Med anledning av motioner om översyn av djurskyddslagstiftningen, m. m.

Betänkande 1976/77:JoU3

JoU 1976/77:3

Jordbruksutskottets betänkande
1976/77:3

med anledning av motioner om översyn av djurskyddslagstiftningen,
m. m.

Motionerna

Yrkande

I molionen 1975/76:241 av herr Henmark (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till ändring i djurskyddslagstiftningen,
så att i upprörande fall omedelbart ingripande kan göras.

I motionen 1975/76:371 av herr Henmark (fp) hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen begära en översyn av djurskyddslagen med beaktande
av vad i motionen anförts.

I motionen 1975/76:1640 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av djurskyddslagstiftningen
i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1975/76:1656 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, s, m, fp,
vpk) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av allmänna veterinärinstruktionen
(SFS 1971:810) att veterinär åläggs rapporteringsplikt
beträffande ärftligt betingade sjukdomar eller defekter av betydelse för hundens
funktion.

I motionen 1975/76:1662 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om översyn av lagen om djurskydd.

I motionen 1975/76:1734 av herr Werner i Malmö (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter göra en översyn av 11 $ djurskyddslagen.

Motivering

I flertalet av de här behandlade motionerna hemställs om en översyn
av bestämmelserna i lagen (1944:219) om djurskydd. Motionerna
1975/76:371, 1975/76:1640 och 1975/76:1662 synes åsyfta en mera allmän
översyn av djurskyddslagstiftningen. I motionen 1975/76:371 framhålls att
avfattningen av vissa regler i djurskyddslagen är alltför tänjbar för att bereda
djuren ett effektivt skydd. Som exempel anförs bl. a. att djur enligt 2 och
3 SS djurskyddslagen ”såvitt möjligt” skall skyddas mot lidande och överansträngning.
Enligt motionären finns anledning till en översyn av lagens
formulering i syfte att uppnå större pregnans och förbättrat innehåll. Liknande
tankegångar framförs i motionen 1975/76:1640. Motionären anför
att vid åtskilliga tillfällen vanvård, misshandel och annan olämplig behandling
av djur förekommit utan att ingripanden i tillräcklig utsträckning kunnat
ske med stöd av gällande lag. Enligt motionären borde möjlighet införas

1 Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr J

JoU1976/77:3

2

för domstol att utfärda förbud för viss person eller familj att inneha djur.
Motionären anför vidare bl. a. att otillfredsställande förhållanden råder inom
animalieproduktionen och såvitt avser vissa sällskapsdjur, såsom burfåglar.
Bestämmelser bör, fortsätter motionären, införas att djur som omhändertagits
av polisen vid behov får överlåtas, säljas eller i nödfall avlivas.

I motionerna 1975/76:241 och 1975/76:1734 framförs önskemål om förbättringar
i mera preciserade frågor. Enligt förstnämnda motion bör möjlighet
införas för hälsovårdsnämnd, som har tillsynsplikt enligt djurskyddslagen,
att i djurskyddsärenden av brådskande natur åstadkomma ett omedelbart
ingripande, t. ex. genom ordförandens försorg.

I motionen 1975/76:1734 kritiseras det faktum att enligt 11 8 djurskyddslagen
vissa ingrepp på djur ej nödvändigtvis behöver utföras av veterinär
om anlitandet av veterinär skulle medföra oskälig kostnad. Enligt motionären
öppnar denna regel möjlighet till godtycke när det gäller att bedöma
vad som är oskälig kostnad liksom också då det gäller valet av operatör.

I motionen 1975/76:1656 framhålls att den snabba ökningen av hundstammen
lett till ärftliga defekter hos hundarna såsom ögonsjukdomar och
höftledsfel. Motionärerna förordar därför en utvidgad veterinär rapporteringsplikt,
varigenom man skulle få reda på vilka av de i aveln använda
hundarna som för vidare genetiskt betingade sjukdomar.

Gällande bestämmelser m. m.

Allmänna bestämmelser om djurens vård och behandling

I förarbetena till 1944 års lag om djurskydd (prop. 1944:43) erinrades om
att då befintliga bestämmelser till djurens skydd var mycket ofullständiga
och i huvudsak inskränkte sig till straffbestämmelsen för djurplågeri i 18
kap. 16 § strafflagen (numera 16 kap. 13 § brottsbalken). Avsikten med djurskyddslagen
var sålunda att åstadkomma en mera övergripande lagstiftning
på förevarande område. I lagen upptogs grundläggande bestämmelser om
djurens vård och behandling i allmänhet ävensom vissa bestämmelser om
förevisning av djur, om kastrering, kupering och vissa andra ingrepp, om
tillsyn å lagens efterlevnad, om rätt att omhändertaga och döda vissa djur
m. m. Djurskyddslagen trädde i kraft den 1 januari 1945. Vissa ändringar
av och tillägg till de ursprungliga bestämmelserna i lagen har genomförts
bl. a. 1946, 1958, 1965, 1968 och 1973. Som exempel på några från djurskyddssynpunkt
viktiga kompletteringar kan nämnas införandet av bestämmelser
om yrkesmässig hunduppfödning m. m. och om hållande av bandhund
(1965:728). I detta sammanhang genomfördes även förbud mot att
på visst sätt inskränka rörelsefriheten för djur som är på betesgång. Några
år senare (1968:735) infördes regler om bl. a. polismyndighets omhändertagande
av djur. Närmare föreskrifter härom gavs i kungörelsen (1968:736)
om omhändertagande av djur m. m. År 1973 genomfördes bestämmelser

JoU 1976/77:3

3

om kastrering och vissa andra ingrepp å djur (1973:269). I den samtidigt
härmed utfärdade djurstallkungörelsen (1973:270) stadgades bl. a. att nybyggnad
av djurstall ej får ske utan att byggnaden på förhand godkänts
från djurskyddssynpunkt. Med stöd av visst bemyndigande i djurskyddslagen
har lantbruksstyrelsen senast år 1974 utfärdat råd och anvisningar
för djurskyddstillsyn. Dessa är bl. a. avsedda som komplettering till och
precisering av de mera allmänt hållna reglerna i djurskyddslagen. Anvisningarna
innehåller t. ex. detaljerade måttrekommendationer såvitt avser
förvaringsutrymmen för vissa husdjur. Vidare finns där föreskrifter om foder
och vatten, renhållning, vård, transport och miljöbyte m. m. Ett avsnitt
innehåller särskilda anvisningar för olika djurslag, såsom t. ex. häst, svin,
höns, hund och katt m. m.

1 1 § djurskyddslagen sägs att lagen avser vård och behandling av husdjur
och av andra djur som hålls i fångenskap. 2-6 innehåller vissa allmänna
regler om behandlingen av djur. I dessa ställs bl. a. upp vissa krav på djurens
förvaringsrum. Vidare sägs att djur skall förses med erforderligt foder och
vatten samt såvitt möjligt skyddas mot överansträngning och annat lidande.
Djur får inte hållas bundet eller tjudrat på ett för djuret plågsamt sätt eller
så att det inte kan fä behövlig vila. S. k. hällning och klubbning vid betesgång
får inte heller förekomma. Har djur blivit sjukt eller skadat, skall det utan
dröjsmål tas om hand för behövlig vård, om inte sjukdomen eller skadan
är så svårartad att djuret bör dödas. Vissa föreskrifter ges också om transport
av djur.

I motionerna 1975/76:371 och 1975/76:1734 kritiseras utformningen av
vissa bestämmelser i djurskyddslagen, bl. a. 11 §, vari stadgas att veterinär
skall anlitas för vissa former av ingrepp å djur. Skyldigheten att anlita veterinär
gäller dock inte om detta skulle medföra oskälig kostnad eller vålla
tidsutdräkt som äventyrar ändamålet med behandlingen. I propositionen
1944:43 (s. 46) uttalades härom bl. a.:

När det gäller operativa ingrepp torde mera sällan förekomma att annan
än veterinär verkställer ingreppet. Däremot synes det i fråga om annan
behandling stundom kunna vara tillräckligt att veterinären lämnar anvisningar
rörande dess utförande till den som omhänderhar djuret. Då

i departementsförslaget utsäges att anlitande av veterinär ej behöver ske
om det skulle medföra oskälig kostnad, avses därmed givetvis icke frågan
om skäligheten i och för sig av den ersättning som skolat utgå till veterinär
utan kostnadens skälighet med hänsyn till djurets värde och det erforderliga
ingreppets eller behandlingens art.

Enligt 2 och 3 SS djurskyddslagen gäller som nämnts bl. a. att djur skall
såvitt möjligt skyddas mot lidande och överansträngning, en formulering
som kritiseras i motionen 1975/76:371. Innebörden av dessa bestämmelser
har inte närmare utvecklats i förarbetena. Beträffande skyddet mot överansträngning
anförde föredragande departementschefen emellertid att det
under särskilda omständigheter - t. ex. om det gäller att rädda människoliv

V*R:!.S')iivi n I**"' Ifi sinni. Xr 3

JoU 1976/77:3

4

- måste anses tillåtet att överskrida den gräns som eljest bör iakttagas vid
utnyttjande av djurets krafter. Att i övrigt hänsyn skulle tas till en av ålderdom,
trötthet, sjukdom eller annan orsak beroende kraftnedsättning hos
djuret torde enligt departementschefen vara tydligt utan särskild föreskrift.

Myndighels befogenheter enligt djurskyddslagen

Som framgår av det föregående innehåller djurskyddslagen bl. a. vissa
allmänna bestämmelser om hur husdjur och andra djur i fångenskap skall
behandlas. Om dessa bestämmelser åsidosätts på sådant sätt att djur kan
sägas otillbörligen ha utsatts för lidande, blir bestämmelsen om ansvar för
djurplågeri i 16 kap. 13 § brottsbalken tillämplig. För kontroll av att djurskyddslagens
allmänna bestämmelser efterlevs har ett administrativt övervakningssystem
utformats. Enligt 14 8 djurskyddslagen ankommer det i
första hand på hälsovårdsnämnden i orten att utöva denna kontroll. Nämnden
har rätt att använda vissa tvångsmedel för att åstadkomma rättelse
av missförhållanden. Nämnden kan sålunda enligt 14 8 2 mom. meddela
en försumlig djurvårdare vissa föreskrifter om vad han har att iaktta. Därvid
kan vitesföreläggande begagnas som påtryckningsmedel. Underlåter någon
att vidta föreskriven åtgärd, kan nämnden låta verkställa åtgärden på den
försumliges bekostnad. De nu nämnda befogenheterna tillkommer också
länsstyrelsen. Nämnden eller länsstyrelsen kan förordna att dess beslut skall
lända till omedelbar efterrättelse.

Enligt 12 8 hälsovårdsstadgan (1958:663) kan hälsovårdsnämnden med
länsstyrelsens godkännande delegera beslutanderätten i vissa frågor till enskild
ledamot, suppleant eller befattningshavare hos nämnden. Beslutanderätten
i fråga om vitesföreläggande eller vidtagande av åtgärd på försumligs
bekostnad får dock inte delegeras.

Genom ett tillägg år 1968 till djurskyddslagen fick länsstyrelse möjlighet
att vid allvarliga missförhållanden rörande djurs vård och behandling utfärda
förbud för den försumlige att handha djur eller visst slag av djur (14 8
4 morn.). Är den försumlige ägare av djuret eller djuren kan länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att avhända sig djuret och förbjuda honom att
anskaffa djur. Beslut av här åsyftat slag skall lända till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

Om behandlingen av djur i så hög grad strider mot djurskyddslagen att
ansvar för djurplågeri kan ifrågakomma finns vissa ytterligare möjligheter
till ingripanden av det slag som efterlyses i motionen 1975/76:1640. Enligt
17 8 djurskyddslagen kan länsstyrelse, om djur är utsatt för djurplågeri och
rättelse ej sker på myndighets tillsägelse, förordna att djuret skall omhändertagas
genom polismyndighetens försorg. Det ankommer på polismyndigheten
att, efter viss veterinärbesiktning och värdering, låta sälja eller
döda djur som omhändertagits.

Till ledning för hälsovårdsnämnderna har lantbruksstyrelsen upprättat ett

JoU1976/77:3

5

åtgärdsschema vid djurskyddstillsyn. Vid ärenden av brådskande natur,
framhålls det, kan nämnden sammankallas per telefon och sammanträde
hållas samma dag. Vidare hänvisar styrelsen till den i det föregående nämnda
möjligheten att delegera beslutanderätten i vissa frågor till enskild befattningshavare
vid nämnden.

Tidigare riksdagsbehandling

Jordbruksutskottet har under senare år vid varje riksmöte haft att behandla
ett flertal motioner som i ett eller annat hänseende berört djurskyddsfrågor
i ordets vidare bemärkelse. En fråga som i dessa sammanhang ägnats stor
uppmärksamhet har varit försöksdjursverksamheten och därmed sammanhängande
problem. Denna fråga avses bli föremål för särskild behandling
av utskottet och kommer därför ej att beröras närmare i detta sammanhang.

Yrkanden om en översyn av djurskyddslagen, främst med syfte att undanröja
vissa påstådda missförhållanden inom animalieproduktionen, har av
jordbruksutskottet behandlats bl. a. i betänkandet 1972:44. Utskottet underströk
därvid att effektiviseringen av husdjursskötseln givetvis inte fick
drivas på sådant sätt att gällande djurskyddsbestämmelser åsidosattes. Utskottet
fann, med hänvisning bl. a. till den kommande granskningen från
djurskyddssynpunkt av nyuppförda djurstallar, att en översyn av det slag
som åsyftades i motionerna inte var erforderlig. Också i betänkandet
1975/76:20 gjorde utskottet - i anslutning till motioner om tävlingshästarnas
situation respektive uppfödningen av gödkalvar-vissa uttalanden om vikten
av att uppmärksamma de risker som utvecklingen mot allt starkare effektivitetskrav
inom djurhållningen kunde medföra.

I betänkandet 1975/76:18 behandlade utskottet en motion med krav på
översyn av djurskyddslagens regler om aga av djur. Utskottet ifrågasatte
om en omarbetning av lagtexten utgjorde en tillräcklig åtgärd för att bidra
till en bättre behandling av djuren och framhöll att bättre resultat härvidlag
syntes kunna uppnås genom en intensifierad upplysningsverksamhet. Utskottet
sade sig utgå från att regeringen och berörda myndigheter och organisationer
hade sin uppmärksamhet riktad på problemet och vidtog de
åtgärder som befanns påkallade. I detta sammanhang sade sig utskottet
emellertid också dela uppfattningen om det önskvärda i att från djurskyddslagen
utmönstrades ålderdomliga och otidsenliga uttryck. Utskottet förutsatte
att en översyn av lagen i syfte att modernisera språket skulle komma
till stånd i lämpligt sammanhang, eventuellt i samband med en mera allmän
översyn av djurskyddslagstiftningen. Någon särskild framställning härom
från riksdagens sida ansågs inte nödvändig.

I anslutning till motionen 1975/76:1656 kan slutligen nämnas att utskottet
i betänkandet 1975/76:21 förordade att en samlad översyn i lämplig form
kom till stånd rörande förhållandena inom hundavel och hundhandel i syfte
att åstadkomma en sanering och ökad kontroll på området.

JoU 1976/77:3

6

Pågående verksamhet m. m.

Som framgår av den föregående redogörelsen har djurskyddslagen alltsedan
ikraftträdandet den 1 januari 1945 blivit föremål för ett successivt
reformarbete. Flertalet av de från djurskyddssynpunkt viktigare ändringarna
och tilläggen under senare tid har initierats av lantbruksstyrelsen i enlighet
med dess funktion som högsta tillsynsmyndighet i djurskyddsfrågor. F. n.
pågår inom jordbruksdepartementet en bearbetning av vissa bestämmelser
i djurskyddslagen m.m., vilken bl. a. omfattar - förutom vissa språkliga
frågor - skyldigheten att anlita veterinär för vissa ingrepp på djur (11 S
djurskyddslagen) samt ridskoleverksamheten och försöksdjurshanteringen.
Verksamheten i sistnämnda fråga anknyter till 1972 års försöksdjursutrednings
betänkande (Ds 1 1975:4). Inom lantbruksstyrelsen pågår enligt uppgift
alltjämt en fortlöpande översynsverksamhet, som f. n. är inriktad på bl. a.
bestämmelserna om transport och avlivning av djur. Vidare har lantbruksstyrelsen
utsett en sakkunnig med uppgift att se över reglerna om offentlig
förevisning av djur, varmed avses främst tävlingsverksamheten och sporthästarnas
situation. Viss uppmärksamhet ägnas åt den yrkesmässiga kattuppfödningen,
som man överväger att reglera med bestämmelserna om yrkesmässig
hunduppfödning som förebild. Styrelsen deltar också i det internationella
samarbetet på djurskyddsområdet, bl. a. i Europarådet. Som
exempel kan nämnas att man medverkat vid utarbetandet av en internationell
konvention om s. k. intensiv djurhållning. Ett annat exempel på
samarbete över gränserna är den nordiska kommitté som med en representant
för styrelsen arbetar på att åstadkomma enhetliga nordiska regler
för kupering av svansen på hundar.

Vad beträffar tillsynsorganisationen kan nämnas att 1974 års utredning
angående översyn av hälsovårdsstadgan bl. a. har till uppgift att överväga
hälsovårdsnämndernas sammansättning och arbetsuppgifter. Utredningen
torde således komma att ta ställning till huruvida den lokala tillsynen i
djurskyddsfrågor alltjämt bör åvila hälsovårdsnämnderna eller ej.

Utskottet

1 detta betänkande behandlar utskottet ett antal under riksmötet 1975/76
väckta motioner vari bl. a. framförs krav på översyn av djurskyddslagstiftningen.
Motionerna 1975/76:371, 1975/76:1640 och 1975/76:1662 synes
åsyfta en mera allmän översyn av djurskyddslagstiftningen. I förstnämnda
motion framhålls att avfattningen av vissa regler i djurskyddslagen är alltför
tänjbar för att bereda djuren ett effektivt skydd. Som exempel anförs att
djur enligt 2 och 3 SS djurskyddslagen ”såvitt möjligt” skall skyddas mot
lidande och ansträngning. Enligt motionären finns anledning till en översyn
av lagens formulering i syfte att uppnå större pregnans och bättre innehåll.
Liknande tankegångar förekommer i motionen 1975/76:1640. Motionären

JoU1976/77:3

7

anser bl. a. att möjlighet borde införas för domstol att utfärda förbud för
viss person eller familj att inneha djur. I motionerna 1975/76:241 och
1975/76:1734 framförs önskemål i mera preciserade frågor. Enligt förstnämnda
motion bör hälsovårdsnämnden ges möjligheter att i djurskyddsärenden
av brådskande natur åstadkomma ett omedelbart ingripande, t. ex. genom
ordförandens försorg. I motionen 1975/76:1734 kritiseras det förhållandet
att enligt 11 § djurskyddslagen vissa ingrepp pådjurej nödvändigtvis behöver
utföras av veterinär om anlitandet av veterinär skulle medföra oskälig kostnad.

1 motionen 1975/76:1656 förordas en utvidgad veterinär rapporteringsplikt
i syfte att utröna vilka av de i aveln använda hundarna som för vidare
genetiskt betingade sjukdomar såsom ögonsjukdomar och höftledsfel m. m.

Utskottet vill för sin del framhålla att det givetvis är ett starkt önskemål
att missförhållanden inom djurhållningen motverkas i största möjliga utsträckning.
Så till vida har utskottet stor förståelse för syftet med förevarande
motioner. Gentemot kraven på en allmän översyn av djurskyddslagstiftningen
får utskottet emellertid - med hänvisning till den i det föregående
lämnade redogörelsen - erinra om att på detta område sedan lång tid pågår
ett fortlöpande reformarbete, vilket enligt utskottets uppfattning präglas av
ett ständigt framflyttande av positionerna i fråga om djurens vård och behandling.
Utskottet har inhämtat att inom jordbruksdepartementet f. n. bereds
vissa frågor med anknytning till djurskyddslagen, vilka bl. a. rör ridskoleverksamheten,
försöksdjurshanteringen och skyldigheten att anlita veterinär
för vissa ingrepp på djur. Beredningen omfattar vidare en viss granskning
av lagtexten från språklig synpunkt, något som också utskottet uttalat
sig för (JoU 1975/76:18). Utskottet, som hälsar det sålunda pågående arbetet
med tillfredsställelse, vill vidare framhålla att det även inom lantbruksstyrelsen
bedrivs en fortlöpande verksamhet i syfte att genom vissa punktvisa
insatser förbättra lagstiftningen på området. F. n. granskar styrelsen bl. a.
bestämmelserna om transport och avlivning av djur. Styrelsens arbete har
enligt utskottets uppfattning hittills bedrivits på ett sätt som möjliggjort
en smidig anpassning av djurskyddslagstiftningen till utvecklingen på området.
Utskottet, som vid ärendets beredning hört lantbruksstyrelsens veterinärmedicinska
expertis, finner anledning förutsätta att styrelsens fortsatta
arbete på förevarande område kommer att präglas av fortsatta ansträngningar
när det gäller att skapa bättre förutsättningar för ett effektivt djurskydd.

Vad beträffar den i några motioner framförda kritiken mot vissa allmänt
hållna bestämmelser i djurskyddslagen vill utskottet framhålla, att förekomsten
av generella formuleringar i och för sig inte strider mot principerna
för modern lagstiftning. Det bör understrykas att djurskyddslagen delvis
har karaktären av ramlag, som anger vissa allmänna riktlinjer beträffande
djurskyddet. De nödvändiga preciseringarna görs i lantbruksstyrelsens råd
och anvisningar för djurskyddstillsyn. Dessa anvisningar innehåller bl. a.,

JoU1976/77:3

8

som framgår av den föregående redogörelsen, detaljerade bestämmelser rörande
djurens vård och behandling. Förekomsten av generellt utformade
regler innebär således inte, såsom vissa motionärer synes mena, att en olämplig
eller hänsynslös behandling av djuren skulle på grund härav kunna passera
opåtalad.

I några motioner, främst 1975/76:241 men även 1975/76:1640, berörs
frågan om myndighets befogenheter att ingripa vid fall av vanvård eller
olämplig behandling av djur. För kontroll av att djurskyddslagens allmänna
bestämmelser efterlevs har ett administrativt övervakningssystem utformats,
som i korthet innebär bl. a. att hälsovårdsnämnden, som har ansvaret
för den lokala tillsynen, kan besluta om meddelande av föreskrift, vitesföreläggande
och verkställande av åtgärd på djurhållares bekostnad. Mera
ingripande åtgärder, såsom förbud att handha djur och omhändertagande
av djur, ankommer på länsstyrelsen och faller således utanför hälsovårdsnämndens
kompetensområde. I lantbruksstyrelsens förenämnda anvisningar
härtill hälsovårdsnämndernas ledning upprättats ett åtgärdsschema vid djurskyddstillsyn.
Vid ärenden av brådskande natur kan, framhålls det, nämnden
sammankallas per telefon och sammanträde hållas samma dag.

Utskottet vill för sin del med anknytning till det nyss sagda inte utesluta
att systemet för ingripanden i djurskyddsärenden skulle kunna ytterligare
finslipas och förbättras, i synnerhet när det gäller ärenden av brådskande
natur. Bl. a. torde det kunna övervägas att ge hälsovårdsnämnden eller ledamot
av nämnden något vidare befogenheter än f. n. Enligt utskottets
uppfattning måste emellertid beaktas att vid sidan av rena djurskyddssynpunkter
även kraven på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande
system tillgodoses. Utskottet vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten
på att 1974 års utredning angående översyn av hälsovårdsstadgan
har att överväga hälsovårdsnämndernas organisation och arbetsuppgifter
m. m. Bl. a. med hänsyn härtill anser utskottet att frågan om ändringar
i organisationen för djurskyddstillsyn inte nu bör bli föremål för definitivt
ställningstagande från riksdagens sida.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att yrkandena i motionerna
1975/76:241, 1975/76:371, 1975/76:1640 och 1975/76:1662 om en
översyn av djurskyddslagstiftningen m. m. inte nu synes påkalla någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida. Genom den översyn som pågår rörande
skyldigheten att anlita veterinär för vissa ingrepp på djur får vidare syftet
med motionen 1975/76:1734 anses tillgodosett. Vad beträffar motionen
1975/76:1656 kan hänvisas till att utskottet i det av riksdagen godkända
betänkandet 1975/76:21 förordat att en samlad översyn i lämplig form kommer
till stånd rörande förhållandena inom hundavel och hundhandel i syfte
att åstadkomma en sanering och ökad kontroll på området. Behovet av
en i motionen åsyftad rapporteringsplikt rörande ärftliga sjukdomar m. m.
hos hundar bör lämpligen kunna övervägas i samband med en sådan översyn.

JoU 1976/77:3

9

Utskottet hemställer

att	riksdagen lämnar utan åtgärd motionerna
1.	1975/76:241,
2.	1975/76:371,
3.	1975/76:1640,
4.	1975/76:1656,
5.	1975/76:1662 och
6.	1975/76:1734.

Stockholm den 23 november 1976

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), fru Theorin (s)*,
fru Lundblad (s), herrar Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson
(s), Andersson i Ljung (m). Olsson i Edane (s)*, fru Fredrikson (c), herrar
Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson (m), Hallenius (c), fru Anér (fp) och
herr Bengtsson i Sölvesborg (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.