Med anledning av motioner om planeringen för kraftledningar, m. m.

Betänkande 1976/77:CU24

CU 1976/77:24

Civilutskottets betänkande
1976/77: 24

med anledning av motioner om planeringen för kraftledningar,
m. m.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976/77:

912 av fru Ahrland (fp) och herr Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ytterligare
planeringsinsatser rörande byggande av kraftledningar,

1287 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära tillsättande av en utredning med uppgift
att framlägga förslag till nya regler som stadgar att noggrann provning alltid
skall göras innan sträckningen av en kraftledning fastställs samt undersöka
möjligheterna att i stället för luftledningar använda kraftledningar sorn dras
under jord.

Gällande ordning m. m.

Rätt gentemot sakägare att ta mark i anspråk för kraftledning kan - utom
genom frivilligt avtal - skapas genom expropriation. Som alternativ till detta
finns också möjlighet att genom fastighetsreglering bilda servitut. Vidare
finns möjlighet att tvångsvis dra fram elektriska ledningar med stöd av
vattenlagen. Slutligen finns numera möjlighet att efter förrättning enligt
ledningsrättslagen tillskapa motsvarande rättigheter.

För att dra och begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd enligt
lag (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
(ellagen). Tillstånd ges av regeringen (industridepartementet) eller i vissa
fall statens industriverk. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak
bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område
(områdeskoncession). Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av fullständig
beskrivning över företaget med bl. a. karta över den föreslagna ledningens
sträcka och den mark som behövs. Länsstyrelse, kommun, markägare
och markinnehavare skall i regel få tillfälle att yttra sig. I detta sammanhang
bör även noteras kungörelsen (1975:601) om elektriska starkst
römsanläggningar.

Stadgandet i 20 § naturvårdslagen (1964:882) innebär att samråd måste
ske med länsstyrelsen innan ett kraftledningsföretag utförs.

Enligt avgörande i regeringen 1976-09-09 kan ett ledningsföretag inte prövas
enligt 136 a § byggnadslagen.

Den fysiska riksplaneringen innebär bl. a. att statsmakterna ställer upp

I Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 24

CU 1976/77:24

2

riktlinjer för hushållningen med mark och vatten. Dessa riktlinjer skall sedan
konkretiseras i en fysisk planering på kommunal nivå enligt eller i anslutning
till byggnadslagstiftningen. Anpassningen av den kommunala planeringen
till riksplanebedömningar har avsetts ske vid generalplanläggning. En slutlig
avstämning kan ske vid planfastställelse och i övrigt vid ett samrådsförfarande.
Denna precisering av riktlinjerna kräver en översiktlig planering
på regional och/eller lokal nivå.

I samband med behandlingen av förslaget till ledningsrättslag m. m. (prop.
1973:157, CU 1973:34) noterade utskottet bl. a. lagens krav på planöverensstämmelse
och planmässiga bedömningar utanför planområde liksom
byggnadsnämndens vetorätt mot ledningar, vilkas sträckning inte fastställts
i koncessionsbeslut. För koncessionsfallen förutsatte utskottet att frågorna
om ledningsdragning uppmärksammades i ett samrådsförfarande som ger
underlag för att lösa konflikter mellan motstående intressen, i vissa fall
redan inom den fysiska riksplaneringens ram. Utskottet noterade också bestämmelsen
att ledningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör
tillgodoses på annat sätt liksom att man med stöd därav kan beakta naturvårdssynpunkter
i samband med en lednings inplacering i terrängen.

Bland typfall på konflikter noteras inte endast ledningar i landets tätbefolkade
delar utan också förslag om ledningar inom områden, vilka föreslagits
utgöra obrutet fjällområde.

Vid redovisningen av programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop.
1975/76:1) fann naturvårdsverket och centrala driftledningen (s. 68) bl. a.
att kraftledningsfrågorna i stort sett förbisetts i de kommunala programmen
trots att ledningarna kan medföra betydande markanvändningskonflikter.
Regeringen konstaterade (s. 69) att utbyggnaden av vissa kärnkraftverk medför
behov av ledningsgator och framhöll att länsstyrelserna i berörda och
angränsande län i samråd med berörda kommuner och centrala myndigheter
bör uppmärksamma denna fråga tidigt i planeringsskedet. Planverket skulle
följa arbetet med den fysiska planeringen i områdena i anslutning till det
befintliga kärnkraftverket och därvid uppmärksamma även frågan om kraftledningsstråk.
Verket skulle ställa samman och redovisa erfarenheterna av
detta planeringsarbete. Civilutskottet (CU 1975/76:1 s. 21) erinrade i anslutning
härtill om riksdagens ovan angivna uttalande i samband med behandlingen
av ledningsrättslagen.

I betänkandet CU 1975/76:16 behandlade utskottet motionsförslag om
planering och byggande av kraftledningar. Utskottet hade i sammanhanget
noterat att planverket, naturvårdsverket och vattenfallsverket gemensamt
utredde frågor om hur kraftledningar skulle behandlas inom den fysiska
riksplaneringen - ett arbete som då beräknades bli klart under år 1976.
Vidare noterades att industriverket och planverket arbetade på en redovisning
av överföringssystemet som tar upp också planerade ledningar. Utskottet
utgick från att detta utredningsarbete tillgodosåg motionärernas syfte
i planeringsfrågorna.

CU 1976/77:24

3

Enligt vad utskottet nu erfarit arbetar de fyra nämnda verken gemensamt
med den tidigare aktualiserade frågan om hur kraftledningarna skall behandlas
inom den fysiska riksplaneringen. Arbetet uppges syfta till att få
fram en samlad information om frågor beträffande teknik, lagstiftning, markåtgång,
fysiska konsekvenser, ärendehandläggning m. m. Avsikten är att
föreslå åtgärder som syftar till att i större utsträckning än hittills integrera
kraftledningsfrågorna i samhällsplaneringen och även till att föreslå riktlinjer
för kraftledningarnas redovisning och behandling i kommunal översiktlig
planering. Arbetshandlingar har tagits fram och bearbetas nu. Den slutliga
redovisningen uppges ske under år 1977. Avsikten är att förslagen skall
remissbehandlas.

I arbetet anges också ingå upprättande av kartor över befintliga och planerade
kraftledningar. Planverket uppger att denna redovisning skall avse
ledningar med en spänning över 50 kV. Från vattenfallsverket har uppgetts
att verket avser att till länsstyrelserna redovisa planerade utbyggnader i
stamnätet (220-400 kV) under den närmaste tioårsperioden och, så långt
möjligt, utvecklingen därefter. Uppgifter om regionala och lokala ledningar
m. m. för spänningsområdet 70-130 kV lämnas enligt vattenfallsverket till
länsstyrelserna från verkets lokalförvaltningar samt kommunala och enskilda
kraftföretag.

Redovisningen av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen inleds
med att kommunerna senast 1977-03-31 redovisar resultatet av sitt arbete
till länsstyrelserna. Dessa redovisar senast 1977-09-15 sammanställningar
och yttranden till centrala verk och till regeringen. Materialet sänds för
kännedom till kommunerna. Berörda centrala verk yttrar sig senast
1977-12-15 till regeringen och till länsstyrelserna. Också detta material sänds
för kännedom till berörda kommuner, som senast 1978-03-01 avger slutliga
yttranden i frågor som ansetts böra bedömas av regeringen. Planverket lämnar
senast samma dag regeringen en sammanfattande redovisning av det
arbete som har genomförts under planeringsskedet. Arbetet är inriktat på
att en ny samlad rapport skall föreligga år 1978. Efter remiss bör rapporten
kunna ligga till grund för en redovisning till riksdagen år 1979.

Bygglagutredningen(SOU 1974:21)föreslog en ny lagstiftningsominnebär
att frågor om markanvändning och miljöutformning inordnas i ett enhetligt
prövningssystem. Utredningen fann dock att det inte var möjligt att i mer
än begränsad omfattning ersätta de olika speciella prövnings- och beslutsformer
som finns i speciallagstiftningen med det föreslagna prövningssystemet.
Å andra sidan bedömdes det inte heller lämpligt att låta frågan,
som i princip skulle falla inom den föreslagna lagstiftningens räckvidd, prövas
helt inom speciallagstiftningen. Utredningen fann det angeläget att de
olika prövningssystemen samordnas i så stor utsträckning som möjligt. Vägledande
för samordningen borde vara att de ställningstaganden som görs
inom ramen för markanvändnings- och byggnadslagstiftningen skall kunna
bilda underlag för och utgöra villkor för tillämpningen av olika speciallagar.

CU 1976/77:24

4

Markanspråk

För att belysa bl. a. kraftledningsgatornas totala markanspråk i skogsmark
utfördes 1975 vid Troedssonska forskningskuratoriet, Skogshögskolan, en
studie som visar att den areal produktiv skogsmark som disponeras för
högspänningsledningar motsvarar ca 140 000 ha eller ca 0,6 % av landets
totala produktiva skogsmarksareal. För lågspänningsledningar har man i
studien inte räknat med något arealbortfall, då dessa ledningar frihuggits
i liten utsträckning. Stamlinjenätet, dvs. högspänningsledningarna med
400-220 kV spänning, disponerar ca 30 000 ha produktiv skogsmark eller
drygt 0,1 % av landets totalareal produktiv skogsmark.

Utskottet

I motionen 1976/77:912 (fp) föreslås ett riksdagens tillkännagivande beträffande
behovet av ytterligare planeringsinsatser rörande byggande av kraftledningar.

Utskottet delar motionärernas allmänna utgångspunkt att nuvarande planeringsförutsättningar
inte kan anses tillräckliga. Som framgår av de uppgifter
utskottet ovan gett pågår emellertid nu ett utredningsarbete som syftar
till att förbättra dessa förutsättningar bl. a. genom att i större utsträckning
än hittills integrera kraftledningsfrågorna i samhällsplaneringen. Utskottet
utgår från att detta arbete kan leda till en samordning mellan den sektoriella
planeringen och markanvändningsbeslut inom den översiktliga fysiska planeringens
ram. Det torde också få förutsättas att den avsedda redovisningen
av planerade ledningar inom den fysiska riksplaneringen skall ske i sådan
tid att den kan fogas in i övriga bedömningar under planeringsskedet och
därvid visa sig motsvara berättigade önskemål. Detta kan även ge förutsättningar
för samordning mellan länen. Med hänsyn därtill har utskottet
utgått från att motionärernas också av utskottet hävdade intresse i allt väsentligt
kommer att tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd.

De grundläggande planeringsförutsättningar som måste anges genom
statsmakternas ställningstaganden till elkraftproduktionens framtida uppbyggnad
i stort faller inte under civilutskottets bedömning.

Förslaget i motionen 1976/77:1287 (c) om en utredning beträffande prövningsforfarandet
m. m. är likalydande med det förslag i motionen 1975/76:443
som utskottet behandlade i betänkandet CU 1975/76:16.

Utskottet har inte heller nu ansett sig ha anledning att tillstyrka en särskild
utredning. Motionärernas syfte i huvudfrågan torde i avsevärd mån tillgodoses
genom det pågående utredningsarbete som utskottet ovan hänvisat
till. 1 fråga om alternativ teknik påkallas inte någon riksdagens åtgärd.

CU 1976/77:24

5

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1976/77:912,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1287.

Stockholm den 29 mars 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m), Lindkvist (s),
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg
(s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson
i Karlstad (s), Sandberg (c), Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).

■

GOTAB 77 53589 Stockholm 1977