den petrokemiska koncentrationen i Stenungsund
upptar huvuddelen av all sådan industri i vårt land, dels att man här
hade att göra med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område, vilket
skulle möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som längre sikt
genom en sådan inbrytning i miljö och natur. Som framgår av den föregående
redogörelsen överensstämmer motionsyrkandena med av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län till regeringen gjord framställning i ämnet.

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara av betydande intresse
att få närmare utrett de olika konsekvenserna av utsläppen från en industri av
den typ som den petrokemiska i Stenungsundsområdet representerar. Det
bör härvid observeras att störningarna på miljön från ifrågavarande industri
inte är begränsade enbart till industrins närområde utan också påverkar
förhållandena inom områden på betydande avstånd från föroreningskällan.
Det förtjänar emellertid att påpekas att förhållandena vid andra industrikoncentrationer
i landet också ställer krav på forskningsresurser i nu förevarande
avseende. Över huvud taget behöver kunskapsunderlaget rörande industriutsläppens
miljömässiga konsekvenser betydligt förbättras.

Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om att forskning och
undersökningar som underlag för miljöskydds- och naturvårdsarbetet bedrivs
eller administreras inom den forsknings- och undersökningsavdelning
vid naturvårdsverket som inrättades den 1 juli 1976.

Forskningsverksamheten bedrivs inom ett särskilt huvudprogram dels i
form av enskilda projekt, dels i form av projekt sammanhållna inom särskilda
prioriterade behovsområden, s. k. projektområden. Det kan nämnas att
naturvårdsverket inom ramen för ett delprogram rörande miljökonsekvenser
av industriell verksamhet tagit upp ett särskilt projektområde, avseende
karakterisering av vissa industriella vattenutsläpp. I projektet, som följer ett
fyraårsprogram, ingår bl. a. undersökningar rörande utsläppen från en av
industrierna i Stenungsund. På förberedelsestadiet befinner sig ett motsvarande
projekt avseende de industriella utsläppen i luften.

Undersökningar av det slag som efterlyses i motionerna är som framgår av
vad nyss anförts till betydande del redan igångsatta eller planerade. Frågan
huruvida härutöver särskilda åtgärder behöver vidtas i enlighet med av

JolJ 1979/80:18

8

länsstyrelsen framförda propåer är som inledningsvis redovisats föremål för
överväganden inom regeringskansliet.

Utskottet finnér för sin del det kunna förutsättas att regeringen vid sin
fortsatta prövning av ärendet kommer att ägna uppmärksamhet även åt de
synpunkter som framförts i motionerna. Något särskilt riksdagsinitiativ med
anledning av desamma anser utskottet därför inte behövas.

Med vad utskottet nu anfört bör motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och
1978/79:1465 av riksdagen kunna anses besvarade.

Kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern. Enligt motionen 1978/
79:1671 behöver naturvårdsverket ökade resurser för att inventera alla
kemikalietransporter till och från svenska hamnar. Med förtur måste frågan
om Vänerns miljöfarliga transporter kartläggas och förebyggande åtgärder
vidtas.

Som i det föregående angivits presenterade i augusti i år den förutvarande
regeringen ett åtgärdsprogram baserat på det av kommittén om miljörisker
vid sjötransporter framlagda betänkandet (SOU 1979:43-45) Ren Tur -program för miljösäkra transporter. Regeringens beslut innebar bl. a. att ett
särskilt handlingsprogram skulle utarbetas för miljösäkra sjötransporter på
Vänern och Göta älv enligt ett uppdrag till berörda länsstyrelser.

Utskottet vill för sin del betona angelägenheten av en snabb kartläggning
av de miljöfarliga transporterna på Vänern så att effektiva åtgärder snarast
kan sättas in i syfte att så långt möjligt eliminera uppkommande miljörisker i
sammanhanget. Med hänsyn till vad nyss redovisats synes emellertid syftet
med motionen 1978/79:1671 vara tillgodosett varför någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida inte erfordras.

Hemställan. Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag
m. m. anser motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 besvarade
med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande utredning om utsläppen från den
petrokemiska industrin i Stenungsund anser motionerna 1978/
79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 besvarade med vad
utskottet anfört,

3. att riksdagen beträffande kartläggning av miljöfarliga transporter
på Vänern lämnar motionen 1978/79:1672 yrkandet 1 utan
åtgärd.

Stockholm den 27 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Joli 1979/80:18

9

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s)*, Arne Andersson i
Ljung (m)*. Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp). Sven Lindberg (s), Åke
Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s)*, Märta
Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander
(c)*, Torkel Lindahl (fp)* och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation (momenten 1 och 2)

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1
budgetpropositionen” och på s. 7 slutar med ”utskottet anfört” bort ha
följande lydelse:

I budgetpropositionen (lika med utskottet) kommande budgetpropositionen.

Utskottet vill i anslutning härtill understryka att försurningsproblemen
kommer att ytterligare växa om inte kraftfulla initiativ tas av regeringen. Som
framhålls i motionen 1978/79:282 står stora värden på spel. De dryga
kostnaderna för att återställa de förstörda sjöarna skapar särskilda komplikationer.
Enligt utskottets mening bör, som i nyssnämnda motion anförs,
kostnaderna för de stora kalkningsprojekt som är nödvändiga bäras av dem
som orsakar försurningen. En speciell miljövårdsavgift bör tas ut beräknad på
mängden olja som förbränns. Möjligen kan lågsvavliga kvaliteter premieras
vid ett sådant avgiftsuttag. De prishöjningar som en sådan miljövårdsavgift
skulle medföra bör rimligen bidra till en lägre oljeförbrukning och en snabbare
övergång till andra mindre miljöförstörande energiformer. Därmed minskas
naturligtvis på längre sikt behovet av kalkning för att motverka försurningen.
Vidare är det nödvändigt att regeringen låter undersöka förhållandena när det
gäller industriutsläpp och vidtar nödvändiga åtgärder för att uppnå den
halvering av utsläppen som är en förutsättning för att svaveldioxidutsläppen
1985 skall minskas till den nivå de hade i början av 1950-talet. Utskottet
finnér det också nödvändigt att regeringen med större kraft än som hittills
präglat de senare årens insatser fortsätter det arbete som den socialdemokratiska
regeringen påbörjade, bl. a. genom att i tidigare nämnda internationella
sammanhang aktivt verka för att få till stånd en begränsning av svavelutsläppen.
I motionen 1978/79:1462 nämns också en rad andra åtgärder, bl. a.
på informations- och forskningssidan, som bör beaktas i förevarande
sammanhang.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
anfört.

JoU 1979/80:18

10

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”1 likhet” och
på s. 8 slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen 1978/79:1465 återfinns i de flesta fall den främsta
kontroll- och kunskapskapaciteten om de farliga ämnena och den därmed
förknippade produktionshanteringen inom de berörda företagen. Redan
denna kunskapsfond är emellertid genom den snabba utvecklingsprocessen
ofta helt otillräcklig. Därtill kommer företagens ställning på en marknad
betingad av konkurrens, vilket medför också andra krav och hänsynstaganden
än sådana som betingas av miljöansvar. Slutligen, även om företagen var
för sig kunde ta ansvar för egenproduktionen på en högre och friare nivå än i
dag, saknas ändå organisatorisk kompetens och ålägganden att göra en
samlad bedömning av utsläppen lokalt och regionalt utanför länsstyrelsernas
naturvårdsenheter. Det är i sista hand dessa som har att söka växa in i dessa
alltmer krävande uppgifter.

Utvecklingen på detta område hotar ta en riktning som klart överstiger
länsstyrelsernas resurser. Vad gäller det nu aktuella undersökningsprojektet
beträffande Stenungsund står det sålunda klart att det inom området finns
utsläpp och svårigheter på en nivå som betydligt överstiger resurs- och
kunskapsnivån inom länsstyrelsens naturvårdsenhet. Genom en samlad
undersökning av det slag som motionärerna förordar skulle avsevärd
kunskap kunna vinnas på ett område av stor betydelse för vårt land. Som
motionärerna framhåller upptar den petrokemiska koncentrationen i Stenungsund
huvuddelen av all sådan industri i vårt land. Man har vidare att göra
med en ung process i ett förut närmast jungfruligt område vilket skulle
möjliggöra uppföljningen av vad som sker på såväl kort som längre sikt
genom en sådan inbrytning i miljö och natur.

Utskottet finner i likhet med motionärerna för sin del starka skäl tala för att
en undersökning av nyss berört slag snarast kommer till stånd. Det förtjänar
att i sammanhanget påpekas att förhållandena vid andra industrikoncentrationer
i landet också ställer krav på forskningsresurser i nu förevarande
avseende. Över huvud taget behöver kunskapsunderlaget rörande industriutsläppens
miljömässiga konsekvenser betydligt förbättras.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1978/79:1464
yrkandet 3 och 1978/79:1465 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag
m. m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462
anfört,

2. att riksdagen beträffande utredning om utsläppen från den
petrokemiska industrin i Stenungsund som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionerna
1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 anfört.

GOTAB Stockholm 1979