med anledning av motioner om suppleants närvarorätt i statliga styrelser m.m.

Betänkande 1976/77:KU11

KU 1976/77:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av motioner om suppleants närvarorätt i statliga styrelser
m. m.

Motionerna

1 motionen 1975/76:340 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Kindbom
(c) hemställs "att riksdagen i skrivelse till regeringen anhåller om utredning
och förslag rörande suppleants närvaro- och yttranderätt i statliga styrelser
och nämnder samt om generella regler för ersättning åt suppleant, då denne
inte tjänstgör i ordinarie ledamots ställe”.

I motionerna 1975/76:908 och 1975/76:2410, båda av herr Persson i Karlstad
m. fl. (s), hemställs ”att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla
om en översyn av nu gällande bestämmelser för ersättning åt suppleanter
i regionala statliga organ”.

Nuvarande förhållanden

Frågor om sammanträdesarvoden m. m. för vissa uppdrag inom statsförvaltningen
regleras årligen genom särskilda regeringsbeslut - ett för varje
departements verksamhetsområde. För budgetåret 1976/77 gäller i princip
att suppleant eller ersättare för ledamot erhåller 175 kronor i arvode för
varje dag om han tjänstgör i stället för ledamot eller annars efter kallelse
är närvarande vid sammanträde. Några särskilda regler om suppleants rätt
att erhålla kallelse till sammanträde när han inte skall tjänstgöra för ledamot
eller rätt att närvara och yttra sig vid sådant sammanträde finns inte. Det
får ankomma på vederbörande myndighet att avgöra sådana frågor.

Inom riksdagsförvaltningens område ändrades genom beslut av 1974 års
riksdag (KU 1974:65, rskr 384) reglerna om arvode åt ledamöter och suppleanter
i ett flertal riksdagsorgan på så sätt att ett särskilt sammanträdesarvode
på 100 kronor infördes. Föreskrifter härom är intagna i de instruktioner
eller motsvarande riksdagsförfattningar som reglerar respektive
organs verksamhet. För flertalet organ har föreskrivits att ledamot och suppleant
skall erhålla arvode för varje bevistat sammanträde. I fråga om biblioteket
och Nordiska rådets svenska delegation gäl ler däremot att suppleant
får arvode endast i det fall då han på kallelse deltar som ersättare för ordinarie
ledamot. Förvaltningsstyrelsen har för egen del beslutat tillämpa stadgandet
på det sättet, att arvode utgår till suppleant endast när denne inträder som
ersättare för ordinarie ledamot. Beträffande övriga riksdagsorgan beslöt förvaltningsstyrelsen
den 2 september 1975 att inte utfärda föreskrifter i ämnet

1 Riksdagen 1976 / 77. 4 sami Nr 11.

KU 1976/77:11

2

1 stället skulle dessa organ själva fatta de kompletterande beslut som erfordrades,
vilket bl. a. innebar att de kunde reglera ordningen för och omfattningen
av suppleants inkallelse till sammanträde.

På det kommunala området är ersättningsfrågan reglerad i kommunallagen
(1953:753) och landstingslagen (1954:319). Vid ändring i lagarna (prop.
1969:71) framhöll departementschefen, att suppleant genom att närvara vid
sammanträden stimuleras för arbetsuppgifterna samtidigt som han blir bättre
skickad att vid förfall för ordinarie ledamot inträda i dennes ställe. Det
fanns dock anledning att ge lägre ersättning till suppleant som var närvarande
utan att tjänstgöra som ledamot. 1 nämnder där det inte kunde anses vara
av vikt att suppleant deltog i sammanträdena vid sidan av de ordinarie
ledamöterna borde enligt föredragande statsrådet ersättning inte utgå till
suppleant. Vid riksdagsbehandlingen tillstyrkte konstitutionsutskottet (KU
1969:15) att ersättning utgick till närvarande men inte tjänstgörande suppleant.
Enligt utskottet kunde det emellertid i sådant fall vara motiverat
med en lägre ersättning.

Enligt det förslag till ny kommunallag (prop. 1975/76:187) som f. n. ligger
på riksdagens bord skall ersättning till ledamot och suppleant för resekostnader
och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner utgå i skälig omfattning (34 och 51 §§).
Förslaget avses innebära en stark förenkling av nuvarande regelsystem och
en vidgad rätt för primärkommunerna och landstingen att utge ersättning.
Den särskilda frågan om suppleanters rätt till ersättning är inte närmare
kommenterad i propositionen.

Beträffande vilken befogenhet som tillkommer suppleant i kommunfullmäktige
och landsting gäller att en suppleant som tjänstgör i stället för
en ledamot har samma ställning som ordinarie ledamot medan en inte tjänstgörande
suppleant inte har några särskilda befogenheter. Frågan diskuteras
i nyssnämnda proposition. Departementschefen vill inte förorda en utvidgning
av suppleanternas formella befogenheter och anför i anslutning till
frågan följande (prop. s. 256):

För egen del finner jag det väsentligt att suppleanterna bereds goda möjligheter
att följa de beslutande organens fortlöpande arbete och att uppdraget
får ett innehåll som gör det meningsfullt. I detta avseende är det t. ex.
betydelsefullt att suppleanterna får del av samma beslutsunderlag som de
ordinarie ledamöterna. Partierna har ett särskilt ansvar för att suppleanterna
bereds goda arbetsmöjligheter. Jag anser emellertid att såväl principiella som
praktiska skäl talar mot att icke tjänstgörande suppleanters formella befogenheter
vidgas. En breddad beslutsrepresentation bör enligt min mening
främst åstadkommas genom att antalet ledamöter i fullmäktige och landsting
ökas. En vidgning av suppleanternas befogenheter leder till att gränsen mellan
ordinarie ledamöter och suppleanter suddas ut. Vidare skulle en förändrad
ställning för suppleanter som inte tjänstgör förändra sammanträdesordningen.
Jag delar alltså utredningens uppfattning att befogenheterna
för de suppleanter som inte tjänstgör inte bör vidgas.

KU 1976/77:11

3

Beträffande suppleants närvarorätt i kommunstyrelser och övriga nämnder
föreslås i överensstämmelse med gällande rätt att han skall få närvara vid
sammanträdena och att han skall underrättas om tid och plats för dessa
(43 § förslaget till kommunallag). Departementschefen anför i anslutning
till denna bestämmelse (prop. s. 455), att någon föreskrift om yttranderätt
för suppleant som är närvarande men inte tjänstgör inte har tagits in i
paragrafen; kommuner och landsting bör själva fä avgöra om suppleant
skall ha yttranderätt även när de inte tjänstgör. Enligt gällande rätt kan
kommunfullmäktige och landsting i reglemente föreskriva yttranderätt för
suppleanter i kommunstyrelse, förvaltningsutskott och övriga nämnder. Om
denna möjlighet inte utnyttjas, får nämnden avgöra frågan. Detta är enligt
departementschefen en rimlig ordning och medför att en bestämmelse om
suppleants yttranderätt är obehövlig.

Några statliga styrelsers praxis beträffande suppleanters tjänstgöring

Länsstyrelserna kallar suppleant till tjänstgöring endast vid förfall för ordinarie
ledamot. I två länsstyrelser kallas dock vissa suppleanter, som representerar
speciella regioner inom länsstyrelsens verksamhetsområden. I
samtliga länsstyrelser erhåller suppleanterna underrättelse om tidpunkt för
sammanträde. Ersättning utgår endast när suppleant tjänstgör i ledamots
ställe (uppgifterna hämtade ur en undersökning som länsstyrelsernas organisationsnämnd
gjorde 1973).

Arbetarskyddssstyrelsen kallar en gång om året samtliga ledamöter och
suppleanter till sammanträde för information om styrelsens verksamhet.
1 övrigt får suppleanterna endast kallelse till sammanträde vid förfall för
ordinarie ledamot. De får inte heller underrättelse om tidpunkt för sammanträde.
De erhåller dagarvode endast vid sammanträde som de kallats
till. Arbetarskyddssstyrelsen har rekommenderat yrkesinspektionsnämnderna
att förfara på samma sätt.

Arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen underrättar suppleanterna om
tidpunkt för sammanträde, men de kallas endast när de skall tjänstgöra
i ledamots ställe. Arvoden utgår endast i sistnämnda fall.

Kriminalvårdsstyrelsen underrättar inte suppleanterna om tidpunkt för sammanträde
utan att tjänstgöring i ledamots ställe är aktuell. Det har inte
förekommit att suppleant inställt sig utan att vara kallad i ledamots ställe.
Frågan om arvode har således inte varit uppe.

Riksförsäkringsverket underrättar alltid samtliga suppleanter om tidpunkt
för sammanträde. Undantagsvis deltar suppleant i sammanträde utan att
vara kallad till tjänstgöring. I sådant fall erhåller han dagarvode. Riksförsäkringsverket
har rekommenderat försäkringskassorna att tillämpa samma
ordning.

Statens industriverk kallar alltid suppleanterna till sammanträdena och
samtliga brukar också vara närvarande. De får i så fall arvode.

KU 1976/77:11

4

Beträffandeyttrandrätten har i förekommande fall samtliga tillfrågade förklarat
att suppleant, som sitter vid väggen, givetvis skall tillåtas yttra sig
om han så önskar.

Frågans tidigare behandling

En motion (c) till 1975 års riksdag med yrkande om ersättning till suppleanter
som på eget initiativ deltar vid sammanträden med statliga styrelser
behandlades av riksdagen hösten 1975 (InU 1975/76:8). Motionen remitterades
för yttrande till riksrevisionsverket (RRV), som i sitt remissvar avslutningsvis
anförde:

RRV anser att den fråga motionärerna väckt har större principiell betydelse
än vad som framgår av motionen. Sålunda bör frågan om suppleanternas
ersättning kopplas samman med rättigheter och skyldigheter i fråga om
bl. a. närvaro och om deltagande i diskussionerna. Med hänsyn till frågans
räckvidd bör den utredas närmare innan ställningstagande kan ske. RRV
kan därför inte tillstyrka motionsyrkande! i vidare mån än att den väckta
frågan kan förtjänas att utredas närmare.

I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte inrikesutskottet motionen.
Utskottet instämde visserligen med motionärerna i att det i många
fall kunde vara angeläget att suppleanter fick tillfälle att någorlunda kontinuerligt
följa arbetet i de styrelser som de tillhörde eller åtminstone med
vissa mellanrum bli informerade om verksamheten. Utskottet framhöll
emellertid att intresset härom kunde växla från myndighet till myndighet
beroende på styrelsearbetets art och omfattning. Dessutom måste enligt utskottet
olägenheten av alltför stort antal deltagare på styrelsesammanträdena
beaktas. Utskottet fortsatte:

Enligt utskottets uppfattning är det knappast lämpligt med en generell
regel av det slag motionärerna förordar. Det nuvarande systemet, som innebär
att myndigheternas styrelser själva kan bestämma i vilken omfattning
suppleanter skall inkallas, bör rätt tillämpat kunna tillgodose det syfte som
ligger bakom motionen. Det får förutsättas att styrelserna då de tar ställning
till i vad mån suppleanter skall inkallas beaktar synpunkter av ovan berört
slag.

Utskottet

Motionerna behandlar suppleanters i statliga styrelser rätt att närvara
m. m. vid sådana sammanträden där de inte tjänstgör i ledamots ställe.

Några särskilda regler om suppleants rätt att fa underrättelse om tidpunkt
för sammanträde när han inte skall tjänstgöra i ledamots ställe eiler om
hans rätt att närvara eller yttra sig vid sådant sammanträde finns inte.
Det är heller inte reglerat, om han i så fall skall ha rätt till arvode.

Av den i det föregående lämnade redovisningen av vilka principer som

KU 1976/77:11

5

för ifrågavarande område tillämpas inom några statliga verk med lekmannastyrelser
framgår att praxis är högst varierande. Till en del kan detta
förklaras av styrelsernas olika karaktär och storlek, men huvudorsaken är
sannolikt att frågan är helt oreglerad.

Suppleanter bör givetvis liksom ordinarie ledamöter ha möjlighet att följa
styrelsearbetet och hålla sig informerade om verksamheten. Det är därför
enligt utskottets uppfattning inte tillfredsställande, när suppleanter - som
fallet är på vissa håll - inte ens får underrättelse om tidpunkt för sammanträde
och om vilka ärenden som då skall behandlas.

Med hänsyn till verksstyrelsernas olika storlek och verksamhetsfält skulle
det kunna uppkomma svårigheter om man utfärdade mera detaljerade gemensamma
bestämmelser på området. Det är därför troligt att andra lösningar
måste prövas. En möjlighet är att regeringen efter hörande av respektive
verksstyrelse inför för varje verk särskilt anpassade regler i verksinstruktionerna.
En annan framkomlig väg kan vara att regeringen utfärdar
vissa allmänna riktlinjer och att myndigheterna med dessa som grund tar
in bestämmelserom förfarandet i sina arbetsordningar. Det kan också finnas
andra möjligheter att lösa problemet. Enligt utskottets mening bör frågan
bli föremål för närmare överväganden inom regeringen. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:340,
1875/76:908 och 1975/76:2410 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utredning av frågan om suppleanters närvarorätt
m. m. vid sammanträde i statliga styrelser.

Stockholm den 22 november 1976

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Björck i Nässjö (m),
Mossberg (s). Lindahl i Hamburgsund (fp), Nordin (c), Karlsson i Malung*
(s), Schött (m), Kindbom (c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), herr Eliasson
(c), fru Cederqvist (s), fröken Nilsson (s) och herr Gustavsson i Ängelholm
(s).

* Ej närvarande vid justeringen.

■

. . •* . •• >

. • iral - - . • ■ •;

• •

*