med anledning av motioner om vattenlagen

Betänkande 1978/79:JoU6

JoU 1978/79:6

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motioner om vattenlagen

Motionerna

Yrkande

I motionen 1977/78:596 av Ivan Svanström (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att det i den blivande vattenlagen föreslås bestämmelser
som möjliggör för organisationer att utöva inflytande i fråga om allmänna
natur- och kulturvårdande intressen.

I motionen 1977/78:1626 av Åke Wictorsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som anförts om
sakägarerätt i ersättningsfrågor för yrkesfiskare och talerätt i tillåtlighetsfrågor
för organisationer i mål enligt vattenlagen.

Motivering

Enligt motionen 596 bör frivilliga organisationer av natur- och kulturvårdande
art beredas möjlighet att med rättsverkan påverka vattenlagens
tillämpning. Motionären hänvisar bl. a. till att riksförbundet för hembygdsvård
under en stor del av sin verksamhetstid på olika sätt aktivt verkat för att
landskapsomdaningar som oundgängligen erfordras vid byggande i vatten
åstadkommer så liten skada som möjligt. Riksförbundet uppges bl. a. vara
angeläget om att utrivande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader i vatten,
t. ex. äldre stenvalvsbroar, inte äger rum i onödan. Bevarandefrågan kan lösas
genom att den ansvariga vägmyndigheten förhandlar med kommun,
hembygdsförening eller annan intressent beträffande medverkan vid
upprustning. För att ge underlag för de kulturvårdande organisationernas
medverkan fordras enligt motionären att den nya vattenlag som är under
utarbetande får en sådan utformning att dessa organisationer ges möjlighet
att medverka jämsides med sakägare.

I motionen 1626 anförs att enligt vattenlagen talan om ersättning och
eventuella skadebegränsande åtgärder får föras endast av dem som har
ägande- eller nyttjanderätt till sådan fast egendom som skadas av vattenföretaget.
Detta innebär enligt motionären att fiskare som erhållit länsstyrelsens
tillstånd att utsätta bottengarn på allmänt vatten inte erhåller ersättning
för åtgärder vidtagna enligt vattenlagen om dessa påverkar hans fiskemöjligheter.
Yrkesfiskare med fast redskap kan således drabbas av skada till följd
av vattenlagen utan rätt att föra talan. Inkomstbortfallet kan vara betydande,
liksom de belopp som investerats i de fasta redskapen. Enligt motionären

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 6

Joli 1978/79:6

2

talar rättviseskäl för att sådana yrkesfiskare erhåller talerätt enligt vattenlagen.
Också skador på det rörliga fisket kan enligt motionen vara av den
karaktären att de borde leda till kompensation för fiskare som kan visa att de
drabbas av ett vattenföretag, vilket talar för att talerätt även i sådana fall
tillkommer yrkesfiskare. I tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen företräds
det allmännas intressen av fiskeristyrelsen och kammarkollegiet. Motionärerna
anser att i dessa ärenden, där betydande gruppintressen kan vara
berörda, yrkesfiskets och fritidsfiskets organisationer bör tillerkännas talerätt.
Enligt motionärerna bör de redovisade synpunkterna beaktas av regeringen i
det pågående arbetet med att bereda en ny vattenlag.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner med anknytning till
det pågående arbetet med en ny vattenlag. I motionerna berörs bl. a.
sakägarebegreppet i vattenmål samt möjligheten att tillgodose vissa allmänna
intressen vid tillämpning av vattenlagen. Enligt motionen 596 bör i den nya
vattenlagen införas regler som möjliggör för t. ex. frivilliga organisationer att
jämsides med sakägare utöva inflytande i fråga om allmänna natur- och
kulturvårdande intressen. I motionen 1626 anförs att yrkesfiskare bör ges
möjlighet att föra talan om ersättning och eventuella skadebegränsande
åtgärder i vattenmål. Vid tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen bör enligt
motionärerna talerätt tillkomma såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets organisationer.

Utskottet vill inledningsvis nämna att vattenlagsutredningen (Ju 1969:58) i
april 1977 lagt fram sitt slutbetänkande med förslag om revision av
vattenlagen (SOU 1977:27). Efter remissbehandling bereds ärendet f. n. i
justitiedepartementet.

Vad först gäller sakägarebegreppet vill utskottet erinra om att vattenlagen
(1918:523) inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om vilka som skall
anses vara sakägare i vattenmål. I vatten rättsskipningen ställs dock upp krav
på att man måste ha viss kvalificerad anknytning till fast egendom som berörs
av ett vattenföretag. Praxis har sammanfattats så att sakägare i vattenlagens
mening är ägare och innehavare av skriftligen eller muntligen upplåten
särskild rätt till fast egendom som direkt skadas av vattenföretaget eller- utan
att direkt skadas- lider intrång i något för fastighetens ekonomiska nyttjande
väsentligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget utförs
(se SOU 1966:65 s. 449).

Saknas sådan anknytning till fast egendom , är man således inte sakägare i
vattenlagens mening. Detta innebär bl. a. att man mot sökandens bestridande
inte är berättigad till ersättning för skada eller intrång av vattenföretaget och
inte heller har man rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader av
sökanden.

JoU 1978/79:6

3

I processuellt hänseende innebären persons ställning som sakägare att han
har talerätt i vattenmål. Han kan alltså uppträda som part i målet vid
prövningen av såväl tillstånds- som ersättningsfrågor, i vattenrättslig praxis
har man emellertid varit liberal i fråga om enskildas och organisationers
möjligheter att oberoende av fastighetsanknytning framföra sina synpunkter
vid tillståndsprövningen. Det är först när frågan om talerätt ställs på sin spets,
t. ex. i fråga om rätt till skadeersättning, rättegångskostnader eller fullföljd av
talan, som den bristande fastighetsanknytningen spelar någon roll.

1 vattenlagstiftningen har man genomgående intagit den ståndpunkten att
avgränsning av sakägarekretsen inte bör bestämmas i lag (se bl. a. prop.

1974:83 s. 196). Vattenlagsutredningen har intagit samma ståndpunkt. Någon
ändring av sakägarebegreppet föreslås inte av utredningen (se s. 334). 1
betänkandet sägs dock uttryckligen (s.232) att bl. a. berörda intresseorganisationer
bör få tillfälle att yttra sig vid tillståndsprövningen i första instans.
Rätt till fullföljd skall däremot endast tillkomma sakägare, kammarkollegiet
och berörd kommun.

De allmänna fiskeintressena avses liksom hittills bli företrädda av
kammarkollegiet, i förekommande fall med biträde av representanter för
fiskeristyrelsen.

I fråga om förutsättningar för vattenföretag i allmänhet anför vattenlagsutredningen
vidare (s. 139 0 att gällande regler om tillåtligheten av vattenföretag
präglas av en stelhet i uppbyggnaden som varit ägnad att hindra en
helhetsbedömning som från många synpunkter hade varit önskvärd. Enligt
utredningen bör dessa regler ersättas med mera allmänt utformade regler som
möjliggör en samlad bedömning av vattenföretagets inverkan på skyddsvärda
allmänna intressen. Med möjligheten till en friare tillåtlighetsbedömning
än f. n. torde enligt utredningen hänsyn lättare kunna tas till naturvårdskrav
och andra anspråk på skyddet för naturmiljön.

I anslutning till motionen 596 bör särskilt nämnas att utrivning av
anläggning i vatten enligt förslaget skall vara underkastad samma förprövningsskyldighet
som andra vattenföretag. I stället för att lämna tillstånd till
begärd utrivning föreslås tillståndsmyndigheten få bestämma att skyldigheten
att underhålla anläggningen m. m. skall övergå på viss eller vissa
fastighetsägare. Sådant förordnande kan enligt förslaget också meddelas för
staten, kommun och vattenförbund till skydd för allmänna intressen.
Utredningen anför i detta hänseende bl. a. (s. 213) att övertagande av
anläggningarnas underhåll kan underlätta genomförandet av sådana åtgärder
som kan vara önskvärda t. ex. från allmän miljövårds- eller hälsosynpunkt.
Vidare sägs kulturhistoriskt intressanta anläggningar härigenom kunna
bevaras.

Utskottet vill såvitt avser sakägarebegreppet för sin del framhålla att
hittillsvarande praxis i vattenmål gett bl. a. yrkesfiskets organisationer
möjligheter att bevaka sina intressen vid prövningen av t. ex. tillståndsfrågor.
Om den vidare prövningen av vattenlagsutredningens förslag skulle ge vid

JoU 1978/79:6

4

handen att det finns utrymme för förbättringar i angivet hänseende vill
utskottet självfallet inte motsätta sig att frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet.
I avbidan på kommande regeringsförslag om en reviderad vattenlagstiftning
torde dock något särskilt riksdagsinitiativ i ärendet inte vara påkallat.
Utskottet förutsätter att frågan om sakägarebegreppet kommer att behandlas
med särskild omsorg av regeringen framför allt när det gäller vattenmål som
berör yrkesfiskare som fiskar på allmänt eller arrenderat vatten och där
fiskarens intressen inte tillgodoses genom förmedling av vattenägaren eller
annan sakägare. Med vad utskottet nu anfört bör motionen 1626 kunna anses
besvarad.

Inte heller yrkandet i motionen 596 synes vara av den arten att det påkallar
någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet vill fästa uppmärksamheten
på att vattenlagsutredningen forsin del lagt fram förslag som syftar till
att underlätta ett ökat hänsynstagande till allmänna natur- och kulturvårdande
intressen och främja bevarandet av kulturhistoriskt intressanta
anläggningar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. avslår motionen 1977/78:596,

2. anser motionen 1977/78:1626 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 7 november 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister
(m), Maj Britt Theorin (s)*, Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Eric
Enlund (fp)**. Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c)*. Åke Wictorsson (s)*,
Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s)*, Håkan Strömberg (s) och
Rune Johnsson i Mölndal (c),

dock att vid behandlingen av motionen 1977/78:1626 Kerstin Anér (fp),
Sven-Eric Lorentzon (m)och Ingrid Andersson (m)** deltagit i stället för Eric
Enlund (fp). Filip Johansson (c) och Arne Andersson i Ljung (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

**Har vid betänkandets justering lämnat uppdraget som utskottsledamot.

JoU 1978/79:6

5

Reservation

av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Åke Wictorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (samtliga s)som anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 4 slutar med ”anses besvarad” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att hittillsvarande praxis i fråga om sakägarbegreppet
i vattenmål inte gett fiskets organisationer tillfredsställande möjligheter
att hävda sina intressen i här åsyftade sammanhang. Som i motionen
1626 anförs kan yrkesfiskare drabbas av skada och inkomstbortfall till följd av
vattenföretag utan att vara sakägare i sådana mål. Enligt utskottets mening
talar bl. a. rättviseskäl för att sådana yrkesfiskare får möjlighet att föra talan
om ersättning m. m. i vattenmål. Vid tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen
företräds det allmänna intresset av fiskeristyrelsen och kammarkollegiet. I
allt större utsträckning blir tillåtlighetsprövningen en fråga om att väga
vattenföretagets fördelar mot de skador som det förorsakar fisket. I sådana
ärenden kan betydande gruppintressen vara berörda. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets organisationer
bör erhålla talerätt vid tillståndsprövning enligt vattenlagen. Vad utskottet
anfört om talerätt för organisationer av yrkesfiskare och fritidsfiskare bör
lämpligen beaktas av regeringen i samband med den pågående beredningen
av en ny vattenlag. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1977/78:1626.