Med anledning av motioner om skogsbruk

Betänkande 1977/78:JoU15

JoU 1977/78:15

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78:15

med anledning av motioner om skogsbruk
Motionerna

I motionen 1977/78:269 av Björn Eliasson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag, innebärande att flygbesprutningarna
i skogen upphör och ersätts med manuell röjning, enligt vad som anförts
i motionen.

I motionen 1977/78:789 av Erik Johansson i Hållsta m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förslag, innebärande att
besprutning från luften med kemiska preparat avsedda att döda viss
vegetation kan upphöra.

I motionen 1977/78:1281 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhålleratt regeringen infördispens föranvändning
av DDT inom de delar av skogsbruket vilka drabbats av skadeinsekter i sådan
omfattning att föryngring försvårats.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några under innevarande riksmöte
väckta motioner om skogsbruk.

Spridning av bekämpningsmedel frän luften. I motionen 269 framhålls de
nackdelar från bl. a. hälso- och miljösynpunkt som den kemiska lövslybekämpningen
genom flygbesprutning innebär. Enligt motionärerna medför
bekämpningen oönskade ekologiska effekter och skapar en känsla av oro och
vanmakt hos enskilda människor. Allemansrätten inskränks. Besprutningarna
sker ofta nära bebyggelse och vattentäkter, över betesmarker, bärmarker
och vattendrag. För djurlivets del sägs lövslybekämpningen innebära bl. a.
minskad tillgång på föda. Genom att övergå till manuell röjning skulle man
enligt motionärerna uppnå flera viktiga fördelar för skogsbruket, såsom ökad
sysselsättning framför allt i glesbygderna, samt skapa större möjligheter att
reglera trädslagsblandningen efter markens beskaffenhet. Behovet av att
tillvarata lövskog och röjningsvirke för t. ex. produktion av ved och metanol
anförs som ytterligare skäl för att övergå från flygbesprutning till att utveckla
det manuella skogsvårdsarbetet. Eftersom blandskogen har bättre växtkraft
än de rena barrskogarna anser motionärerna att skogsbruksmetoderna över
huvud taget bör inriktas mot mera acceptabla former från ekologisk
synpunkt.

1 motionen 789 anförs liknande synpunkter på flygbesprutningens effekter
såvitt gäller skogsbruket och tillgången på lövträdsvirke. Bl. a. framhåller

I Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 15

JoU 1977/78:15

2

motionärerna att de luckor som uppstår i skogsplanteringarna genom
insektsangreppen bör kunna fyllas ut med självsådda lövträdsplantor. Också
från energisynpunkt anser man att lövskogen börjar bli intressant. Enligt
motionärerna finns det således flera anledningar att iaktta försiktighet med
att i vart fall från luften mer eller mindre okontrollerat bespruta skogarna.

Utskottet vill för sin del erinra om att kontrollen av spridning av
bekämpningsmedel numera helt sker med tillämpning av lagstiftningen om
hälso- och miljöfarliga varor, sedan riksdagen beslutat att med verkan
fr. o. m. den 1 juli 1975 upphäva den särskilda lagen (1972:123) om förbud
mot spridning av bekämpningsmedel från luften (prop. 1975:99, JoU 1975:18,
rskr 1975:223). Riksdagens beslut innebar inte något ställningstagande i sak
till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften.
Sådana bedömningar ankommer på produktkontrollnämnden att göra.

Frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften har under senare år
varit föremål för riksdagens behandling vid flera tillfallen, bl. a. med
anledning av väckta motioner. Utskottet har därvid allvarligt understrukit
det angelägna i att fortsatta ansträngningar görs i syfte att ytterligare stärka
skyddet mot skadeverkningar till följd av sådan spridning. Som närmare
redovisats i utskottets betänkande 1976/77:10 (s. 51-53) har också - genom
produktkontrollnämndens försorg - flygbesprutningarna kringgärdats med
långtgående säkerhetsföreskrifter. Som ett tecken på den skärpta uppmärksamhet
som från riksdagens och regeringens sida ägnats frågor av hithörande
slag har vidare införts förbud mot användning i bekämpningssyfte av medel
som innehåller ämnet 2,4,5-triklorfenoxiättiksy ra (2,4,5-T) samt derivat eller
salter därav (se JoU 1976/77:31).

Utskottet får i sammanhanget också erinra om att 1973 års skogsutredning i
sitt slutbetänkande (SOU 1978:6) redovisar överväganden och förslag rörande
inriktningen av den långsiktiga skogspolitiken. Bl. a. har utredningen
behandlat konsekvenserna av ökad lövträdsinblandning och ytterligare
restriktioner i fråga om användningen av kemiska bekämpningsmedel m. m.
Avsikten är att ett samlat skogspolitiskt program för skogsnäringen skall
läggas fram våren 1979.

Överväganden av det slag som åsyftas i motionerna 269 och 789 bör enligt
utskottets mening göras i samband med mera övergripande bedömningar
angående inriktningen av den långsiktiga skogspolitiken. Vad särskilt
beträffar frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften vill utskottet
erinra om att det i första hand ankommer på produktkontrollnämnden att
med stöd av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor besluta i frågor av
hithörande slag. Utskottet finner på grund av det anförda att motionerna 269
och 789 inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Användningen av DDT inom skogsbruket. I motionen 1281 anförs att det
skogsbruk som tidigare bedrevs i vårt land kännetecknades av arbetskrävande
brukningsmetoder, samtidigt som risken för insektsskador gjorde det

JoU 1977/78:15

3

nödvändigt att vänta i 3-4 år med nyplantering av skog efter slutavverkning.
Genom metoden att doppa plantorna i DDT slapp man så småningom denna
hyggesvila och uppnådde motsvarande ökning i produktionen. Det sedermera
införda DDT-förbudet har enligt motionärerna fått katastrofala följder
kanske inte för skogsbruket i dess helhet men väl för den ökning i
produktionen som uppnåddes genom att ”skogsträdan” onödiggjordes. Den
minskning som en återgång till hyggesvilan medför och som uppskattats till
5 % kan, anser motionärerna, för hela vår trävaruhantering få ytterst
allvarliga konsekvenser.

Utskottet vill i anslutning till motionen nämna följande. Vid årsskiftet
1974-1975 utgick den dispens som skogsbruket tidigare haft alltsedan
dåvarande giftnämndens förbud mot DDT trädde i kraft fr. o. m. år 1970.
Dispensen avsåg behandling av barrträdsplantor före utplantering i avsikt att
motverka angrepp av snytbaggen. Produktkontrollnämnden lämnade en
ansökan om förnyad dispens fr. o. m. 1975 utan bifall. Beslutet överklagades
hos regeringen, som dock stadfäste nämndens beslut. Genom en särskild
förordning har sedan även importen av barrträdsplantor som behandlats med
bekämpningsmedel reglerats.

Sedan år 1975 är det således inte längre tillåtet att skyddsbehandla
skogsplantör med DDT. Till följd av omfattande skador på grund av
snytbaggeangrepp på skogsplanteringar har riksdagen i olika sammanhang
beslutat om statsbidrag till omplantering av skadade skogskulturer. F. n. kan
bidrag utgå till kostnaderna för omplantering av sådana skadade skogskulturer
i Syd- och Mellansverige som i större omfattning skadats av snytbagge
under åren 1975 och 1976.

Frågan om användning av DDT inom skogsbruket behandlades av
utskottet senast vid riksmötet 1976/77 med anledning av en motion i ämnet
(JoU 1976/77:19, se även JoU 1975/76:41). Utskottet hänvisade därvid till att
frågan om DDT-förbudet i skogsbruket och därmed sammanhängande
spörsmål varit föremål för överläggningar mellan företrädare för bl. a.
produktkontrollnämnden, skogshögskolan och skogsstyrelsen. Överläggningarna
resulterade i att skogsstyrelsen fick i uppdrag att bilda en
projektgrupp för studier av de problem som sammanhänger med berörda
DDT-förbud. I den arbetsgrupp som skogsstyrelsen i enlighet härmed i
samråd med övriga intressenter i skogsbruket tillsatte ingick representanter
för ägare och arbetstagare inom skogsbruket och för forskning, arbetarskydd
och miljövårdsmyndigheter. Utskottet erinrade i sammanhanget om att det
åvilar regeringen och produktkontrollnämnden att på grundval av de
riktlinjer som fastlagts i lagen om hälso- och miljöfarliga varor närmare
besluta i avseende på den i motionen väckta frågan. På förslag av utskottet
föranledde motionen inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Den ovannämnda arbetsgruppen - som kallats utredningen om skydd mot
insektsskador på skogsplantör (”Snytbaggeutredningen”) - har nyligen
framlagt en utförlig rapport med bl. a. kartläggning och analys av olika

JoU 1977/78:15

4

möjliga bekämpningsmetoder. Resultatet av gamla och nya inventeringar,
försök m. m. har samlats in och sammanställts. Yrkesmedicinsk kontroll har
genomförts av berörd personal vid lindan- och DDT-behandling av plantor.
Eventuella miljöeffekter av dessa preparat har undersökts i plantskolor och på
planterade hyggen. Några direkta förslag eller yrkanden om åtgärder
framläggs inte i rapporten. Däremot redovisar arbetsgruppen sina slutsatser i
fråga om möjligheterna att skydda barrträdsplantorna mot insektsangrepp.
Bl. a. konstateras att olika skyddsåtgärder - varmed avses såväl användning
av insekticider som andra åtgärder i form av markberedning m. m. - måste
kombineras om man skall kunna nedbringa insektsskadorna till en godtagbar
nivå.

Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att man så snart som
möjligt kan komma till rätta med de allvarliga skador som orsakas genom
insektsangrepp på skogsplanteringarna. Dessa problem är emellertid enligt
utskottets mening av den beskaffenheten att de bör behandlas i samband med
mera övergripande överväganden angående ambitionsnivån i skogsbruket. I
avvaktan på det samlade skogspolitiska program som nämnts i det föregående
är utskottet således inte berett att göra några närmare uttalanden
angående bekämpningsmetoder m. m. Vad särskilt beträffar användningen
av DDT vill utskottet framhålla att det ankommer på produktkontrollnämnden
att ta ställning i hithörande frågor. Utskottet utgår från att
skogsstyrelsens rapport om skydd mot insektsskador kommer att utgöra ett
värdefullt underlag för fortsatta överväganden i denna fråga. Motionen 1281
avstyrks således.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. lämnar motionerna 1977/78:269 och 1977/78:789 utan
åtgärd,

2. avslår motionen 1977/78:1281.

Stockholm den 30 mars 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m),
Maj Britt Theorin (s), Eric Enlund (fp), Åke Wictorsson (s)*, Gunnar Olsson
(s), Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s). Ingemar Hallenius (c), Stig
Alftin (s), Rune Johnsson i Mölndal (c)*, Sven Eric Lorentzon (m)*, WiviAnne
Radesjö (s)* och Ingrid Andersson (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1977/78:15

5

Reservation

av Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och Ingrid Andersson (samtliga
m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet vill"
och slutar med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla allvaret i den situation
som det svenska skogsbruket råkat i till följd av insektsskadornas utbredning
och svårigheten att få fram nya bekämpningsmetoder, lika effektiva som det
f. n. förbjudna DDT. Enligt utskottets mening bör problemet med den dåliga
återväxlen tas upp till behandling utan den tidsåtgång som det skulle
innebära att avvakta det samlade skogspolitiska program som nämnts i det
föregående. Den omfattande ihventerings- och utredningsverksamhet som
ägt rum inom skogsbruket och som delvis redovisats i skogsstyrelsens
nyssnämnda rapport ger starkt stöd för motionärernas uppfattning att en
omprövning av möjligheterna till dispensgivning från DDT-förbudet är
påkallad om man önskar nedbringa insektsskadorna till en godtagbar nivå.
Av rapporten framgår vidare bl. a. att kraven från arbetarskydds- och
miljösynpunkt bör kunna tillgodoses vid en begränsad och noggrant
kontrollerad skyddsbehandling med DDT. Utskottet anser för sin del att
hinder inte bör möta för en sådan anvätldning av DDT inom de delar av
skogsbruket som drabbats av skadeinsekter i så stor omfattning alt föryngring
försvårats. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1977/78:1281.